HAMMERS HISTORIK del 151-155
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 151 Julspecial. 152 FA-Cupen, en läskig historia. 153 Cricket. 154 FA-Cupen, svår att vinna. 155 Lady Imogen Boleyn.
HAMMERS HISTORIK del 155
Del 155 av Hammers Historik skulle egentligen ha handlat om West Hams kaptener. Men det blir tvunget att flyttas fram eftersom vår favoritklubbs överbeskyddare, Lady Imogen Boleyn, framträtt i en öppenhjärtad radiointervju, där allt ifrån Big Sam till incidenten med José Mourinho den 26/12 avhandlas.
Lady Boleyn speaks on BBC Radio 2:
"West Ham is like no other club. It is an claret and blue club, and it is claret and blue. The climate is awful. But for anyone who has supported West Ham, no other club is good enough."
"I´m not saying that Sam Allardyce has no talent....but I couldn´t say just what that talent is – except perhaps in being a genius at eating custard pie."
"I act this way because that´s the way I feel like acting. If people like it, fine. If they don´t, that´s their problem. It is not that I´m rebelling. It is that I´m trying to find another way. I think West Ham are like strawberries and peaches."
"Foolish? I was livid, out of hand. I got madder and madder as the match continued at Stamford Bridge. I´ve never done anything to hurt anyone, and yet I was so furious that I pressed that little fellows head against the wall. I was horrified by what I said, so I flipped out and called José - PUTIN! The security people came out. I´d done such a terrible thing! No I don´t think I´m accident prone, but it is strange. I should be ashamed of myself. I´m not, but I should be."
Leif Thomas, Det Historiska Fakultetet
HAMMERS HISTORIK del 154
Daterat 26 januari 2015 (kl. 09.19)
>>>And now we rise
And we are everywhere<<<
-Nick Drake
Lottningen till FA-Cupens femte omgång är ännu 11 timmar bort. West Hams FA-Cup "run" – med den nervkittlande straffläggningen mot Toffees i den tredje omgången; och som följdes upp av den ytterst viktiga 1-0 triumfen på bortaplan mot Bristol City i den fjärde omgången – är för alla som följer det stora lilla laget från östra London det viktigaste som hänt sedan Gutenberg uppfann tryckpressen.
Vidare avancemang för laget i Claret and Blue ifrån en cupomgång där skrällarna duggade tätt, eller om man så vill, där flera av de stora förhandsfavoriterna svek både sig själva och mest av allt sina trogna supportrar. Chelseas tappade 2-0 ledning mot League One laget Bradford, till slut osannolika 2-4, är utan tvekan den största skrällen i FA-Cupens långa historia. Att sedan de överbetalda stjärnorna i Manchester City ännu en gång bevisar att de saknar hjärta för klubben, 0-2 mot Boro hemma, måste göra alla gamla Citizenssupportrar totalt förtvivlade.
Det är också det här som är tjusningen med FA-Cupen: att det faktiskt säsongen 2014/15 går att skrälla. Nu ska alla ha i åtanke att det är svårt att vinna FA-Cupen. Titta på de PL lag som hittills tagit sig vidare. Aston Villa har 7 titlar: 1957, 1920, 1913, 1905, 1897, 1895 och 1887. Aston Villa vann Ligatiteln 1981 och Europacupen 1982 (dagens CL). Men laget från Birmingham har inte vunnit FA-Cupen på 58 år! Från samma geografiska område hittar vi West Bromwich Albion som har 5 titlar: 1968, 1954, 1931, 1892 och 1888. Det är 47 år sedan Baggies vann FA-Cupen! Leicester City har aldrig vunnit FA-Cupen. Senast Foxes var finalist var 1969. Var inte det samma år som Pontus Kåmark föddes?
Slutsatsen är att många supportrar får aldrig uppleva att det egna favoritlaget vinner FA-Cupen. Det är helt enkelt en väldigt svår titel att komma åt. Säkerligen är det därför som den är så eftertraktad. West Ham United ståtar med 3 titlar i den ärorika FA-Cupen: 1980, 1975 och 1964. Ska Hammers gå hela vägen 2015 krävs med största sannolikhet att Arsenal besegras. Det som började som en dröm av bubblor har nu blivit klarvaken verklighet. En hägrande FA-Cupfinal som traditionsenligt spelas på Wembley är ingen utopi längre.
Kanske får Kevin Nolan höja bucklan. Aaron Cresswell skulle i så fall befästa sin ställning som PL bästa spelare med en stor titel. "Andy the Giant" Carroll som med sitt nya lätta steg, sin överlägsna teknik och sin graciösa touch i framspelningarna breddat sitt register på ett imponerande sätt. Mark "Nobes" Noble som fortsätter fira triumfer med sin sevärda blandning av jordfräs och lagets hjärta. Hade FA-Cupfinalen spelats på en söndag hade nog ett flertal känt viss oro för James Tomkins, men nu är det ingen fara på taket. Diafro Sakho som lämnat voodoo doktorn som felbehandlade den målfarliges rygg därhän och åter anslutit så påpassligt till West Ham på Big Sams inrådan. Adrian som bara blir säkrare och säkrare mellan stolparna.
Hoppas att vi lottas mot Arsenal hemma i femte omgången av FA-Cupen. Tror på bra chans att slå ut boring Arsenal. Gunners som i samma veva ska återuppta sitt CL spel mot Monaco. Tror det blir perfekt. Manchester United bör besegra Cambridge United i sitt omspel. Konstigt vore det annars. Men Red Devils kommer inte att vinna någon titel så länge spelare som De Gea, Rafael, Jones, Smalling, Blind eller för den delen fuskaren Ashley Young får plats i startelvan. Den Flygande Holländaren får nog börja om med en optimist-jolle nästa säsong?
Men det är tack och lov inte Samuel Allardyce problem. Det Historiska Fakultetet låter hälsa att West Ham United kommer att gå obesegrade genom februari månad. Vi reser dessutom upp till Anfield den 31:a januari i något jag tror alla Hammers supportrar verkligen ser framemot, ochäven om Brendan Rodgers känd för sina supervärvningar hinner köpa hela Portsmouth backlinje till på lördag så ändrar det ingenting, West Ham rundar av årets första månad med TRE poäng uppe i Liverpool. Inget snack om saken.
Ett West Ham United All Star Team som bygger på Hammers 3 titlar i FA-Cupen. Uppställt i nutid i så tidsenliga 3-4-3 systemet:
Phil Parkes
Billy "Bonzo" Bonds Bobby Moore Alvin Martin
Ray Stewart Frank Lampard
Trevor Brooking Ronnie "Ticker" Boyce
Alan Taylor Geoff Hurst Alan Devonshire
Till sist. Januarifönstret stänger snart. Det Historiska Fakultet föreslår ett köp. Det har talats om Wolves frysbox, men i själva verket misstänker jag s.k. ALIEN ABDUCTION d.v.s. bortrövad av utomjordingar. Låt oss leka med tanken att Roger Johnson varit på puben en sommarkväll, kommer ut därifrån.... Och vips! Roger Johnson strålas upp i ett tefatsliknande flygande föremål över Midlands. För ingen köper väl på fullt allvar att Roger "Doc" Johnson inte skulle platsa i Wolverhampton Wanderers.... Kom igen nu? West Ham! Köp loss världsklassförsvararen Johnson innan fönstret stänger!
HAMMERS HISTORIK del 153
>>>Where will I be this time tomorrow?
Chasing joy or drinking in sorrow
Anyway I should be doing all right
Doing all right<<<
-Queen
Hammers historik del 153 kommer att handla om cricket. Men först, såklart: Segern i FA-Cupens tredje omgång, dessutom efter straffar som Arne Söderlund hade drömt om, där Hammers surfar vidare och möter Robins (läs: Bristol City) borta. Avancemanget in i fjärde omgången för Hammers är den viktigaste händelsen i världen sedan månlandningen 1969.
The House of Boleyn februari 1774
Lord och Lady Boleyn hade som vanligt bjudit in till Dinner and Dance i sitt Londonbaserade residens. Gästrum hade bäddats och ställts i ordning för långväga gäster som anlänt med häst och vagn som var brukligt på 1700-talet. Efter en brakmiddag med floder av alkohol för herrarna och uppiggande sprutor för damerna bjöds en hejdundrande bal med klassiska musikanter.
Klockan visade 01.00 lokal tid. Bara Sir Draper och the Duke of Dorset var vakna. Istället för att dra sig tillbaka till sina respektive rum valde de båda herrarna att dra sig till baren. I den vinröda soffgruppen i samma rum låg värden Lord Boleyn och snarkade som en gris. Då Sir Draper och the Duke of Dorset tagit sin utdragna sängfösare som ursäkt för att göra de spretiga och lösa trådarna i det nya spelet cricket mera distinkta och överskådliga vaknade Lord Boleyn.
Om än för bara en sekund. "LAGAR!" grymtade Lord Boleyn. Sir Draper och the Duke of Dorset insåg ögonaböj att cricket skulle inte ha regler utan lagar. Klockan visade 05.15 då de båda gentlemännen nedskrivit inte mindre än 42 lagar angående spelet cricket. Det sista herrarna Sir Draper och the Duke of Dorset tydliggjorde var domarnas roll i spelet: Cricket har lagar, inte regler. Domarna fyller två viktiga funktioner: 1) De väcker spelare som somnat 2) De uppmuntrar tidsfördröjande och spelförstörande mönster
Vidare stod det klart att cricket inte skulle tas på för stort allvar. Ett gott exempel på detta torde vara daterat den 29:e augusti 1882 då det efter två dagars spel stod klart att England förlorat hemma på The Ashes mot Australien. En åskådare dog av chocken. Medan en annan åskådare i ren frustration åt upp sitt paraply och fick föras till hospitalet med magsmärtor.
Vidare blev det obligatoriskt att dricka te i pausen. West Hams inverkan på 1900-talet känner säkert alla till. Men West Ham startade att påverka saker och ting i vår historia innan klubben faktiskt hade grundats vilket naturligtvis är unikt. Men så är West Ham United så mycket mer än bara en fotbollsklubb.
HAMMERS HISTORIK del 152
>>>The way Arry is going, he´ll be flying
a magic carpet by the time he´s thirty.<<<
-Ron Greenwood, 1969
FA-cupen 1969 hade börjat som en dröm för West Ham. I tredje omgången inledde Hammers med att besegra Bristol City hemma med 3-2 inför drygt 32,000 åskådare. I fjärde omgången besegrades tidigare storlaget Huddersfield på bortaplan med odiskutabla 2-0. I den femte omgången riskerade West Ham att stöta på något av de större lagen i form av Liverpool, Everton, Manchester City, Manchester United, Aston Villa, Tottenham, Chelsea, Arsenal, Stoke, Leicester eller West Bromwich som alla var kvar i turneringen.
Till allas stora lättnad skulle West Ham den 26 februari resa till Mansfield, för att borta på Field Mill möta division 3 laget Mansfield Town. Det talades om Song & Dance; det talades om drömlottning. Femte omgången av FA-cupen skulle inte nonchaleras bestämde West Hams manager Ron Greenwood, utan Hammers skulle mönstra en stark startelva: Bobby Ferguson i målet - sedan bestod laget av Bobby Howe, Bobby Moore, Billy Bonds, Alan Stephenson, Jimmy Lindsay, Trevor Brooking, John Sissons, Harry Redknapp, Geoff Hurst och Martin Peters.
Det fanns många West Ham supportrar på plats på Field Mill. Publiksiffran stannade på för hemmalaget skyhöga 21,117 åskådare. I Hammersleden talades om "thrashing" och vilka som det kunde tänkas bli som motståndare i kvartsfinalen av FA-cupen. När Greenwood såg planen som knappt gick att åskådliggöra för all lera insåg den lätt gammaldags managern att det här skulle inte bli någon vanlig match. Redan några minuter in i matchen stod det klart att det inte skulle vara någon självklarhet att kunna slå en känslig passning på marken. Bollen antingen stannade i lervällingen eller studsade i någon missräknad riktning som ingen kunde förutse.
När Geoff Hurst får öppet mål tror alla att det ska bli en enkel promenad i parken och gå Hammers väg, men Hurst missar grovt. När Harry Redknapp ropar till Greenwood att han vill byta skodon, från fotbollsskor till gummistövlar, börjar Greenwood att misströsta. Arrys stolligheter har under stundom retat gallfeber på Greenwood som är av en annan generation. Trams och barnsligheter muttrar Greenwood. Arry som passat på att skoja med linjedomaren glömmer helt bort att markera Dudley Roberts som enkelt ger hemmalaget ledningen i den 22:a minuten. Ronnie Boyce får order att börja värma upp.
Harry Redknapp försöker dra ned byxorna på Raymond Keeley. Greenwood kan hålla sig för skratt. John Lyall ser Greenwoods frustration dels över Hammers tafatta spel men också över Arrys ofokuserade agerande på högerflanken. Då Arry missar att ta emot en passning på grund av att han står och petar sig i näsan får Greenwood nog och gastar till Boyce att göra sig beredd på ett tidigt byte. Just då inträffar olyckan på leråkern och två spelare kolliderar. West Ham spelaren Jimmy Lindsay vrider knät ur led och kan inte fortsätta. Lindsay ut och rutinerade Ronnie in. Och Redknapp kvar på planen....
En olycka kommer sällan ensam och på grund av skadan lägger domaren till en minut. Raymond Keeley får sitt livs volleyträff och just innan halvtidsvilan tar Mansfield Town ledningen med 2-0 inför en jublande hemmapublik. Mansfield Town som aldrig tidigare slagit ett lag från högsta divisionen får plötsligt vittring. Eftersom bara ett byte är tillåtet på den här tiden måste Greenwood fortsätta med Harry Redknapp på planen. VM hjältarna från 1966 - Mooro, Hurst och Peters har knappast gjort något väsen av sig. Vilket stjärntrion får höra från en grymtande Greenwood. Lyall får uppgiften att tala förstånd med den underliga kufen Arry.
I den 49:e minuten, endast fyra minuter in på den andra halvleken, börjar publiken att gapskratta. Arrys båda fotbollsskor har fastnat i leran och Arry springer vidare i bara strumplästen och försöker dessutom att få den andra linjedomaren att lukta på sina strumpor. Greenwood tror inte sina ögon och får tillfälligtvis svårt att andas. Dominic "Nick" Sharkey utnyttjar tillfället då många Hammersspelare verkar aningen disträ att dribbla sig igenom det välkända försvaret i Claret and Blue och enkelt lägga in bollen till 3-0 bakom Bobby Ferguson. Matchen blir till rena skämtet på leråkern och klockan tickar oroväckande snabbt upp till nittiominutersmarkeringen. Och West Ham är utslaget. Eller Mansfield Town är vidare om man så vill.
Greenwood tvingades erkänna att Hammers blivit besegrade av ett för dagen bättre lag. Journalisterna på plats talar i termer som "Giant Killers" och "The Mud Miracle". Hammers får skämmas offentligt och Greenwood tvingas motvilligt önska Mansfield Town lycka till fortsättningsvis i cupäventyret. FA-cupen har alltid varit stunden då små lag får chansen att utföra mirakel och för alltid skrivas in i FA-cupens historia. Så är det även 46 år senare, 2015, i nutid. Det gäller att vara fokuserad. Jag vet inte hur det går imorgon - den sjätte januari - då West Ham besöker Goodison Park och Everton i FA-cupens tredje omgång. Kan bara hoppas på avancemang. Det jag med säkerhet vet är att Arry (numera manager i QPR) åter fick uppleva en 0-3 förlust mot ett division 3 lag i FA-cupen (läs: Blades) den fjärde januari 2015.
God fortsättning önskar Det Historiska Fakultetet
HAMMERS HISTORIK del 151
>>>I´m so tired, I haven´t slept a wink.
I´m so tired, my mind is on the blink.
I wonder should I get up and fix myself
a drink?<<<
-The Beatles 1968
Vintern 1968
West Hams manager Ron Greenwood var orolig för sin assistent John Lyall. John "The Loyal" Lyall hade arbetat oavbrutet sedan ankomsten till Hammers 1957. Lyall såg pömsig ut, t.o.m. på dagtid, Greenwood hade även noterat vilket lass, vilken arbetsbörda den alltid så lojale Lyall drog. Mannen behöver semester, komma bort en sväng, se nya vyer. Frågan är bara vart jag ska skicka honom? Till sin hjälp hade "Big Ron" tagit sin skyttekung Geoff Hurst. Hurst föreslog Mallorca. Men Greenwood kände inte att det var rätt plats. Risken fanns för sena nätter! "Big Ron" ville inte att Lyall skulle fördriva tiden med att spela bingo. Hurst föreslog då Indien.
Lyall formligen släpade sig in på kontoret för att höra vad "Big Ron" Greenwood hade att förtälja. "Du behöver semester, John. Du ser dödstrött ut, och har så gjort under en längre tid. Jag har beslutat att du ska få vila upp dig och samla dina krafter i Indien," berättade Greenwood småleende. "Indien?" sa Lyall överraskad. "Ja. Ta ett dopp. Snorkla lite i Ganges, då kommer tröttheten att förbytas mot piggheten på ett kort ögonblick." Lyall tänkte snabbt på det Greenwood föreslagit. Indien var kanske inte så pjåkigt ändå. "Okej, när reser jag?" undrade Lyall. "Du reser omedelbart. Jag har bokat in dig på planet som lyfter om två timmar...." sa "Big Ron".
När John Lyall checkade in blev han omsprungen av någon som klappade honom på huvudet och sa: "Duktig GURU." Lyall tyckte att personen påminde om John Lennon? Då Lyall vände sig om kom nästa överraskning. Där stod Paul McCartney från The Beatles med sin fästmö, den undersköna aktrisen Jane Asher. Lyall visste att den unge snorpalten Harry Redknapp var upp över öronen olyckligt förälskad i den unga fröken Asher. Arry kommer att bli grön av avund när jag berättar att jag varit på samma flight som Jane Asher tänkte Lyall road av tanken. Och på samma flight som The Beatles dessutom. Undrar vad The Beatles ska göra i Indien?
John Lyall behövde inte undra länge. För i flygstolen bredvid den lojale Lyall satt Gypsy Dave (popsångaren Donovans manager) som berättade att de alla skulle till Rishikesh - en avlägsen ort i Indien där Maharishi Mahesh Yogi hade sitt meditationscenter. Lyall kunde haka på om han ville berättade Gypsy Dave eftersom George Harrisons kusin insjuknat i påssjuka fanns en plats ledig. Till sin egen stora förvåning tackade Lyall ja till inbjudan. Då Lyall under flygfärden samspråkade med Paul McCartney angående uppfriskande simturer i Ganges, avrådde McCartney Lyall från att gå i närheten av det hälsovådliga vattendraget.
Väl installerad i sin bungalow i Rishikesh var det dags för ett första möte med värden Maharishi. Den lilla gubben med det konstiga uttalet utstrålade visdom enligt George Harrison. Den gode George förklarade också att syftet med resmålet var att få spirituell upplyftelse. Lyall tänkte: spirituell upplyftelse? Senare på dagen satt John Lennon med sin gitarr på gräsmattan. Lyall satte sig bredvid det världsberömda popsnöret, bördig från Liverpool. Lennon förklarade att han inte fick till inledningen på en ny låt han komponerat. "Låt höra," sa Lyall. "Across.... di di di di," sjöng Lennon.
Lennon berättade att McCartney föreslagit Across the Globe. Att Harrison föreslagit Across the Maharishi. Vidare att Ringo föreslagit Across the Toast. Men Lennon som var perfektionist var inte helt nöjd med förslagen. Lyall tittade upp mot den molnfyllda himlen och tänkte efter en stund. "Vad sägs om Across the Universe," föreslog Lyall. "Universe? Det hade jag aldrig kommit på själv. Det skulle kunna fungera," sa Lennon lätt frånvarande. Lennon sjöng låten med ordvalet Lyall föreslagit och verkade nöjd. "Alla har något att dölja, utom jag och min apa," sa Lennon och tog Lyall i hand som tack för hjälpen. Lyall reste sig och vandrade vidare.
I sin bungalow skrev Lyall ett vykort adresserat till Mr. Greenwood. Boleyn Ground. Upton Park. London. UK. >>>Hej Ron! Indien är storslaget och vackert. Känner hur jag blir piggare för varje sekund som tickar iväg. Kanske är det Ganges "helande kraft", kanske är det sällskapet. Hälsningar John Lyall<<< (Senare då Greenwood kom att läsa vykortet reflekterade han över SÄLLSKAPET? Har den göken lärt sig hindu eller indiska eller vad det nu är dom talar där borta allra redan? Greenwood var imponerad av Lyalls förmåga att ta till sig nya språk.) Lyall väcktes tidigt nästa morgon av att det lät som någon form av tumultartad incident utanför. Lyall klev upp och ut i bara pyjamasen - i färgerna claret and blue.
Beatlesfruarna Patti Harrison och Cynthia Lennon stod och bankade på dörren till en närliggande bungalow. "Vad i allsin dar gör ni?" frågade Lyall. Patti Harrison förklarade att Mia Farrows syster Prudence låst in sig och mediterat hela natten. Och att de var rädda att meditationen i det här fallet var överdrivet och skulle leda till utmattning. Lyall förstod deras oro. "John! John!" ropade Cynthia Lennon. Lennon kom ut ur parets bungalow som skjuten ur en kanon med gitarren i högsta hugg. Då Lennon informerades om läget och att Prudence mediterande gått för långt, slog popbarden an ett ackord på sin gitarr. "Oh dear," sa Lyall. "Tänk om Prudence får vätskebrist?"
"Oh dear?" härmade Lennon. "Prudence? Dear?" Lennon lekte med orden. Och så plötsligt.... "Lyssna! Vad tror ni om den här inledningen på min nya komposition," sa Lennon och fortsatte: "Dear Prudence, won´t you come out to play? Dear Prudence, greet the brand new day. The sun is up, the sky is blue, It´s beautiful and so are you. Dear Prudence, won´t you come out to play?" Som tur var slutade historien med Prudence väl då det visade sig att Maharishi hade en reservnyckel till alla bungalows. Lyall var inte van vid den här typen av situationer. Men inspirerades av att vara i händelsernas centrum mitt ute i ingenstans. På avstånd kunde Lyall faktiskt se floden Ganges.
En dag fick Lyall ett brev. Till John stod det på kuvertet. Men avsändarens namn var Yoko Ono. Yoko Ono? Har Hammers fått en ny ordförande? Nu visade det sig att postgången blandat ihop de två John. Lennon hade fått ett brev från "Big Ron", så de två herrarna bytte helt sonika kuvert så blev det hela rätt. Eller blev det verkligen det? Det visade sig senare att brevet som var adresserat till John, Beatles-John alltså, blev två år senare en av de direkta anledningarna till att
supergruppen upplöstes. Men det är en annan historia. Lyall läste vad som stod i sitt brev. Greenwood undrade om det inte var dags att återvända. Förutsatt att Lyall kände sig redo? Lyall kände sig redo och saknaden den engelska marmeladen.
Men innan avfärden tillbaka till England blev verklighet skulle Maharishi ta en flygtur med sin helikopter. Det fanns två platser lediga. En på vardera sida om den indiske gurun. Mike Love från Beach Boys, George Harrison, Ringo Starr, Paul McCartney, John Lennon, Mia Farrow, Donovan, flöjtisten Paul Horn, Gypsy Dave m.fl. ville alla få chansen att flyga en sväng med den vise mannen. Men eftersom Maharishi gärna ville ha med Lennon på helikopterfärden låtsades meditationsmästaren plocka ett namn ur luften. "Alla som heter John får följa med i helikoptern," sa Maharishi med ett leende som avtecknades tydligt ur det fluffiga jätteskägget. McCartney blev skitsur. Liksom George.
Men så kom det sig att John Lyall tillsammans med John Lennon fick flygturen i Maharishis helikopter. Innan de klev ombord sa Lennon till Lyall: "Jag tror att gurun kommer att ge oss svaret!" Lyall förstod inte riktigt. Svaret? Nu var det svårt att höra nånting i den bullrande helikoptern och Lennon fick aldrig något svar på frågan om livets mening av den vise lilla mannen med det stora tomteskägget. Ringo Starr annonserade att han var tvungen att flyga hem p.g.a. sin allergi. Det passade Lyall perfekt. På så vis fick Lyall sällskap på flighten hem av Ringo och dennes fru Maureen. Det var under sin semester till Indien vintern 1968 som den blivande West Ham managern upptäckte popmusiken på allvar.
John Lyall lär ha försökt överföra sina nyupptäckta läror i meditation till Greenwood; "Big Ron" var inte direkt mottaglig för nya tricks, utan somnade då han skulle prova. Men resan blev ett minne för livet. Och John Lyall hade inte fört West Ham United till TVÅ FA-Cuptitlar om det inte varit för tiden med The Beatles i Indien. Ej heller fört den stora lilla fotbollsklubben från östra London till dess förnämsta placering genom tiderna i och med TREDJEPLATSEN säsongen 1985/86 om det inte varit för det outplånliga intryck John "The Loyal" Lyall fått i fjärran land vintern `68. Paul McCartney sa (1995): "One day Maharishi needed to get to New Delhi and back for something, so he suggested two John with him in a helicopter."
God jul och Gott nytt år Alla Hammers supportrar önskar Leif Thomas
