Here we go again: Swansea – Forest 3-1
Swansea säkrade finalplatsen på Wembley efter att ha imponerat även i den andra semifinalen. Båda lagen bjöd publiken och tv-tittarna på stor fotbollsunderhållning och dramatik. Endast stolpen stod i vägen mellan Forest och en förlängning av semifinalen.
Forests laguppställning:
Camp©, Moloney, Morgan, Chambers, Gunter, Cohen, Moussi, McGoldrick, McGugan, Tudgay, Tyson.
Avbytare: Smith, Boyd, Earnshaw, Majewski, Lynch, Anderson, McKenna.
Målskyttar: Earnshaw (80)
Byten:
62 min: Majewski in. Tyson ut.
68 min: Boyd in. Tudgay ut.
78 min: Earnshaw in. McGoldrick ut.
Varningar: Forest: Gunter. Swansea: Pratley.
Publik: 19816
Statistik:
Bollinnehav: 59-41
Skott på mål: 4-6
Skott utanför mål: 5-3
Hörnor: 10-4
Frisparkar mot: 13-5
Matchen som alla hade väntat på var äntligen här. Nu skulle det avgöras vem som skulle få spela kvalfinal på Wembley.
Redan inför matchen hade många Forestsupportrar på känn att Billy inte skulle spara på krutet när det nu gällde att vinna eller försvinna i denna högdramatiska matchserie.
Mycket riktigt så började Forest väldigt piggt, särskilt genom Tyson som fick starta på topp bredvid Tudgay. Forest kom väldigt nära att ta ledningen när Tyson fick en fin yta till höger utanför straffområdet och spelade snyggt in bollen till McGoldrick som dessvärre prickade ribban.
Båda lagen satsade friskt framåt och publiken fick verkligen njuta av anfallsfotboll i högt tempo från båda lagen.
Nästa träff i ribban inträffade när Britton spelade in bollen till Borini, som trots den hårda uppvaktningen från Morgan, sköt bollen hårt i virket.
I den 28:e minuten kom matchens första mål. Britton lyckades ta sig förbi Tudgay till höger utanför straffområdet och han dundrade in bollen i mål. Helt otagbart för målvakten. 1-0.
Fem minuter senare var det dags igen när Dobbie sprang ifrån två Forestförsvare och på ett till synes enkelt sätt avancera fram med bollen till straffområdets ytterkant, ladda stora bössan och säkert skjuta in bollen innanför Camps högra burgavel. 2-0.
På bara fem minuter hade nu Swansea kopplat ett säkert grepp om matchen och det kändes nu som att luften hade gått ur de röd-vita spelarna. Swansea var för det mesta först på bollen och Forest fick mest jaga.
Som de flesta inbitna Forestsupportrar vet, så har Forest under flera gånger denna säsong, kunnat samla ihop sig mentalt och man har lyckats komma tillbaka in i matcherna trots ett eller ett par måls underläge. Frågan var om de skulle kunna lyckas även denna gång, särskilt nu när allt stod på spel.
Tidigt i andra halvlek hade Tudgay ett bra läge att reducera när han blev framspelad av Tyson. Anfallaren hade nästan öppet mål, men skottet flög en bit ovanför ribban.
Några minuter senare fälldes Tyson strax utanför Swanseas straffområde. Läget var helt perfekt för frisparkspecialisten McGugan. Skottet sköts iväg med ruskig kraft rakt i trävirket (matchens andra träff i virket av tre för Forest) och målställningen stod och vibrerade flera sekunder efter träffen!
Billy Davies insåg att han var tvungen att få in lite mer kreativitet och dynamik i Forests spel, så Majewski byttes in istället för en hårt arbetande Tyson vars krafter börjat tryta.
Billy fortatte byta in offensivt. Boyd och Earnshaw ersatte Tudgay respektive McGoldrick.
Earnshaw skulle bli en riktig vitamininjektion för Forest som verkligen behövde ett mål för att kunna komma in i matchen.
Bara två minuter efter det att han byttes in, så stack Earnshaw på en djupledspass in i straffområdet, tog emot en underbar boll från Majewski, och kunde med sin första bollkontakt i matchen sätta bollen bakom De Vries i Swanseamålet. 2-1! Än en gång fick vi se hur samspelta Majewski och Earnshaw är tillsammans.
Hoppet började återigen stiga i spelarna och alla de missmodiga Forestsupportrarna som såg matchen på the Liberty Stadium eller följde matchen via tv eller internet runt om i världen.
Earnshaw var otroligt produktiv och några minuter senare fick han en ny möjlighet när Gunter spelade fram honom. Tyvärr kom bollen lite för snabbt för att Earnie skulle kunna göra nåt vettigt med den.
Vi supportrar slets nu mellan hopp och förtvivlan. Minnena från alla de tidigare kvalsemifinalernas fiaskon spökade i vårt medvetande samtidigt som vi visste att förutsättningarna i år är bättre än någon gång tidigare. Tiden höll på att rinna iväg. Skulle vi klara av att kvittera eller skulle historien återupprepa sig?
Klockan närmade sig 90 minuter och nu undrade man bara hur många minuter domaren skulle lägga till? Fyra minuter blev det! Det kändes som att det fanns fortfarande hopp om ett mirakel...
Plötsligt hände det ännu en gång. Swanseaförsvararna blev ännu en gång bortfintade av Earnshaw, den walesiske bolltrollaren som på något märkligt sätt gjorde allt rätt sedan han blev inbytt. Eller nästan allt, ska jag kanske säga. För när han hade tråcklat sig fram inne i Swanseas straffområde och sköt skottet på mål, så var det som om att tiden stod still och man han tänka tusen tankar från det att bollen lämnat hans fot tills det träffat stolpen!! Det var som en smäll i magen! Såå nära...men det var uppenbarligen inte vår tur i år heller!
Stolpskottet (den tredje träffen i målvirket för kvällen) har gått igenom mitt huvud ett oräkneligt antal gånger redan...det är sådan ögonblick man minns...Guds hand av Maradona Mexico ´86, Psychos straffmiss mot tyskarna Italien ´90...och så Earnshaws stolpskott i kvalet till Premier League 2011.
De sista matchminuterna blev högdramatsiska. Forest tryckte på för drottning och fosterland och fick hörna efter hörna. Camp insåg att det inte var lönt att vakta målet längre utan han gick upp för att öka Forests chanser på båda hörnorna. Ett schabbel med bollen välsignade den inbytte Pratley (vem annars) med bollen. Han satte fart med bollen, när han hade kommit en liten bit in på Forest planhalva. Han prickade målet med ett riktigt långskott och bollen rullade till slut försmädligt in mål. 3-1. Ett riktigt hockeymål satte punkt för säsongen.
Det var ingen tvekan om att Swansea var det bättre laget ikväll. De förtjänade verkligen finalplatsen och Sheriffen vill passa på att önska dem lycka till i jakten på ett avancemang till finrummet.
När det gäller Forest så är jag ändå nöjd med sätter man kom tillbaka in i matchen från ett 2-0 underläge. Det tråkiga är ju att man hamnade i den situationen från början. Det har varit lite Forest i ett nötskal denna säsong. Man har gjort det onödigt svårt för sig genom en massa onödiga misstag i försvaret.
Nu får man hoppas att både tränaren och flera viktiga spelare väljer att stanna kvar i klubben och satsa framåt för avancemang 2012.
Förutom detta är det också otroligt viktigt att Styrelsen skjuter till pengar för flera viktiga spelarinköp, framför allt tror jag vi behöver: en vänsterback, en dynamisk innermittfältare med pondus och en kantspringare.
Once a Red – always a Red!
Nottingham Forest until I die!
