Falkens funderingar: Räddad av gong-gongen (igen)
Varför blir man så besviken? Varför blir man så förbannat ledsen och förtvivlad? Varför kan man inte få sitta i sin Chesterfield-fåtölj med en kopp kaffe, en kaka , en fem¨årig son som börjar kunna tabbla upp hela laget från dubbeln -71 och bara njuta av segerns sötma och njuta av en söndag?
För att citera Tegnér
"Varför smädar du mig ständigt,
ögonblickets lumpna skara,
utan vilja, utan märg?"
Eller för att citera Wayne Rooney. "Fuck!". Om man vill fånga alla diktares kunskap och terser, alexandriner och allegorier, så passar de in mellan messieurerna Tegnér och Rooney. Men frågan kvarstår; Vadihelvete gjorde Gunners, mitt kära gamla Gunners, mot Newcastle? Är de rädda för det randiga? Jag kan tänka mig att Carroll och Barton trivs i det randiga. De måste tro att de åter är i klammeri med rättvisan och känner sig hemma. Inte konstigt de springer. Bortsett från det; Gunners, mitt kära Gunners. Mitt älskade Gunners som jag älskar att älska och hatar att bli besviken över. 0-1 mot Newcastle på hemmaplan. Neej!!! Detta håller inte. Det håller inte att förlora mot WBA och Newcastle på hemmaplan och samtidigt bibehålla en tro på ligatiteln. Eller gör det det? Återigen så räddas vi av en gong-gong. Denna gång heter killen med klubban Torres. Liverpool reste sig ur dyn. Merseyside lever och det är en av de få tillfällena i mitt liv som jag känt tacksamhet mot LIverpool. Jag kommer naturligtvis att söka terapeutisk hjälp för känslan är obehaglig och liknar inget jag känt förut. En tacksamhet som samtidigt blir något man ångrar. Gunners förlorar hemma mot WBA och sedan mot Newcastle; Chelsea har världens chans att sticka, men torskar mot ManCity och Liverpool och det skiljer fortfarande fem poäng. Livsgnistan finns kvar, men besvikelsen ligger som en hälleflundra över kroppen. Normalt sett är det en akt jag bedriver på en lokal klubb, men efter en match med Arsenal, så läggs hälleflundran bort. Besvikelsen är tät.
Man kan klaga på Fabianski. Javisst kan man det och han borde varit ute en tiondel tidigare. Tittar man på repriseringen dock så är det ingen lätt match. Carroll kommer i hundra-nittio mot bollen och väger trehundra kilo i den farten. fabianski har ingen lätt match där. Däremot undrar jag vad backarna gör som skall bevaka Carroll och Chamakh som är bäst i luften. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att "aha-Newcastle har en frispark. jag tror att de slår de på marken...eller i luften mot Carroll", så vem hängde på? Ingen. Naturligtvis får Fabianski bära hundhuvudet och skall läggas upp över knät och få sig en omgång, men försvarsspelet...
Det är dock inte där som förlusten kommer. Vi måste väl skapa mer. Va? Vi spelade - bortsett från Vermaelen - med fullt lag. Vi blir liksom inte bättre från start. Man kan argumenteraom van Persie skall starta och i full trim så skall han nog det. Samtidigt har Chamakh varit ett djur i luften , Walcott och Nasri är på gång, så.., men vi måste skapa mer. Vi tog oss inte igenom och ändå har vi tre av ligans bästa kreatörer i Nasri, Fàbregas och Wilshere. Det händer alltid saker när dessa har bollen, men Chamakh var rörlig som Turning Torso och Walcott hade en sådan där Theo-wrong decision-day igen. Han sprang när han skulle passa och passade när han skulle löpa. Chamakh borde för övrigt inte fått kliva ut efter paus. Han var miserabel. Tyvärr. Sedan är jag rädd för att Gaêl Clichy kan ha nått zenit redan. Killen utvecklas inte längre. Boken "My best deliveries by Clichy" kommer inte passera innehållsförteckningen. Inläggen går antingen i knähöjd eller också får de ställa bollpojkar på White Hart Lane. Tyvärr är inte Sagna bättre, möjligtvis något. Hur svårt är det att slå inlägg?
Fàbregas fick beröm av Stahre och Bosse P igår i studion. Jag undrar vad de såg. Kanske det är därför de har tränat mästarlag, för jag imponerades inte av katalanen. Han briljerade med en del superpass- japp, tick-in-the-box - men han briljerande inte med att driva på laget och bitvis hade han en egen lektion i hur man inte hittar en medspelare. Vad jag inte heller uppskattade när det gälelr Gunners är förmågan att inte hitta en spelare i löpvägar framåt. Ofta slår man bollen på fötterna så att killen som får bollen stannar. Nasri fick bollen så ett antal gånger, Walcott likaså. Då stannar hela laget upp och motståndarna samlar sig. Nej detta var inget bra. Inte alls.
Sedan skall man väl ge Newcastle en eloge för en bra genomförd insats. Det parkerades en buss framför försvaret. till och med rundningsmärket Williamson höll ihop det och Enrique var nästan lika snabb som Walcott. Men bara nästan. Tim "rakpermanentad" Krul höll ihop målet med en superräddning på Nasris skott och centralt var det tufft med Tioté, Barton, Nolan, som tog stryk och smalnade av ytan. Carroll har en vild blick, men är grym i luften.
0-1 kunde ha varit det som fullständigt stoppade Gunners titelambitioner detta år, men Liverpools 2-0 ställde tillbaka allting på "Status Quo" igen. Torres svingade klubban och gong-gongen slog; Gunners är kvar i matchen igen.
Vi tar naturligtvis nya tag. På Onsdag väntar Wolves och är det då man vill att A-Has gamla klassiker "Cry Wolf" skall sjungas.
