Gunners Julkalender: 6 December
Efter gårdagens sena seger mot Luton tog det ett bra tag innan jag lyckades sova. Det är verkligen något speciellt med sena segrar.
Jösses vilken seger! Ja, det var Luton. Ja, det är en match vi på pappret borde ha vunnit betydligt enklare. Och ja, det var ett galet firande efter ha slagit en nykomling som kämpar i botten av tabellen. Men i grund och botten är det segrar som räknas i fotboll. Speciellt när man är serieledare och slåss för att ta en oerhört efterlängtad titel. Då spelar det egentligen ingen roll hur segrarna ser ut, bara att det faktiskt blir seger.
Pulsen gick inte ner förrän klockan slagit tolv under kvällen igår. Ber om ursäkt till grannarna som skrämdes av mitt skrik vid 23-tiden igår. Men när en match avgörs i slutminuten så kan man inte fira tyst - hur mycket klockan än är. Förlåt, men det går inte!
Men egentligen kanske grannarna har vant sig vid mina vrål nu. För så många gånger som Arsenal lyckats vinna i slutminuterna senaste åren är löjligt. Bara i år har segermålet kommit i slutminuterna en handfull gånger. Bra för psyke och hälsa? Nej. Spännande för neutrala? Ja. Skönt när slutsignalen väl gått? Absolut! För när det väl går vägen så finns det inte mycket inom fotbollen som slår ett segermål i slutminuterna.
Därför tänkte jag idag bjuda på ett klassiskt segermål i slutminuterna, som redan fått ett par år på nacken. På tal om nacken: firandet och målet får fortfarnade nackhåret att resa sig. Mycket tack vare Peter Drurys poetiska kommentering. Titta och njut!
