Hoist the Blue Flag 16/5
Värdet av titlar-Lovén
” Av glans och storhet blir det bara skalen- Av prål och prydnad blir det mat åt malen” Det är vad titlar betyder för mig när alla Chelseas räknas ihop. Jag skulle följa Chelsea till Conference Leauge om det skulle behövas och det skulle jag göra utan att behöva sjunga om gamla tider"
Så hur ska jag då i sken av det värdera det som vanns igår om jag inte börjar med denna Edwallska vinkel?
Jag slöt mina ögon den dagen DiMatteo tvingades bort från klubben. Jag slöt dem hårt och väntade på att våren skulle komma . Det fanns ögonblick då jag öppnade dem för att kisa ut mot omvärlden och för att påminna mig själv att allt faktiskt är business as usual vare sig jag ville det eller ej.
Bitterheten var långa stunder min kompanjon under min resa mot våren. Ibland oumbärlig, ibland jobbig och inkonsekvent men alltid i skugga när jag räknar ihop det goda som denna underbart galna klubb gett mig genom åren.
Igår var jag dock tvungen att öppna mina ögon helt. Chelsea vann EL och bärgade säsongens enda titel. Jag ser en sammanbiten Rafa som nog tänker att ” Där fick ni, alla ni som misstrodde mig, in your face!!”
Själva titeln att vara bäst i något kanske får en del att gå igång. En del kräver andra tillskriver den magiska egenskaper
Ni som tycker det har all rätt att tycka det.
För mig är en titel ett kvitto på att man är på väg åt rätt håll för minuten efter Chelsea är ingraverat i bucklan börjar jakten på nästa vinnare och vi fans knappt hunnit att njuta av den innan nästa lag namn ska graveras.
Så förgängligt är vinst och ära. Den skrivs inte i titlar, Historia skrivs av det arbete som Chelseas spelare lägger ner för att underhålla oss på läktaren,framför tvn i soffan, eller på en bar där främlingar träffas och umgås i 90 minuter och egentligen bara ha Chelsea som gemensam nämnare.-Däri ligger fotbollens storhet.!
Så hur värderar då man en titel om man s om jag egentligen ser den som ett kvitto på en genomförd säsong när jag ifrån djupet av mitt hjärta tycker att ledningen gjort helt fel?
Hyllar jag laget inklusive Rafa, eller laget som vann trots Rafa ? Eller vägrar jag glädjas för att det är han den föraktade som vann.? För ovanlighetens skull väljer jag den gyllene medelvägen när jag ser Rafa stå brevid pokalen. Han har visat oss att han inte viker från sin plan. Han gör sitt jobb i orkanvind och han har gjort det ok.
.Det är en balansgång mellan många svåra val man ska göra innan man låter orden flöda. Å ena sidan kan jag inte se hur DiMatteo skulle gjort det sämre, eller hur Rafa skulle kunna misslyckas med den trupp han har till förfogande.
Eller Kanske är det egentligen så att Ledningens beslut att förlänga Kung Lampards kontrakt är den enda seger vi ska vara genuint lyckliga över.
Den lilla frid jag längtat efter kommer till mig när det står klart för mig att det är precis så jag känner. Jag kan öppna ögonen igen och leva med insikten att snart är säsongen över och i Augusti början en ny,
