Falkens funderingar 16 September 2020 "legendary Status for life"
Det var väntat. Det hade ryktats om detta länge. Pierre-Emerick Aubameyang förlängde avtalet med tre år och får naturligtvis förkastligt mycket pengar som lön för mödan. Det kan man alltid diskutera inom ramen för uppsägningar, lidande mänsklighet och recession; men inte nu. Nu är det en tid för glädje och framtidstro. Nummer 14- kapten Auba- skriver på ett nytt avtal för Gunners och vilket genomslag det har. Vilken riktningsvisare det är och vilken fantastisk boost det är för klubb, spelare, fans och ligan.
Ian Wright- en annan fullkomlig legendar i Gunners - pratar gott om Arsenal i media, på Instagram och personligt och tog till Instagram när han hade en konversation med vår spirituelle Aubameyang. En sak han sade: "legendary status for life". Det satt kvar. Det gjorde mig fundersam, men också väldigt förnöjsam. För det är ju en klockren beskrivning av vad som skett. Om man tittar på hur det ser ut för Gunners utåt, sätter sig i Aubameyangs position, så är en kontraktsförlängning ingalunda solklar. Gunners spelare inte Champions League, vi har egentligen ingen trupp som skall haka på i toppen och slåss om ligatiteln detta år heller. Europa League och de interna cuperna i alla ära, men Aubameyang hade kunnat söka lyckan i exempelvis Barcelona eller Real Madrid och haft en större chans på titlar. Men sedan vänder man och vrider på resonemanget och inser att han näppeligen kan uppleva en mer förhöjd status än just i Gunners. Här är han redan episk efter sina mål i FA-cupen, målen i Community Shield och starten mot Fulham. Här är han kapten och han verkar ju trivas fantastiskt bra i detta familjesamhälle som kallas London Colney och Emirates Stadium. Nu är alla foton som skickas ut kollade och redigerade, men när man ser Auba-Laca-Pépe och brassarna hänga, skratta och skämta, när man läser hur mycket Lacazette talar väl om klubben; ja då är det en extra känsla bland spelarna där Mikel Arteta naturligtvis spelat en stor roll.
Men hans signatur är så mycket mer. i tider där spelare lämnar för lukrativa kontrakt, en förhoppning om guld vid regnbågens slut och att rida in en solnedgång, så skriver han på ett nytt treårsavtal och stannar i klubben.Det pekar ut en riktning, en känsla av övertygelse, av vinnarinstinkt och förhoppning. Ian Wright pikade Robin van Persie och Alexis Sanchez, som båda valde andra vägar i sin väg mot lycka. De var båda stora spelare i klubben, men tyvärr kan man inte und´vika att tänka på att de lockades av större summor någonannanstans och lämnade klubben med ett lätt tilltufsat rykte. van Persie gjorde nästan 500 matcher och 130 mål för klubben och tillhör de stora målskyttarna i historien och det får man tillskriva honom. Att han sedan lämnade för United, vann ligan och fick en "guard of honour" av sina lagkamrater; det kändes även hos mig. Alexis Sanchez tycker jag synd om. Han hade alla möjligheter att lyckas i Gunners. Att bli en"centurion", att vinna titlar, men valde det finare bordet och sedan föll karriären i bitar.
Pierre-Emerick Aubameyang valde att stanna i klubben. "I love this club." säger han och skriver på ett treårskontrakt. Tvärtemot van Persie och Sanchez. Jag gillar det. I många dimensioner.
"Legendary Status for Life" sade Ian Wright.
Jag håller med.
