FA-Cup Final Countdown: D-Day - 8 : Matchen mot Hull som startade Gunners historia
Denna ganska långa och ihärdiga resa räknas långsamt ned mot 17 Maj. Norrmännen firar nationaldag och i Göteborg springer man "varvet". Jag skulle också gjort det, men insåg snabbt att jag skulle missa finalen, så jag tillsåg att jag skadade mig genom att snabbt bita mig i hälen och yrka på hälsporre.
FA-cupen är en enormt intressant cup. Så mycket historia, så mycket händelser och Gunners som en av de absolut mest framgångsrika lagen genom historien.
Som alla förstår vid detta laget, så är jag en enorm "sucker " för ,just Arsenals historia och har diverse memorabilia i bokhyllan hemma. Jag återkommer gärna till året 1930, då Gunners tog sin första cup och jag berättade om denna för någon vecka sedan, men jag höll borta den händelse som kan ha varit en av de dagar som verkligen skapade Gunners. En karriär och historia är fylld av "Sliding Doors". Man kan ställa sig frågan om "Vad hade hänt om jag inte gått fram till den tjejen på baren och.."..vad hade hänt då? Hade jag fortfarande varit förlovad med en kungspudel då? Vad hade hänt om jag inte missat den där bussen och klivit in i caféet och satt mig i den äldre daamens knä. Då hade hon inte jagat ut mig och jag hade inte sprungit upp för den där gatan och tagit den där bussen som sedan förde mig till ett eljusspår, där jag efter att ha sprungit ytterligare tvåhundra meter blivit omkullsprungen av just en tjej med just denna kungspudel och därefter är historien klar..
April 1930 har just en sådan dag.. Vad hade hänt om...?
Å just detta år handlar det om Arsenal mot vår finalmotståndare Hull. Helt osannolikt.
År 1930 var Hull ett lag i dåtidens division två. Ett lag utan organisation och med myckelt skralt management. De mötte ett Gunners, där Chapmans vyer börjat sätta sig. Inte så många var intresserade av just denna semifinal på Elland Road , ty den andra semifinalen mellan Huddersfield och Sheffield Wednesday var mycket mer intressant, då dessa båda lag hade tagit fem av de sju senaste ligatitlarna. I Leeds så började Hull bäst och Dan Lewis i Gunners mål fick jobba med armar, händer och fötter. han räddade en bra chans redan i inledningen, men fick snart se en hård volley sprätta till bakom honom och Hull tog ledningen.
Strax efter vrickade Eddie Hapgood in ett inlägg från Hull's Duncan och det var 2-0 till Hull City.
I Halvtid.
Ni inser själva vad som var på väg att ske. Gunners skulle senare vinna FA-cupen och starta ett 30-tal av Guds nåde, men just denna dag låg man under med 2-0 i halvtid. Gunners historiker jämför denna match med semifinalen 1971, då Peter Storeys två mål kvitterade.
För just detta skedde i andra halvleken.
Först startade backen Alf Baker ett anfall och fick ut bollen till den hypersnabbe Joe Hulme på kanten och denne hiytade David Jack centralt som slog in 2-1. Det var liv i matchen igen.
Sedan klev den andre yttern- Cliff Bastin in i matchen. Han beskrev det så här "'I hadn't even touched the ball for 20 minutes and it was agony standing on that wing when we needed a goal that badly. Then Alex James gave me the ball. I took it past Mills, the Hull right-half, and cracked it in to the top right-hand corner of the net"
Matchen denna dag slutade 2-2 med en andra halvlek, som kunde ha avgjort Gunners öde.
Omspelet på Villa Park vann sedan Gunners ganska enkelt.
