Falk besöker Islington
"A gentrified inner London suburb, though still with a significant working-class community, situated one and a half miles north of St Paul’s Cathedral" (citat från en turistsida om Islington)
London är en labyrint av tankar, ett lapptäcke av äventyr, ett marianergrav av historia och rock'n roll av arkitektur. Här kan man upptäcka nya fenomen i varje gathörn, mängder av äventyr och kulturer i varje "Borough" och hur mycket jag än vandrar i denna fantastiska tätort, så dyker man alltid på något mer intressant än tidigare. Denna gång Islington.
I somras tillbringade jag en helg i staden i väntan på en mässa och fick återigen möjlighet att ikläda mig turistens kläder. Jag bodde i Southwark , öster om Westminster och söder om Towern. Ett litet rum, där tavlorna inte berättade något alls, en stenhård säng, en dusch som förvisso var nyrenoverad, men där packningen ändå givit upp och skickade strålar i en kaskad liknande ett stjärnfall i duschen och med en frukost som naturligtvis bestod av några Hash Browns, ägg, rostat bröd, korv, bönor, bacon, juice, kaffe/thé och flingor. Jodå, man blev mätt och log mär man såg hur resten av hotellgästerna- mest italienarna hade fullt sjå att förklara äggens förmodade egenskap för den polska servitrisen.
Jag tog mig över London Bridge till City of London, som i sig är värt en hel berättelse för sig. Att vandra i skuggan av St Paul's på morgonen, passera den lilla pärlan St Dunstan's Garden, som ligger inklämt några hundra meter därifrån, se Elisabeth Frinks Shepherd and the Sheep på Paternoster Square vid kyrkan, känna av den begynnande solen och fortsätta norrut. Kyrkan av Christopher Wren är ett konstverk och mästerverk. Jag har två gånger gått rundgång med guide i kyrkan och kliva ned i kryptan med mängder av fascinerande personers gravmonument. Här finns Duke Wellington och Lord Nelson bland annat.
Jag lade skuggan bakom mig och efter att ha passerat Postman's Park och A1 så dök jag in i Museum of London. Oj vilken skatt. Vilken fenomenal utställning och presentation av London. Trappa upp till ett museum som ser ut som en svart cylinder, men som när det öppnade upp sig visade sig ha alla möjliga geometriska figurer och skickade iväg mig i en historisk värld som gjorde att jag nog lade på tok för mycket tid där för att jag skulle hinna med vad jag hade planerat. Museum of London berättar Londons historia, från de första fynden långt innan romartiden, tills romarnas grundande av staden Londinium vid viktiga Thames, över fattigdom, normanderna, frigörelse, revolution, bränder och tillväxt. Enormt fascinerande. Bara att stå och fascineras av historien kring "The Great Fire of London", som startade på Pudding Lane inte långt från nuvarande St Paul's är mäktigt. London 1666 fanns norr om Themsen. "The City of London" var just där stadskärnan var och det var trångt, trä, trivialt och fattigt. När väl branden startade i Thomas Farriner's Bageri på morgonen i september 1666 så tog det inte lång tid förrän i princip hela stadskärnan stod i brand och dåtidens London försvann i aska för att byggas upp och välkomna industrialismens förvärv.
Men jag skall inte fastna här utan fortsatte norrut över moderna Barbican, förbi den härliga Priory Church of St Bartholomew the Great från 1100-talet, som i sig är ett kulturellt smycke. Fri entré och en snabb tur in och fascinerades av det gamla, det nostalgiska och det sakrala. När man passerat denna epikura stolthet så kliver man in i The Borough of Islington.
Det finns 32 stycken s.k "Boroughs" i London. isliongton tillhör de s.k metropolitan boroughs, som ligger omkring den absoluta stadskärnan.Sedan finns det County Boroughs, Municipal Boroughs och UrbanDistrict. Islington fick sin form 1965 då södra delen Finsbury lyftes in i området. Islington är den näst minsta av alla 32 och har enligt senaste folkräkningen cirka 200'000 invånare. Namnet kommer av ett namn "Gisla", som är från Saxarna och "don", som betyder kulle.
Det är naturligtvis klart att man inte märker att man kommer in i just Islington. Det är inte så att ljuset blir starkare, allt blir skinande blankt och alla på gatorna gör "Mary-Poppins-Esque"-dans och sång. Inte alls. Trafiklivet från Farringdon, Clerkenwell upp mot A501 som avdelar området i söder och livslinan A1, som övergår i Hollyway Road norröver är liknande övriga London. Taxibilar, dubbeldäckare, bilar, mopeder, motorcyklar. Folklivet ökar och när jag når upp i området har pubarna börjat ställa ut sina stolar, ta bort "Closed" från fönstret, gatulivet med kebabrestauranger, en georgisk restaurang med det konstiga namnet Iberia(jag fascineras alltid över detta när jag passerar), kemtvättar, bensinstationer, någon indisk restaurang, ett gatukök, folk i omlopp från söder till norr och från väst till öst i en salig blandning av nationaliteter.
I sydväst gränsar Islington till mäktiga King's CRoss & St pancrass och när jag passerat A501 så ser jag folklivet på håll. Jag brukar ofta gå just den vägen förbi Kings Cross & St Pancras när jag bor i Paddington, men just denna dag ser jag folklivet på håll. Nybyggnationen norr om King's Cross är mäktig och fascinerande. Allt gammalt är ersatt av parker, njutbara promenadstråk och Regent's Canal delar av området i vackra stråk från öst till väst. Här finns också London Canal Museum. Jag fortsatte dock norröver mot Highbury&Islingtons tunnelbanestation, som ligger efter stationen Angel. Denna station var en av de första jag kommit till när jag först besökte Arsenal på 80-talet och jag överöses av minnen och tankar när jag kliver runt kring tunnelbanestationen. Här finns den fascinerande puben "the famous Cock", här finns statyn av Hugh Middleton som var en de som byggde området kring just Islingrton Council och här övergår A1 i Hollyway Road som leder upp till Emirates Stadium.
Området kring Highbury&Islington har ökat i värde och intresse på senare tid. Restaurangerna och det s.k "Fine Dining" har ökat i omfattning och den edwardianska arkitekturen med de höga välvda bågarna och centrala tornen dominerar gatorna kring detta centrum som visar upp allsköns gränder och restauranger. Området har naturligtvis "boostats" av att laborledaren Jeremy Corbyn är från området och detta har fått en del investeringar att blomstra.
Innan jag beger mig medelst fossingarna norröver mot Emirates Stadium,så kastar jag in en passus kring den fascinerande byggnad som ligger västerut. 500 meter västerut ligger en stor mäktig tegelbyggnad, som jag vid flera tillfällen passerat när jag gått från innerstaden. Här finns nämligen Her Majesty's Prison Pentonville. Ett högsäkerhetsfängelse, där man fasar över taggtråden, de stora portarna och all klottrat graffitti på väggarna. Här finns plats för 1000 fångar och historiskt sett har Oscar Wilde och George Best suttit här och på senare tid även Pete Doherty från gruppen Libertines, Boy George och George Michael.
Men jag tar mig norröver, längs den pulserande Hollyway Road. Den startar vid Highbury Corner, som gränsar till det magiska Highbury Fields, ett ställe jag själv tagit mig en och annan pilsner på tillsammans med goda vänner och därtill tryckt i mig en trekantsmacka. Fascineras alltid av denna lilla gemytliga park och de kantiga, traditionella tegelbyggnaderna runt omkring. "Tänk, här bor folk. Så nära Higbury och Emirates Stadium. Vilken lycka. Vilken möjlighet" och så kommer den empatiska tåren i ögonvrån.
Hollyway Road är pulsen i norra delen av Islington. Den leder rakt norrut och slutar vid tunnelbanestationen Archway som också är gränsen till nästa Borough- Haringey.Den skär som en varm kniv i smör genom stadsbilden och öppnar upp en puls av affärer, butiker, restauranger, pubar och kontor. Runt tunnelbanestationen Holloway Road så fanns det tidigare en hel del pubar och jag saknar primärt Herbert Chapman, som låg mitt emot T-Stationen, men som stängdes för ett tiotal år sedan. Annars är London Metropolitan University "London Met" det som sticker ut med sina moderna byggnader. London Met är centrum för forsking och utveckling och har anor från långt tillbaka i tiden.
För alla er som varit vid Emirates Stadium så är det ju vid Holloway Road man knallar över till Hornsey Road och upp mot de små butikerna, de små matsställena som inför match pryder sina butiker med rödvita flaggor, säljer korv och hamburgare och bidrar till den illustra stämningen. Innan Emirates Stadium skapade och öppnade upp denna del av Islington, så var denna del ett relativt nedgånget industrilandskap. Med etableringen av Arsenal och detta rymdskepp så har omsättning, investering, etablering och tempot kring området ökat markant. Går man snett norröver från Emirates Stadium mot Gillespie Road, Avenell Road, Elwood Road och följer Blackstock Road eller för all del den mindre livliga St Thomas Road(då kan man också beskåda fin arkitektur i den lokala moskéen), så når man islingtons nordöstra utkanter och Finsbury Park, där det också finns en Arsenal Supportershop. Ett vanligt stopp för oss frälsta personer. Intressant med Finsbury Park är att det är en väldigt trivsam park att promenera i och att det ofta förkommer live-musik här. Det är också avstampen för den legendariska vägen Seven Sisters Road, som leder upp i fientligt Tottenham-territorium.
Vi börjar närma oss norra delen och den avslutade delen av denna trevliga resa till Islington och världens mitt. Att jag inte tar er på tripp runt Emirates Stadium är klart. Det tar för lång tid och innefattar för mycket historia och berättelser. Jag förklarade en del när jag var på match mot Brighton i våras. Längst upp i norr av Islington närmar man sig lite mer skog och parker. T-bane-stationen Archway ligger utanför distriktet, men senast åkte jag buss upp dit från Hollyway för att få ett begrepp om området. Det är rak väg genom hus och en del skog, men också bredvid en norrgående järnväg som ofta används som fraktväg.
Norr om distriktet Islington ligger ett kvalificerat "måste" om man tänker resa runt i området. Här finns nämligen den mytomspunna Highgate Cemetary. Uppdelad i en öst- och väst-del och efter att ha betalat 10 pund så får man en karta över alla kändisar som ligger begravda. Det är gravstenar, monument, kryptor, kullar och sarkofagar överallt i en salig blandning. En fascinerande, mörk, murrig plats där det doftar kunskap, kultur, ond bråd död och historia. Om vartannat. Jag var mest intresserad av George Michaels grav och den dök upp som ur intet. Inte speciellt stårlig, inget prålig utan del av en grekisk.ortodox familjegrav. "Georgios Kyriacos Panayiotou" står det bredvid hans släktingar. Kulturens vingslag omfamnar mig och jag hör "Faith" och "Freedom" om vartannat. I West cemetary finns Karl Marx. En mäktig staty med ett stort skägg. Runt omkring finns också egyptiska och libanesiska delar med stora gångar, valv och mäktig historia.
Vill man sedan fortsätta norrut, så kommer man till Barnet, Borehamwood och London Colney. Jag har åkt sträckan med bil och det är mycket minnenas parad från alla texter man läst och spelare som spelat där. Här finns också Ally Pally eller Alexandra Palace, som är en mäktig höjd- bara 1 km från Archway och som ger en mäktig utsikt söderut. Alexandra Palace var en plats för kungar och drottningar, som under 1800-talet sökte sig dit för att få lite stillhet.
Välkomna till Islington, där Arsenal regerar och levererar och där kulturen ger och tar av det som erbjuds. Åk dit vetja.
