Flopparna från Colombia
Ett fotbollstokigt och framgångsrikt land har försett Chelsea med klubbens kanske två största floppar på senare år. CSS-redaktionen har besökt Colombia.
Colombia är ett otroligt spännande land som jag hade förmånen att besöka tidigare i april. Det är naturskönt och vykortskompatibelt som såväl livligt och myllrande. Och väldigt fotbollstokigt. Oavsett om jag strosade runt i lummiga Bogotás storstadsliv eller mellan färgglada världsarvsbyggnader i den karibiska kuststaden Cartagena såg jag folk iklädda fotbollströjor.
Under 90-talet var hajpen kring det colombianska landslaget stor, särskilt inför VM 1994 då man vunnit den sydamerikanska kvalgruppen och hölls som en titelkandidat. Men det stjärnfyllda laget floppade fullständigt. Det hela fick en ände med förskräckelse när den självmålande backen Andrés Escobar sköts ihjäl efter att landslaget återvänt till Colombia.
På senare år har det colombianska landslaget blivit ett gäng att räkna med i internationella sammanhang, och Colombia fick återupprättelse från USA-VM i Brasilien 2014, då James Rodriguez trollband en hel värld och ledde sitt lag till kvartsfinal. Colombianer återfinns i allt fler europeiska klubbar och har också hamnat på Stamford Bridge.
Precis som den bläckfiskcocktailen jag köpte på stranden Bocagrande för 15.000 pesos av en glad försäljare vid namn Helmuth, har de colombianska Chelseaköpen inte gjort riktigt skäl för pengarna. Vid närmare eftertanke: inte alls.
När det då 17-årige anfallslöftet Joao Rodríguez skrev på för Chelsea sommaren 2013 väckte det inte speciellt stor uppmärksamhet. Rodríguez hade gjort sig ett namn i andradivisionslaget Deportes Quindíos ungdomsled och sågs som en smart investering. Men som så många andra ”talanger” hamnade Rodríguez i den fruktade utlåningskarusellen och är idag, 20 år gammal, inne på sin sjunde låneklubb sedan ankomsten till London, och verkar inte göra alltför stort avtryck hemma i Colombia och mittenlaget Cortuluá.
Chelsea har efter Joao Rodríguez slagit till på två andra colombianer. Dessa två har, sett till förväntningar och lönekostnader, blivit ännu större floppar. Förmodligen rentav bland de största flopparna vi sett på Stamford Bridge.
Juan Cuadrado plockades in av José Mourinho i februari 2015 för över £23 miljoner. Cuadrado hade länge varit högt aktad i Italien för sina insatser i Fiorentina, och till slut var stunden kommen för en flytt högre upp i pyramiden. Förvåningen blev stor är yttermittfältaren visade sig vara fullständigt oduglig. På Twitter rasade fansen, någon liknade Cuadrado vid ett borttappat barn och en annan konstaterade att colombianen var den sämsta spelaren han någonsin skådat. Cuadrado lämnade England efter 13 matcher och lånades ut till Juventus, där han förra året såväl som i år varit en bärande kraft i det italienska mästarlaget. Fantastisk i Serie A men en sämre Yossi Benayoun när han drog på sig Chelseatröjan.
Sommaren 2015 anslöt då Chelseas tredje och senaste colombian, Radamel Falcao som säsongen 2012-13 var en uppskriven målmaskin och Europas hetaste spelare, men som verkade ha lämnat kvar stinget i Madrid och gett medelmåttigheten ett ansikte i Monaco och Manchester United. Mourinho tyckte då att det var en bra idé att låna anfallaren, och det gick precis så bra som man kunde gissat. Facit: 10 matcher, 1 mål och en radda skador. Efter säsongen återvände Falcao till Monaco och har där gjort succé och är en bidragande orsak till att monegaskerna nått semifinal i Champions League - där man ställs mot Cuadrados Juventus.
Såväl Juan Cuadrado som Falcao spelar Champions League-semi om någon vecka. Det är inte så att colombianska spelare har det tufft i Europa. James Rodriguez (även om han har det lite motigt i Real Madrid), Carlos Bacca och Cristian Zapata är bara några ytterligare namn som bekräftar detta. Det verkar snarare knyta sig i England. Totalt har 13 colombianer spelat i Premier League. Av dem kan bara två sägas ha lyckats: Aston Villas hårbandsprydde Juan Pablo Ángel och galningen Faustino Asprilla i Newcastle. Men ingen klubb har haft så många colombianer som Chelsea, och ingen annanstans har misslyckandena blivit så stora.
Nu måste man akta sig för att generalisera en hel kontinent, flera sydamerikaner har gjort mycket bra ifrån sig i Chelsea: uruguayanen Gustavo Poyet och flera brassar som också återfinns i dagens lag (David Luiz, Willian och även naturaliserade spanjoren Diego Costa). Men Chelsea och Colombia är en kärleksrelation som tyvärr verkar dömd att misslyckas.
