Falkens funderingar 29 Februari - Podolski? Varför inte?

Redaktionens medarbetare Falk fortsätter sina funderingar på ett högst personligt sätt. Välkomna.

29 Februari - Podolski? Varför inte?

Jag är inte mycket för Silly Season. Jag spelar varken FIFA, FM eller PE. Däremot tycker jag om makaroner och det är inte fy skam det heller. Jag har också en bestämd relation till Tyskland och tyskar. Jag bodde tre år i landet på 90-talet efter diverse universitetsstudier och studerar tysk fotboll med lupp. Vi har ju haft en del intressanta tyskar i laget nyligen. Jens Lehmann var en riktig lyckoträff exempelvis. Per Mertesacker är en riktigt bra värvning, även fast han kanske är lite långsam i vändningarna. Stabil, bra markeringsspelare som bygger sitt spel på säkerhet. När så det ryktas om Podolski, så rycker jag naturligtvis till lite extra. Jag känenr hur fjunmustaschen börjar odlas - så att jag nästan ser ut som den insomnade redaktionskollegan Hjalmarsson - , jag skaffar mig ett riktigt illasittande brottarlinne att ha under T-shirten och böjer starka verb efter dativ. Lukas Podolski till Arsenal? En bra idé. Tycker jag. Jag har följt Prinz Poldi sedan 2004, när han slog igenom i Köln. Han har varit lite av en "drift-kucku" i Tyskland eftersom han alltid (ja nästan) gör ett oerhört ointelligent intryck i intervjuer och en komiker vid namn Oliver Pocher har gjort en massa narr av honom. Det har väl senare kommit fram att Poldi inte är den mest pratsamma, uppvuxen i en polsk familj i Köln och med sin urtypiska "Kölscher"-dialekt, så är man ganska lätt att göra narr av. Som bollspelare är han av hög klass och har burit Köln på sina axlar de senaste åren. Förvisso lyfte Ståle Solbakken av honom kaptensbindeln detta år, men det har snarare gjort att han har kunnat koncentrera sig på att vara målskytt och servera sina kollegor med bollar. Med tyske Lukas skulle tyngd komma, tyngd i skott, tyngd i löpningar. Det går väldigt fort från tanke till beslut. Mycket skottfrisk, prickar ofta mål och har en mycket god förmåga att skapa chanser. Det skulle ge vårt anfall en dimension till. Man skulle kunna tycka - jamen, en snabb vänsterfotad spelare som går i djupled - gör inte van Persie det? - jo,förvisso, men Podolski har aldrig varit lyckad som den centrale forwarden som van Persie är. Köln har spelat Novakovic som central forward oftast och Podolski har snurrat bakom eller på vänsterkanten. I tyska landslaget exempelvis går han till vänster i en 4-2-3-1 uppställning och skulle i Arsenal snarare gå in och slåss med Gervinho, Oxlade-Chamberlain, men också i viss mån en framåtgående Rosicky.
Jag gillar tanken på Podolski i laget. Vi saknar en spelare som kommer bakifrån med kraft och som vågar ta beslutet: skott!. Podolski kan detta. Jag tror också att spelare som Arteta, Wilshere, Ramsey och Song skulle få en spelare att spela på som tar löpningar i djupled. Förvisso har vi en Oxlade-Chamberlain som är på väg framåt, som mycket väl kan växa in i denna roll och en mognande Gervinho. Den förstbämnde kan mycket väl komplettera en Podolski, då de har liknande attityd med snabb tanke, beslut. Gervinho är en annorlunda spelartyp.
Sedan kan man alltid fundera på om Podolski är i ropet för att RvP skall omförhandla avtalet och man vill visa att klubben är beredd att investera?

25 Februari - Jag kommer att sakna ryssen

 Jag kan inte säga annat än att jag blev lite ledsen i ögat när Arshavin lämnade klubben för Zenit St Petersburg. Jag håller med alla i hela världen om att hans säsong i Gunners har varit lika blandad som en smoothie med hallon, vederstygglig havtorn och yoghurt (fyfan, vem komponerar sånt skit? är det Lallerstedt igen..?), men ändå..jag blev ledsen.

Det finns få i Gunners som egentligen är så mycket Gunners som Arshavin. Tyvärr tror jag att han hade passat bättre i det Gunners som en gång hette Va-Va-Voom. När ryssen slog igenom i fotbollsvärlden med dunder och brak för fyra-fem år sedan, då Zenit van UEFA-cupen och han löpte åttor kring Petter Hansson och Mellberg i EM, så var han en spelare som jag bara längtade efter. Vilken speed, vilken blick framåt, små snabba steg och hela tiden med en enorm vilja att gå framåt i löpningar. En spelare som egentligen bara ville offensivt och som var som gjord för ett Gunners med sju-åtta man i framåtlöpningar och med Fábregas som motor med bra passningar i djupet. Andrej Arshavin luktade Gunners, han var Gunners, han personifierade det Gunners jag älskade att se.

När han sedan dök upp i Gunners efter en seg transferhistoria, så satt man och väntade på ryssens härlighet och inget blir egentligen bättre än hans fyra mål mot Liverpool på Anfield. Hans tredje mål, då han löper i hundra meter och vräker upp bollen i taket håller jag fortfarande för ett av de snyggaste målen jag någonsin har sett. En fantastisk urkraft som bara ville ut och i detta tillfälle; på Anfield..det var magiskt. Jag har alltid talat väl om ryssen. Alltid. Kommer alltid att göra det. I sina bästa stunder, en ytterspringare av tung klass. Snabb, avig, duktig med bollen och en spelare som aldrig gjorde vanliga mål. Det var tåfjuttar, det var skott när målvakten stod på fel ben. Likt vår gamle forward Eduardo, så hade Arshavins målskytte likhet med Romario. Det såg aldrig svårt ut och skotten kom när målvakten minst anade det.

Tyvärr saknas det idag spelare som kan mata ryssen med vettiga bollar. Man kan naturligtvis alltid hävda att han borde kämpat mer, borde tagit mer löpningar i defensiven, hjälp hemåt mer, engagerat sig mer. Visst, hans defensiv var inte mycket att ha, men likt Robert Pires och Fredrik Ljungberg på sin tid, så har de sina förnämligheter i offensiven. De skall helt enkelt inte ägna tid åt defensiven, de skall ligga och hovra och vänta på godsaker från backar och mittfält. Wenger sade en gång om Pires "det finns ingen anledning att han skall träna på saker som han är dålig på, han skall blir världsklass på det han är bra på". Det samma tror jag gällde Arshavin. Tyvärr nådde han sin "peak" i klubben när vi hade spelare som Fábregas och Nasri som kunde läsa hans löpningar och hans ovilja att jobba hemåt. Bollarna han fick av dessa två herrar är oräkneliga och det är naturligtvis inte så konstigt att han under detta år inte funnit sig tillrätta i det Gunners som idag finns, där vi ersatt en playmaker med tre stycken grovarbetare. Ändå så visste man att det alltid fanns en möjlighet att det skulle hända något extra när "Babyface Assassin" klev in i spelet, som när han slog det härliga inlägget till Henry mot Sunderland.

Jag kommer att sakna ryssen. Mycket. Jag har glatt mig något ohyggligt åt hans framgångar, försvarat hans dåliga sidor. Han gick rakt in i hjärtat på mig och för mig kommer  han alltid att vara en riktigt härlig spelare, som tyvärr anlände till Gunners i en tid av turbulens i laget och som nog inte kom att utnyttja hans fulla potential. Jag antar att han inte återkommer till klubben efter denna utlåning och jag får endast glädja mig åtr min sons Arsenaltröja, som det klädsamt står "23 Arshavin" på. Tack, Andrej.

4 Februari - That's Entertainment

Det var rörande att se hur spelarna mot slutet försökte få in gamlingen i målskyttet. Jag påmindes om NHLs All-Star-game i veckan i Ottawa, då Alfie hade gjort två och mot slutet av matchen, så åkte alla och spelade honom, motståndarna flyttade på sig snällt,så att Alfie skulle få göra ett hattrick inför hemmapubliken, men Tim Thomas var lobotomerad, hade inte lyssnat och tog allt. Inte riktigt så mot Blackburn, för mot slutet tricksade Henry in 7-1 på van Persies pass och sagan var fullständig. Prinsen fick prinsessan och kungariket, och de levde lyckliga i alla sina dagar, byggde en villa, köpte en siameskatt, adopterade en gris och fick fredspriset. Typså.

7-1 var en förödande massaker av ett Blackburn, som inte hade något att hämta i London. Inte alls. Även fast Givet lämnade dem strandsatta med 10 man, så var det ändå bara en tidsfråga innan domaren tog fram sin miniräknare för att lägga ihop målen. Gunners spelade ut ordentligt och som jag sagt förut i veckan, så måste Wenger spela med en offensiv mittfältare som speldirigent i dessa matcher, när laget kryper hop och vägrar slåss på mittplan. Man behöver en dirigent, i detta fall med smeknamnet Mozart, som plockar ihop en helt ny symfoni och som riktar spelet framåt. Jag kan ha förståelse för att fans numera vill förpassa Ramsey till de mörka skogarna i Brecon Hills, fast ändå inte. Lika bra som Rosicky passar till lag som Bolton, Blackburn, Fulham, så behövs Ramsey till matcher där det skall fightas på mitten och vinna bollar. Denna match var Gunners helt överlägsna grabbarna från det vilda norden.

Jag upplevde en av mitt livs bästa tider för några år sedan, då jag var på tjänsteresa i området och skulle övernatta i Darwen. När jag kommer på motorvägen upp ifrån Liverpool, så svängde jag av enligt min GPS och vid samma avfart stod det Blackburn Rovers FC. Det visade sig att Ewood Park låg endast en kilometer från hotellet och efter mötet i Darwen dagen sfter så svängde jag naturligtvis upp med min hyrbil utanför arenan och glodde som en liten igelkott på eskapad i damernas omklädningsrum.

"Arte et Labore" är Blackburns motto. "Av Konst och arbetskraft" skall de betyda om jag förlitar mig på min latinska kunskap. Har dock svårt att se hur konst kan landa i just Blackburn,som är en ganska vedervärdig stad. Konstig arbetskraft? Kanske så. Konsten denna dag stod Gunners för. van Persie, Walcott och Oxlade-Chamberlain lekte fotboll framför en fullkomligt felfri Arteta, en ambitiös Rosicky och en Song som hade en fullständigt enkel dag på jobbet. När ynglingen gjorde sitt första mål  för klubben, då kom en år i Falks ögon. "Vad gråter du för?" frågade min sexåring. "Jag har precis skalat en lök", sade jag och sonen ägnade resten av matchen åt att leta efter just en gul lök.

Oj vad jag uppskattade hur Gunners lekte boll. 1-1 kom förvisso som en chock, men när 2-1 kom var det en enkel resa. Det finns en farlig potential i AOC och Coquelin skall sägas. Båda var enastående denna match och även fast Blackburn inte var en värdemätare, så ger 7-1 så ohyggligt mycket i form av moral, självförtroende och glädje. Tron kom tillbaka, det blev en massa mål, Oxlade-Chamberlain fick näta och oj vilken underhållning det blev. Fast känner jag våra fans rätt, så skall Wenger avgå ändå, Kroenke skall steglas och vi skall sätta en småfet uzbek med plexiglas i rodret och köpa in fem stycken FIFA12-stjärnor för 250 miljarders miljarder. Den debatten fortsätter.
Fast inte hos mig. Adrig hos mig. Aldrig en uzbek. Never, no way "hosè", Nie und niemehr.

Just idag bryr jag mig inte speciellt heller. På TVn utspelades den bästa hollywood-underhållningen via Gunners utspelning av Blackburn. That's Entertainment, folks och som alla bra underhållningar så slutade även denna lyckligt då enligt Hemingways manér gamlingen stämde träff med havet och gjorde 7-1 Lördagen blev fantastisk.

3 Februari - Om mittfältets struktur

Jag låg länge vaken och funderade på vad Walcott egentligen borde gjort. Kollegan Jakob skickade ett SMS med tvåhundra utropstecken. Själv tyckte jag bara att det var så jäkla uselt och så typiskt Arsenal i dagsläget. 0-0 mot Bolton var ett lågvattenmärke, men som Wenger sade "I see som positives". Samtidigt kan man ju också börja fundera på om det inte är så här bra Gunners egentligen är. Vi kan leta efter fel, vi kan leta efter saker som stämmer, men vi är nog inte bättre än lag 4-7.
Vi har inget lag för titelstriden.
I år heller. Tyvärr. Är man nöjd med det? Nä.
Borde Wenger avgå? Inte alls.

Däremot borde han fundera på hur mycket och ofta vissa spelare matchas. Jag har varit en stor beundrare av Aaron Ramsey under året. Till skillnad från diverse belackare som hänger ut den unge walesaren till korparna och gamarna, så har jag försvarat honom. Man glömmer bort att detta är hans första hela säsong för klubben efter skador och transfers. Att då kliva in med ett nästan helt nytt garnityr i laget och försöka hitta det spel som Gunners spelat i alla år - är naturligtvis svårt. Man glömmer så lätt bort att av målvakt och backlinjen, så var bara Sagna och Vermaelen i klubbens startelva för två år sedan och sedan var Vermaelen skadad hela förra året och Sagna detta år. På mittfältet är Arteta och Ramsey nya för säsongen och bland forwards så spelar vi Oxlade-Chamberlain. Naturligtvis tar det tid att anpassa ett sådant lag.
Åter till Ramsey dock, som jag dock tycker borde kunna anpassa sig mer till laget och spelarna nu. De senaste matcherna dock har han tagit en på tok för defensiv roll i mittfältet och nu kommer osäkerhet och felbesluten. Gång-på-gång vänder han hemåt istället för uppåt i planen och stannar upp rörelsen i laget. Det hände inte bara en gång, det hände tio gånger och trots att han är en härlig spelartyp med mycket idéer, bra bollbehandling och en kämpe, så ger det mig ändå frågan hur Wenger har funderat när det gäller mittfältet. Som det är nu så har vi en liknande uppställning på mittfältet som ManUnited när de spelar med Carrick-Fletcher och Anderson centralt. När man har följt Gunners under 40 år(nästan) och jämför med hur vi spelade det senaste decenniet, så agerar mittfältet mycket annorlunda. Vi saknar exempelvis helt en riktig playmaker. Ingen av Arteta-Song-Ramsey är playmaker. Till skillnad mot Fàbregas och Nasri, som båda två var playmakers och kunde agera i den rollen. Det kan inte vara guds mening att van Persie skall gå ned och hämta bollar rån Mertesacker och sedan spela sig själv. Det höll ju Bendtner på med i flera år, när han sökte sig ut på kanten och slog inlägg mot någon lång i mitten.

Idag har vi tre stycken grovarbetare på mitten. De gör det mycket bra mot United, Chelsea, City etc när vi skall möta dem centralt och till skillnad mot åren innan så har vi nu ett mittfält som möter dessa på ett utmärkt sätt och tar upp kampen. Här funkar denna trio ypperligt. Men när Wenger skall dyrka upp en buss som Bolton, Swansea, Wolves, Blackburn, Fulham etc, så saknar vi en maestro som drar upp riktlinjerna centralt och kan hitta löpvägar bakom backar och släppa ut bollarna enkelt till yttrarna. När Rosicky kom in, så kom den tanken, ty han är en playmaker, men oj så osäker han är i sina passningar och han är inte i trim med resten av laget. Så, jag undrar lite hur Wenger tänkte när han släppte Cesc och Nasri under dessa sista augustidagar. Samtidigt inser jag att Wilshere har varit skadad och skulle gått in centralt, men han ör inte heller en rejäl playmaker med sinne för det övernaturliga utan en Ramsey-Arteta-typ, som förvisso har en hel del mer offensiva kvaliteter också.

I övrigt imponeras jag av Oxlade-Chamberlain, som är precis som jag egentligen hade hoppats att Walcott hade varit. Rakt på, orädd, snabb och utmanar. Theo är snabb och hittar ett korn ibland, men borde gjort mål. När man tittar på Theos historia dock, så var det ganska uppenbart att han skulle försöka skjuta. Hans förstaval är att skjuta. Så är det för det mesta. Theos mål kommer när han möter bollen och skjuter när målvakten tappar en stolpe eller är på fel fot. Nu försökte han igen, men Bogdan fick ut hälen. Jag tycker han borde utnyttjat farten och rundat keepern. Maybe next time.

Vi har februari; Vi är sjua i ligan, femte omgången i FA-cupen och åttondel i Champions League. Kan inte tycka att det är jordnötter, utan förhållandevis bra. Men fundera lite kring mittfältet wenger, så blir nog detta bra skall du se. Eller som Churchill sade "A pessimist sees the difficulty in every opportunity; an optimist sees the opportunity in every difficulty."



1 Februari -  "Go and get that Playmaker from Dortmund. Don't pay too much"

Just nu vaknar Wenger upp i sin fashionabla boning uppe i Totteridges trevliga nejder. Han har knappt sovit på hela natten, hans klassiska Beppe-godnattmössa sitter på sniskan, hans franska trasdocka "Petit PatRice"" har ramlat ned från den stora gobelängsängen och hans fru Annie ligger och snusar gott. Han har sovit väldigt gott, och vaknar väldigt nöjd efter gårdagskvällens kap på transfermarknaden. 

"Merde; att vi bara fick betala 400 000 för den supertalangen" . Grabbarna har gjort stordåd. Dortmunds store playmaker. 400 000 EURO. Fantastiskt. Han som de trodde skulle gå för 20 miljoner. Det här kräver sin diskussion om lönepåslag. Wenger är nöjd. Väldigt nöjd. Det är samtidigt också skönt att grabbarna lyder hans orders. Efter mycket tjat från spelare, medier, Gazidis, Pat Rice och andra, så gav han med sig.
"Jaja, köp den där Dortmundaren då. men betala inte för mycket". När han sedan hade tappat upp ett glas Chablis på kvällskvisten, fru och barn hade somnat in då han för 10e gången läst "Fever Pitch" för dem, så ringde Gazidis och sade. "Han är klar. 400 000 EURO".

Nu vankas en ny dag för Arsène. 1 Februari står för dörren, match mot Bolton ikväll. Ryo Miyaichi lämnade klubben på lån till Owen Coyle igår. Rhys Murphy - hette han så, tänker Wenger  - till något obskyrt lag i nordvästra hörnet och själv fick jag tag i den playmaker jag ville ha. Livet leker. Efter en Croissant, en kopp kaffe och en morgonstreching för att få ur morgongnället ur ryggen, så ringer han dagens första samtal till Pat Rice.

"hrmffff..gäääääääsp..yes Boss", hörs från en slumrande Pat Rice. Wenger gillar inte smalltalk. Inget för honom. Han går direkt på nyheten. "Bra jobb igår, Pat. Trés bien". Nordirländaren lyssnar. "Honom får vi mycket nytta av. Går han rakt in i laget? Flyttar han på Arteta perhaps?" Pat Rice gnuggar sig i ögonen. Det var värst, tänker han. Gubben är offensiv. "Hursomhelst. Väldigt bra. Precis vad vi behöver". Pat Rice skall säga något, men Wenger fortsätter. "När han kommer till London Colney idag vill jag prata med honom direkt. jag vill att Mario skall ha ett bra mottagande och få ett bra intryck". Pat Rice tänker säga något, men tystnar, tänker säga något-men tystnar igen. Wenger ångar på; "Fan. Vilket kap. Den store Götze för 400 000 EURO. Magi. Här säger jag "But that young Dortmunder playmaker; but don't spend to much", Vilket bra jobb ni gjort.Grattis. Vi syns på London Colney sedan. Heppåre"  
 
***
Nu var det ju inte så det gick till. Men jag undrar ibland om inte Wenger driver med oss eller driver med hela Silly Season-marknaden på ett Wenger-cyniskt sätt. När hela världen har skrikit sedan Fàbregas-Nasri försvann att han skall värva en "PLaymaker" och det har kastats ut namnen Hazard, Martin, Reus, Götze, Özil, Mavuba och allt vad de hetat, så gör Wenger en "Wenger" på Silly-Seasons sista dag och värvar en 19årig tysk som ingen jävel utanför Dortmund hört talas om. Thomas Eisfeld? Upp med händerna - alla som hört talas om honom. Nä-nä, ni båda ned med händerna; han finns inte med i FIFA-12. Glöm det. Thomas Eisfeld. Jag är gruvligt intresserad av tysk fotboll; läser detta minst lika mycket som jag läser och följer Arsenal, men Thomas Eisfeld har inte passerat förbi många gånger. När inte ens Jürgen Klopp plockat upp honom i A-laget, så undrar man ju. Förvisso har han haft en ganska svår knäskada 2009, vilket lyfte bort honom från fönstret ett tag, men årets skörd i juniorlaget med 6 mål och 6 assist på 12 matcher är förtroendeingivande. Men ärligt talat- nog driver Wenger med oss. "jag köpte en ung playmaker från Dortmund".
Jodå. Precis.

Samtidigt kan jag inte annat än att tänka på Alberto Mendez, Stefan Malz och Moritz Volz. Tre tyskar som värvades till klubben i slutet av 90-talet. Det måste ha varit innan Wenger hade en rådgivare. Mendez kom in från division sex i Tyskland. Jag såg faktiskt honom i en Arsenal-tröja 1997 mot Coventry i cupen skall sägas. Stefan Malz kom som stor tekniker från 1860 München och ytterbacken Moritz Volz tog sig hit frpn tyska ungdomslag. Jag tror säkert att Eisfeld är bra scoutad, men samtidigt bär jag med mig minnet av dessa tre som tyska värvningar som kom in under radarn och som försvann med badvattnet.

Thomas Eisfeld? Kanske en supertalang med oanade kompetenser. Tyska ungdomsspelare är särdeles välutbildade och går genom hela akademin i respektive klubblag. Mathias Sammer startade ungdomssatsningen i Tyskland efter debaclet i EURO 2000 och 2008-2009 vann Tyskland EM-guld för U17,U19 och U21. Ifjol gick man till VM-final för U17-landslag och Tyska landslaget under Jogi Löw vimlar av unga spelare, så tysk ungdomsfotboll är på kraftig frammarsch och kanske är Eisfeld en oslipad diamant?

Men innan vi vet det, så undrar jag om inte ordern var "Go and get that Playmaker from Dortmund. Don't pay too much"!


22 Januari 2012  Det är United vi möter

Alltså.
Det finns matcher. och det finns matcher.
Vissa tycker att matcherna mot Tottenham är speciella. Inte alls. Tottenham är ett löskegäng som man inte har respekt för. Glöm det. Kusinerna från landet; Redknapps Girlpowerband. Chelsea har jag aldrig tagit på allvar. Historielösa människor går fet-bort. City kallas Shitty av en anledning. Liverpool glömmer vi just nu. De är värda en helt annat utläggning, som kräver stärkande drycker.

Manchester United. Vi möter ManU. Ett fanstyg från Manchester. Sir Alex inavlade britter. I rakt nedstigande led från Nevilles, Charltons och Best. Ett lag jag inte kan och orkar eller vill tycka om. Jag glädjes varje gång de får spö. Jag firade när de åkte ur cupen i CL. När de mötte Chelsea i CL-finalen så hoppades jag att UEFA skulel införa dubbeldiskning. Nej, United är ett otyg, troll från underjorden som bara skall och måste ha riktigt kraftigt med stryk.
En gång i tiden tyckte jag faktskt United var ett trevligt lag. I gamla skrivböcker från början av 80-talet så listade jag mina favoritlag. Arsenal, ManU och QPR. Jag hade ett bokbål häromdagen och hade en rejäl rening av själen när jag upptäckte detta.

Jag måste däremot inse att mitt ogillande av United faktiskt har minskat något de senaste åren. Jag tror att det är Wengers fel. Helt plötsligt blev han kompis med Sir Rednose och då var det inte lika allvarligt längre. Det hänger naturligtvis också ihop med att det inte längre är Gunners och United som slåss om alla titlar alla år, som det var mellan 1997 och 2005. Allvaret har minskat och varje match är inte ett världskrig längre. Jag kan faktiskt överleva om Gunners får spö med 0-1. Det innebär inte längre att ligatiteln är borta utan snarare att vi får kämpa lite mer för en Champions league-plats. 2-8 var naturligtvis en hemsk upplevelse, men eftersom det var så fantastiskt osannolikt och omöjligt att det skedde, så har jag redan borstat bort detta från minnet.

Trots det så är matchen mot United en match som bara måste vinnas. Det finns mikroskopiska chanser att hänga på toppen i dagsläget. Förlust mot United och detta är långt långt borta. Jag räknar kallt med att City slår Spurs också, så att vi kan börja planera St Totteringham's day på allvar och eftersom Liverpool fick spö mot Bolton, så vore en seger mot united ett allldes ypperligt tillfälle att haka på. Det är också en mycket bra värdemätare på laget inför matcherna mot Milan framöver och när nu både Wilshere, Vermaelen, Sagna och Gibbs verkar vara på ingång, så kan Februari vara ett ohyggligt bra avstamp för resten av säsongen. Så det finns ett par riktigt goda avsikter inför denna match. Dels att knöla till United; bara det är en sann glädje och dels att ta ett avgörande steg mot topp fyra, som måste vara det mål laget och Wenger har. Champions League; allt annat är uteslutet. Vad PHW hade rökt innan han uttalade sig i veckan, det vet jag inte, men det kan inte ha varit sin vanliga kubanska cigarr. Bara att möta United ger en extra fart i laget. 2-8 senast är glömt; i alla fall resultatmässigt. Det är ett helt nytt Gunners som ställs på benen nu. Det är mer självförtroende, det är ett revanschsuget lag, som inte bara vill visa United, utan även visa att dessa Krakel-spektakel-matcher mot Fulham och Swansea var olycksfall i ämbetet, man vill också visa Milan att Berlusconi kan lyssna av vilka domarrum han vill, det hjälper inte, för Gunners är på gång. Matchen mot United är så mycket tändvätska för laget. Wenger sade det i veckan. "Denna match är alltid speciell".

I eftermiddag sätter vi oss längsamt ned. Tar fart. Lyfter lungorna ur kroppen och tillser att Gunners rinner ifrån med ett par mål. Nu börjar resten av säsongen.



13 januari 2012 - Wenger är världens bäste tröj-försäljare

Jag jobbar med marknadsföring. Jag kan det mesta som har med marknadsföring, försäljning, affärsutveckling och allt vad som hör till.
Jag känner mig dock fullständigt förintad. Bortblåst. nedmonerad-nedpackad och bortslängd, när jag ser hur Arséne Wenger dominerar. Totalt. jag bugar, jag gör som "Plex" Pettersson gjorde för Stenmark efter dennes sista åk- jag lyfter på hatten.

Wenger är Master Salesman. No doubt. Han kan detta. Han återupprepade ett gammalt koncept, fördubblade det och förmodligen fördubblat omsättningen för Gunners också.

Jag pratar om Inamoto, J.Y Park och Ryo Miyaichi,

Vi backar bandet. I början av seklet värvade Wenger - i viss kamp med andra intressenter - en ung Junichi Inamoto till klubben. Det kom en modern japan med färger i håret och med solsken i blick. Vad händer? Jo, hela Japan köper Gunnerströjor med Inamoto på. Stod det 25 på tröjan. Möjligtvis. Men tröjorna såldes som smör i solsken och lagom till VM naturligtvis ännu mer. Japansk TV, som känner Wenger väl, skickade ett helt team som bosatte sig i London för att bevaka Inamoto-San och det finns berättelser om hur de stod utanför London Colney som en stor japansk skolklass, väntade på Inamoto och Wenger, frågade wenger "Wenger-san, will Inamoto play?" och Wenger skakade på huvudet och gick in och åt en bit kokosnöt. Varje dag samma fråga. Varje dag samma svar. Men vad tröjor Gunners sålde. Inamoto såldes sedan till Fulham. Självfallet efter VM2002, då hypen lagt sig.

Nu har Wenger gjort det igen. I vintras värvades Ryo Miyaichi till Gunners. Killen är mycket intressant som spelare. Snabb, rackarns snabb och med tolvhundra överstegsfinter per löpmeter. Han har varit skadad dock, fått två inhopp i carling Cup, men även här föregicks hans transfer av en rejäl hype i Japan. Miyaichi är blan det mest talangfulla Japan fått fram de senaste decenniet och tröjor med "31 Ryo" gick som pepparkakor på en julmarknad. Får han spela då? Nä, det lär dröja. Miyaichi är för tunn, för valpig, för orutinerad, så det lär nog dröja ett tag innan och om denne spelar. Intressant att följa vad som händer med Pires vandring över Colney. Han kan mycket väl spela före Ryo..eller kanske inte..

Så till Park. Sydkoreas kapten och ikoniserad i hemlandet. Han borde väl ha en sportslig chans att spela i Gunners? Wenger har ju världens koll på franska ligan och framför allt Monaco, där han själv varit coach. Jag såg själv Wenger på bänken när jag såg Monaco 1991. Gunners stärker upp anfallet. Park värvas. Tjong-i-medaljongen. Sydkoreas kapten. Nu åker vi. Hela Korea springer gatan upp på Yongshan Market och på Itawoen och handlar tröjor med fränt "9 J.Y Park" skrivet på. Får han spela? Inte möe. Ett par matcher hittills. Men han hade nog hoppats på mer under tiden för Afrikanska mästerskapen då både Gervinho och Chamakh är borta. Då värvar Wenger tillbaka Henry. Men tröjor det säljs fortfarande och Park sitter kvar på bänken och spelar B-lagsfotboll.  

Naturligtvis ironiserar jag, men nog känns det lite underligt att tre spelare från Asien gått nästan precis samma väg, samtidigt som Gunners åker på träningsläger till Asien och det är en fantastisk marknad för fans och försäljning. Naturligtvis köper Gunners inga spelare för att öka på sin försäljning av tröjor och souvenirer. Eller..?

10 januari 2012 - Som han alltid har gjort

Blicken i Chamakhs ögon sade det mesta. "Nu kommer säkert gubbjäveln att näta". Marockanens blick var tom. Uttryckslös. Tom som Dalarna är på kameler i vintertid, som palmer i Grums en morgon i april. För när Chamakh klev av efter ytterligare en kväll i sordins tecken och en kväll som var så in-i-helvete nervös och osäker för marockanen, så släppte han lös en legend från sin bronsstaty. Som i en väldig action-movie av Verhoeven och "Total Recall" så klev en bronsstaty ned på marken igen, löste biljett till Emirates, tog av sig överdragskläderna och satte bollen i mål.

Som han alltid har gjort.

Mottagning till vänster i straffområdet. Snabb bollbehandling, titta upp och lirka in den i bortre.

Som han alltid har gjort.

Thierry Henry, med nummer 12 på ryggen denna gång, gjorde precis det alla ville att han skulle göra, men som kanske inte många trodde, nämligen frälsa Gunners med mål. När han igår gjorde sitt 227.e mål för klubben, så var glädjen fullkomligt utom sig. Jag satt med min 15årige gosse hemma och glodde som en guldfisk på rutan. Fullständigt uppseendeväckande. 34årige Henry gör mål. Iklädd ett Haddock-skägg inför en fullkomligt vanvettig hemmapublik, så kliver han in, byter av en urkass Chamakh och gör som alltid gjort. Nämligen mål.
I övrigt var henry fullkomligt intetsägande. han rörde knappt bollen; försökte sig på en kapning med två minuter kvar, sprang offside, rörde sig som forward, men gjorde inte mycket rätt. Men mål. Fransmannen- bronsstatyn-legenden-TH14 aka TH12 -gjorde mål.

1-0 mot Leeds var en seg historia. The Damned United - som Clogh sade - var knappt över planhalven i första och i andra så var det mera en fråga om vårt orutinerade försvar med en hopplöst positionssvag Squillaci centralt skulle gå bort sig och släppa in en boll. Nu höll vi tätt och Henry fick avgöra.

Som Arsenalsupporter är det enormt svårt att begripa och ens förstå den eufori som bildas i ens kropp när man ser Henry göra comeback och när dessa känsloyttringar slår kullerbyttor i kroppen när Henry tar emot bollen i straffområdet och lägger in den i bortre. Som han alltid har gjort.

Låt mig säga; Jag ser Henry som en legend och unnar honom allt gott i hela världen. Genomsympatisk, genomtrevlig och Arsenal-through-and-through; jag tror att hans två månader kommer att fokusera kring inhopp. Han är i klubben för att hjälpa under afrikanska mästerskapen och jag hade kanske hoppats på att få se lite fart och lite legendariska ryck. Men att han skulle kliva in efter tio minuter oh avgöra matchen mot Leeds, det fanns inte i tankevärlden. Men när han gjorde målet, så flyttades man tillbaka fem år i tiden och log för sig själv. Det där målet har jag sett förut.

Välkommen tillbaka, Mr Legend.


25 December 2011 : So this is Christmas...

Kalkonen stoppas med något fanstyg. Jag har sett andra mer bemedlade kockar gå igång med en konstig stoppning.Jag såg någon ta fram en blandning av fikon, russin, sviskon, vinbär och någon äcklig pastej och tryckte in i kalkonen. Tro fan att kalkonen blir arg. Jag tillbringar varje jul upplagd på julbordet med ett gratinerat äpple i munnen. Förvisso, men att få sviskon och annat istoppat? England. Men man förundras inte över landet. Ibland märks det att det är en ö. Kalkon, gås, rostbiff, kokta grönsaker, diverse konstiga puddingar. Å bakom hörs "little drummer boy" och "So this is Christmas"...

Det är jul i England. Familjerna träffas, smakar på äggtoddyn, dricker en julöl och funderar över året som gått, barnen sitter och tittar på sina överfyllda sockar med leksaker och det är en härlg tid. Men det är också tid för en viss kontemplation och när nu grabbarna runt om i de rödvita tröjorna sätter sig ned, så låt oss fundera lite på hösten.

Jag måste inleda med att konstatera att det har varit en mycket underlig höst.Efter en fullkomligt vansinnig Silly Season, där vi såg hjälten Fàbregas lämna, Nasri och Clichy försvinna till City, Eboué till Galatsaray och diverse spelare lånas ut. 2-8 mot United, hemmaförlust mot Liverpool, torsk mot Blackburn, en 15e plats och vi undrade hur detta skulle sluta. Sällan har väl skriken på Wengers avgång varit så höga.

När vi nu dricker vår äggtoddy, så är vi åter med i kampen om Champions league-platser, vi är vidare i Champions League som endast ett av två engelska lag och spelare bitvis fenomenalt fin och trevlig fotboll. Wenger knows.

Trots att lagets nye hjälte Jack Wilshere gick sönder omedelbart och väntas tillbaka i Februari och trots att halva backlinjen gått sönder under hösten, så har Wenger återigen skapat ett fantastiskt slagkraftigt lag där mycket av sanningen ligger i den härliga blandningen av rutin och ungdomlighet.Det var mycket länge sedan som Gunners spelat med så många spelare äldre än 25 år. Rosicky, Arteta, van Persie, Arshavin, Mertesacker, , att Koscielny, Vermaelen, André Santos, Sagna..Benayoun..ja vi räknar nästan upp hela laget. Wenger insåg efter att ha gått fem år utan titel, att ha satsat på ungdomar och byggt upp laget kring Fábregas-Nasri, att det helt enkelt inte funkade. Hans klunga av nya spelare som lyftes in kring Silly Season var en enastående satsning. Mertesacker och Arteta har gått rakt in i laget exempelvis. André Santos ersatte Gibbs på ett rutinerat sätt och då vi samtidigt fick tillbaka Vermaelen efter lång skada, Ramsey växte ut till en riktig mittfältskugge och kunde bredda mittfältet med ynglingarna Coquelin och Frimpong, då skapade Wenger en härlig trygghet i laget som vår offensiv kunnat vila sig på. van Persie har gjort 34 mål i ligaspelet under 2011; Walcott har fått en annan dimension i sitt spel. Killen har börjat få spelsinne. Gervinho har varit en fantastiskt härlig fläkt under hösten med många löpningar, bra passningar och med en die-hard-attityd som gör att han vill gå framåt.

Jag har sett väldigt mycket nya inspirerade saker i Gunners denna höst. Ett nytt mittfältsspel med tre stycken löpande och kämpande spelare. Ingen riktig rejäl playmaker utan tre väldigt hårtarbetande mittfältare. Jag är mycket imponerad av hur Aaron Ramsey har utvecklats. Han vill ha mycket boll, drar upp spelet och förlorar sällan bollen. Kan möjligtvis gå lite mera framåt, men frågan är om han behöver det när anfallarna är hyperoffensiva. Jag har imponerats över hur Koscielny, Djourou och Vermaelen har tagit hand om och ersatt ytterbackarna som skadats. Koscielny verkar inte ha gjort något annat i hela sitt liv.
Vi har inget målvaktsproblem längre. Szczesny har vuxit ut till en av ligans säkraste bollmotare och med Benayoun, Arshavin, Rosicky och andra har vi ett säkert andragarde som kan komma in och avgöra matcherna.Till det lägger vi en sådan som Alex Oxlade-Chamberlain som blixtrar och blixtrar och då har vi fortfarande inte sett något av varken Afobe eller Ryo Miyaichi.

Naturligtvis kan massor fortfarande bli bättre. Gervinho kan skjuta mer; samspelet i mittförsvaret kan klaff bättre; Mertesacker kan nicka på mål någon gång, Chamakh och Arshavin kan hitta målet etc...men just idag glömmer vi detta..

När vi nu går in i julmatchandet, så ser jag frem emot en mängd nya poäng. En jul med tomtar, segrar och en massa mål. Laget har potential att ta sig upp till en andraplats i ligan under våren. Jag tror ingen når City denna säsong, men varken United eller Chelsea imponerar speciellt. Tottenham räknar jag naturligtvis bort. Vi får tillbaka Sagna och Wilshere under våren, laget blir ännu mer samspelat och kan vi bara hålla nyckelspelarna friska, så finns det hopp, glädje och framgångar.

"So this is Christmas and what have you done?" Wenger har återigen gjort massor och givit oss en jul att minnas.

16 December 2011

En självklart riggad lottning av UEFA. Klockren. Självfallet skall Barcelona och Real Madrid få förhållandevis enkla lottningar. Naturligtvis skall Bayern München gå vidare, så att de har chans på en hemmafinal. Naturligtvis skall Apoel-Lyon och Benfica-Zenit mötas,så att dessa två ställs emot Barcelona och Real Madrid i nästa omgång. För inte tror ni väl att Barcelona möter Real Madrid i kvartsfinalen? Inte en chans. Å naturligtvis paras italienska och engelska lag ihop.Hur stora är de oddsen? Knappast spelbara.
Nä, lottningen är riggad igen. Det är varma och kalla bollar i Tombolan. Jag lovar. Paul Breitner sitter just nu och kollar sitt personkonto på Deutsche Bank.

AC Milan?
Milanisterna jublar och skriker om avancemang. Jag antar att de tror att de- som typiska italienska lag- kommer att muta domare och lyssna av folk i omklädningsrummen. Så kan det naturligtvis bli. Om man bortser från områden man inte kan ha en aning om, så är naturligtvis AC Milan ett lag som är värt respekt. Men jag tror Gunners plockar ned dem ganska enkelt över två matcher. Gunners överlägsna bollsnabbhet,rörelse och effektivitet kommer att ta udden ur ett statiskt, stereotypt Milan, som egentligen inte är något om inte Zlatan är på topp. Wenger vet det och Vermaelen kommer att sättas på 200kilo Zlatan och sedan har inte Milan någon att spela upp bollarna på. Enkelt? Nja; nu skall jag inte säga att jag ser Serie A. Jag har försökt, men tröttnat. Heltenkelt, för jävla tråkigt och intetsägande. Inte ens snabbspolning ger tempo.
För den delen är AC Milan ett lag med klass och svårslaget av hävd. Det kommer att bli en kamp, men jag har stortförtroende till det Gunners som nu spelar boll. Naturligtvis kan vi lida av att Gervinho är på afrikanska mästerskapen, men Arshavin kommer att ersätta med bravur och sedan har vi ju koreanske Park och Oxlade-Chamberlain, som kommer med en turbo inopererad i kroppen och som kommer att ge Abate, Thiago Silva och andra en match. Sedan kan man alltid undra hur länge Robin van Persie kommer att vara kvar på plan. Som uppvuxen med den italienska Catenacci-principen, så vet man att italienska lag, som inte räcker till, går på ben/fot istället för boll och då undrar jag om van Persie med sin historiska kycklingkropp kommer att stå på benen länge. Klassiska råskinn som van Bommel, Boateng och det nya råskinnet Nocerino kommer att gå hårt åt stackars van Persie så fort de får chansen. Vi har dock förhoppningsvis världens bäste Jack på planen igen och det kommer at bli en fröjd att se Wilshere-Ramsey-Arteta-Song växla runt.
Jag tror som sagt på avancemang. Gunners avgör med en säker seger på Emirates. Zlatan blir utvisad efter antingen en på tok för tuff tackling eller några illavarslande ord till en domare och Gunners seglar vidare till en kvartsfinal, där vi ställs mot Inter.
Har jag spåkulan framme? Hur svårt kan det vara?

En fantastisk tiodagars period som sett United och City åka u CL, se City få spö i liga, e Spurs få spö i ligan och samtidigt åka ur Euopa League,fick en instämd avslutning med AC Milan och skall nu avslutas med ManCity på bortaplan. I Manchester senast blev det 2-8. Nu tror jag på en förbättring. Faktiskt.


8 December 2011 - När historien kom tillbaka och bad om ursäkt.

Som av en ren händelse, så återupplevde jag historien igår. Fast tvärtom. Som en av mina kollegor brukar säga "Ta tillbaka och påstå motsatsen".
I April 1999 stod jag på Harry's i Linköping med min kollega Jakob och skulle se när Gunners slog ut United ur FA-cupens semifinal åå Villa Park. Ni vet vad som hände. Beckham utvisad, Schmeichel tar Bergkamps straff vid 1-1 i nittionde minuten, Giggs springer igenom åtta Gunnersspelare och lyfter upp den i taket. Ridå. Jävla fucking ridå. Fortfarande mitt livs värsta stund som fotbollssupporter till Gunners. Slår Barcelona i CL, och Real Zaragoza 1995.
Numera går jag aldrig på Harry's. Familjefar som man är. För övrigt har jag alltid lyckats bli utslängd därifrån också. Igår var jag åter på restaurangen igen. Jag hade ett möte och middag med leverantörer och vi hamnade under glada vänners lag, en stor burgare, en glad flaska Tempranillo, lite skratt, tjat, quiz och så såg vi på Champions League.

Igår kom historien tillbaka. Igår blev jag och restaurangen kompisar igen. Helt plötsligt, en av mina bästa vänner. Jag har en kompis som alltid kommer fram och håller om mig och vill att jag skall bjuda honom på pilsner med orden "Just nu, är du min allra bästa vän". Igår fick jag en ny kompis.
Jag skall inte sitta här och vara skadeglad och otrevlig, men jag tror att större delen av Gunners Community av fans igår skickade Champagnekorkarna i luften när United och City åkte ur Champions League. Det kom som en skräll att United inte fixade Basel; men kanske inte lika mycket att Napoli slog ubåtarna från Spanien. Men när de gula ubåtarna sjönk till botten, så tog de med sig ett oljeraffinaderi och jag inte påstå - för ett enda ögonblick - att jag led med Clichy och Nasri. Inte ett dugg faktiskt. Låt mig känna efter riktigt noga. Nä, inte nu heller. Jag har inget agg mot dem. De gjorde mycket bra insatser för Gunners och har inte skickat en massa skit mot Gunners efteråt, men samtidigt var det skönt att se att de inte gick vidare eftersom de lämnade Gunners för att vinna titlar. Carling Cup, ligan och FA-cupen är förvisso kvar, men inte Champions League. Vilket är skönt. Det kändes som att restaurangen ville be om ursäkt för allt jävelskap den orsakat mig.Kan alla gånger jag har blivit nekad drinkar i baren eller vakten sagt "Ta ett varv" ha berott på den hemska kvällen i april 1999? I så fall, så kommer jag att dominera kraftfullt framöver. Kraftfullt. Jag har fått en ursäkt.
 
Gunners är dock vidare. Som tur är så var inte den hemska insatsen i Grekland signifikativ för dagens Gunners. Det var en hemsk insats. rakt över. Jag har sagt det förut; men Vito Mannone måste försvinna ur Gunners led ganska omedelbart. Hela hans Pomadadränkta hår stinker osäkerhet, tvivel och en självpåklistrad självsäkerhet, som man petar hål på med en liten virknål. Fabianski håller dock och får gärna sitta som andramålvakt även om det inte är hans önskedröm. Jag tänker dock inte dra så mycket växlar av insatsen i Pireus. oraklen i Delfi sitter fortfarande och funderar på vad som hände och har inga svar. Nu heller. Lite tur också att matchen inte betydde något eftersom Dortmund inte lyckades mot Marseille.
Åttondelarna i årets Champions League är full av skrällar och jag ser verkligen fram emot lottningen. Två ryska lag, två tyska lag, två engelska lag, två franska lag, två spanska lag, tre italienska lag, ett schweiziskt, ett portugisiskt och ett cypriotiskt lag. När i mänskilighetens historia har detta hänt. Lottningen är naturligtvis helt öppen.
Vem vill jag ha? För mig är det självklart. Basel. Eventuellt Leverkusen. Jag vill slippa italienska lag på högtryck, jag vill inte upplevela en rysk vinter; även fast jag tror att lagen nog passar oss, men jag vet hur jävla kallt det kan vara i Ryssland kring Februari-Mars. Lyon kan spela en ohyggligt bra fotboll, även fast de inte är i sin gamla klass ännu och Milan- nej tack.

Så livet i Champions league går vidare för London-lagen. Vem hade kunnat ana det? Själv har jag slutit fred men en gammal ovän.








28 November - Gary Speed

För två år sedan, när November var som mörkast och dystrats drabbades undertecknad av ett av de största svårmoden någonsin inom fotbollen. Man kan uppleva liv, eufori, glädje och sorg med sitt fotbollslag. Det gör man. Jag läste en artikel om Hinduismen och beskrivningen av det "eviga livet" kunde ha varit en beskrivning av en sann kanonjärs kärlek till sin klubb. Men för två år sedan så gled i alla fall mina tankar undan från den delen av fotbollen ganska oerhört, när Robert Enke, den tyska landslagsmålvakten, lade sig på rälsen utanför Hannover och mötte sin skapare. Det tog mig- såsom tysk fotbollsälskare - mycket hårt och jag hade oerhörda resonemang med mig själv- vad det kunde bero på. Efteråt har man förstått att Enke var en mycket komplicerad karaktär, som levde hela sitt liv med prestationsångest, missade möjligheter och depression, vilket senare blev honom övermäktigt.

När Gary Speed igår valde att - enligt vad media säger - ta sitt liv, så slås ånyo fotbollens fötter undan. Jag har ingen egentlig relation till denne Speed, mer än att han har varit en del av mitt Premier League-liv sedan det startade och man undrade hur länge han skulle hålla på. Han dök upp någonstans hela tiden. Speed spelade aldrig i något lag jag håller om hjärtat. Visst har man´ogillat-gillat" Leeds när de var som värst under 70-talet, men Speeds period i laget sammanfattar med en tid, då jag inte hade mycket till övers för dem och sedan har han ju varit i Everton, Newcastle, Bolton och inte heller där går flaggan upp i topp. Men han var alltid med, en kugge i laget, som gjorde sitt i det tysta; hårdjobbande och aktivt arbetande mittfältare, som man egentligen inte noterade om han inte gjorde ett mål i krysset eller satte in en på tok för hård tackling. Det sistnämnda var väl aldrig något som skedde, dock.
Jag nåddes av meddelandet igår, precis som alla andra, via media, och jag häpnade och förfärades. 42 år gammal, till synes lycklig, två barn,fru och förbundskapten. Enligt vänner och bekanta, så har han varit som vanligt och så tar han ett sådant ofattbart beslut. Jag ämnar inte spekulera i vad som hänt. Det gör sig inte, så många andra som känner Speed närmare och som undrar idag och sitter ledsna och tårögda, kommer att göra der. Jag kan bara tycka att det är väldigt tragiskt och mycket tråkigt. Man rycks bort från fotbollen in i vardagen en stund och tyvärr är det just en sådan stund man inte vill ryckas bort. Jag lider med nära, kära,bekanta och vänner. De får stöd och tankar från hela världen just nu och även fast det inte tar Speed tillbaka, så kanske det kan vara någon form av tröst.

Det är sådana här tillfällen som gör att fotbollsvärlden stannar upp. Som när Enke dog, som när Miklos Féher, Marc-Vivian Foé, Antonio Puerta och andra också rycks iväg. Vi tänker till, funderar, skänker dem en tanke och funderar på livets förgänglighet. Relaterar till nära och kära med omtanke. Fotbollen blir verklig för en sekund och avståndet mellan de stora spelarna och ens egen vardag suddas ut.
Men trots detta och trots denna tappade fart som detta innebär, så rullar fotbollen vidare.och medan den gör det, så tänker vi dock lite extra på Gary Speed. RIP.



24 November: The big Red Machine

Jag vet. Nu sitter alla icke-kanonjärer och läser och tänker "Hybris", som Ikaros, så kommer den jäveln att flyga in i lyktstolpe och "crash&Burn". Mä-Hä! Typ, så. För att inleda en liten fundering med "The Big Red Machine", så tänker man på Krutov, Makarov, Fetisov och möjligtvis lite granna på några ryska kulstöterskor på 80-talet. De tänker jag för övrigt ofta på. Gör inte alla det?

Just nu dock, så har Gunners nästan en maskinell stämpel. På ett sätt som inte är negativt, inte supertyskt Volkswagen-Wolfsburgs-maskinellt och en motor som skvätter surkål, utan en maskin som just nu är i härlig trim och som man verkligen kan sätta sig ned och lita på.

Jag märkte hur min sinnestämning fullständigt förändrats när jag såg Gunners möta Dortmund igår. När Wengers grabbar sprang ut på Signal Iduna för ett par månader sedan var jag likstel, livrädd. Jag gömde mig bakom min Chesterfieldfåtölj, skickade fram min lille son som spejare som fick tala om vad det stod och tyckte att det var livsfarligt så fort Götze och andra hade bollen. Förvisso tappade BVB Götze och Bender tidigt och det påverkade lagets spel, men jag undrar om det hade gjort så stor skillnad. Gunners spelar just nu väldigt bra fotboll. Laget är samspelt och man noterar att Wenger fullständigt upphört att rotera. Han spelar samma gubbar, vecka ut och vecka in.
Ingen Arshavin, ingen Oxlade-Chamberlain, ingen Chamakh etc.
Han spelar samma gäng helt enkelt och spelar ihop dem. Det ger naturligtvis ett oerhört självförtroende att slå Chelsea på bortaplan; 5-3 på Stamford Bridge var mäktigt. Men att sedan få igång denna rull med vinster och obesegrade matcher gav laget styrka och man insåg att det började formas ett lag. Wenger har fullständigt omkomponerat mittfältet exempelvis. Minns ifjol när han spelade Fàbregas och Nasri framför Song och Wilshere. Denna dynamik som fanns då med de fantastiska offensiva kunskaperna hos Fàb och Nasri är naturligtvis saknad, men väldigt smart ersatt av Wenger. Song har i princip samma roll som tidigare och är en alldeles enastående bollvinnare och från och med igår också hovdribbler.
Han får "Garrincha Prize" 2011. Ingen tvekan. Polacken Pisczek letar fortfarande efter busskortet.

Men det är Ramsey och Arteta som jag tittar på mest. Den ytan de täcker på mitten är fullkomligt makalös. Ramsey fick utstå spott och spe under den sämre tiden av säsongen. Jag har aldrig släppt killen dock. Det tog ett tag för honom efter att ha blivit Shawcrossed, men nu visar han vilken enastående spelare han är. Han är inte spelaren som lägger den "dödliga passen", utan är mer komplett. Bra tillslag, bra jobbare, bra bollmottagare, bra passare och en riktig lagspelare. Arteta har liknande attribut och det är det här som är ganska enastående. Wenger sålde av två playmakers; köpte in Arteta, som är mer nötare och strateg än playmaker, tog in Benayoun, som har Fábregas-liknande egenskaper, men spelas inte speciellt mycket, utan väljer att gå på en mittfältstriangel, där alla tre jobbar enormt över hela planen och om man följer de tre musketörerna centralt, så ser man att de är sällan långt ifrån varandra.

Vad mer intressant är; Walcott börjar tänka defensivt, Det jobb han gjorde igår med hårbandsförklädde Schmelzer(vänta lite, jag trodde man fängslade alla med sådana hårband. Det ser för jävla taskigt ut. Ner i the Dungeon med honom!), var sagolikt. Han sprang upp och ned, Schmelzer tröttnade, fick varning och "Sunny Boy" Leitner undrade vad det var för virvelvind som passerade honom gång-efter-annan.

André Santos hade för övrigt på sig de brasilianska klackskorna igår.

Mertesacker-Vermaelen var säkerheten själv igår, vilket också polacken Sczesny var och Koscielny utmanar Sagna på riktigt på högerbacken. Jenkinson är chanslös när han är frisk.

Å då har jag inte ens nämnt Robbie Boy.

The big red machine. Som Gunners spelar just nu är en fröjd att se. Inte Va-Va-Voom, men med ett lag där alla i krisens tider, har bitit ihop och skapat ett lag, som jag blir väldigt svårslaget framöver och då skall vi notera att Wilshere och Sagna exempelvis, inte ens är med.

Gunners är vidare till åttondelen. Fantastiskt skönt. En omgång kvar och laget kan gå på halvfart i Aten; samtidigt har man ett ansvar mot tabellen och skall väl ge alla lag samma chans att gå vidare. Mer intressant naturligtvis; Inför CL, så skrockade de flesta att Gunners tid var över och man skulle få det svårt att ta sig vidare. Chelsea, ManU och Shitty-fansen pekade finger. 2-8 stod som eldskrift i himlen. Nu rullar the big red machine vidare i lugn takt, medan tre andra lag från England slåss för sin överlevnad. Grattis.



23 November;   A new England and a new Germany

"I do not want to change the world, I'm just looking for a new England". Cirsty McColl spelade in denna på 80-talet; en fantastisk popdänga som rullar runt i skallbasen på mig. Det handlar kanske inte så mycket om New England i Arsenal, men ändå nästan.
Jag noterar att vi har sällan sett fyra engelska lag som har kämpat så väldigt i Champions League. ManCity och ManUnited går halvknackigt, Gunners är inte klara ännu, Chelsea kämpar också för sin överlevnad. Man kan undra vad som hänt. Ifjol tog sig ManU till final, men året innan det, så var Champions League utan brittiska lag i semifinal. Har tåget åkt ifrån "brittisk" fotboll? Överallt i Europa rusar det fram nya lag, som tar för sig på ett spännande sätt. Igår var det Benfica och Napoli. Från öster kommer Shaktar, CSKA Moskva; Ajax tar för sig igen, Lille och Lyon, FC Basel skräller mot United. Det är en intressant utveckling som man gärna glömmer när man sitter och tittar på Premier League och tycker att det är så fantastiskt med alla stjärnor i Chelsea, Liverpool, United, Arsenal och City.

Då har jag fortfarande inte nämnt Tyskland.

Efter 2Vk så var Tyskland i ruiner. Det var ett land utan framtid, ödelagt och illa omtyckt. Men med Marshallhjälpen drog man igång återuppbyggnaden och WirtschaftsWunder var ett solklart fenomen. Tyskland växte till stormakt och fick en oerhörd boost av VM-guldet 1954. Ni känner historien. Håller den på att upprepas igen månntro? Tyskland nådde ett lågvattenmärke sportsligt med landslaget i EM 2000 och 2004. Förvisso tog Ballack dem till silver i det sämsta VMet alla kategorier 2002, men det ser jag mer som att alla andra nationer var kassa. Efter dessa miserabla turneringar och synen i Tyskland att allting snurrade kring Bayern München, så startade Tyskland - år 2000 - en ungdomssatsning av guds nåde. Mathias Sammer var en av dem som var förespråkarna och syfte var att få ut fotbollskunnande, fotbollsmöjligheter, ungdomssatsningar runt om i Tyskland. Det ställdes ut mål, det satsades på fotbollsskolor, det satsades på ungdomsakademier och tränarstaber.
Det tog ett tag för detta ge frukt, men när man ser det tyska landslaget anno 2011, Ungdomslandslagen som vann EM för U17, U19 och U21 under några år och när man nu ser Borussia Dortmund på Emirates Stadium ikväll, så ser man vad en satsning kan ge. Dortmund visar upp en alldeles enastående satsning på ungdomar nämligen. Götze, Schmelzer, Hummels, Gündogan,Grosskreutz och Leitner är unga talangfulla tyska spelare, som fostrats i den tyska ungdomsmyllan. Förvisso är både Hummels och Leitner från München igrunden, men de har fått sin explosion i Dortmund, där Jürgen Klopp formar dem och ger dem offensiva möjligheter. Bakom dessa finns en annan mängd spelare, som idag är utlånade som Sobiech, Hornschuh, Ginczek. Inför äret lämnade också Nuri Sahin laget. Förvisso turkisk medborgare, men uppvuxen och fostrad i Dortmund. Exemplen är många. Tyska spelare väller fram ifrån alla hål. Titta bara på Bundesligas målvaktskader; Ulreich, ter Steigen, Unnerstall, Trapp, Baumann, Zieler, Leno; alla mellan 23 och 19 och står som förstamålvakter vecka ut och vecka in i Bundesliga. Sedan ser vi spelare som Reus, Schürrle, Holtby med flera som rusar fram. För att inte ta fram alla unga bayrare; Thomas Müller exempelvis är bara 21.
Bayern är klara för Zweite Runde i Champions League. Dortmund slog dem i helgen i en enastående uppvisning av framför allt Mario Götze. Leverkusen håller på att repa mod och kommer att störa Chelsea ikväll också.

Som älskare av tysk fotboll, så sätter jag mig framför TVn ikväll och ser det nya England mot det nya Tyskland och hoppas att Gunners kan vara det nya Gunners ur ett positivt synsätt och ta ett förväntat steg mot avancemang.




16 November - Jeffers

Idag var premiären på Twilight - Breaking Dawn part 1. Har inte sett skräpet, men jag antar att det är VM i stirriga blickar igen. Förra veckan var jag i State of Washington, där skräpet spelas in och skall utspelas. Nu är det i och för sig i Forks på Olympic Peninsula, medan en annan var på andra sidan Puget Sound, men vädret är set samma. Grått, grått och grått. Inte konstigt att vampyrer, indianer, varulvar, kentaurer och annat löskefolk trivs i skogarna. Spursarna lär också trivas där. Jag gjorde dock en sådan brutal felsatsning. Vi anlände klockan sex. Jag hade väl sovit ungefär två timmar på flighten över; kunde inte späcka mig full med Terra Andina då jag körde bil, men tog bilen med min kollega till hotellet, vi gick och käkade, skettrötta och vid halv nio tittade vi på varandra "pömsig?". Varpå det blev kudden. Men kroppen visste när den skulle kliva upp.
När klockan slog åtta(svensk tid) vaknade Falk igen. Sträckte på sig och konstaterade att klockan var elva på kvällen i Washington. Det blev en lång jävla natt...

Detta för mig osökt in på en annan sak som kan få oss att tänka på vampyrer och annat sattyg; nämligen Francis Jeffers, vår fox-in-the-box. När britterna igår slog Sverige med 1-0, så hade Capello Bobby Zamora på topp. Jag undrar fortfarande hur och varför? Zamora är en gedigen forward, som ibland får bollen på sig och så har en ett tufft namn, men landslagsmässig? Inte en chans. Men det kan gå väldigt fel i uttagningarna också. 2003 spelade Australien mot England i Adelaide. England förlorade och målet gjordes av Francis Jeffers. En landskamp gjorde han - ett mål. Extremt bra kvot. Hans landslagskvot i U21 är häpnadsväckande 13 mål på sexton matcher.
Vi pratar Francis Jeffers. Alla måste väl vara intresserad i en sådan forward. Något för "Bella" i Twilight att glida runt med när det är sol och vampyren måste stanna inne.
Man kan prata misslyckade värvningar genom tiderna hos Wenger. Igors Stepanovs kommer upp som en variant också naturligtvis, men Jeffers är en klassiker. Han värvades 2001 av Wenger för att vara Wengers "Fox-in-the Box". En naturlig ersättare till Wright i straffområdet och en spelare som skulle bo i straffområdet och peta i bollarna som målvakten tappade. Precis så hade han nätat i Everton. Men Jeffers tog aldrig fart. han fick sina chanser, gjorde några mål, men utvecklades inte och när samarbetet Bergkamp-Henry samt Wiltords spel började klicka, så var Jeffers borta. Intressant att konstera är att Gunners ändå vann en hel del under Jeffers tid i Gunners. Dubbeln 2001/2002 och FA-cupen 2003, men Jeffers spelade inte några matcher och 2003 försvann han ut med badvattnet och vår Fox-in-the-Box var borta. Idag spelar han i Australien för Newcastle Jets. Äntligen har han kanske återfått en karriär. Eller förresten, i alla fall får han spela och gpör faktiskt en del mål. Men australiensiska ligan...? Spelar man mot Dingos?.
När jag såg matchen igår så slog det mig att vår gamle centertank Jeffers faktiskt också gjort en landskamp och burit Three Lions på skjortan och har ett 100%igt snitt. Hyfsat otroligt, men så var han ju Fox-in-the-Box, alltid med en räv bakom örat..typ..

För Gunners väntar en mycket viktig period. Efter att han mött United, Chelsea, Liverpool, Spurs och Newvcastle, så vängar nu Norwich, Fulham, Wigan och Everton parallellt med matcher mot Dortmund hemma och Shitty i carling CUp. Om en månad kan vi i princip räkna bort möjligheten till ligaguld(ja den är väl borta redan kanske), vi vet om vi är med i Champions Leagues åttondelar och vi vet om vi spelar vidare i Carling Cup. Men Gunners är på gång och på språng. Nästa veckas match mot Dortmund kan bli en av årets höjdpunkter om lagen orkar spela positiv fotboll. Men vill man ha mål, så kanske man kan hyra in Francis J igen; han verkar het igen....


7 November - We don't need Batman - we've got Robin

Efter ett par månader i träda och egen ömklighet, som innefattat fettsugning, lobotomi, ett par resor, dubbelt könsbyte och tvångsgifte med den grekiska ekonomin, så är undertecknad åter inne på spelplanen och tänlte delge en del tankar, funderingar och min egen vy på Gunners kretslopp. Till alla "Shitty-fans" och röda djävlar;-kom ihåg, It ain't over until the fat lady sings; och just denna feta dam; henne däjtar jag just nu och hon har just nu en apelsin i munnen, är bakbunden och trånar efter en trevlig gooner. Muhäää...

3-0 mot WBA var kanske ingen riktig kraftansträngning, men med tanke på att det väntar matcher som Fulham, Norwich, Fulham Wigan och Everton som de nästa fyra matcherna, så kan en fortsatt formtopp och nio-tio pinnar i dessa matcher cementera Gunners marsch tillbaka som topplag. Jag vet inte om jag tvivlat? jag vet inte om jag någonsin tvivlat. Jo, jag har nog undrat vad Wenger hållit på med efter att Nasri och Fàbregas såldes fem i tolv, men innerst inne har jag nog alltid trott att Wenger vetat vad han velat. Hursomhelst, de senaste resultaten visar att Gunners verkar vara tillbaka på en skaplig nivå. Borta är alla vinnen från den fruktansvärda Old Trafford-upplevelsen och förlusten mot Spurs. Vi minns Chelsea borta, vi glädjes åt 3-0 mot WBA och ser fram emot att möta Shitty i både Carling Cup och ligan inom kort. Den ljusnande framtid...?

På läktaren mot WBA fanns en stor flagga som sade "We do not need Batman, we've got Robin" och det är lite signifikativt för det nya Gunners. Efter eran som innefattade Vieira, Henry, Bergkamp och sedermera Fabregas, så behöver publiken en ny ikon. Just nu heter han Robin van Persie. "Supervan" står det i brittisk press och Batman somnar om. van Persie är just nu fullkomligt makalös och ligans bästa forward. Nästan 30 mål i ligan 2011 och mål i varje match. Framspelningarna senast var en delikatess och Wenger sade "when I was young, we divided players into "good playters, international players, world-Class players. There were only five, maybe ten world-class players. Robin van Persie today is among them". Det är ett betyg så gott som något. RvP trivs med tillvaron. Han har lekfulla grabbar omkring sig som leker med backlinjen och själv har han en fri roll. Wenger har återigen lyckats att flytta på en ganska naturlig ytterspelare till en centerforwardsplats och när man ser honom spela, så inser man att Walcott har en bit att vandra innan han når dit. Framför allt när han är i en form som denna. Batman har sin Batmobile. Robin, som också kallas "Boy Wonder" har sin spelskicklighet, sitt skott och sin fantastiska form. Jag är dock fullkomligt livrädd och har en inneboende likstelhet när jag ser att Holland spelar landskamper mot exempelvis gamla rivalen Tyskland och då kan det gå hett till. Inga nya skador tack.

Ett par ord om Aaron Ramsey.
För någon månad sedan läste jag o-muntra ord om denne Walesare på nätet och vårt forum. Han var kass, oduglig, "byt ut honom. " exempelvis. Jag har dock alltid gillat honom. Han var skadad med brutet ben; det tar ett tag för killen att komma åter. Med Fàbregas och Nasri sålda, med Wilshere skadad och med Arteta-Song som väpnare på mitten, så får Ramsey en fantastisk renässans. Vilken match han gör mot WBA, vilka matcher han gjort. Kolla WBA-matchen exempelvis; han slår 90% av alla passningar rätt. Hämtar boll överallt, slår passningen till Walcott vid 1-0, fantastisk spelartyp och detta kommer att bli ett genombrottets år för denne Walesare.

Sisådär; nu skall undertecknad kliva på ett flygplan till USA. Ser ut över Heathrow just nu och funderar på om jag eventuellt får någon Boy Wonder bredvid mig.

5 September - Bra Silly Season av Wenger.

Detta måste vara den mest intressanta "Silly Season" av alla i Gunners historia. Jag skulle vilja kalla det "Silly Seasons moder" och alla andra Silly Season kommer att vara dåliga kopior av detta. Jag brukar inte vara en vän av uppesittarkvällar. Julen är ett dåligt exempel exempelvis. Sitta där och vänta och bli tröttare och tröttare och inse att man ändå inte kommer att vara vaken till dagen efter, för då är man helt enkelt skittrött när gröten kommer in och jag vet hur morsan brukar titta på mig när jag somnar med huvudet i grötfatet. Men just denna Silly Season, så satt jag faktiskt uppe och följde alla möjliga bloggar, sidor och rykten. man var nästan tvungen. Wenger hade liksom bjudit på det. Efter 2-8 mot ManU och halva laget skadat, så undrade man vilka spelare som skulle vara sugna på Gunners framgent. Jag var livrädd för att Aliadière skulle göra comeback och jag såg någon avdankad Spursare kliva över skranket. Nasri, Fàbregas, Clichy och Eboué. På ett bräde så försvann fyra stycken spelare som vi älskat under många år. Nasri-Fàbregas; tillika det offensiva navet. Wenger var tvungen att agera och hitta spelare med kvaliteter och vidare så behövdes kompetens i försvaret.

När klockan klämtade så stod Benayoun, Arteta, Mertesacker, André Santos och Chu Young Park med Gunners tröjor. Wenger hade gjort något jag aldrig trott honom mäktig. Han värvade in fem nya spelare på tre dagar och lägger man sedan till Gervinho, Capmbell, Jenkinson, Oxlade-Chamberlain och Miyaichi, så har truppen fått tillskott av tio man. Vill man sedan vara extra kritisk och kasta in Frimpong, som var skadad hela förra säsongen så blir det elva, med Vermaelen tolv. Samtidigt tappade vi också Bendtner. Ingen skada skedd.

Jag kan inte annat än att tycka att laget har fått en större bredd. Jenkinson har lyft sig omedelbart och trots tilltvålningen från Uniteds sida, så har han kompetenser som Eboué inte hade i form av det defensiva spelet. Blir ett bra komplement till Sagna. André Santos har jag inte sett så mycket av, men håller man en landslagsplats i Brasiliens landslag, så borde kvaliteterna finnas och en frisk Kieran Gibbs är väl så bra som Clichy, så jag tycker nog att vi är ganska så starka på vänsterbacken numera. Med Mertesacker kommer en spelare med 75 landskamper i tyska landslaget och med lång erfarenhet från Bundesliga och stora mästerskap. "Merte" är snabbare än vad många tror, enorm i luften, bra markeringsspelare och skicklig med fötterna. Ett lyft för Gunners backlinje och den ledare försvaret behöver. Men förvänta er ingen Tony Adams. Han är ingen karismatisk pub-född engelsman, men ändå en spelare som tar plats med sin goda spelförståelse. Lägger man sedan till en frisk Vermaelen, så har vi på sikt ett av ligans bästa mittlås.
Det är på mittfältet kampen om förståelsen börjar. Med Miyaichi och Oxlade-Chamberlain har Wenger hittat två supertalanger, som under året kommer att få begränsad speltid, men som mycket väl kan få "joker-roll" i cuper och Premier League-matcher. Miyaichi är enormt spännande, men frågan är hur omilda försvararna blir när de ser en trixande japan?
Tar man sedan in Frimpong, så är detta ett fantastiskt råämne. Ett enastående exemplar till defensiv mittfältare, som tar kropp, tar snack och har en "Never-say-die"-attityd, som jag nog inte sett sedan Vieiras tid. Mycket intressant att följa. Även fast Coquelin fick det jobbigt i sin första star-match, så finns även här ett intressant råämne.
Att ersätta Nasri och Fàbregas är dock det omöjliga. Wenger vet det och fansen vet det. jag vet inte varför Wenger väntade så länge med att agera efter ersättare. Han hade kunnat släppa dem i början av sommaren och sedan ägnat en lång tid åt ersättare. Nu blev det inte så och blickarna är stora och tunga på Benayoun och Arteta. Jag tycker dock att det är en bra lösning att låna in Benayoun. Han vet att han inte var Wengers första-val; han ges ett år för att visa att han är framtiden, men också att Wenger troligtvis hämtar en ung playmaker i vinterfönstret eller inför nästa år. Fast jag gillar Benayoun. Jag gillar hans sätt att hela tiden vilja göra något kreativt med bollen, hela tiden på språng med blicken framåt och vill söka spelare i luckorna. En kreatör, som Gunners kommer att ha nytta av. Mikel Arteta är en spelare som Wenger gillat i många år. Han har varit Evertons spel och vuxit med uppgiften. Han är 29 år gammal i år och begåvades med ett fyra-årskontrakt, vilket är spännande. Han var skadad en del ifjol, men gjorde ändå 31 matcher för sitt Everton. Det som jag hoppas händer med Arteta, är att han engagerar sig i Gunners spel som Cesc gjorde och bidrar till målskytte och passningar. Han har historiskt inte varit någon större målskytt, men i Gunners så bygger spelet mycket på att mittfältarna deltar aktivt i avsluten och om jag inte minns fel, så har Arteta en skaplig bössa. 
Det är naturligtvis på det centrala mittfältet, som den stora jämförelsen med tidigare lag kommer att ske.
Blir Gunners lika flytande och effektivt som under Fàbregas era? Troligtvis inte.
Kommer vi att skapa lika mycket chanser? Troligtvis inte heller.
Däremot, så ser jag väl förhoppningen att med nya spelare så kommer en någon annan attityd, som gör att lagen inte klappar ihop, tappar matcher och vill vinna , samt att vi kanske spelar på ett något annorlunda sätt, som gör oss mer oberäkneliga. Wenger har dock värvat klokt. Han insåg att han inte kan ösa fram talanger från andra ligor i detta läge utan behövde några som vet hur ligan spelas och detta kan både Arteta och Benayoun.

Anfallsmässigt då? Bendtner försvann. Vi tappar möjligtvis lite luftspel. Men vi har Chamakh, som behöver en rejäl knuff i ryggen, så att han kan dominera luften lika bra som inledningsvis. Hur bra är Park? Bra huvudspelare och bra på fasta situationer. Blir han en joker, blir han en startspelare eller är han bara här för att sälja tröjor?
Det intressanta blir dock hur Wenger spelar Walcott. Med Gervinho i laget, en pigg Arshavin och en målskjutande van Persie, så kommer Walcott möjligtvis att få en annorlunda roll. Vissa tycker han skall gå som center och däregenom använda sin snabbhet; andra att han skall behålla sin kantplats. Wenger vet nog hur och jag tror nog att Walcott fortsätter på sin kant, så länge van Persie är hel. Bakom dessa finns också Miyaichi, Oxlade-Chamberlain och så Benik Afobe, som jag hoppas får en del speltid i år. Anfallsmässigt är vi starkare än tidigare. Absolut. Vi saknar kanske dock den riktige straffområdesråttan. En typisk Huntelaar-typ, som bor i straffområdet och petar in allt han ser.
Joel Campbell är en chansning, men en billig chansning. Hans år i Lorient blir ganska avgörande för framtiden, så vi håller lite utkik.

Lägger man sedan någon mening på de utlånade spelarna så tycker jag att det är lite jobbigt att se hur Lansbury återigen skyfflas iväg till Championship. Han kanske inte håller i Gunners, men har han fått chanserna? Carlos Vela kommer att fira stora triumfer i Spanien, mark my words och det känns som det börjar bli "Crunch-time" för Wellington och Botelho. Kommer Denilson någonsin tillbaka och, om jag vore Kyle Bartley så skulle jag titta väldigt långt efter en startplats i Gunners efter att Mertesacker värvades in. Men Bartkey är bara 20 och har en möjlig framtid i Gunners och får ytterligare ett år i Rangers, så han växer med uppgiften och kan eventuellt peta undan Djourou om något år. Däremot skulle jag sälja av Squillaci ganska omgående. Med Miquel bakom, så har man en skaplig femte-back och Wengers satsning på ungdomar brukar leda till något.

Skall man sammanfatta det hela, så har Wenger gjort en mycket bra Silly Season. Laget är bredare på många platser och mer komplett. Naturligtvis så kommer Nasri-Fàbregas att saknas något oerhört, men jag är mycket spänd på vad Benayoun-Arteta kommer att föra med sig och jag tror också att deras erfarenhet från Premier League kommer att medföra att spelare som Ramsey-Frimpong med flera lyfter sig och tar det ansvar som de förväntas ta.


31 Augusti

Ja, jag har bott i en grotta och fjättrat mig med eld och slagit mig med kedjor och vassa nålar. 2-8 mot Manchester United kommer högt upp på "worst moments of my life", men samtidigt så var det hela så jävla oförklarligt och så oväntat att chocken aldrig kom. Det var som det aldrig har kunnat hända. Jag menar; 3-0, 4-1. Det är resultat som förmodligen hade gjort mer int, ty då är Gunners med i matchen och troligtvis släpper in något mål för billigt och resultatet blir lite för stort. 2-8 finns inte. Det existerar inte. I en historiebeskrivning om Arsenal om tio år, så kommer detta inte nämnas för att folk tror att det är felskrivet eller att något gör en historieförfalskning. Så inofficiellt så finns inte 2-8. Officiellt kan man alltid undra vadihelvete hände.
Men det har orerats nog om detta. det har skrivits spalmeter om "Greight Manchester" och annat fanstyg. Jag är nog mest orolig för det faktum att vi så in i bomben vek ned oss. Att ingen kunde ta upp taktpinnen och mana på spelarna. Att Carl Jenkinson verkade vara den ende som ville något med två gula och en en råsop till Walcott.
Nåväl. Vi ser framåt. Gunners överlever alltid och som supportrarna gjorde- hyllningen till det mäktiga Gunners kommer att fortsätta in i evighet. Så det så.

Idag är den 31 Augusti och alla ser med spänd förväntan på vad som kommer att hända. Lite julafton för alla Silly-Season-diggare. För några dagar sedan kom en korean in i laget. Inte för att jag egentligen fattar vad han skall här att göra när vi har Arshavin-Chamakh-van Persie-Walcott-Gervinho och kan fylla på med Afobe,Sunu, Bendtner etc, men Wenger vet det säkert. Själv tror jag att det mest var för att visa världen att - häh, jag kan visst handla. Måste tillstå att jag inte sett honom speciellt mycket, men vi kan ju alltid behöva en löpande gosse som aldrig tröttnar och han är ju duktig på frisparkar. Till skillnad från van Persie, så kanske målvakterna i motståndarlaget kan fokusera på att verkligen ta bollen; istället för att vänta på att bollpojkarna hämtat bollen från eljuset.

Deadline day är idag och på olika sidor går ryktena varma, men man är väl hyfsat konfident med det faktum att Gunners värvar André Santos från Fenerbahce och Per Mertesacker från Werder Bremen. i min värld två stycken kanonvärvningar. Santos kommer att ge vänsterbacksplatsen en hel t annat mobilitet och möjlighet och till skillnad från glaskycklingen Gibbs, så kanske han kan spela ett par matcher i rad. Mertesacker har jag sett i Bundesliga, landslaget och han kommer att dominera Gunners försvarslinje. Det är två stycken klassvärvningar som Gunners lag behöver.

Men..blir det någon mer? Blir det någon som smyger in under radarn? Vad inte diskuterats så mycket är vem som skall ta upp taktpinnen på mitten? Att vi inte behöver en "Tormentor" på mitten torde vara klart efter Frimpong-Song och även Coquelins framsteg, men vem skall agera playmaker? Hazard verkar ha tackat nej exempelvis. Blir det M'Vila exempelvis eller blir det någon annan som Wenger smyger in när alla har gått och lagt sig?
Jag är nog ganska så övertygad om att det blir minst tre stycken idag. Förvisso har Wenger ett mittfält som när alla är friska visar upp en mycket bra klass och bredd, men det saknas någon som verkligen vill och kan hålla i bollen. Ramsey i all ära och Rosicky, men vi behöver väl någon som kan göra det oväntade, slå den omöjliga passen, leverera femton ass på ett år och tio mål.

Så Deadline Day. Minst tre till in. Det tror jag på.



24 Augusti -  It's Judgement Week

"it's judgement day or week".
Så är det.
Detta är ovedersägligen den viktigaste veckan i Arsenal sedan många många år. Efter förlusten av Fàbregas och Nasris flytt till ManCity, förlusten mot Liverpool, så står vi inför tre härliga utmaningar.
* Vinna-eller-försvinna i Champions League
* haka på i ligan och inte förlora ansiktet mot ManU
* Förstärka truppen

Vi inser att det bara är den 24 Augusti; ligan har precis startat. Samtidigt känns det som att hela säsongen hänger på just denna vecka. Just dessa tre ynka händelser, som när man om tio år backar bandet kommer att skratta åt, lägga sig på rygg och fisa varmluft och gapskratta. Men just denna vecka, som startar idag med Udinese och med Nasris flytt till ManCity, avgör massor och jag har inga större känslor inför detta. Inga större känslor av den positiva arten. Jag tror ärligen att vi tar oss till Champions Leagues slutspel. Tittar man på truppen som åker till Italien, så är det en bra trupp med en massa kunnande, kunskap och teknik. Vi borde kunna kryssa mot Udinese, Walcott borde kunna löpa åttor kring deras försvarare och van Persie kanske bombar in en frispark. Jag vet att det sistnämnda inte hänt sedan Chelsea-matchen för några år sedan, men ibland händer under.
Vad jag dock är mer orolig för är vad som händer med Gunners lag.
Vad har Wenger sysslat med under sommaren egentligen? Det är naturligtvis lätt att säga, men ser man krasst på det fullbordade faktumet, så har precis det skett, som spelarna ville när Silly Season startade. Redan i maj, så började det ryktas om att Nasri var trött på att inte vinna något och ville flytta. Att Cesc ville gå var också en självklarhet. Wenger hade snabbt kunnat sagt; Fàbregas går inte. Han är under kontrakt. Basta!. Vi säljer Nasri, så får vi pengar för honom. Alternativt, tvärtom eller behållit båda. Besluten var Wengers. När nu båda är sålda och datumet är den 25 Augusti, vilket innebär en vecka till Transfer-deadline, så börjar man ju undra vad som hänt egentligen. Miyaichi, Oxlade-Chamberlain, Jenkinson och Campbell är typiska Wengervärvningar, som skall växa till sig och kanske blir någon av dem riktigt bra. Gervinho blir en förstärkning för laget offensivt. Absolut. Men han är ingen playmaker, han är ingen som rullar igång spelet, som är ett nav centralt, som hämtar boll, lugnar ned och fördelar. Inte alls.

Så, hur har han tänkt? Inte alls, eller hoppats på att han skall kunna övertala grabbarna; att han återigen kan övertyga dem med att värva fyra talanger och en Gervinho? Nänä, den gubben går inte... Det tragiska är att när nu Nasri och Fàbregas går, tillsammans med Clichy, så visar det också att de överger ett skepp som sjunker, som spelarna inte har någon tro på. För några år sedan, så plockade vi storstjärnorna, de stod på rad och ville till Gunners. Nu finns det tvivel och irritation.
Trodde Wenger att Rosicky-Ramsey skulla ta denna roll eller hade han tänkt att Jack the Lad skulle gå in och ta play-maker-rollen framför Song-Frimpong? Skall han ställa om till ett 4-2-3-1 med två stycken balansspelare, som stöter fram och bak? Nja, Arsène, jag undrar hur du lyckas reda ut denna vecka. Transfermässigt är det enormt viktigt att visa att vi menar allvar. Pengar finns ju på kontot nu. ordentliga sådana och nu har Arsenal tappat två av de som tjänar mest, så lönemässigt borde man kunna lyfta laget också, men finns det något intressant kvar på marknaden och vill de gå till Gunners?

Veckan framför oss, som startar idag - den 24 Augusti och fortsätter med stopp till 00.00 natten till den 1 September - är en av de viktigaste under det senaste decenniet. Låt oss hoppas på att Wenger trollar fram en kanin, en dromedar, en krigare, en sabeltandad tiger; att Udinese får spö och att vi bjuder upp ManUnited till en riktig kamp på  Old Trafford. It's Judgement Week at the Emirates.



22 Augusti - Känslomässig berg-och-dalbana

Liverpool är det lag i ligan, jag avskyr mest. Har alltid gjort det. Kommer alltid att göra det. De skall ALLTID i alla matcher ha rejält med spö. Min 5årige son undrar varför. Jag har ju lite svårt att förtälja för honom om historien, ett förtvivlat 70- och 80-tal, men jag försöker säga "se på dem, så förstår du". Han håller fortfarande på Arsenal. Naturligtvis. Han är ju min son. 0-2 mot Liverpool satt därför inte direkt som en smäck, men samtidigt hade jag svårt att fullständigt alstra den negativa energi som en dylik match ger. Det är i början av säsongen, det har inte hänt så mycket i ligan etc. Värre var det i våras när Eboué gav bort kvitteringen i den nittiosjunde övertidsminuten. Då var repet inte långt borta. Men 0-2 mot Liverpool; var det så jäkla farligt ändå? Visst; vi har en pinne efter två matcher; vi förlorade hemma, men jag väljer ändå att lägga den positiva stämpel som finns ändå. Gunners kommer alltid att resa sig. Alltid.

Vi förlorade mot Liverpool och det kommer att bli riktigt jävligt på Old Trafford nästa helg. I veckan har vi Udinese och naturligtvis kan det också bli en enormt tuff match, men vi drar oss till minnes vad vi har sett de inledande matcherna, som ändock gör att det finns vissa positiva saker att bygga på.

* Vi har en målvakt i Wojciech Szczesny som håller hög klass och som raderat ut "målvaktsdubierna". Fabiamski är också en habil back-up och vi har ett målvaktsteam som håller i ligan.
* Både Miquel och Jenkinson gjorde lovande insatser. Man måste inse att varken Miquel eller Jenkinson har startat en Premier League-match förut och att få debutera mot Liverpool på Emirates med ett lag som saknar mer än ett halvdussin spelare är ingalunda en lätt match(Jaja Miquel kom in efter fem minuter, men ändå..). Grabbarna kom ut ur matchen med hedern i behåll. Här finns mycket att hämta.
* Vermaelen var kung på planen. Alldeles enastående. Raderade ut Carroll fullständigt.
* Notera också att Sagna spelade på "fel" sida
* Frimpong startade också en Premier League-match för första gången och var tuff, brutal, hänsynslös. Att han sedan har en "Mr T"-frisyr(eller Clubber Lang från Rocky 3) gör honom än mer skräckinjagande. Hans utvisning var dock inte så trevlig att skåda och onödig.
* Jag noterar också att Ramsey ges mycket ansvar. Killen är 20 år fyllda och var skadad i ett år. Det tar tid för honom att hitta rätt i steg, taktik, känsla och ta ansvar.
* Vi saknade Djourou, Koscielny, Gibbs, Song, Wilshere, Diaby, Gervinho och Squillaci.
* Liverpool var också harmlösa i andra halvleken och hade inte Frimpong visats ut, så hade vi definitivt klarat oss. Vi skall inte heller gjömma bort att Liverpool värvat ihop ett gäng som kommer att landa högt i år; Carroll, Suarez, Downing, Adam, Henderson är fem man i startelvan som kostade en miljard ihop.
* Tyckte också Nasris spel bitvis såg mycket kompetent ut.
* Lansbury fick speltid i en match av värde. Han lär få mer speltid under hösten.

Nu tror ni säkert att jag skönmålar Gunners insats. 0-2 mot Liverpool, 0-0 mot Newcastle. 1-0 mot Udinese. Ett mål på tre matcher. Ingen Fàbregas, en Nasri som vill(?) bort, ett anfallsspel utan större fart och massor av skador? Jodå, visst har Wenger problem, visst har Gunners problem, men allt detta vet ni ju om. Allt detta skrivs det spaltmeter om på vårt eget forum, på Goonernews, på bloggar och i tidningar.Jag ämnar inte gnida in det ytterligare. Inte denna gång; utan väljer att se på det positiva med laget, som ändå spelar i Gunners färger. Man kan lyfta ännu mera på locket och börja se på vår stolta klubbs ekonomi, trotjänarna, tron på ett vinnande koncept etc, men det tar vi en annan gång. Jag tror inte vi är mogna för en stor mängd positiva tongångar; då är det risk för att det blir en pekoral av det.

Udinese på onsdag. Låt oss knya an till det positiva och låt oss åka ned till Friuli och gå vidare till nästa omgång. Det behöver Gunners, det behöver vi.


19 Augusti - "Come Armageddon, Come",

Efter sol så kommer regn, sedan kommer en det en stor jävla knätackling, därefter går jorden under.
Om man läser Eddan, så vet man att Midgårdsormar, Midgård, Utgård, Yggdrasil och alla saker ramlar i hop i Ragnarök i en stor kalabalik och "världen vi känner till; existerar inte längre".

Fàbregas är borta. Nu verkar Nasri att försvinna också. Wenger verkar få ytterligare spö av UEFA och från ingenstans verkar hjälpen komma. Är det nu man ringer en vän?
Jag såg "Premier League Classics" igår kväll och såg Gunners - Liverpool från 2003/2004. Henrys fantastiska mål när "Carra" slår ihop knäna. Man frapperas över vilken jävla lag vi hade då. Vilket helt enastående lag. Profiler rakt över. Alfahannar, grabbar med kraft, pondus, virilitet, finess och hårdhet. Vieira dominerade centrala mittfältet. Henry-Bergkamp, Bobby, Ljungan, Sol och Lehmann. Man skall inte tänka tillbaka, man skall inte förtvinas ihop och sitta och titta på gamla DVDer och minnas tillbaka, men man slås medvetet och omedvetet av det faktum att vi är väldigt väldigt långt från dessa tider och när nu Nasri lämnar - vilket han gör och Gunners borde släppa honom för att få "Cash" - så har nog "Va-Va-Voom"-perioden slutgiltigen upphört. En epok är över, det är lapp på luckan, ljuset är släkt, "Come , Armageddon, Come", som Morrissey sjunger.

Gunners tid som maktfaktor i Premier league kan vara förbi - i alla fall detta år. Jag ser inte hur vi på en snabb tid skall kunna ersätta Nasri-Fàbregas med nya spelare, få ihop laget och utmana Chelsea, ManCity och ManUnited om topp-placeringarna. Vi kommer att akterseglas detta år och jag tror att en fjärdeplats detta är är en möjlighet. Ligaguldet är nog borta.

Nu tror ni kanske att jag har förlorat tron och hoppet och vill att Wenger skall avgå. Inte en chans. Inte en sportmössa. Gary Neville har genom alla år varit en samling av negationer för mig, men hans "Guardian"-text i veckan beskrev den cykliska fotbollshistorien ManU gick 28 år utan ligaguld exempelvis. Liverpool har inte sett ett guld sedan 1990, Spurs 1961 och City något liknande. När Chelsea vann guldet med Mourinho, så var det första guldet i "färg-TV", som någon sade. Gunners hade en period under 50-60-talet är vi gick 18 år utan guld(53-71) och sedan en runda till 71-89. Det går i cykler och det tar tid att bygga lag. Det är bara så. Jag måste dock återkoppla till det faktum att vi är en klubb med fantastisk ekonomi, välskött, en helt ny arena, en ungdomssektion av guds nåde, en tränare med visioner och idéer och ett lag som säkerligen kommer att göra livet surt för många i år. Wenger är fortfarande helt rätt för Gunners. Vi har ett halvt lag med extremt talangfulla spelare, som bara behöver det lilla extra för att lyfta spelet till en fantastiskt nivå. Wilshere och Walcott är redan där; Frimpong, Ramsey, Jenkinson, Afobe, Miyaychi, Oxlade-Chamberlain med flera. Framtiden är där och blir vår. Jag stödjer också det faktum att David Dein ryktas vara på väg in i klubben igen. Dein är en affärsman. Han trodde Usmanov var rätt för klubben; Ok då; , men Kroenke tog för sig istället. Då är det så. Dein känner Wenger väldigt väl, han känner den engelska fotbollen och är en ruggig förhandlare. Fransmannen behöver stöd i de fotbollsmässiga besluten och Dein kan bistå. Om det blir så, det vetigudarna. Så länge PHW sitter i styrelsen, undrar jag om Dein återkommer.

Låtom oss se detta år som ett mellanår; året då världens undergång fanns och Rangnarök spelade mittfält i Gunners samtidigt som de apokalyptiska ryttarna sprang på Jägersro samtidigt som valkyriernas ritt. Men Gunners återkommer. var så säkra. När vi minst anar det. Have Faith. Det har jag.

17 Augusti - En seger betyder så mycket

Jag undrar vad som hade hänt i den goonerska världen om Gunners hade förlorat mot Udinese. Hade alla världens supportrar begivit sig till norra London, släpat ut Wenger, iklätt honom med tjära+fjädrar och dumpat honom utanför White Hart Lane? Jag tror faktiskt det.

1-0 mot Udinese igår var en enormt viktig seger. Inte bara för att Gunners vann och höll nollan i första delen av två och kan åka till udinese och spela på resultatet. Det är det fina i kråksången. Segern är än viktigare för laget, för känslan, för självförtroendet.
Inse att vi har fyra raka träningsmatcher och en seriematch utan vinst. En förlust och fyra oavgjorda matcher. Inte ens kineserna slog vi. Gunners har tappat Fàbregas, Clichy och Eboué, Nasris framtid är osäker och var avstängd mot Udinese, Wilshere skadad och van Persie avstängd. Wenger också avstängd. Innebar att fem av spelarna som startade matchen mot Barcelona i våras inte deltog överhuvudtaget i matchen mot Udinese. Det har eldats dockor av wengerkaraktär, det har skrikits "Spend some fucking money" och "why didn't we get more for Fàbregas?", alla spelare av kvinna född har kopplats ihop med Gunners och vi inledde med kalabaliken i Newcastle och blev "Bartoned" med avstängningar och böter som påföljd. Vidare har det gnällts på försvarsspelet och att Wenger bara handlar talanger. Jodå, jag har inte heller varit tyst.

Därför är det så in i bomben skönt att trycka dit 1-0 på Udinese efter fyra minuter och sedan spela ytterligare 86 minuter och fortfarande inse att Gunners har vunnit med 1-0, laget har segrat efter en laginsats och att vi återigen höll nollan. Försvaret var långt ifrån felfritt, men Sczcesny var på sin vakt och när historieboken slår igen så står det 1-0 till Gunners. Det var 1-0 för moralen, det var 1-0 för revanschens skull, det var 1-0 och ett långfinger åt oss fans(ja nästan) och det var 1-0 som var så jävla skönt att skåda.

Gunners har mycket kvar att jobba med. Det är fortfarande två veckor kvar av transferfönstret. Självfallet kommer Wenger att plocka in en eller två nya spelare. han kommer att sälja av med Bendtner; vad som händer med Nasri står skrivet i stjärnorna. Samtidigt räknar han naturligtvis med nyförvärven som han har; Oxlade-Chamberlain, Campbell, Gervinho, Jenkinson är alla nya spelare och som Wenger så typiskt säger "Bara för att de inte kostar en extrem summa pengar, så innebär det inte att vi inte adderar kvalitet". Vad Wenger också ser och som vi supportrar kanske inte tänker på är att vi med Vermaelen, Ramsey och Frimpong faktiskt redan förstärkt truppen eftersom de var skadade större delen av förra säsongen.

För mig var 1-0 igår en härlig islossning och en mycket bra inledning på matcherna mot Udinese. Gunners får jobba i Italien, men den italienska myllan (läs matcherna mot Inter och Roma) har varit bra skådespel för våra kanoner de senaste gångerna och jag utgår ifrån att vi tar oss vidare till nästa omgång.

9 Augusti - Inte en talang till...

"Jag kommer att vara flitig på marknaden. " "Jag vill ha Superquality"  "Vi letar och letar och vi kommer att förstärka". Har ni hört detta förut?
Vi tappade nu Emirates Cup, som förvisso är en nonsenscup, men det hade ju varit skönt med lite trevliga vinster att gå in med i självförtroendet inför den nya säsongen. Vi åkte till Benfica och spelade en bra halvlek, men fångade samtidigt upp en handfull nya skador. Resten av världen ser att laget är instabilt, att det är osäkert, att självförtroendet inte finns där,att ryktena om Fàbregas och Nasri håller på att äta upp laget inifrån, att vi löper en match mot tiden, att det finns ett halvdussin skador och det ryktas om gud-och-alla-andra-människor. Då köper Wenger Alex Oxlade-Chamberlain för 15 miljoner pund.

Jag förstår inte detta. Chelsea lade ut 18 miljoner(ungefär) för belgiske stjärnskottet Lukaku, som spelat i landslaget, öst in mål i belgiska ligan och som spås en alldeles lysand framtid och killen är 18 år. Det har ryktats om 15 millar som summa för Jagielka, 18-20 för Cahill, två backar som skulle förstärka Gunners defensiv. Hela världen ser att vi behöver förstärkning och uppbackning defensivt med någon som förstår sig på försvarsspel. Wenger handlar Alex Oxlade-Chamberlain för 15 miljoner Pund. Killen är 17 år gammal och har inte ens spelat Championship. Förvisso med en betydligt lägre lön än de ovanstående, men pengar lär ju inte vara något större problem, enligt Gazidis. Vad i denna ekvation stämmer inte?

Självfallet är det kul att en av Englands stora talanger väljer Gunners. Han är säkerligen pilsnabb, stark, har en överläpp och kan bli något alldeles enastående. Men har vi inte ett halvdussin likadana spelare nu? Gervinho, Walcott, Miyaichi, Afobe med flera. Behöver vi verkligen en till? Killen är 17 år gammal; han kommer att delta i Gunners träningar under hösten och sedan lånas ut alt fostras för Carling Cup. Trevligt att du kom, Alex, men vi behöver dig inte.
Needless to say, jag är så in i bänken trött på alla dessa talanger, stjärnskott, superynlingar och allt vad de heter, som kommer till Gunners.

Jag brukar inte kritisera Wenger för hans transferaktiviteter, men denna sommar har inte varit hans bästa sommar. Jag tycker det är ett grundläggande fel att lägga sista pusselbitarna veckorna in i Augusti.Serien startar,Champions League-kval och då skall klubben köpa in de sista spelarna och pussla ihop laget. Innan de har kommit in i laget, förstått hierarkier, vem som är vad och hur de skall spela, så är vi inne i Oktober. Jag gillar att han köpte Vermaelen, Nasri, Chamakh som han gjorde. De kom inför säsongen och hade hela sommaren på sig att integreras, men att vänta och vänta på vad som skall ske med Nasi/Fàbregas och avvakta en back, det har jag svårt att förstå. När det gäller Fàbregas så borde väl Wenger sagt ifrån i början. "Fàb har kontrakt. Han stannar. I år också.Nog med diskussioner.".  Om sedan Nasri prompt vägrar att skriva på ett nytt kontrakt, så sälj honom och ta den 25 miljonerna och köp en ersättningsspelare. Wenger borde också redan i juni lagt upp de 20-25 miljonerna och handlat en ny mittback.
Sätter man sig i Wengers kläder,så kan man naturligtvis tycka "Vermaelen var skadad förra året, han blir som ett nyförvärv" och "Om jag är aktiv nog på marknaden och kan erbjuda Nasri en väsentligt högre lön, så stannar han", men någonstans gåren gräns för vad som måste ske för att inte inledningen påligasäsongen skall ta stryk. Tycker vi har passerat detta och då köper vi Alex Oxlade-Chamberlain.

Det blir säkert en eller två spelare till inom kort och jag antar att både Fàbregas och Nasris framtider sorteras ut också. Men lite sent och fel-tajmat.


20 Juli - Ribéry-ryktet ger mig Pires-vibbar

Att kunna ryttla - en flygförmåga hos vissa fåglar att stå stilla i luften genom att slå kraftfullt, men inte alltid snabbt, med vingarna - är något endast undertecknad av hela London N5s muntra trupp fixar. Jag har övat länge; det tog tid. Jag slog i bröst, knän och arm,bågar otaliga tillfällen när jag kastade mig utför stenar och branter. Mina kompisar sade "Bara för att du heter Falk, så kan du inte flyga. Idiotjävel". Jag kastade mig och slog i. Men ju snabbare jag slog med armarna desto längre blev tiden i luften. En mikrosekund blev en millisekund, en millisekund blev en tiodels sekund, en tiondels sekund blev en sekund och till slut två, tre, fyra sekunder. Det kan eventuellt ha att göra med att det tog fyra-fem sekunder för mig att falla från det allt högre berget, men jävlar vad jag flaxade med armarna. Och man hinner tänka på vägen.

Under morgonens ryttling så gled mina tanker över på Franck Ribéry. Gunners kopplas av någon outgrundlig anledning - kalla det anka - ihop med den franske superyttern. Jag har följt honom noggrant i den tyska ligan de senaste åren. Tillsammans med Robben så bildar de Robbèry i Bundesliga. Den bästa ytterduon Bundesliga haft på många år och dag. Ribéry är mycket Gunners. Väldigt mycket. Jag ser denne som en möjlig och mycket potentiell efterträdare till Robert Pires. Samma ålder, liknande spelsätt och en fransman. En spelare som Wenger skulle spela på vänsterkanten och som skulle lura upp backarna på läktaren. Ribéry har varit en del skadad dock och det är ett "aber", men frisk och kry har han få övermän på sin kant och han älskar att utmana, gå inåt/utåt och avsluta. Målfarlig och bra på att hitta andra spelare. Även fast detta rykte kanske inte är så allvarligt, så är det ett rykte jag kan gå runt och gilla.

Oxlade-Chamberlain? Jag passar. Det känns som vi har ett dussin liknande spelare. Inte en till.

Joel Campbell verkar ha backat ur. Jag antar att han  blev för penningkåt och vill ha mer deg av Fiorentina, United eller något annat brödgäng. Då är det bara att försvinna. Bye-Bye.

Jag är spänd över vad alla nya unga spelare kan ställa till med. Kyle Bartley exempelvis. När Wenger köpte honom från Bolton för några år sedan, så såg Wenger något. Efter ett halvt år hos the Gers, så har han mognat. Det vore omåttligt spännande att se Bartley in-action i år. Se vad han duger till. Wenger lät Miquel få några matcher under förra året. Om Bartley kan hålla en ordinarie plats i skotska ligan, så borde han ha något innanför västen. Jag vet att många fans skriker efter nya mittbackar och att Squillaci skall all världens väg, men Wenger ser nog Vermaelen som nyförvärv detta år och med Vermaelen-Kos alt Vermaelen-Djourou,, så har han ett intressant mittbackspar. Kollegan Jakob och jag resonerade om odjuret Samba som möjligt komplement och ha när det blåser kallt och när det dyker upp riktiga monster till forwards. In med Samba och plöj ned i jorden.

Vad händer med Lansbury, JET, Afobe, Aneke och andra? Hur många säljs det av med? När försvinner övervintrare som Watt, Hoyte, Murphy exempelvis?

Samtidigt rullar Cesc-sagan vidare. Å Nasri, å Bendtner, å Deneilson, ¨Eboué...

Ja vill man lägga timmar under sommaren på att studera transfers och rykten, så varför inte..

Avslutningsvis grautlerar jag Bob McNab, Gunners gamle ytterback, som blir 68 år idag. En trogen tjänare under dubbelåret 70/71.

19 Juli - Lycklig som ett jollrande barn

Jag känner mig löjligt lugn. Nästan Spurs-löjlig. Infantil helt enkelt. Som ett barn som inte har en aning om vad som sker runt omkring spjälsängen, men som ändå sitter och jollrar och är lycklig. Ju mer jag läser om transfersagor, om potentiella nyförvärv, om tappade sugar, om Fàbregas, Nasri och allt vad de heter, ju mer jag läser om Wengers oförmåga att värva och vilja att satsa på eget, ju mer tror jag att detta blir ett alldeles lysande år.
Det brukar bli så. När ett lag är nederlagstippat och uträknat; då reser sig laget, som fågeln Fenix från askan och regerar. Laget sluter sig som en mussla, som ett igelkottförsvar, som en oigenomtränglig snårskog, som the famous-back-four och tar sig an problemen. 

Går Fàbregas? Ärligt talat, det har hållit på så länge nu. Uttalanden från genomlobotomerade Xavi, från Guardiola, ett nekande från PHW, ett "we want to keep our best players" från Wenger. Samtidigt så yppar nu PHW att de är villiga att prata om en transfer och då brukar det hela lösa sig. Men ärligt talat; jag bryr mig inte. Fàbregas är hyperviktig; absolut, men jag tror på Wengers lagbygge. Jag är fullständigt övertygad om att han bygger in spelare som Ramsey, kanske hittar ett Columbus-ägg på vägen och löser probemet på ett mycket snillrikt sätt. Kanske får vi äntligen veta svaret på gåtan Diaby? Kanske är Lansbury mogen att ta ett viktigt steg och kanske värvar han in några komplement.spelare centralt; gör som Graham gjorde med Steve Williams -f.ö en av mina stora Gunners-favoriter- och fick en komplett spelare med touch, vansinne och ledarskaper? Han kanske går rakt över London och lånar in Scott Parker eller kanske Joey Barton är helt rätt under en säsong. Fan tro't, men jag är övertygad om att Wenger-Gazidis-Kroenke har fullkomlig järnkoll på vad de håller på med och uttalanden från Gazidis idag och lugnet från Wenger, det gör mig lycklig. Faktiskt.

Det verkar som att Joel Campbell helt plötsligt inte vill komma. Jaha. Är någon ledsen för det? Ingen alls. Vad skulle vi med honom till? Är det någon som överhuvudtaget sett honom spela?

Pedro Bothelho ryktas till Spanien. Kommer han någonsin att återvända till Gunners?

Så ryktas Bendtner till Everton, men han vägrar naturligtvis att gå dit. Vem vill bosätta sig i Liverpool?

Wenger har en räv bakom örat, nja ett helt rävgryt. Det kommer en-två större värvningar. Han var inte nöjd med defensiven i Kina-Malaysia och här tror jag att han agerar. Om inte annat för att sätta press på dagens gossar. Sedan kan det bli så att han avvaktar Fàbregas och använder riksdalerna för att säkra upp en dylik avgång.

Men vet jag? Jag är bara en lycklig och förväntansfull idiot.


17 Juli - Bye-Bye China

It's time we should talk about it
there's no secrets kept in here
forgive me for asking
now wipe away your tears

För er som inte var födda på 80-talet och stod och hånglade med en flicka som hette Stina under träden bortanför dansbanan på Folkets Park i Linköping, så är det ovanstående en textsnutt från "Wishful Thinking" av synthpopgruppen China Crisis. Inte för att jag hörde så mycket av just den låten när jag tittade in i de vattniga Stina-ögonen och funderade på hur jag skulle komma till next level, men kanske Wenger nynnar på just denna låt när han bordar planet för hemmarsch till London igen. Asien-turnén är över och jag undrar om han fick några svar eller blev det bara fler frågor?

Vad ville han ha ut eller var han bara tvungen att åka dit?
Nja, jag tror att han ville få ut massor och fick ut massor. Han fick exempelvis se både Miyaichi och Jenkinson i Arsenaltröja och i matcher. Jag tror att han tyckte att de gav en hel del och det var positiva erfarenheter. Båda två är löpvilliga , vill utmana, går framåt och har mycket Arsenalblod i sig. Han får sig en tankeställare när det gäller Vela, som återigen visar att han kan göra mål och är en kylig avslutare. "Fox-in-the-box"? Den förra spelaren som kallades Fox-in-the-box var förövrigt Francis Jeffers och det är inte schysst mot Vela. Sorry. Han ser att mittfältarna är klart på gång. Rakt över. Både Nasri, Ramsey, Wilshere, Song, Rosicky och Frimpong har gjort en bra försäsong och Nasri klarar av huvudbryt med att gå runt med tankar om att lämna klubben.
Squillaci gör ingen vacker match mot kineserna, Djourou såg väldigt osäker ut medan Vermaelen och Koscielny trumfas upp som ett start-kit i ligastarten. Gibbs ligger ett ljusårför Traoré i kampen om vänsterbacksplatsen. Anfallsmässigt så ser det ut som ifjol. En loj Arshavin, som blixtrar till som när Edison hittade glödlampan, van Persie går på halvfart och verkar kunna göra mål när han vill, Theo löper och löper och Chamakh verkar fortfarande spela med de badskor han hade på sig i St Tropez i somras.

Om en månad börjar ligan. Börjar det långsamt finnas skäl att vara orolig? Tror inte det. En regnig träningsmatch i Kina mot ett överfriskt kinesiskt lag välter ingen ko. Wenger har fortfarande järnkollen, men nog inser han att det måste till en-eller-två spelare till för att bygga detta lag. Notera också att Fàbregas inte deltog i resan, det är ett sparkapital som finns att tillgå. Jo, jag vet; Diaby var inte heller med. Men, det gör varken från eller till.

På söndag spelar Gunners mot Köln. Jag undrar vad som händer i veckan. Nyförvärv perhaps? Lämnar Denilson, Bendtner, Almunia?

Jag hoppas att man inte måste sjunga refrängen

And if I wish to stop it all
and if I wish to comfort the fall
It is just Wishful Thinking

15 Juli - De magiska orden

Jag minns en gammal film. Den handlade om en yngling, som växte upp i ett land med lång härlig kuststräcka. Han hade en bra uppväxt med mycket kompisar och bra familj och det mesta var frid och fröjd. Tyvärr kände han inte riktigt att han mognade som han skulle i sin utveckling och utbildning och när möjligheten gavs till en annan fosterfamilj och en annan mentor,så tog han sitt pick och pack och flyttade till en ny stad och ett nytt land.
I denna nya staden så blomstrade han. Hans nya mentor gav honom precis den frihet och utbildning,som han inte fick eller skulle ha fått i sin gamla hemstad. Den växte en enorm respekt och ett enormt förtroende mellan mentorn och ynglingen, som utvecklades enormt både personligt, utbildningsmässigt och skaffade sig en stor vänkrets och kunskap om området han bodde i. Han trivdes mycket bra och fick en stark position. Han respekterades för sin kunskap, sin utblidningsnivå och sätt att leda sina medmänniskor.
Men så kom tillfället, som kanske alla väntat på. Hemlängtan började pocka i bröstet och nu stod han inför ett svårt beslut. Skulle han ta upp det med sin mentor och säga att han faktiskt ville åka tillbaka till sin familj och sitt fädernesland och därigenom bryta förtroende, byta sin accepterade position i det nya landet mot en ny otryggare värld positionsmässigt i den gamla världen?

Filmen jag pratar om är såpan om Fàbregas. Det börjar långsamt bli en rejäl såpa. Det fattas bara att Joel Kinnaman, som är med överallt idag, spelar huvudrollen i denna såpa. Kjell Bergqvist som Wenger, Clownen Bobo som Sandro Rosell och ett litet skogstroll som Xavi.

Varför är då detta en såpa? Jo, det handlar mycket om beskrivningen ovan och om Fàbregas själv. Hans oförmåga/ovilja/okunskap att inte tala om vad han vill. Problemet är att han har kontrakt med Gunners till och med säsongen 2014/2015. Han är således "untouchable" för Barcelona ända tills han är 28 år gammal. Inse det, B.arsel.ona. Ni kan i princip göra vad ni vill. Om Gunners inte vill sälja, så behöver de inte göra det. Om Wenger ser Fàbregas som en nyckelspelare i sin framtida fotbollsfilosofi, så kan ni gräva en grop och lägga er skuldtunga klubb i, ty Cesc lämnar inte klubben.

Såvida inte det personliga spelar in. 

Vad skulle exempelvis hända om Fàbregas gick ut i pressen och sade; "Jag längtar hem. Jag vill inte spela längre för Gunners. Jag vill spela för B.arsel.ona"? Jag tror säkert att Fàbregas  innerst inne vill hem. Han är liksom Nasri trött på att komma tvåa-trea-fyra och se att Wenger har en blind tro på sn ungdomssatsning som inte leder till titlar.B.arsel.ona satsar massor, sätter sig i ett oförståeligt skuldberg, men vinner titlar tll höger och vänster, samt spelar en fantastisk fotboll. Men så länge inte Fàbregas officiellt går ut och säger att han vill lämna klubben och trummar på med detta budskap externt, så kommer han att bli fast i Gunners. Pep, Rosell, Trixie och allt vad de heter kan vräka ur sig 35-40 miljoner från sitt skuldberg, men jag är övertygad om att Wenger inte släpper honom, så länge inte Cesc går ut offentligt och yppar de magiska orden. De hade ett samtal inför förra säsongen, då Ces pratade igenom sin framtid med Wenger och "it was the toughest discussion in my entire life", sade Fàbregas. Men lämnade han Arsenal? Inte alls.
Det måste vara enormt jobbigt för Fàbregas. Att lämna klubben och att lämna Wenger är som att bryta med sin andra far. Wenger och Gunners har gjort honom till den stora stjärna han är. Förvisso gav La Masla honom det grundläggande och en härlig teknisk föråga, men Wenger har vidareförädlat det.
Jag tror inte Fàbregas lämna Gunners. Inte i år heller. Såvida inte Cesc själv säger att han vill det. Ett annat alternativ framöver dock är om Wenger ser att han har ett fullgott alternativ. Jag kommer att följa Aaron Ramsey mycket noga detta år. Hans inledande match mot Malaysia (ja, ja; det var ett skitlag) var intressant, men utvecklas han i rätt riktning, så kan möjligtvis Wenger tänka om; annars är Fàb kvar i Gunners några år till.


Vill ni följa mina gamla funderingar, så är ni välkomna till denna länken
 

0 kommentarer

Magnus Falk2012-02-29 12:00:00