Gary Cahill - He's won it all
José Mourinho imploderade i Måndags som bara Mourinho kan, han mässade om sina vunna titlar och om respekt medan han stormade ut från presskonferensen efter 0-3 hemma mot Sp*rs. Oerhört underhållande givetvis, men jag kände ändå att det fanns en poäng där någonstans i Mourinhos bittra resonemang.
En spelare som haft en dalande stjärna inom Chelseakretsar och framförallt över sociala medier är Gary Cahill, den hårdföra mittbacken har sakta men säkert fasats ut och hans framtid i Chelsea ser mörk ut. Han har tillsammans med vissa andra spelare fått ta emot oerhört mycket skit över sociala medier såsom twitter över sin påtalade "uselhet", det känns ofräscht.
Gary Cahill anlände till Chelsea i Januari 2012 från ett Bolton som hade problem i botten av tabellen, en lovande försvarare i ett sjunkande skepp. Han kom till ett Chelsea med problem, där tränaren snart skulle få lämna och säsongen såg ut att gå ett dystert öde tillmötes. Tillsammans med en ålderstigen trupp inspirerad av nye tränaren tillika Chelsealegenden Roberto Di Matteo genomfördes det omöjliga, samma trupp som stod utan framtidshopp i Februari vann Champions league för första gången i klubbens historia och kryddade allt med en FA-cuptitel mot Liverpool på Wembley. Gary Cahill var instrumental i detta då han i en skadeskjuten backlinje snabbt blev ordinarie. Cahill startade hela vägen i Champions league-kampanjen inklusive båda semifinalerna mot Barcelona även om han fick kliva av skadad på Camp Nou.
En dragen baksida, säsongen var över.
Inte om Gary Cahill fick bestämma.
Med JT och Ivanovic avstängda var David Luiz och Gary Cahill truppens enda mittbackar och båda drogs med dragna baksidor inför finalen.
Vi vet hur det slutade, Chelsea stod för en heroisk försvarsinsats i 120 minuter med två mittbackar utan baksidor och lyfte den vackraste pokalen inom Europeisk fotboll.
Cahills andra säsong fortsatte han att vara ordinarie när Chelsea gick hela vägen i Europa League och slog Benfica i finalen.
Säsongerna som följde under Jose Mourinho behöll Cahill sin plats bredvid John Terry i mittlåset och var ordinarie när ligatiteln bärgades 2015 tillsammans med ligacupen.
Även Antonio Conte såg en försvarare i Gary Cahill och även under Contes rekordbrytande ligatitelkampanj var Gary Cahill ett givet namn i startuppställningen.
Förra säsongen blev Cahill utsedd till lagkapten och fick dela med sig lite av speltiden med Antonio Rudiger och Christensen. Även denna säsong blev det en titel då Manchester Utd besegrades på Wembley i FA-cupfinalen.
Jag är inget fan av Gary Cahill men i en tid av alldeles för mycket hat och trakasserier mot egna spelare känner jag att det är dags att stå upp.
Han kom till Chelsea och fick snabbt bilda mittbackspar bredvid John Terry, han hade också tyvärr oturen som vit engelsman att genast börja synas i sömmarna och jämföras med samme John Terry.
Gary Cahill har aldrig varit och kommer aldrig bli John Terry.
Det betyder sannerligen inte att man är en dålig försvarare bara för att man inte matchar Englands bästa försvarare genom alla tider.
Du behöver inte gilla Gary Cahill, du får tycka att vi har bättre mittbackar och att han borde fasas ut. Du får skoja om honom, om att han har nära till ett misstag då och då. Allt detta är helt okej, det tillhör din rätt som fotbollssupporter. Han är inte bäst, han kanske rent av är vårt sämsta alternativ i försvaret, han kanske borde lämna. Men faktum kvarstår och kom ihåg detta:
Han har gjort viktiga mål, han har alltid lämnat sitt hjärta ute på planen och han har varit kapten. Informell som formell.
Gary Cahill har spelat 282 matcher för Chelsea, han har vunnit 1 Champions league, 2 FA-cuper, 1 ligacup, 2 ligatitlar och 1 Europa league.
Han är en av två tillsammans med David Luiz som är kvar i truppen från den ljuvliga kvällen i Bayern.
Folk verkar glömma så lätt.
Det förtjänar respekt.
Gary Cahill - He’s won it all
