Aston Villa - Celtic
4 - 2

Genom skärselden till paradiset

4-2 mot Celtic hemma på Villa Park. Därmed slutar Champions League-debuterande Aston Villa gruppspelet på topp 8 - före lag som Bayern München, Real Madrid, Milan, PSG och Manchester City. Det är stort, mycket stort, nästan så att det doftar början av 80-talet.

Det blev en kontrasternas kväll, en resa i antitesernas land: himmel och helvete, åska och solsken, svart och vitt. Hela känsloregistret spelades ut, på planen, på läktarna och hemma i sofforna. Men sagans lyckliga slut hade Unai Emery skrivit!
Förutsättningarna var gynnsamma. Seger hemma mot bortasvaga Celtic och lite hjälp från mäktiga Barcelona. Det låter väl inte så svårt? Jodå, likt en Dante skulle vi genom skärselden innan porten till paradiset stod öppen.
Men hur kunde det bli så? Allt såg ju så lekande lätt ut i början. Redan i tredje minuten rullade Youri Tielemans och Jacob Ramsey upp det skotska försvaret och Morgan Rogers behövde bara sätta foten till för sitt första mål. Fler skulle det bli! Ja, faktiskt redan ett par minuter senare. Lamare Bogarde och Ollie Watkins murade grunden och Rogers stod för finsnickeriet, 2-0. Bud på 3-0 fanns också genom Ramseys stolpskott och en jättechans för Watkins där Kasper Schmeichel var överspelad.
Men inte kunde det gå så enkelt. Vi är ju trots allt Aston Villa. Precis som mot West Ham senast blev det komplikationer. Hemmalaget lutade sig alltmer tillbaka och tappade tryck framåt. Oro i uppställningen också när Matty Cash fick gå ut med vad som såg ut som en vad i olag. Emery visade än en gång att han inte har något förtroende för Kosta Nedeljkovic. Istället för att plocka in den serbiske högerbacken drog han ner Bogarde från defensiv mitt och skickade in John McGinn på mitten. I och för sig var vi många som blev förvånade när inte den skotske köttbullen fanns med i startuppställningen, men det kändes ändå som en lite omständlig rockad. Lite oreda blev det också. Bogarde, som hade inlett mycket lovande på mitten, såg plötsligt betydligt mer vilsen ut på högerbacken och det var också på den kanten som Celtic grundlade sitt 2-1-mål. Inspelet hade förvisso enkelt kunnat spelas bort av Boubacar Kamara, men en (över)ambitiös McGinn vräkte sig fram för att bryta, dock inte bättre än att det blev en utmärkt passning till Adam Idah.
Ett tursamt mål men Celtics väg in i matchen och två minuter senare var de ikapp när Idah slog in sitt andra för kvällen.
2-2 i paus och samtidigt 0-0 i Barcelona där Atalanta inte fick vinna.
Villa kopplade ett stadigt grepp om spelet tidigt i andra halvlek. Samtidigt hade Barcelona gjort 1-0. Ett segermål var nu allt som behövdes. I 60:e minuten tog McGinn saken i egna händer, revanschsugen efter fadäsen vid reduceringsmålet. Skotten plöjde fram på mitten och serverade Ramsey som grejade sin andra målassist för kvällen när Watkins skickade in 3-2.
Watkins hade sedan ett antal chanser ytterligare att stänga matchen, men stod inte Schmeichel i vägen så var det grästuvorna som satt för löst. Istället för att fira ett mål från elva meter blev Watkins sittande på rumpan. Samtidigt kvitterade Atalanta i sin match. Nervöst…
Watkins revanscherade sig dock han också. I första tilläggsminuten stängde nämligen Villa matchen fullständigt. Ollie snodde bollen högt upp planen, rundade Schmeichel, men när han skulle avsluta dök Rogers upp i handlingen och tog över fram till sitt tredje mål. Hattrick och bollen med hem!
Slutsignal och därefter några nervösa minuter med en blick mot Katalonien där Atalanta hade 2-2. Barcelona lyckades dock hålla ut och därmed var saken biff. Villa direkt vidare till åttondelsfinal.
Trots hack i skivan och ett par dikeskörningar så måste vi ändå vara oerhört stolta över vårt Claret-and-blue. Åtta matcher i gruppspelet, sexton poäng och endast två förluster. Obesegrade på hemmaplan och en total målskillnad på 13-6. Imponerande!
Nu kan vi lugnt invänta nästa steg i Champions League, första veckan i mars.
Förhoppningsvis har inte skadebekymren hopat sig än mer. Den här gången löste Emery den taktiska gåtan och rockaderna på grund av spelarfrånvaro. Det blev inte Bogarde som mittback bredvid Ezri Konsa, inte heller Lucas Digne. Unai valde istället någon med mer mingsk frisyr, den overkligt skicklige Boubacar Kamara som fick ta ett kliv neråt i banan. Han löste uppgiften som han brukar - med bravur. Visserligen var han inte alltid synkad med offsidefällan, men vem kan klandra honom? Lysande insats!
Framåt imponerades man av de enormt löpvilliga och produktiva grabbarna Watkins (ett mål och två assist), Ramsey (två assist) och Rogers (tre mål).
Nu är det tillbaka till att hacka sig fram i ligagruvan, ja faktiskt nästan bokstavligen när det bär av till Black Country och “lill-derbyt” mot Wolverhampton på lördag kväll.