Hoist the Blue Flag (17/1)
"Tidernas förändras tillbaka" av Gustaf Nilsson
Det fanns en tid då Chelseas existens stod på spel, nyförvärv var inte att tala om. Publiken svek även om många utomstående journalister försökt få klubbens 80-tal till något värre än det var. Sen kom Roman, men det var inte en klubb i sportslig kris han tog över. Ekonomiskt kärvade det rejält, men på fotbollsplanen var de kungsblåa ändå att räkna med när det vankades stormatch. Det som kom sommaren 2003 var ändå en slags ekonomisk trygghet för all framtid, men det är med glädje den tryggheten snart finns inom en självförsörjande förening och inte en oljerik ryss. Utan för den delen visa missnöje mot Roman.
Tur & retur CL-strecket
I höst har vi upplevt något som många old-boys tar med en klackspark. Chelsea har halkat lite i tabellen och plötsligt låg laget nedanför Champions League-plats. ett osannolikt scenario för bara några månader sen, än mindre vid dubbeln i våras. Trots att det känns tungt är jag ändå glad att många fått inse vad det innebär att hålla på ett fotbollslag. Det sägs att man bara kan känna genuin glädje vid seger om man varit med på resan till botten och upp igen och kanske ligger det någon sanning i det. Nu var botten inte nedflyttning utan en sväng ner i tabellen, men trots allt en lärdom inför framtiden. Chelsea kommer inte alltid toppa tabellen, men de ska inte påverka vårt stöd.
En tiondel "Sheva"
Något annat som gett en blick till en svunnen tid har varit Chelseas sätt att värva. Tidigare höjde man knappt på ögonbrynen när Shevschenko värvades för 30 miljoner pund (klubbrekord) och nu sitter man och hoppas på att en bänkspelare från Everton i form av Pieenar ska signa för en tiondel av den summan.
Tiderna förändras och det är ganska skönt. Alla vet ju hur trist det är när Chelsea vinner med 7-1 mot Aston Villa. Boring boring Chelsea.
Steven Pienaar som ryktas byta blåklubbdress. Här i duell med Giggs.
