HAMMERS HISTORIK del 131-135
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 131 Fejden Del 1. 132 Fejdel Del 2. 133 Tröjsponsring. 134 Hemmapremiärer. 135 Legend nr 9.
HAMMERS HISTORIK del 135
Det historiska fakultetet har länge känt att det äro dags att utöka dess Hall of Fame. Hittills har ju som bekant åtta legendarer valts in. Först en kort "reminder" av dessa innan nummer nio presenteras. Apropå nummer nio, så är väl ingen mer passande i rollen som just nummer nio i Hammers historiks Hall of Fame. Men först ut var Ted "The Phantom" Fenton - stor redan som spelare i West Ham, legendarisk sedan som manager. Införde den offensiva fotbollen West Ham kom att bli kända för.
John Bond, stabil ytterback, ansågs för stor och klumpig för toppfotbollen, men motbevisade detta med råge. Kallad av den innersta kretsen för "Lika a Charm". I Hammers tjänst i femton år. Bobby Moore - The Inspiration, Mooro, var två av smeknamnen på den, enligt engelsmännen själva, finaste back som spelat i spelet. Anses alltmänt som West Hams störste genom tiderna. Legendernas legend. Dog alldeles för tidigt, tyvärr.
Ronald "Big Ron" Greenwood - tog vid efter "The Phantom" och fick som manager de största av framgångar i West Ham med FA-cup triumfen 1964 och Cupvinnarcupviktorian över (självaste Adolf Hitlers gamla favoritklubb) 1860 München år 1965 som kronan på verket. Slussade också fram de gossar (läs: Peters, Hurst och Moore) som spelade hem VM-guldet på Wembley 1966 till England. Senare själv förbundskapten (1977-81). Kännetecken: Enorm pondus samt frekvent snurrande på sin silverring.
Herbert "Tiddler" Ashton - Boleyn Grounds första publikfavorit som försvann under första världskriget. Extremt liten dribbler som vann publikens hjärta. Aldrig dödförklarad och sägs "spöka" än idag genom att dyka upp på läktaren på Boleyn Ground mellan jul och nyår varje år. John "Charlo" Charles - ytterback, banade väg för alla andra färgade spelare, fick ta emot mycket glåpord (inte minst från den egna publiken) men kämpade sig till en plats i både startelvan hos Greenwood och i hemmapublikens hjärtan. Gjorde resan från att ha varit hackkyckling till att bli saknad legend.
John "The Loyal" Lyall. Kom till Hammers 1957 som spelare. Var en ganska misslyckad spelare som tvingades lägga skorna på hyllan i unga år. Big Ron såg något i Lyall och gjorde honom till sin assistent under 1960-talet. När Big Ron annonserade sin pension 1974 var Lyall det självklara valet. Lyall som under sin debutsäsong såg West Ham vinna FA-cupen för andra gången 1975. Vann även FA-cupen 1980. Samt en finalförlust mot Anderlecht 1976 i Cupvinnarcupen. Tog dessutom Hammers till deras högsta placering någonsin i och med 3:e platsen 1985/86.
James Ruffell - The White Horse Final Man; hade rekordet i spelade matcher med 548 framträdanden i Claret and Blue fram till 1973 då Bobby Moore passerade i antalet matcher för klubben. Lär ha fått smeknamnet "The White Horse Final Man" 1923 efter att ha varit den ende spelaren som faktiskt klappade den vita polishästen i FA-cupfinalen 1923 mot Bolton. För de som inte vet, så är den finalen ökänd som The White Horse Final. Det var de åtta legendarerna i Hammers som blivit invalda hittills. Dags för nummer nio i Hammers historiks Hall of Fame:
Det självklara valet, som nummer nio dessutom, är verkligen nummer nio genom tiderna: Victor "Vic" Watson - Hammers genom tiderna bästa målskytt. Den stora skyttkungen spelade i West Ham från 1920 och fram till och med 1935. Signades i mars 1920 men fick inte göra officiell debut förrän i september 1921 (dèjá vu = Big Sam tänk = någon = känns det igen?)!! Port Vale stod för motståndet den gången hemma på Boleyn Ground. Ingen kunde väl ana att de 34 ligamålen som Vic levererade säsongen 1926/27 skulle gå att ens tangera, men ödet ville annorlunda.
Trots att Vic Watson dundrade in 6 mål i en och samma match mot Leeds i februari 1929 så slutade målskörden på "bara" 29 mål den säsongen. Säsongen efter 1929/30 rasslade det i motståndarnätet inte mer än 42 gånger på 40 matcher, och på den här tiden fanns alltjämt ingen Ligacup, lägg därtill 8 mål i FA-cupen på fyra matcher och facit för rekordsäsongen blir 50 mål på 44 matcher i West Hamtröjan. Totalt med liga och cupframträdanden blev det 326 mål på 505 matcher. Det sannolika är att detta osannolika rekord aldrig kommer att slås. I alla fall inte i West Ham United. Välkommen till Hall of Fame - Victor "Vic" Watson.
HAMMERS HISTORIK del 134
>>>The ancient tradition that the world will be
consumed in fire at the end of six thousand years
is true, as I have heard from Hell.<<<
-William Blake
STATISTIK från WEST HAMS HEMMAPREMIÄRER, alltså inte alltid från säsongspremiären, utan från hemmapremiären. Bäst att förtydliga detta faktum. Startar med den fantastiska säsongen 1957/58 då Ted Fenton tog Hammers tillbaka till högsta divisionen, som på den tiden och ända fram till säsongen 1991-92 gick under benämningen Division 1. Sedan blev det som bekant Premier League. Andradivisionen hette således Division 2, fram till dess att Premier League tillkom, då ändrades andradivisionen till 1st Division innan den till slut fick dagens benämning, d.v.s. Championship.
Alltså tar det statistiska och verklighetsbaserade äventyret sin start den 24:e augusti 1957 där Lincoln stod för motståndet. Som alltid fanns premiärfjärilar i magen hos spelarna i båda lagen. Normalt var West Ham ett betydligt bättre lag än Lincoln, men just denna dag fick Hammers nöja sig med delad poäng i premiären hemma på Boleyn Ground. Ofta har Hammers börjat säsongen hemma, men inte alltid, säg den som inte vaknar fortfarande nattetid efter alla dessa år och kallsvettas av det skräckinjagande minnet av premiärförlusten 1979 borta mot Wrexham, 0-1! Skönare då att minnas 27:e augusti 1983: West Ham-Birmingham 4-0.
1957 West Ham-Lincoln 2-2 Div. 2
1958 West Ham-Wolverhampton 2-0 Div. 1
1959 West Ham-Leicester 3-0 Div. 1
1960 West Ham-Aston Villa 5-2 Div. 1
1961 West Ham-Manchester U 1-1 Div. 1
1962 West Ham-Wolverhampton 1-4 Div. 1
1963 West Ham-Blackpool 3-1 Div. 1
1964 West Ham-Manchester U 3-1 Div. 1
1965 West Ham-Sunderland 2-1 Div. 1
1966 West Ham-Chelsea 1-2 Div. 1
1967 West Ham-Sheffield W 2-3 Div. 1
1968 West Ham-Nottingham F 1-0 Div. 1
1969 West Ham-Newcastle 1-0 Div. 1
1970 West Ham-Arsenal 0-0 Div. 1
1971 West Ham-West Bromwich 0-1 Div. 1
1972 West Ham-Coventry 1-0 Div. 1
1973 West Ham-Newcastle 1-2 Div. 1
1974 West Ham-Luton 2-0 Div. 1
1975 West Ham-Burnley 3-2 Div. 1
1976 West Ham-QPR 1-0 Div. 1
1977 West Ham-Norwich 1-3 Div. 1
1978 West Ham-Notts County 5-2 Div. 2
1979 West Ham-Chelsea 0-1 Div. 2
1980 West Ham-Luton 1-2 Div. 2
1981 West Ham-Brighton 1-1 Div. 1
1982 West Ham-Nottingham F 1-2 Div. 1
1983 West Ham-Birmingham 4-0 Div. 1
1984 West Ham-Ipswich 0-0 Div. 1
1985 West Ham-QPR 3-1 Div. 1
1986 West Ham-Coventry 1-0 Div. 1
1987 West Ham-QPR 0-3 Div. 1
1988 West Ham-Charlton 1-3 Div. 1
1989 West Ham-Bradford 2-0 Div. 2
1990 West Ham-Portsmouth 1-1 Div. 2
1991 West Ham-Luton 0-0 Div. 1
1992 West Ham-Charlton 0-1 1st Div.
1993 West Ham-Wimbledon 0-2 PL
1994 West Ham-Leeds 0-0 PL
1995 West Ham-Leeds 1-2 PL
1996 West Ham-Coventry 1-1 PL
1997 West Ham-Tottenham 2-1 PL
1998 West Ham-Manchester U 0-0 PL
1999 West Ham-Tottenham 1-0 PL
2000 West Ham-Leicester 0-1 PL
2001 West Ham-Leeds 0-0 PL
2002 West Ham-Arsenal 2-2 PL
2003 West Ham-Sheffield U 0-0 1st Div.
2004 West Ham-Reading 1-0 1st Div.
2005 West Ham-Blackburn 3-1 PL
2006 West Ham-Charlton 3-1 PL
2007 West Ham-Manchester City 0-2 PL
2008 West Ham-Wigan 2-1 PL
2009 West Ham-Tottenham 1-2 PL
2010 West Ham-Bolton 1-3 PL
2011 West Ham-Cardiff 0-1 Champ.
2012 West Ham-Aston Villa 1-0 PL
2013 West Ham-Cardiff 2-0 PL
2014 West Ham-Tottenham ? - ? PL
Viktigt att komma ihåg T-R-E saker om Hammers!
(3) För att med stolthet kunna säga att det finns bara ETT UNITED, så kom ihåg: Tabellen ljuger alltid....
(2) West Ham är ett av endast ÅTTA lag som aldrig har spelat under den andra divisionen, bara det en historisk bedrift....
(1) West Ham är West Ham, så STÖTTA LAGET i vått och torrt, för ibland så känns det tyvärr som att för många förväntar sig för mycket av West Ham....
Fakta: West Ham United har aldrig vunnit ligaguld. Närmast var Hammers säsongen 1985/86, då endast 4 poäng efter ettan Liverpool och 2 poäng efter tvåan Everton, alltså en finfin tredjeplats är vårt bästa facit, hittills....
Up up and away - Up the Hammers!
HAMMERS HISTORIK del 133
Tröjsponsring. Kan det ge "deg"? Jo, minsann, det kan det onekligen. Här nedan följer några lag och hur deras tröjsponsorer ter sig 2014/15 jämfört med säsongen innan:
2013/14 2014/15
Arsenal Emirates Emirates
Aston Villa dafabet dafabet
Chelsea Samsung Samsung
Crystal Palace GAC Logistics Neteller
Everton Chang Chang
Hull Cash Converters 12BET
Liverpool Standard Chart`d Standard Chart`d
Manch. City Etihad Etihad
Manch. Utd Aon Chevrolet
Stoke Bet365 Bet365
West Ham Alpari Alpari
Sunderland tjänade troligtvis runt 20 miljoner pund då man för några säsonger sedan hade Invest in Africa som tröjsponsorer, efter bytet till Bidvest var summan 5 miljoner pund, kanske är det därför en ny tröjsponsor dyker upp i form av BFS Group för Rokermen.
De stora vinnarna var annars Arsenal när de omförhandlade med Emirates efter säsongen 2012/13 från att ha dragit in 5,5 miljoner på tröjsponsringen till att få rekordsiffrorna 30 miljoner pund. Manchester United hade 20 miljoner pund under sitt samarbete med Aon, gissningsvis får Chevrolet pröjsa betydligt mera, kan dock bara gissa.
Spurs var också något av vinnare då man bytte från en sponsor till två: in kom HP med 13 miljoner pund samt AIA med 6 miljoner pund, därmed höjde laget sin tröjsponsring från 10 miljoner pund till sammanlagt 19 miljoner pund. Newcastle tappade 4 miljoner pund då de blev droppade av Virgin, istället för 10 miljoner pund per säsong fick skatorna nöja sig med 6 miljoner pund.
West Ham är tyvärr inte lika attraktivt för sponsorerna. Vilket naturligtvis är ett mysterium? Senaste siffrorna visade på 3 miljoner pund per säsong med Alpari som sponsor, då klev ändå Hammers uppåt på sponsorstegen eftersom kontraktet med tidigare tröjsponsoren SBOBET gav - blygsamma i sammanhanget - 1.7 miljoner pund.
(Viss reservation för att vissa av ovanstående nämnda summor kan ha ändrats.) West Ham har genom åren haft många tröjsponsorer, där Dagenham Motors och Dr Martens "hängde med ett tag".
Fakta: Nutid. West Hams nya matchtröja har väckt stor debatt. "Spela utan de blå ärmarna är otänkbart! Det är bestialiskt och okultiverat, och man skäms" sa Lady Boleyn nyligen i en intervju med The Telegraph. Sir Trevor Brooking känner att det är viktigare än någonsin att slottet på klubbmärket blir kvar, så att de planerade tre pärlhönsen har någonstans att vara. Big Sam har döpt sin nya dvärgpudel till Sally.
HAMMERS HISTORIK del 132
FEJDEN del 2
Tåget var på väg in mot centralstationen i Edinburgh, alla var samlade i restaurangvagnen. Alla köpte Sir Alex förklaring att han var ovan vid att åka tåg och därför hade haft svårt att sova. Därför hade han gått upp framåt morgontimmarna för att öppna kylskåpet och svepa en liter mjölk, fru Ferguson backade storyn med att Sir Alex ofta gjorde samma sak i hemmet utanför Manchester.
Men vem hade i så fall tagit Defender of the Faith, för diamanten var ju försvunnen. Redknapp fick alla att dra på smilbanden då han tittade bakom en tavla i restaurangvagnen. "Hö Hö, leta inte längje," sa plötsligt Arséne Wenger och fortsatte: "Jag vaj jädd föj bovaj och banditej på tåget, så jag gömde diamanten i mina tujstjumpoj." Fru Annie tittade skeptiskt på sin fiskliknande äkta man. "Men inte i dina tuuuur struuuumpor väl?"
Wenger hade haft sina turstrumpor på sig i makalösa arton år, sedan mannen ifråga tog över Gunners, och eftersom fransmannen var vidskeplig hade strumporna aldrig blivit tvättade under hela den tiden som passerat sedan 1996. "Häj äj Defendej åf de Fejt," sa Wenger och sträckte ut diamanten mot Lady Boleyn, som rynkade på näsan. "Renate ta emot diamanten från farbror Wenger...." Renate gjorde en grimas och sa: "Men mamma, det osar ju av klacksaft om diamanten!" Efter diverse turer mellan mor och dotter tog Renate diamanten insvept i en bordsduk och låste åter in den i kassaskåpet.
Väl framme bjöd Sir Alex med fru Cathy paret Wenger att följa med norrut i Skottland till deras sommarstuga vid Aberdeenkusten. "Men för varje kaka ni äter så får ni betala 10 shilling och påtår kostar 20 shilling och lunch 1 pund och vill ni låna ett fiskespö och fiska med mig kostar det 2 pund. Behöver nån gå på toaletten så lägg då 1 pund i burken som står på tvättmaskinen," sa Sir Alex glatt. Månne var detta ett exempel på den skotska gästfriheten? Det sista de kvarvarande ombord på Scotland Silver Express hörde var vad Wenger sa: "Hö hö, du äj allt en jiktig schnååljååp du Söj Aless...."
Under tiden hade Brooking och Arry dragit sig undan. "Tänk att du tror att Jorden är platt, faktum är att även jag har börjat se det så," mumlade Brooking. "Det gläder mig. Ditt superintresse för pärlhöns har inte gått någon förbi," sa Arry. "Måste erkänna för dig Trev att jag tycker verkligen att pärlhönsägg är de godaste äggen i världen." Herrarna skrattade och fortsatte skräda minnen och anekdoter. Lady Boleyn och fruarna tittade på gubbarna. "Uppdraget slutfört," sa Lady Boleyn. "Tack," sa Hilkka Brooking och Sandra Redknapp i munnen på varandra.
De två fotbollslegenderna satt ensamma i en av de tomma kupéerna. Med konjak och cigarr i högsta hugg. Både spelare som Bobby Moore, Martin Peters, Geoff Hurst och managers som Big Ron Greenwood och John Lyall mindes de båda med glädje och ömhet. Även spelare utanför Hammers som herrarna ansåg ha haft talang och utstrålning utöver det vanliga avhandlades - George Best i Manchester United, "Champage Charlie" George i Arsenal, Kevin Keegan i Liverpool och många fler. Renate Boleyn kunde höra hur Brooking plötsligt föreslog - "Nej du, Arry-Boy, jag såg att vinutbudet ombord är tämligen välfyllt, vad säger du om en spontan vinprovning?" Arry nickade. "Det låter mumma! Bra idé, Trev." Sir Trevor Brooking och Harry Redknapp var åter goda vänner. Slutet gott allting gott.
HAMMERS HISTORIK del 131
FEJDEN del 1
Fejden mellan Sir Trevor Brooking och Harry Redknapp hade pågått länge nog. Det var alla helt överens om. Lady Boleyn hade för ändamålet hyrt Scotland Silver Express med personal och allt. Den klassiska sträckan mellan Euston Station i London upp till Edinburgh i Skottland skulle korsas. Efter tågfärden räknade Lady Boleyn med att Brooking och Arry skulle kunna skaka hand och vara vänner igen.
Lady Boleyn hade påtalat fruarna Hilkka Brooking, Sandra Redknapp, Cathy Ferguson och av någon okänd anledning även Arséne Wengers fru Annie att lura med gubbarna under förevändningen att det skulle bli en romantisk tågresa med god mat och god dryck. "Fejden måste få ett slut," sa Hilkka Brooking. "Det är verkligen på tiden," sa Sandra Redknapp och nickade. "Bra initiativ det här med tågresan," sa Cathy Ferguson. "Sir Alex har tagit med sig sina fiskegrejor." Nu var det Lady Boleyns tur att nicka. Sir Alex - fiskegrejor?
Brooking var på väg till sin kupé nummer tio, då han fick syn på Arséne Wenger i kupé nummer nio. "Vad i allsin dar gör fish-face med på tågresan?" skanderade Brooking aningen för högt. Efter det att de fyra paren packat upp och kommit tillrätta i sina respektive hytter samlades sällskapet i restaurangvagnen. Renate Boleyn var utklädd till tågvärdinna och placerade ut fotbollscelebriteterna. Då Arry satte sig hördes en ljudlig brakskit eka mellan tågvagnens väggar. Sir Alex, den skotska fågelskrämman med det barnsliga skämtlynnet, hade lagt en pruttkudde på Arrys stolsdyna.
Sir Alex skrattade ohämmat så att han nu framstod som ännu rödare i fejset än han normalt var. Wenger som kommit lite på efterkälken kom nu fram till bordet och fann alla knäpptysta utom Sir Alex som fortsatte att tokskratta åt sitt eget hyss. "Vem äj fish-face?" frågade Wenger. Då började alla att skratta. Lady Boleyn invigde de närvarande om en liten hemlighet. I den tomma kupén, nummer fyra, hade hon låst in Defender of the Faith. "Menar ni att ni tagit med er Defender of the Faith ombord?" utstötte en chockad Brooking. "Jag reser aldrig utan den," förtydligade Lady Boleyn.
"Vad äj defendej åf de fejt föj något?" undrade Wenger. "Det är världens största diamant," viskade Brooking. "Det är säkrast att vi inte nämner det för någon utanför restaurangvagnen." Wenger fortsatte att ställa frågor. "Men vem äj den häj figujen fish-face, äj det någon i pejsånalen som sej ut som en dum fisk?" Sir Alex fnissade hela tiden i bakgrunden. Sandra Redknapp ville jättegärna se diamanten. Och så blev det att hela sällskapet förflyttade sig till kupé nummer fyra. Lady Boleyn öppnade kassaskåpet och visade upp diamanten. Det gick ett sus genom tåget.
"Kombinationen till kassaskåpet är ett, åtta, nio, fem," berättade Lady Boleyn frejdigt. "Men det ska du väl inte tala om heller?" sa Renate och drog sin mor i ärmen. "Hysch hysch, ur barnamun, det är ingen i sällskapet här som skulle drömma om att stjäla diamanten," sa Lady Boleyn på sitt ibland stroppiga sätt av ett visst mått av överlägsenhet och milt förakt. "Men morsan då!" sa Renate och vände på klacken. Hade månne äldsta dottern ärvt sin moders ombytliga temperament? Alla fruarna hade lagt märke till att Brooking och Arry höll sig på varsin kant.
Senare på kvällen hade alla satt sig till bords utom paret Ferguson som var lite sena. Cathy Ferguson tittade i taket då paret klev in i restaurangvagnen, bredvid sig hade hon Sir Alex som av någon anledning hade iklätt sig sina fiskekläder och dessutom hade ett nytt kastspö i handen. "Kors i allsin dar, är det inte storfiskarn!" sa Brooking för att lätta upp stämningen. "Hoppas ni fånga Loch Ness odjuret?" frågade Lady Boleyn barskt. Hon rynkade på näsan åt den skotska fågelskrämmans val av kläder. "Nej, kan jag fånga några laxar blir jag nöjd," sa Sir Alex som inte förstod sig på ironi.
Återigen hade Brooking och Arry suttit så långt ifrån varandra som möjligt. Tåget tuffade fram över den engelska tundran i natten och alla ombord Scotland Silver Express sov gott. Men framåt morgontimmarna vaknade alla av ett hemskt skrik. Skriket kom ifrån kupé nummer fyra. Alla rusade dit. Och möttes där av Lady Boleyn som stod i dörröppningen i bara nattlinnet. Ett stort arsle täckt med pyjamastyg med fiskmönster uppenbarade sig bredvid kassaskåpet - som var öppnat. Den som låg avsvimmad bredvid kassaskåpet var Sir Alex. Och kassaskåpet var tomt. "Jag hörde konstiga ljud från kupén och stormade iväg i den nedsläckta korridoren med en silverljusstake i högsta hugg och när jag såg någon fumla med kassaskåpet i mörkret så klippte jag till kräket med ljusstaken...." flämtade Lady Boleyn.
"Det var som sjutton," sa Arry. "Sir Alex?" Brooking tog ett steg fram och ställde sig bredvid Arry. "Nog för att Sir Alex brukar stoppa på sig smörgåsar på hotellen, men jag kan inte tänka mig att han har tagit Defender of the Faith." Renate stod så hon kunde se Arséne Wenger i profil, den där franske managern såg verkligen ut som en dum fisk, stackars sate - vilken uppsyn, tänkte Renate. Renate tittade också på Sandra Redknapp med sitt rödlätta hår; Renate mindes hur det berättats för henne att Arry-Boy var svag för rödlätta bönor. Redan i sin ungdom. Arry hade enträget uppvaktat den vackra Jane Asher.
Men där hade Arry-Boy gått bet. Det var istället Paul McCartney från The Beatles som fått napp på den rödlätta Jane Asher. Sir Alex började kvickna till. En stor bula avtecknade sig i pannan. Sir Alex såg om möjligt än mer utomjordisk än vad han brukade. "Vad har hänt?" undrade en yr Sir Alex. "Vilken vattenskalle...." sa Cathy Ferguson. "Ditt huvud är stort som en spis...." Sir Alex blängde på sin fru. Brooking och Arry kliade sig i bakhuvudet samtidigt och tittade kvickt på varandra. "Det får bli tidig frukost. Och så får vi reda ut det här. Renate, väck serveringspersonalen och säg att frukosten ska vara klar om en kvart," sa Lady Boleyn som uppenbarligen återfått sin avslappnade kyla.
Kassaskåpet var tomt. Fejden mellan Brooking och Arry var alltjämt olöst. Hade Sir Alex stulit Defender of the Faith? Och var hade han i så fall gömt den jättelika diamanten?
Fortsättning följer....
Leif Thomas
