Gästkrönika: Om Gunners och invasionen av Tyskland
Efter matchen mot Aston Villa var vi alla rädda. Oroade över att spelet inte stämde, oroade över om Arsene Wenger inte längre var rätt man att styra laget och oroade över försvarsspelets brister. Denna oro finns inte kvar. Igår visade Arsenal allt vi velat se och saknat de senaste 8 åren. Solit försvarsspel, effektivt anfallsspel och tre poäng borta mot ett storlag. De Arsenal vi alla saknat är tillbaka. Oron är borta. ”In Arsene we trust”
När jag slog mig ner för att skåda matchen mellan förra årets Champions League tvåa och laget som slog ettan visste jag inte vad som väntade. Men att det skulle bli en match full av kamp var jag medveten om. Dortmunds stora framgångsvapen är att de är effektiva. Igår var det som att Arsenal plockat upp det vapnet från en stupad soldat och sedan avfyrat det så fort en glipa i försvaret öppnades. Den stupade soldaten? Mats Hummels
Saknaden av Dortmunds mittbackgigant var inte självklar. Papastathopoulos plockade bort Giroud flera gånger i samarbete med Subotic. Men vid en sekvens vann Giroud duellen i straffområdet mot det nya mittbacksparet. Han fick ner bollen till Ramsey som kunde nicka in bollen i mål. Med tanke på att Giroud var, med hårda ord, värdelös genom hela matchen vill jag tro att han krigade ner den bollen för att han, efter varje misstag, fått höra Arsenal-fansen sjunga ”Oliver Giroud, Oliver Giroud”. Sången med fransmannens namn överröstade hela Dortmund-klacken.
Sagan om konungens återkomst hade en liknande historia: Tomas Rosicky lämnade Dortmund 2006 som en hjälte och som en blivande världsstjärna. Istället har hans tid efter Dortmund präglats av skador och misslyckanden. Genom matchens gång slog tjecken bort fler passningar än vad Ola Toivonen gör i en landskamp. Ändå fick han höra sitt namn skanderas av bortaklacken och även höra jubel från hemmapubliken när han hade bollen. Kanske för att hemmafansen visste vad som väntade när de jublade. En felpassning. I den 66:e minuten spelade nämligen Rosicky fel, men han fick som tur var tillbaka bollen. Då slog han en stenhård bredsida som satte Özil i sin favoritposition: rättvänd på högerkanten. Tysken slog inlägget. Giroud vann duellen. Ramsey nickade in den.
Arsenals bortafans sjöng genom hela matchen. Vi hörde ”Santi Cazorla, Santi Cazorla”, ”Aaron Ramsey scores when he wants” och nämnda Giroud-ramsor. Den ”gula väggen” var överröstad i 90 minuter, förutom vid en situation. Det var i den 79:e minuten. Då jublade Dortmund-fansen. De var för att de gulsvarta lyckats spela sig ur Arsenals press. Bollen gick dock tillbaka till mittbackarna. De jublade för en hemåt-passning. Det säger en del om press och försvarsspelet från Premier Leagues serieledare. Monreal byttes in, strax efter vindsnabbe Aubameyang kommit in för Dortmund, för att hjälpa till defensivt. Tillsammans med Gibbs stängde den forne Malaga-backen totalt igen den annars sylvassa högerkanten.
Arsenal är nu etta i Premier League. Arsenal leder sin Champions League grupp. Arsenal har trion Özil, Ramsey och Giroud i sitt livs form. Frågan är nu hur långt det räcker? Wayne Rooney sa igår att ”vi får se var Arsenal ligger i mars”. Med tanke på hur United har inlett säsongen vill jag säga: ”vi får se om vi ens spelar i samma liga”. På söndag drabbas vi samman. Old Trafford har alltid fungerat som ett skrämmande ord, som t.ex. ”diska”, men inte längre. Arsenal åker norrut som favoriter.
Denna framgångssaga som vi just nu får upplästa för oss av farbror Wenger hoppas jag har lika många sidor som den sista Harry Potter boken. Hur länge är vi etta i Premier League? Hur långt går vi i Champions League? Hur lång tid tar det innan motståndarlagen börjar läsa av vårt anfallsspel? Dessa frågor kommer vara besvarade i mars. Just nu kan vi bara hoppas att sagan inte fungerar som en godnatt-berättelse och att spelarna tappar stinget. För att sammanfatta läget just nu vill jag använda Winston Churchill uttjatade citat. Just för att Arsenal precis som honom lyckades krossa tyskarna. ”Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, möjligtvis, slutet på början” av denna framgångssaga.
Manchester United - Arsenal, söndag 17:10, Old Trafford
