Hjärtskärande

England förlorade EM-finalen mot Italien på straffar.

Det började så fantastiskt bra. Kieran Trippier avancerar på en passning på Harry Kane och ser sin wingbackkollega Luke Shaw friställd på andra sidan straffområdet. Pang från Shaw. 1-0 efter 1 minut och 57 sekunder. Limbs.

Ett sällan skådat målvrål på Wembley som bara just nämnde Trippiers frisparksmål mot Kroatien ens är i närheten av, ja, åtminstone runt om i England med tanke på att det målet gjordes borta i Ryssland.

England var klart piggast i inledningen men mot slutet på den andra halvleken tog Italien över.

Efter timmen spelad når Marco Verratti bollen med en nick i ett kaosartat straffområde, bollen letar sig till Leonardo Bonucci som slår in en rättvis kvittering.

Matchen rullar på till full tid och förlängning med mestadels italiensk boll, men med därtill ovanligt engelskt övertag i den andra förlängningskvarten.
Sen, det engelska landslagets värsta mardröm. Straffar.

Sju förluster på åtta straffläggningar i utslagssammanhang på trettio år.

Personligen har jag sett England förlora tre straffläggningar: EM 2004, VM 2006 och EM 2012, en härlig andningspaus genom VM 2018 mot Colombia, sen jag börjat kolla på fotboll som sjuåring år 2000. Ett viss vana får tyvärr ändå noteras.

Liksom matchinledningen började det så bra. Kane och Maguire sätter sina. Pickford räddar från Andrea Belotti and Jorginho.

Men där börjar orutinen och kritiken mot Southgate kan riktas tydligt mot val av straffskyttsläggarna, överlag dåliga val i mitt tycke oavsett hur bra de varit på träning med sina straffar.

Marcus Rashford överlistar Gianluigi Donnarumma men träffar stolpen. 21-årige Jadon Sancho och 19-årige Bukayo Saka ser sin räddas.

Samtliga hårt rasistiskt utsatta på internet efteråt. Fy.

Italien vinner EM rättvist men det har känts så mycket bättre om det skett under de 120 spelade minuterna.

The Three Lions gör ett fantastiskt mästerskap och överraskar förväntningarna. Men ack så nära, verkliga vibbar till Kroatien-matchen för tre år sedan som också den pyste ut från total eufori med tidigt ledningsmål.

Men det är viktiga lärdomar inför VM nästa år. Ett landslag medbara ett par spelare över trettio och många år kvar i benen. Let’s f***ing have it.

I'm England 'Till I Die.