Falkens Funderingar: Falkens Funderingar 17 September: Om "the forgotten enforcer"
Alla har vi vår hemlighet.
Om vi gräver lite granna i gröpet kring oss, så hittar man små korrumperande bilder då man har burit klänning, sagt något vänligt om Spurs, gosat med en grävling eller på annat sätt betett sig. Min bakgrundshistoria är full av fläckar och sattyg.
Jag vet inte hur Wenger har det. Kanske har man sett honom med en brittisk halvljummen öl eller har det helt enkelt avslöjats att han inte kan japanska utan bara säger saker osammanhängande.
För någon vecka sedan släppte han dock lös en hemlighet som varit väl bevarad några veckor. Eller..nja..kanske..lite då...
Namnet är Mathieu Flamini.
Mycket fokus på Mesut Özil den senaste veckan. Med all rätt. Det är inte alla dagar i veckan en av världens bästa playmakers kliver in på London Colney och han har ju inlett strålande med ett par lysande passningar. Intressant blir när vintern kommer och matcherna hårdnar. Det är lite skillnad att åka till Manchester,Liverpool, Everton, Chelsea etc i raka veckor än att spela med Real Madrid i ett halvsoligt Spanien och vinna med 6-,7-0 varje match. jag tror han fixar det dock, då han har Bundesliga-erfarenhet som är klart liknande Premier League.
Men, Mathieu Flamini var det.
Vi har under åren skrikit oss harmynta över att få in en "enforcer". En Vieira-liknande typ som kan stå centralt, ta tacklingar, vråla på med- och motspelare och göra uppoffrande löpningar. Abou Diaby är byggd som Vieira, men har en kropp som en Orrefors-vas. Tyvärr. Mathieu Flamini dök bara upp. Igen. Man hade glömt killens förmåga och spelstil. När han slog igenom i Gunners gick han högerback och lyftes sedan fram till en härlig central mittfältare. Fullständigt outtröttlig med lungor som en anabolapumpad kamel och sprang, sprang, sprang.
När han nu dök upp på London Colney med skorna över axeln och frågade Wenger om han fick vara med och leka igen, så kan det inte tagit lång tid för Wenger att inse att "Flamster" hade mycket att ge laget. Killen är en "enforcer" centralt. Han tar stryk, han tacklar, han vinner boll, är "in your face", vågar ta stryk och driver på medspelarna. Båda matcherna tar han upp ledarflaggan och driver på laget. Senast mot "the Black Cats" såg man det löpande. Han pushar, han pratar och visar med hela kroppsspråket att han menar allvar. Han har vuxit ordentligt därvidlag och hans år i Serie A har givit honom extra hår på axlarna.
Naturligtvis skall man inte bygga för stora förväntningar efter ett par matcher. Han är ingen räddare eller frälsare, men för 0 kronor i övergångssumma har Wenger naturligtvis gjort en osedvanligt bra värvning med tanke på vad han fått. Med 29 år är han inte lastgammal, men har tillräckligt mycket erfarenhet för att kunna guida valpar som Wilshere, Ramseym Gnabry, Akpom och allt vad de heter, Vidare är han den ende i laget som vunnit något med Gunners, då han vann FA-cupen 2005. Inte för att det betyder så mycket, men han kan i alla fall samla gossarna runt lägerelden och berätta gamla sagor från de uråldriga bergens tidevarv.
Mycket intressant att följa framgent. Det blir bra det här.
