Falkens Funderingar: 21 Augusti 2017 - Om Dantes Inferno
"Dessa äro de själar som levat utan ond gärning och utan god; och bland dem äro de änglar av sorglig art, som varken reste sig mot Gud eller stodo honom bi, utan sutto för sig själva. Himlen drev ut dem för att inte förorenas av deras ljumhet; Helvetets djup ville inte taga emot dem, på det att inte dess invånare må förhäva sig gentemot dessa ... Nog om dem: betrakta dem och gå vidare."
Citatet ovan är från Dantes Inferno och uttalas av den gamle skalden Vergilius när Dante kliver in genom helvetets port.
Det skulle lika gärna skulle vara ett citat som vilken människa som helst fäller som staden Stoke och de fans och spelare som tillhör Stoke City. Vilket fullkomligt vämjeligt lag. Vad är det för något i det vatten som rinner i floden Trent? Vad är det för konstiga gifter i den krukmakeriverkstad som bultar i området? Vad det än är, så är det samhällsfarligt, verkar decimera intellekt heter och utveckla ett beteende som Cro Magnon skulle vara stolta över. Varje match mot Stoke är ett lidande. Gunners avskyr att åka till hålan norröver. Stokefansen älskar när Gunners kommer, så att man får vräka ur sig allt man samlat på sig sedan Gunners har här senast. Rivaliteten finns där och den var det redan innan världens-schysstaste-försvarare Shawcross kapade benen på världens elakaste Ramsey. Stoke är ett lag som få i världen kan gilla. Möjligen förr i tiden när det fanns härliga nötare som Mahoney, Ritchie och Greenhoff i laget. Nu? Inte en chans.
Å andra sidan gillar man den hängivenhet, bonka-på, lidelsen, tårarna, krishanteringen, grovheten och styggelsen som påminner om en sönderspelad plan i November 1978, så måste man bara tycka att Stoke är något trevligt. Det för mig tillbaka till mörka eftermiddagar framför en sömnig Jan Jingryd i Tipsextra-studion. Han som gick upp halv fyra för att ta Godmorgon Sverige, tre koppar kaffe senare så gick han på Tipsextra utan att kunna sport. Sov sig igenom första halvlek, yrslig undrade vad det stod när han kopplade på mikrofonen igen för att vara studioankare och sov sig igenom andra halvlek. Fantastiskt. Så i viss mån lyfter jag på hatten samtidigt för Stokefansens enorma lidelse och sånger. Det är inte lätt att åka till arenan och se dessa huggtänder, dessa ölsvullna spektakel till människoliknande varelser som skriker något osammanhängande på¨sin lokala dialekt. Jag hade förmånen att åka tunnelbana med ett gäng Stokesupportrar efter en match mellan Fulham och Stoke en gång. vettlösa och dyngade, men sjöng hela tiden. Då var Rory Delap störst i laget på grund av sina 200meters-inkast och stycket "we know we are crap, but we have Rory Delap" sammanfattar det mesta. Framför allt mår jag illa när fansen buar ut Aaron Ramsey för att han hade mage att bryta benet när Shawcross kom med sin yxa. Mark Hughes är en annan som jag aldrig kan ta till mig. En gång en fruktat målskytt i United, men som manager har han inte lyckats med något alls. Huggen ur ett walesiskt granitblock med ben breda som Severn Bridge och ungefär så osympatisk man blir efter att ha varit instöngd i en kolgruva i 20 år och bara pratat med kolväteföreningar.
Stoke-fansen undrar säkert om jag är bitter för att Gunners förlorade igår. Om jag är en dålig förlorare. Nä, brukar sällan vara det. Stoke vann igår. Inte alls rättvist, men inte helt orättvist. De var starka defensivt, har en mycket bra målvakt, står bra försvarsmässigt och var effektiva i avsluten. Gunners spelade handboll som vanligt. Bollarna skickades runt på mittfältet. Ingen ville ta en ledande roll och chanserna blev halvchanser. Wenger gjorde vad han kunde med det taktiska, men när Giroud nickar in bollen centrakt till en plats där Lacazette skall vara, då är han utbytt. I "Jakobs stege" så hyllade vi hans "gameplan".. att skicka in Giroud i slutet och nicka bollar. Att ösa på med offensiva spelare, men då förstår jag inte varför Lacazette skall ut med tio kvar. Killen är ett straffområdesspelare och det är dit bollarna kommer när inläggen går. Att slänga in tre fyra kreatörer parallellt ger inte möe om man inte har en i boxen som vill ha bollen när inläggen kommer.
Gunners har tre pinnar efter två matcher. Man kan tycka att det är bedrövligt efter att ha mött Leicester och Stoke, men sanningen är nog också den att avståndet mellan lagen i världens tuffaste liga minskar. Det är inte bara att åka iväg och hämta poäng. Watford inledde med 3-3 mot Liverpool, som med nöd och näppe slog Crystal P, Burnley slog Chelsea borta och Huddersfield har inlett med två raka segrar. Det är en liga full med rock'n roll, men visst hade det varit riktigt lysande att slå Stoke. Stoke vill man alltid slå. Alltid. Just denna gång gick det inte och även fast jag tycker att staden Stoke, klubben och dess fans påminner om det minst människoliknande på denna jord, så imponeras jag ändå av klubbens och supportrarnas lidelse. Det är ett bra tryck på läktarna. När man åker till "the Library" på Emirates Stadium, så förfasas man över det lilla liv- om det nu är något - på läktarna. Trots alla jordens fans som dyker upp på matcherna. Nåväl. Vi biter ihop och tar tre pinnar mot Liverpool. Det måste till.
