Falkens funderingar 23 November 2020 - Om Ahasverus, Prometeus och ett lag på drift
Att sitta framför TVn en söndagseftermiddag med en kopp kaffe, en pepparkaka, iklädd Arsenaltröja, med en laddad son bredvid sig och samtidigt hoppas på genuin underhållning.
Det är en paradox. En sådan fullständig motsägelse, för Gunners- mitt Arsenal som jag älskar så mycket - bjuder inte på någon underhållning.
Överhuvudtaget.
Det Gunnerspussel som lagts upp på en fotbollssplan och byggts ihop till ett något vackert och visat vägen in i paradiset så många gånger, det pusslet har inte kommit ur från den maskin som tillverkar det. Det saknas bitar, det saknas färger, det saknas motiv. Pusselmakare Artéta kanske har en plan- En djävulusisk plan för hur detta Arsenalpussel skall läggas, men tala då om det för oss; visa oss troende bärare av det Arsenalska hjärtat åt vilket håll du är på väg, för just nu är man som den vandrande juden Ahasverus i Golgata. Han mötte Jesus på vägen mot backen och lär ha sagt till honom att han skall gå sin väg, och Jesus sade "jag går, men du stannar tills jag kommer åter". Jag känner så idag. För det Gunners jag älskar och den fantastiskt rörliga offensiva fotboll med finess, krativitet, omställning, speluppbyggnad och fantasi - den är borta. Jag är kvar vid soffan och tittar, men Arsenals spel är borta. Långt borta.
Jag undrar om Mikel Arteta är rätt person för detta lag. Många tidigare gooners säger "he's the man. he's the Gaffer". Samtidigt så ser vi en mittposition i ligan och förutom Manchester United-matchen som såg skaplig ut, så kan vi knappast räkna upp matcher som laget verkligen spelat bra i. Vi är i November nu och förvisso är vi kvar i Carabao Cup, vi har vunnit matcherna i Europa League, vi vann Community Shield, men jisses- vad håller laget på med på planen. Vad är spelidéen? Hur mår laget? Bernd Leno var förstklassig igår, men hur skall bollen spelas. Inte ens med Dani Ceballos på plan så händer det grejor. När Reiss Nelson och Bukayo Saka klev in så kom löpningarna och stegisättningen, men annars? Aubameyang var återigen fullkomligt osynlig. Pépés utvisning är oacceptabel och ett rop på hjälp. Willian undrar fortfarande varför han bytte klubb och på bänken funderar Lacazette på hur kallt det är.
Har spanjoren Artéta förlorat laget? Jag tror inte det, men samtidigt kan man börja räkna upp incidenterna inom laget som visar på att något definitivt inte stämmer.
- Özils placering på läktaren. Hans förvisning från planen och laget är fortfarande oförklarlig.
- William Salibas transfer. På gränsen till helt oförstående för en utomstående.
- Bråket mellan Nketiah och Ceballos på träningen inför match
- Willian åkte till Dubai på "semester" i Corona-tider, mitt under säsongen
- Bråket mellan David Luiz och Ceballos under träningen
- Pépés uttalande om mer speltid i media och dennes utvisning
Jag kan inte säga annat än att det går runt i huvudet av tankar kring lagets prestation. Jag hittar ingen väg för spanjoren, jag ser inga linjer och förvisso var Elneny och Partey borta igår, men det skall inte välta undan lagets kreativitet. Är detta rätt väg? Jag hade hoppats att Arteta var en Prometeus-liknande figur, som fick eldan av gudarna och gav den till människorna, men än så länge känner inte jag att han hittat svavelstickorna. Detta Arsenal gör mig bekymrad. .
