Halvtidsanalys - Mittfältet
Det var så det kändes; överkörd av en traktor. Nedplogad av en John Deere, en harv i ansiktet, Tractor Boys som gjorde slarvsylta av oss. Som tur är så var de inte från Rom och var i Karthago, ty då hade de hällt salt i fårorna så att inget elände skulle växa upp igen och kanske borde de gjort så.
Men från uselhet till mittfält och det är dags för undertecknad att dra igång den stora mittfältsanalysen, som sammanfattar var kanonjärerna på mittfältet har lyckats med i halvtid. Det är ömsom vin och ömsom vatten skall sägas. En del gör framsteg och en del inte alls faktiskt.
Wenger spelar 4-3-3. Han lanserade det ifjol med med framgång. Själv var jag tveksam till det inledningsvis, men när han väl hade rullat igång det i Emirates Cup, så flöt det på och det var imponerande att se spelare som Alex Song växa fram till en rejäl kugge och världsspelare. Det var rogivande att se Fàbregas utvecklas till en fullfjädrad internationell storstjärna med både mål och målpassningar på sin lott. Vi såg Craig Eastmond ta några steg, vi lärde oss namnet Jack Wilshere innan han lånades ut till Bolton och tog nästa steg. Vi grät när Aaron Ramsey försvann. Främst av allt såg vi ett mittfält som var väldigt rörligt, sprang mycket, skapade mycket, men som samtidigt fick ta mycket stryk när motståndarna ställde upp med stora starka mittfältare som gick på mycket kropp och vi såg att - trots att killarna var snabbfotade i den engelska ligan- så var vi chanslösa när Iniesta-Xavi och andra rullade igång Barcelonas spel. Men det var ifjol det. Sommaren kom och mittfältet var intakt. Den enda som rörde på sig var Fran Merida och honom kunde vi både ha och mista.
Årets säsong har givit ett par rejäla vederkvickelser. Vi ser återigen att 4-3-3 oftast är en bra lösning och Wengers "unga" lag har blivit ett år äldre. Jack Wilshere har tagit ett dinosaurieliknande steg under året och klivit rakt in i den engelska landslagstruppen och jag undrar hur bra Emmanuel Frimpong hade varit detta år, ty han såg makalöst intressant ut på försäsongen innan han skadade knäet. Årets gäng på mitten har varit hyfsat intakt; Ramsey är på väg tillbaka efter tio månader och har saknats; Abou Diaby har varit en hel del skadad, Fàbregas har gått sönder ett par tillfällen och många spelare - läs Song - har fått spela väldigt mycket.
För rapporteringen skull så lägger vi Samir Nasri som varierat mellan det offensiva mittfältet och som en av Wengers yttrar i forwardsanalysen. betyg; 6 som überirdisch och 0 som sedvanlig Spursklass)
Abou Diaby - 3
(7 +2 i PL, 1 mål)
Denne Diaby är ett spöke för mig. Jag har väldigt svårt att veta om han är bra, kass, medelgod eller bara finns till. Jag vet inte var på planen han platsar bäst; ty han är varken snabb, dribblingssäker eller en stor bollvinnare. Vid något tillfälle tor jag att han har uttalat sig om att han själv ser sig som en mittfältsmotor och att vllja gå i offensiven. Själv har jag inte sett de takterna: ändå tycker jag att han har gjort en jämnare säsong än på mycket länge. Kanske på grund att han varit skadad en del, men kanske också för att man har lärt sig acceptera att killen inte kommer att bli en ny Vieira, som man trodde inledningsvis är Wenger handlade ett 190cm stort råämne. Diaby är en habil mittfältsspelare. Svår att möta, svår att dribbla av, men också mycket svår att läsa för de egna spelarna. Dribblar han, passar han, löper han, väggar han? När han klev in mot Chelsea så hade han dock det snyggaste bockskägg världen skådat sedan Percy Barneviks tid.
Cesc Fàbregas 4,5
(12+2 i PL, 3 mål; 3 i CL, 3 mål; 0+1 i FA, 1 mål, 1+1 i Carling)
Trots att han inte varit vid varken sina sinnes - jodå, det tog tid att komma tillbaka från VM och Barca-sagan - fulla bruk, varit skadad och kanske fått spela någon match för mycket halvskadad, så kommer man inte ifrån att katalanen är lagets viktigaste spelare. Kapten, pådrivare, igångsättare av anfall, framspelare och målskytt. Trots de ringa matcherna från hans sida; vilket är knappa 20, så är han delaktig i runt 15 baljor(mål och assist). Det är naturligtvis mycket mer än godkänt. Mot Leeds skickades han in och tog tag i spelet exempelvis. Så skall en kapten agera.
Denilson Peres Neves 3
(4+6 i PL, 3 i CL, 1 i FA, 4 i Carling Cup)
Ibland sitter man och surar ihop på denne brasse. Han har tyvärr fått se sig passeras av Wilshere på mitten, som är en bredare spelare- redan. Denilsons säsong har varit habil. Han har inte gjort bort sig, men den roll som sopkvast i en gammal Gilberto Silva roll är ingen rolig att skåda. Tyvärr så saknar denilson all form av offensiv skolning eller har han möjligtvis glömt bort hur det känns att rikta en boll framåt. 95% av alla bollar läggs i sidled i tre-fem meter och detta även i lägen då laget måste anfalla. Han vårdar bollen extremt väl. Jag har inga siffror, men har svårt att se någon annan med så hög passningsprocent. Han sköter sin roll väl när han väl får chansen, men tyvärr blir det för långtråkigt, det går för långsamt, det tappas tempo och jag undrar hur länge brassen nöjer sig med en bänkplats.
Alexandre Song - 5
(19 i PL; 4 mål; 4 i CL-1 mål, 1 i FA, 0+1 i Carling)
Det är till att ha tagit ett steg till. Song dominerar på centrala mittfältet och jag är hänförd när kamarungossen agerar. Han slår inte alltid rätt passning, men ofta; och när han missar en passning, så är han rapp i steget och hämtar tillbaka den. Till detta har han utvecklat sin talang och är ganska enastående snabb i fötterna när han får chansen. Vad han också har utvecklat i år är attackerna. Han tar ett ökat ansvar när laget så behövs och fyller på i anfallen och på fasta situationerna. Vi såg det mot Chelsea, vi såg det mot Shaktar, vi såg det mot West Ham. Song har blivit en mycket karismatisk hjälpgumma i laget som vi numera kan lita fullt ut på. han räds inte närkamper, går in och tar det "dirty work" och är som en maskin; match efter match. Me like alot.
Jack Wilshere 4
(15+3 i PL, 1 mål, 5 i CL; 1 mål och 3 i Carling Cup)
Jag skall inte lovorda Wilshere för mycket, men nog är det ganska enastående vad denne - nu 19åring . har åstadkommit under denna höst. Att han var bra, det såg vi under Emirates Cup redan 2009/2010, men att han skulel ta ett sådant kliv i Bolton under Owen Coyle, det trodde man nog inte och Wenger måste ha varit förvånad över Wilsheres utveckling. Han är dock bara 19 och jag tycker att hans tempo och framträdande har mattats betydligt mot slutet. Det har blivit många matcher, det har varit en del ganska otrevliga tacklingar och jag tycker mig också se att hans framstötar har kommit mer sällan än tidigare. De första 10-12 matcherna var han härlig att skåda. Löpvillig, fantasifull, gick på väggspel och avslut, men har kanske fått spela väl mycket. Måste bli bättre på högerfoten och ibland lite väl nonchalant med en klack. Det saknas rutin när det gäller besluten fortfarande. Ibland slås det en väl vågad pass när hela laget är på väg framåt och när motståndarna plockar den- som emot ManCity, så kan det bli jobbigt.
Tomas Rosicky 3,5
(7+10 i PL, 4 i CL, 1 i FA, 2 i Carling Cup)
Tjecken har det inte så lätt; han skall gå in och ersätta Fàbregas när denne är skadad, sjuk eller behöver vila. Wenger har även spelat Nasri på den positionen skall sägas. Tjecken har ett skadefritt år. han saknar dock självförtroende och skulle behöva ett mål eller två. Tyvärr brände han en straff mot Sunderland och han skulle behöva det målet så väl, ty alla skott han skjuter går mot rymden. Vad jag däremot uppskattar är att han nästan alltid vill gå framåt. Hans teknik är en av de bästa i laget, hans bollträff är också klockren och när han väl vänder upp med bollen, så är det alltid med sikte på anfall, väggspel eller snabbt avslut. Däremot lider han av att han i många matcher fått speltid när laget antingen redan punkterat matchen eller han har lagkamrater på kanterna som är mindre intresserade av att röra sig in i luckor. Då hamnar han i ett vacuum och då tar han ofta sämre beslut.
Craig Eastmond
(1 i CL, 1+1 i Carling Cup)
Unge Eastmond har knappt fått komma i närheten av planen, men gjorde självmåö mot Shaktar Donetsk på bortaplan, vilket förmörkar hans säsong något. Annars gjorde han en bra insats mot Shaktar, men det märks att Wenger har vetal rulla runt på de starkare korten och Eastmond är bara en back-up i år. Frågan är om han orkar i den rollen eller om han flyttar på sig.
Henri Lansbury
(1 i Carling Cup; 1 mål)
Det finns spelare i varje lag som är särlingar och som är värda bättre öden. Gunners har flera unika spelare på väg fram. Lansbury och JET är två stycken. Bakom kommer Afobe, Frimpong, Aneke med flera. Om vi tar Lansbury, så trodde väl han och även undertecknad att det var dags att ta detta steg nu. han var lysande i Scunthorpe och Watford ifol, gjorde bra insatser i Österrike, men sedan blev det ingenting alls. han fick spela i Carling Cup mot Spurs och gjorde mål, men trots att Wenger lovordade och prisade honom på ett sätt som jag knappt sett förut, så blev det en ny lånekarusell. Nu i Norwich och den 20årige Lansbury får återigen ta en runda i Championship, där han förövrigt dominerar i sitt lag. Har han en framtid i Gunners? Jag hoppas det, ty Lansbury verkar vara en hårdhudad britt som tänker ta för sig och sådana har vi för få av.
Det var hela gänget det. Som sagt; Nasri har gjort en del mycket bra inhopp som Fàbregas under året men annars är det mesta täckt. Vi saknar naturligtvis Aaron Ramsey, som besitter en oerhörd potential. Vi ber till de indiska gudarna att han återkommer med full styrka. Notera dock att vi har en hel hög med spelare i periferin. Lansbury är nämnd ovan. Sedan är Mark Randall utlånad och jag undrar om han kommer tillbaka. Inget Gunnersmaterial i mina ögon. Intressant att följa är dock Francis Coquelin i Lorient i franska ligan. En hårt arbetande, hårt tacklande fransman som kan växa in i laget på sikt. En spelare som jag ser framot att följa är Emmanuel Frimpong, som också kan ta rejäla kliv och utvecklas till en hårt arbetande mittfältare och som älskar att löpa. Conor Henderson var med i försnacket till året, men har stagnerat. Bakifrån verkar Josh Rees, Callum Webb och Jamie Edge har klivit fram mest i utvecklingen som hårt arbetande mittfältare, medan Chuks Aneke är landets bäste 17åring på sin position som play-maker och offensiv mittfältare. En enastående talang.
Nu blir det forwards
