HAMMERS HISTORIK del 161-165
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 161 Sir Ron Greenwood. 162 Bisarra skador. 163 Frågor och svar. 164 Stuart Pearce. 165. De fem största klubbarna.
HAMMERS HISTORIK del 165
Att ta en objektiv blick över var West Ham befinner sig rent historiskt bland övriga klubbar i Storbritannien är alltid spännande. Det Historiska Fakultetet har valt att lista de fem största klubbarna genom tiderna. Många tänker såklart: Hammers nummer ett! Nej, faktiskt inte. Många tänker säkert då: Hammers nummer två! Nej, faktiskt inte. Många tänker säkert direkt då: Hammers nummer tre! Nej, inte där heller. Faktum är att Det Historiska Fakultetet vill inte verka enögt och därför återfinns Hammers först på plats fyra.
1) Manchester United. Fergies tid är ute. Från Bobby Charlton till Bryan Robson. Från Eric Cantona till Wayne Rooney. Framgångarna har varit osannolika framför allt då inhemskt. Även om klubbens största spelare inte är någon av ovan nämnda. Det går inte att undvika Ryan Giggs. Vilken fantastisk begåvning. Ja, vilken fantastisk begåvning, men inte heller Giggs är den störste. Den störste United spelaren är såklart George Best. Old Trafford har varit platsen för med och motgångar. Mest medgångar. Efter "den skotska fågelskrämmans" långa sejour dignar lokalerna av allehanda pokaler.
2) Liverpool. Även om Liverpool har haft sina svackor genom åren. Stadens andra lag (första tycker alla Toffeessupportrar) Everton har varit betydligt jämnare och inte spenderat lika mycket tid i division 2. Men när Liverpool lyfte så var det först med George Kay vid rodret, som alla säkert minns som West Hams lagkapten från "the white horse final", FA-cupfinalen 1923. Men det är väl framförallt Bob Paisleys långa era som klingar historiskt. Liverpool hade ett fantastiskt lag där 1960-talet tycktes flyta samman med 1970-talet och så vidare in i 1980-talet. Kevin Keegan var den stora publikfavoriten under första halvan av 70-talet. När Keegan provade lyckan hos Hamburger SV köptes ersättaren in från Celtic. Kenny Dalglish. Några år senare kom unga och gängliga Ian Rush från Chester. Många mål blev det.
3) Arsenal. Gunners har alltid legat högt i tabellerna. Den fiskliknande Arsene Wenger må vara manager sedan länge nu. Men Arsenals historia sträcker sig längre tillbaka än så. Dock finns en liten baksida. Arsenal har vunnit hinkvis med titlar. Men klubben har nästan förlorat lika många titlar som man vunnit. Inget lag har så mycket finalförluster. Men varför tänka på sånt när profilerna i modern tid har glatt supportrarna till kanonjärklubben. Charlie George, "Champagne Charlie" Nicholas, Tony Adams, Paul Merson, Thierry Henry, Fredrik Ljungberg och vem minns väl inte David Seaman, med hästsvans och mustasch, mellan stolparna.
4) West Ham United. Det enda United. Manchester United borde naturligtvis byta namn. Det finns bara ett United och det är West Ham. Manchester United kunde byta till City eller Town eller något liknande? Under åren 1900 till 1989 hade Hammers endast fem managers: Syd King, Charlie Paynter, hattfantasten Ted Fenton, Ron Greenwood och den både musikaliske och lojale managern John Lyall. Här finns traditioner och spöken från förr (läs: "Tiddler") och en ny historiesida kommer att skrivas i och med flytten till Olympiastadion 2016. Det enda fotbollslaget som formligen tagit VM guld. Bobby Moore, Martin Peters och Geoff Hurst did it, back in 1966, folks! Om Bobby Moore anses vara tidernas bästa försvarare så är det väl inte mer än rätt att Sir Trevor Brooking får erkännandet som tidernas bästa mittfältare. Definitivt den elegantaste. Hammers signum: att alltid göra fotbollen vacker och underhållande.
5) Aston Villa. Här finns dammiga valv av fotbollshistoria. Indirekt ansvariga till att West Ham började spela i Claret and Blue. Vilket alla som gillar West Ham är Villa evigt tacksamma för. Det Historiska Fakultetet har tidigare skrivit om incidenten om de tre berusade Villa spelarna och den vansinniga vadslagningen. Aston Villa har tunga meriter. Även om många av dessa ligger långt bakåt i tiden. Var det 1957 man senast vann FA-cupen? So what, efter att ha spelat skjortan av Pool kan det vara dags 2015. Många spelare har kommit och gått i Birminghamklubben. Jimmy Rimmer, Ken Swain, Gary Shaw, Tony Morley, Dennis Mortimer m.fl. är numera legender i klubben med de fantastiskt tjusiga färgerna. Finns några tvivel på att Det Historiska Fakultetet skulle ha glömt något lag.... Glöm det! Everton var och nosade på femteplatsen och därbakom skuggar Chelsea. Men Aston Villa får femteplatsen välförtjänt. Övriga mindre Londonklubbar har aldrig varit aktuella för topp fem. Ej heller några övriga klubbar från vischan.
HAMMERS HISTORIK del 164
Londonfödde Stuart Pearce spelade sent i sin karriär i West Ham. På lånad tid skulle man kunna uttrycka det. Men Stuart Pearce blev Hammer of the Year sommaren 2001, då han var 39 år fyllda! En fighter både på och utanför planen. Mångfaldig landslagsman för England - tror det blev 78 landskamper – som kanske mest under sin spelarkarriär förknippas med Nottingham Forest. Där sprang Pearce och spred skräck bland motståndarna och glädje till hemmapubliken på City Ground under tolv år. Pearce har även varit manager för Manchester City och förbundskapten för det engelska U-21 landslaget samt ansvarig för 2012 års OS lag. Sitter just nu och häckar i Forest styrelserum; men skulle någon klubb höra av sig och erbjuda Stuart "Psycho" Pearce ett attraktivt bud som manager för säg det lilla laget från östra London som spelar i Claret and Blue, så skulle förmodligen alla parter vara vinnare på ett sådant samarbete. Som sagt: bara en tanke som dök upp.
Big Sam har fått träda fram i Londons ibland berusande glamourljus där strålkastaren ibland höjer någon till skyarna för att senare samma dag slå undan benen på densamme. Att Big Sam drabbades av HÖJDSKRÄCK, det vill säga en form av höjdrädsla när West Ham plötsligt före nyår låg på en 3:e plats är idag ett faktum, så vad gjorde Big Sam? Jo, Big Sam klättrade rask ned för tabellstegen. Visst gillade Big Sam rampljuset. Men sanningen är att om man har som filosofi att endast titta på nedflyttningsstrecket kan man få svindel om man som manager plötsligt ser sitt lag ligga på 3:e plats i en av världens bästa ligor. Big Sam kan peka på att West Ham under säsongen har till och från spelat en mer attraktiv fotboll. Framför allt på hemmaplan. Visst, det stämmer. Säsongen är fortfarande igång. Men för de flesta dog säsongen i och med sortin ur FA Cupen efter den förnedrande 0-4 förlusten mot West Bromwich. Illa. Riktigt illa. Men vänta nu! Samuel Allardyce har ju faktiskt tagit oss till Wembley.... Kvalfinalen mot Blackpool.... Så det så.
Vi har sett ett genombrott i vårat eget lag! Aaron Cresswell. Aaron Cresswell har bidragit med vältajmade och offensiva löpningar med emellanåt briljanta inspel från vänsterkanten. Vi har sett ett genombrott i Premier League. Harry Kane. Det var inte länge sedan Harry var på lån till Norwich och där fick agera inhoppare. På den tiden fanns en väldig centertank hos kanariefåglarna. Och "Holten" var länge förstavalet där. Ligans bästa spelare torde dock vara Eden Hazard, Chelsea. Att Aston Villa har en amerikansk målvakt som formligen räddat laget kvar under en lång, lång period av måltorka spelar liksom ingen roll. Årets spelare ska helst vara brittisk. Helst engelsk, faktiskt. Ingen bör därför bli direkt överraskad om sportjournalisterna röstar fram Harry Kane som årets spelare. Medan spelarna själva röstar fram Eden Hazard. Aaron Cresswell, då? Bör vara given i ett All Star Team. Men vete tusan om Cresswell ens blir Hammer of the Year 2015? Adrian har inte varit direkt dålig längst bak. Skulle det bli Stewart Downing tappar alla som påstår sig vara supportrar all trovärdighet i det Historiska Fakultetets ögon i alla fall. Där går gränsen.
Av samma anledning bör vi avtacka Samuel Allardyce för den här tiden. Att ha fokus på nedflyttningsstrecket har sin tid, det fungerade bra för en tid, men den tiden är över nu. Inget ont om Downing, men det är varken rättvist mot Downing eller övriga i laget att spela med en spelare som befunnit sig i en fyra månader lång formsvacka. Lät det negativt? Tänk då istället på "farmaren från Wales", James Collins, superbegränsad som fotbollsspelare och avsaknad av spelförståelse som går in och täcker skott och offrar sig helhjärtat i en klubb där han normalt bara är tredjevalet som mittförsvarare - strongt, Collins! Faktum är att West Ham i detta nu jämfört med ett år tidigare har farten, fläkten, talangen för att vara betydligt högre upp än vad dagens placering ger sken av. Nu behöver vi någon som kommer in - som manager – och utvecklar de spelare vi har. Och sedan en sak till. Vi säljer inte spelare till lag ovanför oss. För då kommer vi aldrig ikapp dem. Vi säljer eller släpper spelare till lägre placerade lag för allas bästa. Som sagt: bara några tankar.
Hammers historik återvänder snart med något riktigt klassiskt Hammers godis att gå igång på. Häll upp maltwhiskyn på söndag så länge och var laddad som Hammers supporter så tar vi alla 6 poängen den här säsongen mot mästarna från vischan.
HAMMERS HISTORIK del 163
Glad Påsk Alla! Lagom inför påsken kommer här en "startelva" med frågor som rör det unika, fina och välspelande laget i Claret and Blue från East End i London. För den som inte listat ut vilket lag frågorna kommer att handla om kan härmed meddelas att det kretsar som vanligt kring West Ham. "Hammers" i folkmun. Frågorna är av varierande svårighetsgrad. Svaren finns längst ned i stycket. Lycka till.
Fråga 1) West Ham legenden Sir Trevor Brooking föddes till världen 1948 i grevskapet Essex. Men vad heter platsen för den omsusade födseln?
1) Loughton
X) Barking
2) Ilford
Fråga 2) Vilka var smeknamnen som Billy Bonds och Sir Trevor Brooking erhöll av sina medspelare under deras aktiva fotbollskarriärer?
1) Bonzo och Wilbur
X) Bonzo och Hadleigh
2) Bonzo och Arry
Fråga 3) En välkänd manager försökte under pågående säsong 1972/73 köpa loss Bobby Moore och Trevor Brooking. Detta blockerades av West Ham managern Ron Greenwood som röt i att spelarna var inte till salu. Vem var managern och vilket var laget?
1) Don Revie, Leeds United
X) Brian Clough, Derby County
2) Bill Shankly, Liverpool
Fråga 4) Vilka två spelare i West Hams ärorika historia har vid olika tillfällen gjort bedriften att skjuta dubbla hattrick, d.v.s. 6 mål, i en och samma match?
1) Vic Watson och Geoff Hurst
X) Tony Cottee och Frank McAvennie
2) Johnny Dick och Martin Peters
Fråga 5) Vem blev tvåmålsskytt i den oförglömliga Cupvinnarcupfinalen 1965 på Wembley då West Ham besegrade 1860 München med 2-0?
1) Geoff Hurst
X) Martin Peters
2) Alan Sealey
Fråga 6) Apropå målskyttar - hur många ligamål stod Frank "Super Mac" McAvennie för den fantastiska säsongen 1985/86?
1) 16
X) 20
2) 26
Fråga 7) En som kunde göra mål, men på straff, var en annan skotte, nämligen högerbacken Ray Stewart. "Tonka" gjorde allt som allt 84 mål för Hammers. Men hur många straffar satte respektive missade "Tonka"?
1) satte 76 missade 10
X) satte 66 missade 20
2) satte 81 missade ingen
Fråga 8) John "Charlo" Charles banade väg för färgade spelare på 1960-talet. Inte bara i West Ham utan i hela ligan. Tyvärr fick "Charlo" lägga skorna på hyllan på grund av efterhängsna skadebekymmer redan 1971. Men familjen Charles var inte färdiga med Hammers och Johns lillebror spelade också i West Ham. Det var säsongen 1972/73. Vad hette John Charles lillebror?
1) Clive Charles
X) Roddy Charles
2) Harold Charles
Fråga 9) Apropå färgade spelare. Då legendariske West Ham managern "Big Ron" Greenwood blev förbundskapten för England så fick den förste färgade spelaren debutera 1978 i ett engelsk A-landslag. Vad hette spelaren?
1) Ian Wright
X) Clyde Best
2) Viv Anderson
Fråga 10) Den engelska fotbollsligan låg nere under Andra världskriget. Men en turnering som döptes till War Cup kom att spelas. West Ham vann cupen 1940 efter att ha besegrat ett annat lag med 1-0, vilket var laget man besegrade?
1) Everton
X) Blackburn
2) Blackpool
Fråga 11) West Hams första publikfavorit var Herbert Ashton. Ytterst kort i rocken, men en dribbler av världsklass. Mellan åren 1908 t.o.m. 1914 var lille Herbert Ashton hemmapublikens stora gunstling. Herbert Ashton försvann 1915 under Första världskriget och har aldrig blivit dödförklarad och sägs spöka på Boleyn Ground mellan jul och nyår varje år sedan dess. Vilket smeknamn bar Herbert Ashton?
1) "Lottie"
X) "Tiddler"
2) "Parkesy"
RÄTT SVAR
Fråga 1: Barking
Fråga 2: Bonzo och Hadleigh
Fråga 3: Brian Clough, Derby County
Fråga 4: Vic Watson dundrade in 6 mål 1929
i en match mot Leeds som slutade 8-2.
Geoff Hurst kopierade bedriften 1968 och
dundrade in 6 mål i 8-0 mötet mot Sunderland.
Fråga 5: Alan Sealey
Fråga 6: 26 mål blev det för skotten i ligaspelet.
Fråga 7: satte 76 missade 10
Fråga 8: Clive Charles
Fråga 9: Viv Anderson, Nottingham Forest
Fråga 10: Blackburn Rovers
Fråga 11: TIDDLER, såklart!
Fakta: första frågan handlade om var Sir Trevor Brooking föddes, i Barking. Men ett av de andra alternativen var Ilford, och just i Ilford föddes två andra fotbollsspelare med West Ham bakgrund: nämligen George Parris och Paul Ince.
HAMMERS HISTORIK del 162
Skadeläget. Aldrig har West Ham i sin 120 åriga historia som fotbollsklubb drabbats av så mycket skador. Dessutom är det ingen hejd på variationen i skadorna.... Detta bör naturligtvis synas av en utomstående part och det är just det som Det Historiska Fakultetet ämnar göra exakt nu: söndagen den femtonde mars och klockan har precis passerat 13.15.
ENNER VALENCIA
Valencia har skurit sig illa i ena stortån på en trasig tekopp i sitt eget kök. Upprinnelsen till den vanligt förekommande skadan ska ha varit att Valencia tjafsade med sin moster om de skulle dricka vaniljte eller nyponte. Valencia riskerar att missa resten av säsongen.
JAMES TOMKINS
Tomkins har vridit sin ena axel ur led efter att ha kånkat runt på sin ovanligt stora docka. Den festglade och väl försvarande innerbacken missar troligen resten av säsongen.
WINSTON REID
Åt en glass innan matchen mot Chelsea och kollapsade efter några få minuters spel. Reid drabbades av yrsel och var tvungen att utgå. Skadan lär inte vara så illavarslande som befarats och Reid är förhoppningsvis snart tillbaka.
CARLTON COLE
Cole som aldrig stretchat i hela sitt liv blev varse om vad som kan hända då. Föll lite offer för sin egen nonchalans. Osäkert hur länge den stele forwardens sträckning sitter i.
ANDY CARROLL
"Andy the Giant" ignorerade farorna med att tillbringa tre dygn i streck nedgrävd i en grop. Den egensinniga idén om att följa en vildblommas äventyrliga tillvaro i den kargaste av miljöer har nu lett till att en knäoperation genomfördes. Carroll är dessvärre borta resten av säsongen.
DIAFRA SAKHO
Målrekordmannen Sakho drabbades av hiskeliga ryggsmärtor lagom till Afrikanska mästerskapen.... Att sätta sig i en flygstol hade varit förödande, istället ordinerades att sitta i baksätet på en limousin under längre weekend utflykter. Valencia svarade väl på den kostsamma läkekonsten och är tack och lov tillbaka i spel.
CARL JENKINSON
Jenkinson drabbades av svår migrän efter ett samtal från Arsene Wenger. Den fantastiske lånespelaren gjorde efter samtalet en liten fantasi om att han talat med ett fiskhuvud. Märk väl att "Calle" är uppvuxen med sagor om Mumintrollet. Var snabbt tillbaka i spel.
JAMES COLLINS
Det som skulle ha varit en avkopplande dag med familjen slutade med visit på akuten. Collins besök på Colchester Zoo avbröts tvärt då den tekniske innerbacken blev biten i näsan av en färggrann papegoja. Är tillbaka i spel.
Från West Ham håll ser man ingenting konstigt i ovanstående skador utan kallar dessa skador för högst naturliga incidenter. Från West Ham håll låter man även hälsa att inga skador av bisarr art inträffat hittills.
HAMMERS HISTORIK del 161
Det Historiska Fakultetet har denna gång fått letat längst in i West Hams valv. Den sedan länge bortglömda och numera nedlagda magasinet Gardening and Veranda gjorde onsdagen den tjugonde mars 1963 en Hemma Hos intervju med West Hams dåvarande manager Ron Greenwood i dennes trädgård. Greenwood som flyttade till huset på 18 Brooklyn Avenue i Epping Forest i utkanten av det lilla samhället Loughton i grevskapet Essex i samband med övertagandet av rollen som manager i West Ham 1961. Vintern 1962-63 hade inte varit nådig utan varit en av de värsta vintrarna som drabbat Storbritannien i modern tid, vilket fått till följd att inga ligamatcher spelats under perioden 29 december t.o.m. 16 februari, därför hade West Ham spelat en måndagsmatch hemma mot Manchester United den artonde mars (3-1 till Hammers) och måhända var det därför "Big Ron" var på sådant strålande humör.
Efter husesyn av magasinet Gardening and Veranda (journalist och fotograf) var det dags för fika och intervju i Greenwoods tjusiga trädgård. Greenwood erkände direkt att han saknade "gröna fingrar" istället var det fru Greenwood, med förnamnet Lucy, som stod för arrangemangen av buskar, blommor och annat. Gardening and Veranda utkom en gång per månad och i varje nummer hade magasinet för vana att intervjua en känd personlighet. Greenwood som snabbt gjort sig känd för att satsa på unga spelare och spela en offensiv och underhållande fotboll, som många menade hjälpte West Hams supportrar genom den dystra vintertiden, hade även ett kännetecken i sin silverring. "Big Ron" snurrade frenetiskt på silverringen under matcherna. Ingen annan manager hade tidigare gjort något så iögonfallande lustigt. Många menade att det var inte bara laget utan även deras manager som bjöd på storartad underhållning.
Som alltid ombads magasinets Hemma Hos intervjuobjekt, d.v.s. "Big Ron" i det här fallet, att lista sina käraste ägodelar. Greenwood var förberedd på frågan och hade skrivit ned en egen topplista (utan rangordning): jukeboxen i gillestugan som var laddad med 48 singlar bestående av inspelningar från olika mässingsorkestrar (brassbands på engelska); bastuban som Greenwood fått som gåva av Blackpools mässingsorkester (Greenwood personligen var ingen musikaliskt begåvad individ men sågs ofta hemmavid putsa den kära klenoden); i trädgården återfanns en swimmingpool (något varje fotbollsmanager bör ha resonerade Greenwood); en biljardkö med autograf (från Greenwoods barndomsidol i West Ham - ikonen Sydney Bishop) "Sticks" stod det på biljardkön ("Sticks" var Bishops smeknamn); 20 kostymer varav 10 var svarta och 10 var gråa (Greenwood lät hälsa att han aldrig skulle kunna tänka sig att bära en brun kostym); ett bord med ett fotbollsspel ovanpå (genom att snurra på sparkarna kunde två personer mötas i match och göra mål på varandra med den lösa bollen som for runt på den gröna filtmattan); all form av böcker som handlade om fotboll (alla böcker som innehåller fotboll hamnar i min bokhylla förkunnade Greenwood på ett självklart sätt); till sist nämnde Greenwood två inramade fotografier (ett på sin fru Lucy och ett på sin gode vän Sir Adrian Boult).
Greenwood var mycket tillfreds med 3-1 viktorian över Red Devils. Härnäst väntade Liverpool i kvartsfinal i FA-Cupen på Anfield. Greenwood var helt inställd på att "vinner vi inte FA-Cupen i år så vinner vi FA-Cupen nästa år" (West Ham blev utslaget av Liverpool 1963 med 0-1, men vann FA-Cupen 1964 och Cupvinnarcupen 1965). Greenwood var irriterad över att den lilla lokala biografsalongen skulle stängas för gott den 25:e mars 1963. I sällskap med fru Lucy tyckte "Big Ron" om att poppa in och se en underhållande film då och då. Nu stod en annan form av kultur på tapeten för Greenwood som skulle ställa sig på Lopping Halls teaterscen för första gången under två sommarveckor i en mikroskopisk biroll som budbärare i uppsättingen av Shakespeares komedi Much Ado About Nothing (detta är naturligtvis något alla teaterintresserade West Ham supportrar redan har full koll på). Teateruppsättningen fick mestadels goda recensioner; även om Greenwoods medverkan aldrig hamnade i fokus. Kanske inte så underligt med tanke på att Greenwood bara hade en replik. "Sir, a letter."
Som alla som blivit förbundskaptener för England, så blev även "Big Ron" adlad. Sir Ron Greenwood. "Big Ron" lämnade 1974 över tjänsten som manager för laget i Claret and Blue till sin evige assistent John "The Loyal" Lyall. Tjänsten som förbundskapten lämnade Greenwood över till en viss Bobby Robson 1982 (som senare blev Sir Bobby Robson). Greenwood tog England till EM 1980 och till VM 1982. Sedan Greenwoods dagar har Loughton mer än mångdubblats och beräknas i nutid ha drygt 30,000 invånare. En av dagens invånare i Loughton är inte helt obekante skådespelaren och Hammerssupportern Danny Dyer som lever där tillsammans med sin familj. Ronald Greenwood föddes i grevskapet Lancashire 1921, men flyttade redan som liten pojke med sin familj till London. Sir Ron Greenwood somnade in 2006 - samma år valdes Greenwood in i English Football Hall of Fame. Sir Ron Greenwood levde och andades fotboll och var verksam som manager för West Ham United och för England.
Leif Thomas
