Falkens Funderingar 1 Januari 2022 om snöplig-, dum- och hoppfullhet
Ni kanske satt med en pizzaslice framför er. En halvljummen Vesuvio eller Quattro Staggnioni låg och guppade på tallriken med ett stort glas vatten. Kanske med en huvudvärkstablett i och runt omkring ner var vedermödorna efter nyåret. Kanske var det så, eller också var det städat, upp-plockat och det stod en kaffekopp med några pepparkakor framför er. På TVn rullade nyårsdagens skräckblandade upplevelse. Normalt sett heter det Ivanhoe och Front de Boeuf. Tycker fortfarande det är en bra äventyrberättelse. och Torquilstone är en makalös borg. Men nu var det Arsenal mot ManCity på Norra Londons egen borg - Emirates Stadium, där kanonerna mullrat rejält på sistone och man såg med spänning fram emot hur detta krut skulle vara när ligans giganter ManCity kom på besök. Artéta Covid-sjuk, Aubameyang på väg till Afrika och Albert Stuivenberg tog rodret denna dag.
Jag överraskas och blir fantastiskt glad när jag ser och inser den utveckling Arsenal haft under hösten. Från det tafatta, osäkra Artéta-lag som ramlade ihop under de första matcherna till ett lag som under långa sträckor spelar ut ligaledarna. Sista 20 minuterna av första halvlek var bland det bästa jag sett Gunners göra på mycket länge. Det var som om det var ett osynligt plank på mittlinjen, för ManCitys uppspel studsade tillbaka direkt och en fantastisk Thomas Partey vann boll-på-boll och släppte lös Saka, Martinelli och Ödegaard på raider som satte myror i huvudet på Ruben Sias, Laporte och andra ljusblåa. Det var med mersmak Arsenal samlade ihop 1-0 och det hade kunnat varit mer. Straffen-vi-inte-fick var tveksam och Martinellis chans var värd ett bättre öde. Målet som görs är ett underbart Gunners mål. Flera löpningar framåt när bollen kommer, Saka trillar bort Aké och gör 1-0. ManCity var slitna och trötta efter 45 minuter och det mesta såg ju väldigt bra ut.
Andra halvlek hade en annan bild. Först trillar Bernardo Silva och fixar en straff. Xhaka -va fan- bort med benet. Det kändes väldigt billigt. Men 1-1 stod det och sedan skall Martinelli göra 2-1 när Aké får bort bollen på mållinjen. Istället får Gábriel hjärnsläpp och tar en utvisning. 30 minuter med 10vs11 mot ett av världens bästa lag. Man anade hur det skulle gå men samtidigt inte på det viset. ManCity skapade inte mycket alls och jag var mest orolig för att någon av Sterling, Mahrez eller Gündogan skulle gå omkull i straffområdet och skaffa en straff till. Gunners spelade heroiskt, stabilt och Holding som ersättare för Gábriel funkade alldeles utmärkt. Ramsdale gjorde vad han kunde för att dra ut på tiden, men naturligtvis.. naturligtvis höll det inte hela vägen. Rodri gör 2-1 på extratid.
En hedersam förlust? Kan man vara nöjd så? Självklart är man besviken och Arsenaltröjan hänges av igen med en och annan svordom. Samtidigt måste man ge Artétas gossar en jätte-éloge. Vilken match de gör mot detta tröttkörda ManCity, som kommer från en rad med tio raka segrar. Arsenal äger matchen fram till straffen och hade inte Gabriel Magalhaës tagit det urbota dumma röda kortet så undrar jag om inte Arsenal hade segrat idag. Thomas Partey och Granit Xhaka spelade stort mittfältsspel idag. Framför allt den förstnämnde var sagolik och vann boil-på-boll. Nu åker han till AFCON och går det som det brukar så kommer han tillbaka med benet i bandage. Samurajen Tomiyasu, KT och kapten Lacazette var fenomenala i sitt spel och detta bådar för en väldigt spännande vår. Nu väntar semifinal mot LIverpool i Carabo Cup och FA-cup mot Nottingham. Bygg på detta gioda spel och glöm fadäserna så finns det en härlig hoppfulhet framöver, Då kan vi likt Ivanhoe rida in i skymningen med högburet huvud och ta med oss både prinsessa och kungarike.
