Falkens funderingar 14 September 2012: Om Steve Williams
Steve Williams?
Måna yrsla blickar antar jag, så låt mig ta er med till historien av en av Gunners mest bortglömda snidare.
Steve Williams.
Som gammal och yster man så tillhör jag Tipsextra-generationen. Lördag kl 15h30. Sändning, hästar; 16h00 Match. 16h45-17h00 mer jävla hästar, 17h00-1745 Andra halvlek. 1745-17h55 Sammanfattning, målen i matchen, tips, hästar. 17h55 Slut. Helgmålsbön från Ånge kyrka.
En av de stora spelarna i denna generation, runt 1978-1985 var en herre vid namn Steve Williams. Kanske inte i allas blickar, men i många "Saints"-anhängares blickar och så jag. Kanske visades Southampton ett par gånger om året under säsongen. Ibland kanske fyra gånger, men man kunde sina spelare och kände igen dem. Steve Williams var mittfältsstrateg, motor, playmaker, snidare, glidare och touch-and-go spelare i Southampton mellan 1975 och 1984. Född i Romford utanför London, precis som både Ray Parlour och Toby Adams och en spelare som tillbringat mycken tid på läktaren på Highbury som Arsenal-fan. Han blev dock kallad till sydengelska orten Southampton för att provspela i deras akademi och fick ett proffskontrakt med dem 1975. Efter något år och efter debut mot Portsmouth, så började karriären att formas.
Extremt bollskicklig och begåvad med en härlig touch, så spred han passningar och glädje i Southampton. Han trivdes bäst på den defensiva högra mittfältspositionen, där han hade en härlig blick över planen och kunde lägga upp spelet. vad jag minns från hans Southamptons-karriär är ett par frisparkar som satte myror i huvudet på målvakterna och hans fullständiga kompromisslöshet i tacklingar och att han syntes på planen.
Efter att Lawrie Mcmenemy anlänt till Southampton, så uppstod en konflikt mellan Williams, som inte var guds bästa barn på sidan av planen och dikterade ganska mycket villkor, och den hårdföre McMememy och några hundra tusen pund bytte händer och Don Howe i Arsenal plockade mittfältaren till sig under 1984. Romford-Steve kom till ett lag i uppbyggnad. Bakifrån kom Adams, Rocastle, Michael Thomas, Martin Hayes, Niall Quinn för att blandas med Kenny Sansom, Alan Sunderland, Lee Chapman och Paul Mariner.
Steve Williams, eller "Willow" som han kallades, etablerade sig snabbt på mittfältet och dominerade kraftfullt med sin härliga teknik. Med sin högerfot så smidde han guld med passningar över hela planen, patenterade inlägg och jag har alltid hävdat att han hade en spelstil, som egentligen kom i fel tid. han gjorde endast 6 landskamper - alla när han spelade för Gunners - , men hans spelstil hade passat bättre in i en Wengerledd styrka, där hans snabba speluppfattning, bolltouch och blick för spelet hade passat. Med Rocastle och Viv Anderson bildade han en ypperlig triangel till höger, som ofta vände spelet ohyggligt fort och 1987 fick han sin enda titel med Gunners, när Charlie Nicholas vände Littlewood's cup mot Liverpool. Steve var alltid på plats centralt, fångade upp bollar och smekte bollarna på ett härligt sätt fram till nästa etapp. Han var en mästare på att göra ingenting ur en trång yta. Samtidigt klev han inte undan när det hettade till och drog på sig en och annan varning för både snack och obegåvat hårt spel. Hans "Fuck-off" till en framspringande Ossie Ardiles i ett derby kan man exempelvis se på Youtube och det visar en del av hur Williams var att möta på planen.
Året efter försvann med en hel del skador och när George Graham valde att spela in Michael Thomas, så försvann Steve Williams ut genom dörren efter endast fyra ,men för mig - outplåneliga - år. För mig är han en av de mittfältarna som fått minst "credd" för sin personlighet och spelskicklighet i Gunners. "Gunners faithful" minns honom dock och i en omröstning på www.arsenal.com om Gunners 50 bästa genom tiderna, så kom han på 38e plats.
När nu Gunners tar emot Southampton på Emirates, så hade jag en känsla av att man inte kommer runt Steve Williams. Så nu vet ni lite mer.
