Hoist the Blue Flag 11/6

OK, då var man tillbaka på hoisten igen. Det var ett tag sedan sist. Tror inte jag har skrivit sedan dagen före Den Stora Finalen. Det kom saker ivägen... typ. Vilket har gjort att jag inte lyckades hoista alls under, till exempel, efterspelet till en av de mest dramatiska dagarna i klubbens historia. Men nu har saker och ting lugnat ner sig en aning. Men eftersom jag ligger lite efter så tänker jag att en del inlägg jag planerar att försöka få ur mig de närmsta veckorna kommer att kännas lite... daterade. 

 

Så det här är väl mest ett sätt att säga “hej och ursäkta att jag varit så frånvarande” snarare än ett regelrätt inlägg. Uppvärmning liksom. Det kan ta ett tag att komma i form, men jag är fast besluten att ta mig dit. 

---
 

Nu känns det nästan som att jag glömt säsongen som var. Allt runtomkring kretsar ju kring EM just nu. Trogna läsare med onödigt bra minne vet vad jag tycker om det. Även om jag tycker att EM är en fantiskt intressant företeelse så ser jag det mer som ren underhållning (om än fantastisk underhållning) än något engagera sig i. En chans att titta på fotboll utan att vara ett nervvrak, en chans att bara slappna av och låta sig underhållas. Men allt det där har jag ju redan skrivit om HÄR och jag har inte ändrat mig sedan dess.

Bortsett några minuter här och var och highlights på SVT play har jag lyckats missa varenda match de första tre dagarna. Men ikväll ska jag försöka titta i alla fall och det känns lite nervöst ändå. Cahill och Lamps avhopp högg ordentligt i mitt fotbollshjärta. 

 

Efter Cahills FENOMENALA insats i CL, framförallt finalen, hade England behövt honom i mittlåset. Ska också bli intressant att se hur det går för Terry i vad som kan bli hans sista stora turnering. Cole räknar jag med att sköter sig lika bra som vanligt. Och i Frankrike ska det bli intressant att se om Malouda beslutar sig för att försöka stärka sina aktier inför kommande kontraktsförhandlingar. 

 

Ryssarna ser starka ut, precis som för fyra år sedan. Står de bara pall för trycket den här gången tror jag de kan gå riktigt långt. De lyckades göra oroväckande mål på Cech. Men å andra sidan... Cech har ju redan fått en europamästartitel i år. 

---
 

Det slår en i huvudet ibland. Hårt och till gränsen av medvetslöshet. Att Chelsea gick och vann Champions League. Jag kommer att skriva mer om den saken, om den dagen, framöver. Något försenat men ändock. Jag fattar det nog fortfarande inte. Det är för stort för att ta in. Det trodde jag inte i november när jag skrev det HÄR inlägget med den inledande meningen “Nä men det är väl bara att ge upp då“. Men mina förhoppningar infriades, det blev en intressant säsong. Minst sagt. 

 

Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva en sådan här säsong för båda de lag som trängs i mitt sporthjärta. Brynäs vinner SM-guld och CFC vinner CL... SAMMA SÄSONG!!! Finns det någon gästrike där ute som delar mitt lyckliga öde? Nu undrar man ju vad man kommer få betala för pris för det månadslånga lyckoruset. Det måste ju jämna ut sig liksom. Men vad än det är så var det värt det.  

---
 

Apropå CL-finalen, och jag kommer att tjata om det här ett par inlägg framöver, jag vill höra ERA historier om var ni var när Drogba slog sin sista spark i CFC-tröjan. Var var ni? Hur mådde ni? Vad hände sedan? Finns det måhända videoklipp? Maila era historier till mig på john@chelseasweden.com så ska jag publicera ett hopklipp av dem här på bloggen senare under sommaren (så kom ihåg att berätta om ni vill sätta ert eget namn eller ett forum-nick som avsändare eller om ni vill vara helt anonyma).