Håller "Den sista sovande jätten" på att vakna till liv?
En krönika om Sunderlands nysatsning med O´Neill vid rodret. Vad är det egentligen som håller på att hände med vårt kära Sunderland?
Undertecknad började följa Sunderland 1996, året då Peter Reid var tränare för laget. Det året lyckades Reid och company med att klättra upp till den högsta divisionen för att sedan lika snabbt som de kom upp åka ner igen 1997. Sunderland flyttade det året inte bara ner i andradivisionen utan flyttade även från hemmaarenan Roker Park och in i den toppmoderna arenan, Stadium of Light. Säsongen 97/98 hamnade Sunderland på en tredjeplats i championship och fick spela playoff, men åkte då ut mot Charlton efter straffar. En playoff-match som fortfarande nämns som en av de bästa matcherna Sunderland spelat genom tiderna. En framtida legend hann också med att presentera sig för oss denna säsong genom att göra fantastiska 35 mål det året. Den korta killen med en ”killer instinct” när det kom till målskyttet var så klart ”Super Kev”, Kevin Philips.
Säsongen 98/99 i andraligan var en magisk sådan, Sunderland tog 105 poäng och stod obesegrade i 24 matcher. Kevin Phillips hade en ”blygsam” målskörd på 25 mål och Sunderland var åter igen uppe i finrummet.
Vid millennieskiftet så gjorde Sunderland den bästa säsongen de någonsin gjort i högstaligan under modern tid. Man hade då fantastiska spelare i truppen så som Niall Quinn, Kevin Phillips, Kevin Ball, Michael Gray och vår egen Stefan Schwarz. Sunderland och våra två toppar gjorde en säsong som ingen hade ens kunna drömma om. Philips gjorde hela 30 mål och Quinn 14 mål. Sunderland landade på en fin 7:e plats i ligan. Året efter så knep man även då en komfortabel sjundeplacering och man började ju undra om inte Sunderland ”Den sista sovande jätten”, som lagets ofta nämnts som, äntligen hade vaknat till liv!
Klubben och fansen hade stora förhoppningar den nästkommande säsongen och det började bra, i oktober hade Sunderland en fin 5:e placering i ligan och såg starka ut. Men så slog det om helt och hållet och laget halkade till sist ner på en 17e plats. Åren med Mick McCarthy (02/03) och Kevin Ball (05/06
var något av de absolut jobbigaste och mest pinsamma säsonger i Sunderlands historia och det var då tunga tider att vara sunderlandsupporter så de ska vi inte gå in så mycket närmre på. Passionen och glädjen som var under dessa magiska år, slutetet av 90-talet och början på 2000, var dock obeskrivliga och förra året kunde både jag, mina bröder och systrar som hejar på Sunderland åter igen känna av denna passion. I första hand så tänker iaf jag på den match mot ”rika” Manchester City, där sydkoreanen Ji Dong-Won gör 1-0 till Sunderland i slutminuterna av matchen och hela stadion exploderar i Eufori och målskytten får sig en riktigt härlig kyss av en överlycklig supporter. Jag fick då en härlig känsla att vår klubb är på väg uppåt igen.
I år har Sunderland ”splashed the cash” på spelarköp och gett både klubb och fans hopp om att vår underbara klubb kan bli något att räkna med i framtiden. Det är inte en rik ryss eller en oljeshejk som plöjer in pengar utan tanke eller reson, utan pengarna kommer istället ifrån smarta försäljningar, en amerikan (Ellis Short) med huvudet på skaft och nya sponsorer som gått in med hel del pengar med. Sen har vi också en tränare som kan locka över intressanta spelare och som framförallt vet vad han sysslar med. Strategin som gått ut på att värva 10 nya spelare varje år och hoppas att 3 blir bra håller inte helt enkelt, detta är något som klubben nu insett och man vill göra om och man vill göra rätt den här gången.
Från att det har ryktats om spelare som bara vi och andra lag med ”lägre” rykten kunnat få, så är vi nu med och tävlar om samma spelare som Pool och till och med självaste Arsenal vill åt!
Så vad är det som är på väg att hända med vår klubb? Har den sovande jätten börjat vakna månntro?
