Hammers Historik 91-95
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 91 Sir Trevor och Collison. 92 Herbert "Tiddler" Ashton. 93 Stig aldrig av tåget i Sheffield. 94 Hall of Fame John Charles. 95 Hitler en chockladkonditor?
HAMMERS HISTORIK del 91
Sir Trevor Brooking satt bakom ratten i sin gamla claret and blue färgade jaguar och Jack Collison satt bredvid i passagerarsätet. House of Boleyn tillsammans med Premier League hjälper små fotbollsklubbar med jämna mellanrum. Denna gång var det Shefford Sports Club Centre i Bedfordshire som skulle invigas av Brooking och Collison. En ny fullskalig matchplan, en träningsplan samt fem mindre träningsplaner hade anordnats på anläggningen. Men kronan på verket var såklart det nya ståtliga klubbhuset med alla tänkbara moderna faciliteter.
Brooking och Collison hade stannat och tankat i St. Albans. Där hade Brooking föreslagit att eftersom de hade gott om tid, så skulle de ta en sväng förbi Luton och titta om Ted Fentons gamla hattfabrik fortfarande fanns kvar. Sorgligt nog var den klassiska hattfabriken numera bara ett rostigt skal. Men West Ham herrarna stannade vid den lokale korvkiosken och beställde varsin slang med dubbla färger (läs: korv med bröd och ketchup och senap). Färden fortsatte sedan i Brookings gamla jagga.
"Jackie, vet du, Indien har ju skickat en rymdraket till Mars," började Brooking och fortsatte: "Vet du vad Indiens rymdprogram går under för namn?" Collison tänkte efter. NASA heter USAs rymdprogram, Europas heter ESA och Japans JAXA. "Nej, jag vet inte vad Indiens heter?" sa Collison. "CURRY!" vräkte Brooking ur sig. Collison började fnissa. Brooking fortsatte: "Eftersom indierna är hindi får vi hoppas att de inte stöter på allt för stora hinder därute i rymden." Collison tyckte Sir Trevor var buskul och kunde inte sluta fnissa.
"Vet du varför svenskarna i slutet av 60-talet började köra i högerfilen?" frågade Brooking. Collison tänkte efter. "Nej, varför?" Brooking sa med ett leende på läpparna: "Därför att det var så mycket studentrevolter i vänsterfilen!" Collison vek sig dubbel och kunde inte sluta fnissa. "Titta! Vi är framme," sa Brooking. West Ham herrarna hade fortfarande gott om tid. De parkerade i den medeltida stadskärnan och gick sedan och strosade ändes den vackra floden Great Ouse som rann genom den lilla staden.
Collison var invigningstalare och betonade det imponerande med att den lilla staden hade hela 21 ungdomslag igång. Faktum var att Jackie själv spelat för Shefford Saints Juniors och blivit utsedd till årets spelare för U-9 laget som barn. Sir Trevor klippte bandet och förklarade Shefford Sports Club Centre för officiellt öppnat. Sedan minglade Brooking och Collison med både barn och vuxna ifrån närområdet. Någon knackade på Brookings ryggtavla. Sir Trevor vände sig om.
"Svennis?" sa en häpen Brooking. Både Collison och Brooking hälsade på den svenske demontränaren. "Vad gör du här?" sa en förbluffad Collison. "Tja, jag funderar på att träna ett av juniorlagen," svarade Svennis. "Jag trodde du befann dig i Kina?" sa Brooking. "Jag är tränare där också," bekräftade Svennis. "Jag skulle ha tagit över Manchester United 2002, men eftersom Ferguson inte kunde lägga av i tid så gick jag vidare. Det var i den vevan jag fick ett erbjudande från peking." Collison bröt in: "Peking i Kina?" "Nej nej, IFK Norrköping," sa Svennis iskallt.
Svennis berättade vidare att Marseille, PSG, Grästorp, Real Madrid, Liverpool och West Ham alla varit ute efter hans namnteckning. "West Ham?" undrade Brooking. "Det var en nyhet för mig? När var det?" Svennis gjorde en grimas och svarade: "Efter Lou Macari. Greyhoundfantasten, du vet." Brooking mindes ryktena kring Macaris utflykter till greyhoundbanan. "Vad tror ni om kvinnan i serveringen därborta," sa Svennis plötsligt och pekade. "Vi stoppade för en korv med bröd och ketchup och senap i Luton," sa Collison spontant. "Jag vill inte ha nån korv med bröd, jag tänkte fråga om hon vill se min korv, hä hä hä hä...." skrattade Svennis och fick något galet i blicken.
"Märklig man," sa Brooking och skakade på huvudet. "Tänk att han var manager när England besegrade Tyskland borta med 5-1," sa Collison och skakade på huvudet. "Svårt att tro att det är samma man...." Det hade varit en givande dag och Sir Trevor och Jack Collison satte sig tillrätta i jaguaren med de tilltalande färgerna för hemfärden mot London. "Tror du Svennis hade blivit en bra manager för Hammers?" frågade Collison då de rullade iväg. "Svårt att säga. Macari drog ju oftast till greyhoundbanan, Avram Grant drog ju oftast till bordellen, vem vet vart Svennis dragit," sa Brooking och ryckte på axlarna. "Kanske till IKEA?" föreslog Collison vilket fick Brooking att skratta gott.
HAMMERS HISTORIK del 92
I Hammers Historiks Hall of Fame har hittills 4 av totalt 8 platser fyllts. Reglerna är enkla, för att bli invald måste man ha "bitit gräset" och ej längre vara i livet. Hall of Fame består av Ted "The Phantom" Fenton, skapare av den offensiva fotbollen tillika fanatiskt intresserad av hattar; John "Like a Charm" Bond, storvuxen högerback som mot alla odds spelade toppfotboll i Hammers under femton år; Bobby "The Inspiration" Moore, "Mooro" behöver knappast någon närmare presentation (nu när han dessutom ska bli vaxdocka inför miljontals turister - minnet lever vidare); Ron "Big Ron" Greenwood, snurrande på sin silverring var Greenwood den som såg helheten i fotbollen och utvecklade talanger på löpande band. Men vem blir nummer 5?
Reglerna är enkla.... Ej längre vara i livet.... Och naturligtvis måste den invalda vara något av en ikon inom West Ham United Football Club. Faktum är att Herbert "Tiddler" Ashton föddes 1887. Men "Tiddler" har aldrig blivit dödförklarad. Herbert Ashton gjorde debut 1908 mot QPR och blev genast Boleyn Grounds första stora publikfavorit. "Tiddler" låg bakom båda målen i 2-0 viktorian. Att Herbert Ashton bara mätte 1.53 i strumplästen gjorde inte saken sämre. "Tiddler" var en klassisk vänsterytter och hade ofta lika kul på planen som publiken hade på läktaren. Den spelaren som spelade högerback för New Brompton ledsnade på "Tiddler" och sparkade ner den lilla publikfavoriten. Publiken tog då lagen i egna händer och stormade planen för att ge gästernas råbarkade högerback ett kok stryk. Dåvarande ordföranden "Big Bad Bill" White lyckades mirakulöst nog mota tillbaka publikmassorna upp på läktaren igen.
Men redan första säsongen stod det klart att "Tiddler" var ofelbar i Hammers fansens ögon. Denna begåvade tekniker kom att representera Londons stadslag hela 63 gånger, vilket var ungefär motsvarande 63 landskamper. I West Ham gjorde den lilla hjälten hela 249 matcher totalt mellan 1908 och 1915. Säsongen 1914/15 avbröts brutalt av Första Världskriget och Herbert "Tiddler" Ashton noterades för fjorton matcher. Många har spekulerat om "Tiddler" omkom i det berömda slaget vid Gallipoli i april 1915. Andra menar att Herbert Ashton var i livet ända tills julen 1915. West Hams legendariske manager Charlie Painter hävdade på sin dödsbädd att "Tiddler" fortfarande levde.
Vad som är sant vet ingen med bestämdhet. Herbert "Tiddler" Ashton har aldrig setts till efter 1915. Även om hundratals ögonvittnen genom åren hävdat att Herbert Ashton dykt upp på matcherna som spelats mellan jul och nyår varje år sedan försvinnandet. "En kall vind, som om döden strök sig mot min kind, sedan sitter "Tiddler" där i sliten kostym och keps, tittar på matchen som en vanlig åskådare, för att sedan bara försvinna i tomma intet...." hävdar en av vaktmästarna. "Till nyår är det alltid "Tiddler Time".... Vi får se om den älskade lille Herbert följer med till Olympiastadion. Men jag tror inte det," säger Petula Harrison, Hammerssupporter sen barnsben och idag 77 år gammal.
Herbert "Tiddler" Ashton den minsta största lirare att visa vägen för vad som kom att bli West Ham Uniteds adelsmärke: Den offensiva gladfotbollen. I dagens resultatinriktade fotboll hade knappast Herbert Ashton passat in, "Tiddler" representerar en tid då fotbollen var kul att utöva och lika kul att följa från läktarplats.
"Tiddler" var en få, kanske den enda på det tidiga 1900-talet, som hade tröjan knuten ända upp i halsen. Många äldre supportrar har tagit del av legenden som berättats från generation till generation och fått fram att "Tiddler" var den första att lysa upp vinternätterna och värma den kylslagna åskådarskaran med sitt publikfriande och respektlösa spel. Hammers Historiks Hall of Fame har fått sin femte medlem: Välkommen hem Herbert "Tiddler" Ashton.
HAMMERS HISTORIK del 93
Säsongen 2002/03 slutade med en 18:e placering och innebar nedflyttning. Sluttabellen kring nedflyttningsstrecket såg ut på följande vis:
16. Aston Villa 38 12 9 17 42-47 45
17. Bolton 38 10 14 14 41-51 44
18. West Ham 38 10 12 16 42-59 42
19. W Brom. 38 6 8 24 29-65 26
20. Sunderland38 4 7 27 21-65 19
Men det anmärkningsvärda var att West Ham besegrade ärkerivalen Chelsea i båda derbyna den säsongen. Chelsea-West Ham 2-3 och West Ham-Chelsea 1-0 Paolo Di Canio gjorde 2 mål och Jermain Defoe ett på Stamford Bridge. Di Canio gjorde matchens enda mål den tredje maj 2003 i den näst sista omgången.
Det var en stormig säsong som såg dåvarande managern Glenn Roeder kollapsa i samband med 1-0 viktorian hemma mot Boro. Det skulle visa sig vara en hjärntumör. Sir Trevor Brooking tog omedelbart över som tillfällig manager och avslutade snyggt med ovanstående seger över Chelsea 1-0, även 1-0 seger borta mot Man. City och en osannolik 2-2 match på St.Andrews mot Birmingham som innehöll idel sena mål.
Hur kunde Hammers åka ur? Här fanns David James, Christian Dailly, Nigel Winterburn, Glen Johnson, Michael Carrick, Joe Cole, Trevor Sinclair, Steve Lomas, John Moncur, Paolo Di Canio, Jermain Defoe och Frédéric Kanouté för att nämna några.... In i januarifönstret kom mycket rutin i form av Les Ferdinand, Lee Bowyer och Rufus Brewett. Förklaringen måste vara alla bortslarvade poäng på Boleyn Ground. Målskörden var förhållandevis god: Paolo Di Canio nätade 9 gånger, likaså Jermain Defoe hittade nätet 9 gånger, Trevor Sinclair gjorde 8 mål och Frédéric Kanouté satte dit 5 strutar.
Fakta: Efter säsongen lämnade Di Canio för att gå till Charlton. Charlton? Hur kunde italienaren gå till Charlton av alla lag? Faktum är att så gör bara en svikare.
Om vi hoppar till nutid så finns vissa likheter med säsongen 2002/03. Namnkunnig trupp, 3-0 seger på White Hart Lane, dåligt hemmafacit =Vi är farligt nära nedflyttningsstrecket, måste börja slå "rätt" lag; vi har redan gett bort 9 poäng (läs: Potters, Tigers och Canaries), matcher som måste vinnas. Om vi sen kan slå Chelsea är det bara bonus. Och självklart ska vi tro att ärkerivalen går att besegra. Förra säsongen vann vi med 3-1 hemma. Så varför inte?
Säsongens största match nalkas. Det historiska fakultetet tippar utan att blinka 3-2 till Hammers.
Och när ni bänkar er på lördag kl. 18.30 kom då ihåg! Var lojala mot West Ham. Tippa aldrig emot Hammers. Jaga aldrig efter säkra matcher till låga odds, det är som att jaga kvinnor i uniform eller formel-1 bilar, du hamnar bara på efterkälken. Satsa istället på höga odds, lira få matcher och lägg lite extra buck. Ha alltid en drink i handen (läs: maltwhisky) till matchstart. Undvik vatten. Det är vetenskapligt bevisat att du rostar invärtes av vatten. Till sist: Lova dig själv att aldrig nånsin stiga av tåget i Sheffield. Med dessa förberedelser finns bara 3 poäng i sikte.
HAMMERS HISTORIK del 94
>>>Football is surely indebted to him
as he undoubtedly paved the way for
his black brothers who now enjoy the
fame, riches and adulation, wich he
most certainly helped make possible<<<
-sagt av forne lagkamraten
i West Ham, Brian Dear,
vid John Charles begravning
DE FÄRGADE SPELARNA
Hammers Historiks Hall of Fame: Ted "The Phantom" Fenton, John "Lika a Charm" Bond, Bobby "Mooro" Moore, "Big Ron" Greenwood, Herbert "Tiddler" Ashton och som nummer sex i Hall of Fame invals John "Charlo" Charles. Två platser kvar. John "The Loyal" Lyall har en av de två sista
platserna, men vem har den sista?
John Charles kallad "Charlo" föddes i september 1944 och gick bort i augusti 2002. "Charlo" var kapten för det West Ham som vann FA Youth Cup 1963 över Manchester U. Och spelade i West Hams A-lag från säsongen 1962/63 t.o.m. 1970/71. Charles var ytterback och kamperade i samma försvar som bl.a. Bobby Moore . I slutet av 60-talet drabbades "Charlo" av återkommande skadeproblem och fick avsluta sin karriär endast 26 år gammal. John Charles signades till West Ham redan 1959 som ungdomsspelare och gjorde ligadebut i Hammers under vårsäsongen 1963 blott 18 år gammal.
John Charles var West Hams första färgade spelare och bröt mark till de som skulle komma efter honom. 1969 fick "Charlo" en annan färgad spelare som lagkamrat, Clyde Best, som också han fick mottaga rasistiska tilläten från den egna publiken, vilket vändes, och Clyde Best blev med tiden en publikfavorit under det tidiga 70-talet hemma på Boleyn Ground. Men det var John Charles som banade väg för egentligen alla färgade spelare. Mannen som gav "Charlo" chansen var inte helt oväntat "Big Ron" Greenwood.
Greenwood skulle som förbundskapten göra samma sak för Nottingham Forests färgade högerback, Viv Anderson, då Viv blev den första färgade spelaren att representera Englands A-lag 1978. Vad hände då med John Charles? "Charlo" medgav att den dryckeskultur som fanns inom 60-talets ligafotboll gav honom svåra alkoholproblem. "Charlo" tackade 1971 nej till ett kontrakt med Orient och la skorna på hyllan. "Charlo" satsade på att sälja grönsaker. Till en början gick det väldigt bra. Men i takt med att fler och fler supermarkets byggdes gick John Charles rörelse allt sämre.
2001 var "Charlo" hårt medtagen av alkoholmissbruk och fick dessutom diagnosen cancer. Charles var en av "de goda", klagade aldrig och gjorde oavsett om det gällde West Ham eller att sälja grönsaker alltid sitt bästa. Hammers Historiks Hall of Fame har ingen nummer ett eller nummer sex, alla de 8 som väljs in har lika värde, eller är alla lika ovärderliga - för alltid hjältar i West Hams tjänst. "Charlo" var en hjälte och får inte glömmas bort.
Den första färgade spelaren då? Många tror att det var den Ghanafödda Arthur Wharton som dök upp i Darlington säsongen 1885/86, men det är faktiskt fel. Den första färgade spelaren i brittisk fotboll var faktiskt Andrew Watson som signades av skotska Queens Park 1880. Andrew Watson var ytterback och spelade 3 landskamper för Skottland: Skottland-England 6-1 1881, Skottland-Wales 5-1 1881, och Skottland-England 5-1 1882. Watson flyttade 1882 till London och gjorde aldrig någon mera landskamp för Skottland.
Tillbaka till NUTID: Bilden visar: Norwich-West Ham. West Ham dominerar matchbilden. Norwich vinner. West Ham-Chelsea. Chelsea dominerar matchbilden. Chelsea vinner. Det är något fel med den bilden! Det är nu det är extra viktigt att - som supporter - stå bakom vårat kära West Ham.
HAMMERS HISTORIK del 95
Reparationerna hade gått över förväntan. Till sin hjälp hade Führern SS nya Reichsführer Karl Hanke som efterträtt veteranen Heinrich Himmler på posten. Den tidsresande supernazisten hade inte gett upp tanken på att förgöra West Ham United en gång för alla. Adolf Hitler hade själv fått fram att SS i framtiden hade sitt huvudkontor i Visby på ön Gotland. Tidsmaskinen var inställd på november 2013.
"Wehrmacht!" (läs: Tredje Riket!) vrålade Hitler och hailade glatt på den förvånade mannen på kontoret. "Uppge namn och vilken av trupperna du tillhör," beordrade den konstnärlige österrikaren. "Trupperna?" sa mannen lamt. "Tillhör du SS-kavalleriet, vetenskapliga-SS eller SS-stormtrupperna?" Den gemytliga skämtaren i uniform väntade otåligt på ett svar. "Jag heter Sven-Jerker Wallin-Bom och är tillförordnad platschef med ansvar för kaffeinköp och luckorna i Långenprogrammet här på Svenska Spel."
Hitler skakade oförstående på huvudet. Sedan frågade supernazisten om sina två favoritlag, först om 1860 München och sedan om Blades. "Nja," började Sven-Jerker Wallin-Bom "1860 ligger på en blygsam 14:e placering i Bundesliga 2, och Blades sa du? Vi har bara svensk hockey bockey med i våra listor...." Hitler tappade tålamodet. "Blades är Sheffield United! Kan ni ingenting?"
Den tillförordnade platschefen drog då delar av Svenska Spels värdegrund för den lilla uniformerade gubben. "Vår värdegrund bygger på undanhållande av spelvärda odds och vi strävar ständigt bakåt. Vi har oss själva i fokus och är Statens utsträckta arm med tveksam service till spelarna. Lägg därtill: Med en otydlig färdriktning ska vårt SS, som du kallar det, vara lika med spelglädje för alla. Vårt motto är därför: Svårtillgängliga, Ouppmärksamma och Oengagerade. Det vill säga vara lika med spelglädje."
Den konstnärlige österrikaren insåg att den här organisationen hade få likheter om ens några alls med det SS som han syftade på. Platschefen liknade för övrigt inte alls Karl Hanke utan snarare Kalle Anka? Hitler frågade ändå diskret: "Hur går det för West Ham, då?" Svaret lät inte vänta på sig. "Big Sam har problem?" Hitler gnuggade händerna. "Deras hopp står till jätten Andy Carroll, men spelaren i fråga är skadad och rehabtränar i Belgien," sa Sven-Jerker Wallin-Bom.
I Belgien? Ännu bättre! tänkte Hitler och såg framför sig hur han - mästaren på förklädnader - skulle klä ut sig till konditor och skicka ett paket innehållande 30 kilo chokladpraliner till Hammers centertank. Andy Carroll skulle inte kunna motstå den delikata belgiska chokladen utan äta sig smällfet på den. Supernazisten fnissade otäckt åt sin egen snillrika idé och försvann mot tidsmaskinen där Karl Hanke väntade.
I Belgien mottog Andy Carroll ett stort, tungt paket. Avsändaren var anonym. Carroll hade just packat ner boken om Vildblommor och sina sista rena strumpor i reseväskan. Carroll var på väg mot flygplatsen och flyget till London. Paketet var för tungt för att kunna gå att få med som handbagage. Carroll tackade för vistelsen och överlämnade därför paketet till personalen i receptionen på hotellet.
Leif Thomas
Här kan du läsa del 86-90: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-86--491646.aspx
Här kan du läsa del 81-85: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-81--489005.aspx
Här kan du läsa del 76-80: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-76--487286.aspx
Här kan du läsa del 71-75: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-71--485858.aspx
Här kan du läsa del 66-70: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-66--484296.aspx
Här kan du läsa del 61-65: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-61--483473.aspx
Här kan du läsa del 56-60: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-56--481979.aspx
Här kan du läsa del 51-55: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-51-476315.aspx
Här kan du läsa del 46-50: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-46--475725.aspx
Här kan du läsa del 41-45: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-41--474834.aspx
Här kan du läsa del 36-40: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-36--473399.aspx
Här kan du läsa del 31-35: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-31--472336.aspx
Här kan du läsa del 26-30: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-26--471165.aspx
Här kan du läsa del 21-25: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-21--470273.aspx
Här kan du läsa del 16-20: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-16--469565.aspx
Här kan du läsa del 11-15: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-11--468956.aspx
Här kan du läsa del 6-10: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-6--467885.aspx
Här kan du läsa del 1-5: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-467209.aspx
