HAMMERS HISTORIK del 111-115
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 111 1800-tals fotboll. 112 Claret & blues så kom tröjfärgerna till. 113 Syd King. 114 Ray Stewart, The Penalty King. 115 Ingemar Stenmark och Trevor Brooking.
HAMMERS HISTORIK del 115
Vintern 1975 hade Trevor Brooking sina tvivel. Den elegante mittfältsikonen kände att titlarna uteblivit och ville testa något nytt. I början av januari meddelade managern John Lyall att Brooking tagit en time-out.
Den 12:e januari 1975 gjorde Brooking debut i den alpina världscupen. Platsen var Wengen i Schweiz och slalom stod på programmet. Brooking bestämde sig för att höra med den blågula åkaren framför honom i startledet hur förhållandena i backen var.
"Ooy, Ingemaaaar! How´s the conditions?" ropade Brooking till Stenmark. Den gode Ingemar Stenmark var ingen hejare på engelska vid den här tidpunkten. Därför svarade Stenmark: "DE BAR Å ÅK...." Brooking såg ut som en fågelholk, men svarade: "Great."
Bare? Oak? tänkte Brooking. Stenmark måste menat att jag ska hålla mig på barmarken - snön, alltså. Och undvika the oaktrees som omger banan. Bra råd. "Thanks Ingemaaaar, great advice," ropade Brooking till Stenmark som just skulle till att starta.
Precis innan Stenmark kastade sig ut i slalombacken svarade han: "JO...." You? Han måste mena mig, tänkte Brooking. Att jag ska hålla mig i snöstråket och inte krocka med de gamla ekarna. Brooking gav sig ut i backen. Svängarna runt portarna var minst sagt vida. Men Brooking tog sig i mål i båda åken.
2 minuter och 45 sekunder efter vinnaren. Vinnaren som var just en viss svensk vid namn Ingemar Stenmark. Brooking kom sist i tävlingen men detta startade en intressemässig lavin för alpin sport i Storbritannien. Plötsligt såldes det mera stavar än fotbollar i England. Plötsligt såldes det mera slalomskidor än rugbybollar i England. Plötsligt såldes det mera skidglasögon än cricketslagträn.
Intresset blev enormt under några säsonger trots att Brooking bara gjorde en tävling. Brooking återvände till West Ham. Som statistiken visar spelade Brooking endast 36 av 42 ligamatcher säsongen 1974/75 p.g.a. sin time-out. John Lyall menade att Brookings återinträde gav en nytändning åt hela West Ham som ganska lätt vann FA-cupen 1975.
Det brittiska skidförbundet, vars alpina del legat i dvala, fick också ett uppsving. Inte för att man fick fram några slalomåkare av klass direkt men intresset höll i sig några år. Vid OS i Lake Placid 1980 försökte man övertala Trevor Brooking att göra comeback i slalomtävlingen. Brooking sa nej. Och åter fick West Ham en nytändning och vann ganska lätt FA-cupen 1980.
F.d. slalomfantomen från Österrike Klaus Heidegger sa häromåret: "Tack vare West Ham fick äntligen Storbritannien in en fot i den alpina cirkusen och det ytterst tack vare Sir Trevor Brooking.... Hade Brooking övertalats att ställa upp i Lake Placid hade nummer tio förmodligen vunnit störtloppet, att svänga runt portar var inte hans starkaste sida, däremot full fart utför."
Fakta: H.A.M. (läs: Hammers Alpine Movement) var aktiva i en säsong. Under vintern 1975/76 arrangerades två skidresor till Wengen i Schweiz.
HAMMERS HISTORIK del 114
>>>11 februari 2014. Oxford Street, London. Vid lunchtid. Två personer kommer från olika håll, båda är på väg in i HMV Megastores butik, den ena är Chico Flores den andra är Renate Boleyn. Följande korta ordväxling äger rum.
Chico: "Ladies first."
Varpå Renate svarar: "After you then." Och står kvar medan en sur Chico Flores stormar in i butiken.<<<
RAY STEWART en av de bästa högerbackar som spelat i den brittiska klubbfotbollen. Lyckligtvis större delen av sin karriär tillbringade skotten i West Hams färger. Moderklubb var lilla kvartersklubben Errol Rovers i Dundee.
Sex dagar innan sin sjuttonårsdag fick Ray "Tonka" Stewart ligadebutera för Dundee United borta mot Celtic. En otacksam men lärorik debut. "Tonka" sattes på mittfältet och fick till uppgift att markera Celtics nummer 7 och stora stjärna vid tidpunkten - Kenny Dalglish.
Dundee Uniteds manager Jim McLean satte stort värde på unge Ray Stewart och redan i tonåren ansågs "Tonka" som Skottlands mest lovande ytterback. West Hams manager John Lyall la tidigt ett bud på 175 000 pund. Detta avslogs genast. "Tonka" var alldeles för värdefull.
Som tur var återkom Lyall med ett betydligt högre bud på 430 000 pund. Då Dundee Uniteds ekonomi inte var den bästa och fastän klubben egentligen inte ville sälja Ray Stewart blev man tvungna att släppa "Tonka". Därmed blev den unge skotten den dyraste tonåringen dittills i brittisk fotboll.
Ray Stewart lämnade de orangefärgade tröjorna för Claret and Blue i augusti 1979. Under 1980-talet blev "Tonka" känd som "the penalty king". Under sin tid i West Ham satte den skotska högerbacken 76 av 86 straffar, enligt West Hams "hundraårsbok" som täcker alla som spelat i Hammers från 1895 t.o.m. 1994 (även om Wikipedia hävdar att "Tonka" satte 81 av 86 straffar....)
Hursomhelst spelade Ray Stewart totalt 431 matcher för West Ham åren 1979-91 och gjorde sammanlagt med cupmålen inräknade 84 mål. Ett kul exempel på "Tonka" och dennes målfarlighet kan hämtas från West Hams bästa säsong någonsin (läs: 1985/86) då den skotska högerbacken kom 3:a i den interna skytteligan med 10 fullträffar bakom McAvennie och Cottee.
Men början på tiden i West Ham var fantastisk. Första säsongen fick "Tonka" vara med om att vinna FA-cupen (över Arsenal med 1-0) och redan andra säsongen var det tack vare den skotska högerbackens iskalla straff i slutet av ligacupfinalen mot Liverpool som omspel krävdes innan de röda kunde höja bucklan (2-1 till Liverpool efter omspel på Villa Park). Men det som ändå värmde mest var att Hammers var tillbaka i högsta ligan.
För Ray Stewart personligen, så påpekar han att han själv anser sig ha gjort sin bästa match i karriären sommaren 1981 för Skottland som då besegrade England på Wembley med 1-0. De tre sista säsongerna i West Ham blev skadefyllda för "Tonka" som från hösten 1988 t.o.m. våren 1991 bara spelade 15 matcher p.g.a. alla skador.
1991 lämnade Ray Stewart West Ham för gott på free transfer till Perthklubben St Johnstone. Staden Perth ligger inte långt ifrån Dundee och cirkeln var sluten. "Tonka" spelade inte många matcher för St Johnstone utan började istället vara med och träna spelarna. Ray Stewart har varit manager i mindre klubbar i Skottland, bl.a. i fantastiskt vackra staden Stirling.
HAMMERS HISTORIK del 113
Tillägnat mannen som på sätt och vis startade allt. D.v.s. West Ham United. Nämligen den första riktiga managern - E.S. King. Mera känd som Syd King.
Syd King kom till Thames Ironworks 1899 som en rekorderlig ytterback. Trots att han väckt viss uppmärksamhet tidigare då han lyckats med bedriften att göra hat-trick - i egen kasse.
Efter skadeproblem med en krånglande vrist (skadan uppstod inte överraskande efter en match mot Spurs vilt sparkande drängar....) blev Syd King först sekreterare under en kort tid, för att sedan bli utnämnd till klubbens förste riktiga manager. Charlie Paynter som redan fanns i klubben blev Kings assistent.
Syd King brukade skicka klubbens unga spelare till närliggande pubar för att inhandla öl till managern. Att ta ett glas har aldrig skadat menade den allt som oftast ölsugna King.
När Hammers nådde FA-cupfinalen 1923 stod King på sin topp. Lokalbladet East Ham Echo hade som rubrik >>>West Ham is Syd King<<< och att King fick sin egen upptäckt Vic Watson att formligen ösa in mål gjorde inte saken sämre. Syd King var mycket förbaskad över det faktum att Watson bara fått representera England vid två tillfällen, båda gångerna 1923.
Säsongen 1926/27 nådde West Ham sin högsta placering dittills, en fin 6:e plats blev det, inte minst på det sättet man gjorde slarvsylta av gamla mästarlaget Aston Villa; två 5-1 segrar under samma säsong imponerade. Och Watson fortsatte att leverera mål i massor.
Säsongen 1929/30 kunde inte Englands förbundskapten blunda längre: Vic Watson gjorde 42 mål på 40 ligamatcher och svarade dessutom för 8 fullträffar på 4 matcher i FA-cupen. Watson fick ytterligare tre landskamper på sin meritlista under 1930.
Vic Watsons målrekord på 50 mål i claret and blue under en säsong kommer förmodligen aldrig att kunna slås.
Syd King hade under dessa nära 30 år som West Hams manager utvecklat sin egen klädstil. Vit skjorta med slips och vest. Lägg därtill halmhatten och den breda mustaschen. Men saker och ting skulle börja gå utför. Efter nio raka förluster blev det degradering säsongen 1931/32.
När Syd King i november 1932 kallades in till ett styrelsemöte var King kraftigt överförfriskad och sluddrade sig igenom mötet. King stängdes av i tre månader och fick heller inte besöka Boleyn Ground.
Syd King gick in i en djup depression. Under vintern 1933 kallades King till ännu ett styrelsemöte. West Hams nye sekreterare Alan Searles lyckades att få alla emot King. Charlie Paynter var Hammers nya manager. King var utsparkad i kylan. Styrelsen erbjöd King 3 pund i veckan för lång och trogen tjänst.
Men Syd King sparade styrelsen någon utbetalning alls, eftersom King gick hem och blandade en dödlig cocktail bestående av starksprit och frätmedel. Syd King tog sitt liv.
Fakta: Alan Searles, med sympatier hos Millwall, fick sparken 1940. För förskingring.
Fakta 2: Ingen har varit West Hams manager lika länge som Syd King - officiellt från 1901 t.o.m 1932.
R.I.P. Syd King 1873-1933 (Hammers legend)
HAMMERS HISTORIK del 112
CLARET AND BLUE. West Hams färger. Varifrån fick Hammers sina snygga färger? Har någon gissat på en koppling till Aston Villa? Helt rätt i så fall. Färgerna kommer verkligen ur Aston Villas omklädningsrum. Året var 1899. En marknad med krimskrams, svärdslukare, broderier, enklare tivoli, kreatursauktion och öltält hölls endast ett stenkast från Villa Park.
Den för dåtiden välkände kortdistanslöparen William Dove, bördig från London, hade vägarna förbi marknaden intill Villa Park. Fyra Aston Villaspelare höll låda i öltältet. Och det var där det hände: William Dove utmanade de fyra Aston Villaspelarna på en löpartävling. Man slog vad om en slant. Eftersom den blixtsnabbe Albert Brown var en av Villaspelarna var övriga i laget säkra på att även om Dove kunde springa fort så fanns ingen snabbare än "The Tamworth Sprinter" som Brown populärt kallades i trakterna kring Birmingham.
Då Aston Villaspelarna var tämligen runda under fötterna redan vid starten, så hade William Dove inga större svårigheter med att besegra de fyra Villaspelarna i löpartävlingen. Men när det kom till att hosta upp slanten till vinnaren uppstod ett litet problem. Ingen av Villaspelarna hade några pengar på fickan. Så istället erbjöd de fyra ölstinna Aston Villaspelarna Dove att följa med in i omklädningsrummet på Villa Park och få hela uppsättningen av Aston Villas matchtröjor. Dove gick med på förslaget.
Thames Ironworks spelade i mörkblå tröjor. Detta berodde på en viss Mr Hills som en gång tillhört Oxfords universitetsvärld. Vid den årliga rodden mellan Oxford och Cambridge hade mörkblått varit Oxfords färg medan ljusblått varit Cambridge färg. Därav färgvalet. Eftersom William Dove hade en hel uppsättning med tröjor i claret and blue, och även hade en ung son som hette Charlie som spelade i Thames Ironworks, så erbjöd han Londonlaget tröjorna.
Alla kunde se att tröjorna var i samma färger som mästarlaget Aston Villa hade. Aston Villa hade vunnit dubbeln 1897 och var det stora mästarlaget vid tiden för millenniumskiftet. Att ha samma färger som Aston Villa var inte fy skam. I juli året efter d.v.s. år 1900 bytte laget namn till West Ham United. En liten skillnad mellan klubbarna har alltid varit den att Villa har ljusblå byxor och ljusblå strumpor medan Hammers har vita byxor och vita strumpor.
Att de fyra Aston Villaspelarna anmälde tröjorna stulna hjälpte föga. Aston Villas ledning anlitade en detektivfirma, inte för att leta efter de "stulna" tröjorna, utan för att hålla ett öga på Aston Villaspelarna och deras fritidssysselsättningar i fortsättningen.
Ty en av Aston Villadirektörerna hade personligen funnit en keps liggandes i omklädningsrummet efter stölden och i kepsen stod namnet: Albert Brown. Browns karriär i Aston Villa blev bara två matcher lång.
Nostalgisk fakta: Låt oss minnas säsongen 1926/27 då vi vann på Villa Park våren 1927 med smått otroliga 5-1. Hur det gick i höstmötet 1926 på Boleyn Ground? Vi vann med 5-1 där med.
HAMMERS HISTORIK del 111
Jose Mourinho - Tom i bollen?
Eller hade luften bara gått ur den slappa läderkulan mellan öronen på Chelseamanagern. "West Ham spelar 1800-tals fotboll...." Många har reagerat på vad Mourinho vräkte ur sig i samband med Londonderbyt. Vet inte vad Chelsea spelar för sorts fotboll, och skiter uppriktigt sagt också i vad de behagar kalla eländet.
Faktum är att skulle man ha förflyttat West Hams startuppställning mot Chelsea till 1800-talet så skulle den sett ut såhär:
Adrian
Collins-Tomkins
Noble-Nolan-Diamé
Demel-Downing-Carroll-Taylor-O´Brien
Det var mycket vanligt med en s.k. 2-3-5 uppställning i slutet av 1800-talet. Dessutom menar många att fotbollen var mycket mera underhållande i slutet av 1800-talet än vad den kom att bli långt senare, närmare nutid. Ta bara straffsparken som introducerades i fotbollsvärlden år 1891. De flesta klubbarna var emot den nya regeln. Mycket p.g.a. att filmningar och fusk vid inkast helt enkelt inte förekom då.
Moralen och rättviseprinciperna inom fotbollens ramar i Storbritannien var höga som katedraler och gentlemannamässiga till bristningsgränsen vid tiden för den dramatiska införseln av straffsparken.
I en landskamp mellan England och Skottland 1877 klagades det högljutt på engelske dribblingskonstnären Alfie Lyttleton, som inte hade för avsikt att släppa ifrån sig bollen till någon medspelare.... Efter matchen förklarade den egoistiska Lyttleton att han spelade helt och hållet för sin egen skull.
På 1880-talet blev fotbollen en folklig sport för alla, inte minst arbetarklassen, och publiksiffrorna steg. 1888-89 spelades det som räknas som den första riktiga säsongen av den engelska ligan. Premiärvinnare blev Preston North End som gick obesegrade genom de 22 omgångarna. Sist i tabellen återfanns de två äldsta klubbarna Notts County (bildad 1862) och Stoke City (bildad 1863) båda med vardera ynka 12 poäng.
Att Jose Mourinho skulle ha koll på det målglada och offensiva 1800-talet och början av 1900-talet som bjöd på likaledes offensiv charmfotboll är väl att begära för mycket. Törs man gissa på att den gode Mourinho i ungdomsåren låg och solade på playan bland glasspapper och fårskit och därmed aldrig tog del av vare sig fotbollshistoriken eller samhällsutvecklingen i stort?
I slutet av 1880-talet var det defensivaste laget utan tvekan Blackburn Rovers (på fjärdeplats 1888-89), men t.o.m. Lancashirelaget spelade med fem forwards. Värsta offensiven hade utan tvekan det laget uppe i Skottland som långt senare skulle ombildas och bli Ayr United (1910 efter en sammanslagning av fyra olika klubbar) - som ställde upp med inte mindre än NIO forwards i startelvan!
För West Hams del så är det på sin plats att nämna managern som sällan sågs utan huvudbonad: Ted "The Phantom" Fenton som anammade 1800-talets spelsätt och under stundom bara använde sig av två försvarare. "Tuta och kör!" var Fentons idé om publikfriande fotboll, vilket mannen med hatten gjorde West Ham känt för. Hammers och offensiv fotboll har alltid gått hand i hand oavsett vad en bortskämd "portugisisk örlogsman" gnäller om.
Apropå dribblingskonstnärer så är dessa alltid välkomna i fotbollen. Tänk bara på fantastiska spelare som Herbert "Tiddler" Ashton (West Ham Utd), George Best (Manchester Utd), Dave Thomas (QPR och Everton), Alan Devonshire (West Ham Utd), John Robertson (Nottingham Forest), Laurie Cunningham (West Bromwich) och John Barnes (Watford och Liverpool) för att nämna några av tidernas mest sevärda kantspringare och publikfriare.
Fakta: Englands äldsta klubb är som många redan vet Notts County bildad 1862. Juventus tog sina färger efter Notts County. Wales äldsta klubb är från norra industristaden Wrexham och heter som alla säkert känner till Wrexham F.C. och bildades 1864. Skottlands äldsta klubb är Queens Park F.C. från Glasgow bildad 1867.
Leif Thomas
Här kan du läsa del 106-110: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-106-498136.aspx
Här kan du läsa del 101-105: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-101--496149.aspx
Här kan du läsa del 96-100: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-96-97-494949.aspx
Här kan du läsa del 91-95: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-91--493158.aspx
Här kan du läsa del 86-90: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-86--491646.aspx
Här kan du läsa del 81-85: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-81--489005.aspx
Här kan du läsa del 76-80: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-76--487286.aspx
Här kan du läsa del 71-75: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-71--485858.aspx
Här kan du läsa del 66-70: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-66--484296.aspx
Här kan du läsa del 61-65: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-61--483473.aspx
Här kan du läsa del 56-60: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-56--481979.aspx
Här kan du läsa del 51-55: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-51-476315.aspx
Här kan du läsa del 46-50: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-46--475725.aspx
Här kan du läsa del 41-45: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-41--474834.aspx
Här kan du läsa del 36-40: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-36--473399.aspx
Här kan du läsa del 31-35: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-31--472336.aspx
Här kan du läsa del 26-30: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-26--471165.aspx
Här kan du läsa del 21-25: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-21--470273.aspx
Här kan du läsa del 16-20: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-16--469565.aspx
Här kan du läsa del 11-15: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-11--468956.aspx
Här kan du läsa del 6-10: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-6--467885.aspx
Här kan du läsa del 1-5: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-467209.aspx
