Finns intresse för West Ham historik? Del 26-30
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. Del 26 Pärlhöns på klubbmärket? Del 27 Bobby Moores bortgång. 28 Greenwood, Vilse i pannkakan och James Bond. Del 29, bajs-Rice. Del 30 Världens bästa målvaktsräddning.
HAMMERS HISTORIK del 26
Februari 2013. Trevor Brooking hade njutit i några dagar under spelledigheten av att bada utomhus i de varma källorna i gamla romerska staden Bath. Det var i det varma sköna vattnet Brooking åter tänkt på pärlhöns, det skulle onekligen piffa upp klubbmärket, det hade också blivit lite av ett mode att ha djur på klubbmärket.
För att tågresan inte skulle sluta med minneslucka hade Brooking kommit på den briljanta idén att bjuda med Paul Merson på den avkopplande resan. Både Brooking och Merson blev högst förvånade då de skulle slå sig ned på sina platser vid bordet för fyra. Där satt redan en sliten och hårt pressad Arsene Wenger och bredvid sig hade mannen som fått smeknamnet "fish face" en illaluktande säck. Wenger bjöd Brooking och Merson att sitta ned. "Vad har du i säcken?" undrade Merson nyfiket. "Åh det äj baja ett nedsövt våjtsvin," suckade Wenger. Vidare berättade Wenger att han haft en livlig dispyt med Ferguson, den stotska fågelskrämman hade vräkt ur sig att till och med Plymouth Argyle hade ett snyggare klubbmärke än Gunners.
Wenger hade överlagt med spelare och ledare i Arsenal och enhälligt kommit fram till att det vore ett lyft att ha ett vårtsvin som kikade fram ur kanonmynningen. Merson skruvade på sig. Merson som representerat klubben från norra London såg besvärad ut. "Ett vårtsvin?" sa han sen med rynkade ögonbryn. "Det vaj Pej Mertesackejs idé." Merson blev inte förvånad. Brooking iakttog Wenger som verkligen levde upp till smeknamnet "fish face", karln såg verkligen ut som en korkad strömming. Stackars sate, tänkte Brooking. Och föreslog att de skulle ta ett glas för att lätta upp stämningen.
Då tåget stannade i Reading, kunde förfärade djurrättsaktivister se hur en kraftigt berusad äldre man (läs: Brooking) sprang ut på perrongen och fångade en pärlhöna som spatserade omkring där, väl på tåget igen fick sällskapet besök av en kvinnlig poliskonstapel som observant hört kakafonin och hoppat ombord för att se vad som försiggicks. Brooking, Merson och Wenger turades om att hålla låda och spela allan om vartannat. Pärlhönan stod på bordet och åt jordnötter.
Den unga poliskvinnan harklade sig för att få sällskapets uppmärksamhet. "Stoppa nej batongen, schnuuuten, och vaj inte en sådan glädjedödaje," sluddrade Wenger. Eftersom det inte fanns något förbud mot pärlhöns på tåg så beslöt den unga poliskvinnan att se mellan fingrarna. Däremot säcken med det nedsövda vårtsvinet konfiskerades av ordningsmaktens utsända. Wenger var ändå så berusad att han ingenting märkte. Vid framkomsten till London bjöd Brooking med Merson och Wenger till West Hams styrelsemöte. Pärlhönan ställdes på bordet och man röstade om det tjusiga fjäderfät skulle få pryda klubbmärket eller inte. Röstningen slutade 4-4.
Styrelsen enades om att ha ett extramöte i slutet av maj. I protokollet förtydligades omröstningsproceduren. Följande alternativ skulle finnas att rösta på:
(a) Två pärlhöns. En var i de yttre tornen
(b) Tre pärlhöns. Ett i varje torn
(c) En pärlhöna. I det mittersta tornet
(d) Inga pärlhönor alls. Klubbmärket oförändrat
HAMMERS HISTORIK del 27
Efter att Bobby Moore lämnat jordelivet blev kvarteren runt hemmaarenan till ett gigantisk helgonaltare av halsdukar, maskotar, hattar, flaggor och inte minst ett böljande hav av blommor.
Första hemmamatchen efter legendens frånfälle blev 6/3 1993 mot Wolves, känslorna bubblade stundom över och supportrar la blommor i mittcirkeln. En jättelik tröja, sammanvävd av kransar av blommor, bildade nummer sex och bars in på gräsmattan av Martin Peters och Geoff Hurst, flankerade av Ron Greenwood (Hammers och Mooros gamla manager) och Jessica Boleyn (Defender of the Faith och familjen Boleyns nuvarande överhuvud).
Den sistnämnda riktade stark kritik mot West Hams styrelse för att "agera trögt".
Ett år senare, lagom till invigningen av South Stand, agerade styrelsen och döpte den nya läktaren efter Bobby Moore. Även en byst av legenden var på plats. Hedersgäster och invigare var passande nog de överlevande från FA-cuptriumfen och från Cupvinnarcuptriumfen av 1964 och 1965 års upplagor av West Ham; ut på planen i samlad trupp kom: Martin Peters, John Bond, Brian Dear, Jack Burkett, Geoff Hurst, Ken Brown, Joe Kirkup, Ronnie Boyce, Peter Brabrook, Malcolm Allison, Eddie Bovington, Jim Standen, Alan Sealy, John Sissons, Johnny Byrne och Noel Cantwell.
HAMMERS HISTORIK del 28
Vintern 1977 bjöds den lika gåtfulla som omfångsrika Ron Greenwood in till en middag med efterföljande klassisk konsert vid Huset Boleyn. Dottern i familjen Boleyn, den då 16-åriga Jessica, hade visat broschyrer på trevliga semesterorter av det lite lugnare slaget. Greenwood hade intresserat tagit del av katalogerna. En resa vore helt rätt. Att njuta på ett pensionat och bara ta det "piano" samtidigt som det erbjuds fina vandringsstråk i det vackra naturscenariot bara runt husknuten. Det vore något det. Greenwood fastnade för pensionat Brakstugan i Dalarna, utanför Gagnef kyrkby, vid Siljans norra
strand. Det var lågsäsong och säkert bara två-tre gäster där. Greenwood såg fram emot resan.
Den gula gamla trävillan i det sköna vinterlandskapet andades lugn och ro. Greenwood fick ett storstilat mottagande och beslöt att vila lite på sitt fina rum
innan middagen. Det var tydligen bara en gäst till i hela huset. Greenwood gled tyst in i den öde matsalen. Perfekt. Här skulle den forne West Ham managern kunna äta onyttigt och gott utan att nån gnällde över hans midjemått. Brakstugan andades även invändigt lugn och ro. Och doften från köket
lovade en smaskig brakmåltid.
Greenwood märkte att på ett av borden i matsalen låg en groteskt stor pannkaka? "Ät så blir du stor och stark." En liten gubbe med vildvuxet hår tittade
upp bakom bordskanten. "Ät så blir du stor och stark." Greenwood var förbluffad. "Är det du som är Storpotäten?" frågade gubben. Greenwood skakade
förvånad sitt stora huvud. "Du ser ut som Storpotäten," sa den lilla gubben. "Det här är Trashanken," sa gubben med det vilda hårsvallet och plockade fram en liten docka. "Trashanken hör hur Storpotäten kommer körande i sin bil. Brum brum...." Greenwood var tvungen att sätta sig. Som barn hade han läst Lewis Carrolls >>>Alice i Underlandet<<< och tyckt att den boken varit helt skruvad. Kunde det röra sig om dolda kameran?
Staffan Westerberg hade för längesen tappat gränserna för vad som var verklighet och vad som var fantasi. Den stora gubben som plötsligt dykt upp på pensionat Brakstugan påminde dockmakaren om figuren Storpotäten. Men eftersom den stora gubben skakat på huvudet så måste den stora gubben vara någon annan. "Är det kamrer Rävinge i sparbanken?" frågade Westerberg på fullt allvar. Den stora gubben skakade åter sitt huvud. Vem kunde det då vara?
Greenwood förstod att han hade att göra med en person som inte var på samma våglängd, vars lampa var släckt, ingen "där".... "Telefonsamtal? Mister Greenwood?" ropade receptionisten. Greenwood sprang lättad mot receptionen och greppade telefonluren. Det var förbundet. Greenwood tillfrågades på stående fot där i Dalarna om han kunde tänka sig att ta över det Engelska landslaget. Greenwood svarade ja.
Förbundskapten Greenwood undvek det natursköna Sverige - bestående av kufar, uppenbarligen vilse i pannkakan, som lekte med dockor - i resten av sitt liv.
Fakta: Någon undrar säkert då vem som ledde England mot Sverige i vänskapslandskampen på
Råsunda 1979 som slutade 0-0? Det var Roger Moore, som ändå befann sig i Stockholm för galapremiären på Rigoletto av nya James Bondfilmen Moonraker, som påpassligt hoppade in som förbundskapten för en kväll. Iförd smoking vid sidlinjen och puffande sin cigarr myntade Moore det klassiska uttrycket: Full fart framåt! Håll tätt bakåt!
HAMMERS HISTORIK del 29
Det var under en vinprovning hemma hos Harry Redknapp som gamla spökhistorier från förr kom fram i ljuset. Runt bordet hemma hos Arry satt Sir Trevor Brooking, Sir Alex Ferguson, Arsene Wenger och Roger Daltrey, sångare i the Who och stor Arsenalsupporter. Brooking och Arry började samtala om den enda fotbollsspelaren som skitit på sig i två cupfinaler. Två på raken dessutom. Sir Alex började fnissa. Wenger undrade vem spelaren var?
Daltrey satte pekfingret för munnen och sa: "Ssssccchhh." Men Brooking berättade frejdigt att det var fransmannens tidigare assistent Pat Rice, kallad "bajs-Rice" efter FA-cupförlusten mot West Ham och Cupvinnarcupförlusten några dagar senare mot Valencia 1980.
Det provades vin i större och större mängder. Wenger tog till orda: "Jag hade ingen aning om att Pat kallades föj det, men nu föjståj jag vajföj spelaje som Möjsån och Wintejböjn skjattade vajje gång dom såg gamla sujmulne Pat." Ferguson blev fnissigare och fnissigare ju längre kvällen led. "Inte najs att kallas för bajs-rajs," flamsade Sir Alex. "Ssssccchhh," hyschade Daltrey. "Det där är en brun fläck i vår historia." På Arry började pupillerna snurra som flipperkulor och den rödlätte värden la till: "Det där måste vara två bruna fläckar i Gunners historia!" Alla gapskrattade gott åt skämtet. Utom "fish face" Wenger som såg ut som en trög kolja.
"Menaj ni att kajln sket på sej föjst mot Hammejs och sedan också någja daj senaje ämot spanjojejna?" Arsenals dåvarande ledning hade lyckats tysta ner händelsen men den spanska pressen var inte nådig. Rubrikerna löd: Mario "Tolvdagarsundret" Kempes tyckte att det luktade latrin om Pat bajs-Rice!! Högerbacken sket ner sig!! Bajs-Rice kunde varken hålla tätt bakåt i försvaret eller i kalsongen!! "Du förstår, Arsene, att det syntes tydligt att Pat hade en gigantisk fläck därbak," förklarade Daltrey. Brooking förtydligade: "Det udda var väl ändå att bajs-Rice sket på sig redan i första halvlek, i båda cupfinalerna, men att han dök upp i samma nerskitna shorts även i andra halvlek...." Alla gapskrattade. "Udda? Det är ju skitäckligt!" fick Sir Alex ur sig medan tårarna rann okontrollerat på den vilt skrattande fågelskrämman.
Till och med "fish face" såg viss komik i det hela. Det var ju ganska länge sedan trots allt Kvällen började närma sig sitt slut. Det hade varit en trevlig och givande vinprovning hemma hos Redknapp. Herrarna bestämde att nästa gång träffas hemma hos sångaren i the Who.
>I never felt magic crazy as this
I never saw moons knew the meaning of the sea
I never held emotion in the palm of my hand
Or felt sweet breezes in the top of a tree
But now you´re here
Brighten my northern sky<
Nick Drake
HAMMERS HISTORIK del 30
VÄRLDENS BÄSTA MÅLVAKTSRÄDDNING. West Hams "darriga" målvaktstradition har ett lysande undantag, och det är Phil Parkes. Under Hammers "Eriksgata" säsongen 1985/86 var allt möjligt, ingenting omöjligt - och John Lyall tycktes gå på vattenytan utan att sjunka likt Moses i bibeln.
Men det var den 11 januari 1986 som det hände. Världens bästa målvaktsräddning. Platsen var Filbert Street i Leicester, mot the Foxes, Hammers vann
naturligtvis med 1-0, men Leicester City fick en straff och kunde ha lurat till sig ena poängen.
Gordon Banks - som många hävdar gjorde den ultimata räddningen för England i VM 1970 på Pele´s nick - var bisittare och expertkommentator på
Leicester-West Ham matchen.
Straffspecialisten Gary McAllister ställdes mot Phil Parkes. Parkes som utvecklat målvaktsspelet, på så vis att han kunde alla straffskyttarna i ligan, gjorde en snabbanalys. Skotten McAllister var född i södra Skottlande - alltså skjuter han en låg straff. Dessutom bär både Leicester City och Skottland blå tröjor - alltså skjuter han straffen till vänster.
Phil Parkes la sig stelt ner på mållinjen som en levande stock på picknick. McAllister tog ansats och sköt bollen på den redan liggande målvakts- hjälten. Gordon Banks flämtade i direktreferatet: "Det var den otroligaste straffräddningen jag sett."
Phil Parkes knäckte många straffskyttar under sin karriär. Men räddningen borta mot Leicester räknas än idag som den främsta genom tiderna.
Leif Thomas
Här kan du läsa del 21-25: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-21--470273.aspx
Här kan du läsa del 16-20: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-16--469565.aspx
Här kan du läsa del 11-15: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-11--468956.aspx
Här kan du läsa del 6-10: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-6--467885.aspx
Här kan du läsa del 1-5: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-467209.aspx
