Falkens Funderingar 21 April 2022: Om att undvika en skärseld
"Falk- Nketiah gjorde just 1-0".
Det gick som en svallvåg av glädje genom kroppen. Men, hoppsan, hoppsan.
Jag stod som vanligt på fotbollsplanen med mina träningskläder. Feltajmad i tid, men hade av dem jag tränade fått information "Holding startar, Falk. Tavares och Elneny från start".. redan där började jag gräva ett hål i konstgräsplanen. Spaden hämtades och jag sökte vägen ned till den skärseld som Virgilius och dennes Beatrice i Dantes gudomligsa komedi sprang till. För det kändes så. Ett lag som kändes ihopplockat. Jag grävde mitt hål och såg Champions League-tåget åka från en fjärran platform.
Sedan gjorde Eddie 1-0. Vad händer på "the Bridge". Stor glädje naturligtvis och man undrade.. hur gick det till?
Lagom på väg efter träningen vrålade några av spelarna till. "1-1: Werner".
Det var det. Det roliga höll i fem minuter. Dags att krypa ned i hålet igen.
På väg från träningen skriker medpassagerarna "Smith-Rowe!!". Vad händer på Stamford Bridge egentligen? Sker det något mirakulöst eller har man fullkomligt misstagit sig på Arsenals inställning denna dag eller är bara Chelsea usla.
Just denna dag var det en mix av allt.
När jag såg Chelsea spela så undrade jag hur de kan slå Real Madrid och gå till FA-Cupfinal. Hur var det möjligt överhuvudtaget? Romelu Lukaku måste ångra sig något djävululsiskt när han ser hur Tuchel spelar och de spelare han har runt omkring sig. "Take me Home , Country Road.. to the place where I belong" måste yra runt i hans öron. Timo Werner oroar. Snabb som vanligt men med en bollkontroll han tappat någonstans mellan Leipzig och London. Denna dag skickade Chelsea ut offerlammen på Stamford Bridge. Ytterbacken Malang Sarr mot Bukayo Saka. Det var inget direkt tungviktsmöte. Jag såg Sarrs blick när Saka fick bollen.. "oh no, not you again...".. Saka går utåt-inåt-utåt-inåt och skapar farligheter. Sarr var inte dennes farligaste motståndare denna dag.
2-2 kom och då kändes allt som vanligt igen. Oj så nervös jag var när Nuno Tavares kom löpande med bollen. Men hans inspel till 3-2 från Nketiah var snyggt och knivskarpt. Vad Chelseas försvar gör där- återstår att fundera kring. Just Tavares kan man skriva mycket om. Finns masor att fundera kring. Kan han försvara? Kan han anfalla? kan han skjuta? Kan han passa? Kan han markera? Nuno Tavares är som "flavour of the day", som man får i glassbutiker. Jaha, dagens smak är "Vaniljglass med smak av aluminium"? . Jaha, dagens smak är "Blåbär-rabarber med lite grus från Öland". Lite så är Nuno Tavares. Blir det bra, så kan det bli riktigt bra. Blir det uselt, så blir han avplockad efter 20 minuter. Jag fascinerades någort oerhört av det skott han skjuter efter att nyinsatte Cedric Soares gjort ett upplopp på högerkanten, fullkomligt missat inlägget och han portugisiske yngre kolega kommer rusande på vänsterkanten med bra läge och missar målet med två meter. Fascinerande. Jag trodde det var omöjligt.
Bukayo Sakas straffmål mot slutet såg underligt ut och jag log åt Eddie Nketiahs gapskratt efter matchen när Saka fick frågan om det var straff. Thomas Tuchel viftade dock bort det efter matchen och antydde att Azpilicueta får skylla sig själv.
Vi tar oss ur en knivig period med flaggan i topp. Gunners gör en mycket begåvad insats, där spelare som Holding, Elneny och Nketiah lyfter sig rejält. Felfria insatser från dessa spelare och habila insatser rakt över gör att ett svagt Chelsea inte når fram denna dag. Fyra mål på Stamford Bridge var kul, spännande och mycket välförtjänt i en match som var omtumlande, öppen och tempofylld. Från att ha haft tre matcher i den absoluta underjorden med ett damoklessvärd hängade över oss i en skärseldsliknande situation, så kravlar vi oss uppåt igen och efter att ha sett ManU mot Liverpool, så ser jag fram emot nästa match med högt buret huvud. Go Gunners.
