Hoist the Blue Flag 25/2
Monday-to-Monday
Man ska vara öppen för att pröva något nytt säger de som vet. Man växer som människa om man följer detta råd.
Jag vill ju givetvs inte vara sämre så jag satte mig framför Tvn för att se Arsenal-Bayern Munchen som var den match som fångat mitt intresse då Arsenal skulle sett på hur Chelsea tagit sig fram till en final med hjälp av disciplin och uppoffrande försvarsspel. En kollega lovade t o m en förfining av vårt 2012Spel
Efter 22 minuter och 0-2 i baken kan jag lugnt konstatera att jag skulle skickat alla Arsenalspelare till en klass för elever med särskilda behov och fokusera på förmågan att absorbera information och använda den till något nyttigt.För det var uppenbart att de inte kan spela försvar ”Chelseastyle”
Det var däremot en fröjd att se Bayern Munchen spela som de vore bäst i Europa och vore det inte för det faktum att de är välbetalda gentlemen så skulle det blivit tennissiffror istället för 1-3
Bayern Munchen tänker nog inte ge sig innan de krönt en fantastisk säsong i Bundesliga med en Champions Leauge titel och jag har svårt att se något lag rå på dem om de spelade som de gjorde denna kväll.
Efter matchen dök det upp en sån där förtroendefråga på nätet. Wenger fick 50% av 17650 röstande (En siffra Rafa säkert är avundsjuk på)
Jag gick till sängs med ett leende på mina läppar.
***
Om Tisdagens Champions Leauge resulterade i ett leende så lossade onsdagens match mellan Milan och Fc (Mordor) Barcelona ett isflak från mitt hjärta och släppte in lite pre-vår känslor.
10 Spelare utklädda till Twister smälte till en dåligt rörd San Fransisco mot Milans varma stål på kvällen då de tog ytterligare några steg mot europatoppen. Vi behöver Italien i CL lika mycket som Barcelona behöver en verklighetsuppdatering om att universum inte befinner sig i omloppsbana runt dem.
Kanske vänder de detta. Det är fullt möjligt att de gör det, oavsett vad som händer i returen så vet Barcelona att avståndet minskar för varje dag som går och att deras storhetstid är snart är ett minne blott
Vi kan i alla fall enas om att Onsdagen den 20Feb var en fin dag för fotbollen.
***
” Egna barn och andras ungar”
Trots att vi älskar Chelsea för all dess skönhet så kan man inte låtsas om att skönhetsfläckarna inte existerar. Mot Sparta Prag var det inte det riktiga Chelsea som spelade. Det var en ängslig variant av vårt kära lag som sånär fick respass från Europa Leauge om det inte varit för att Eden Hazard visar att klasslirare gör klassmål när laget behöver det som mest.
Det blir Bukarest nästa omgång och ska vi överleva det bör vi öka på fysträningen ett snäpp. Min lever har lagt in ett veto mot ännu en resa till Öst. Det är inte utan att jag har sympati för detta organ. .
-En anekdot som det kommer att skrattas åt imånga år är nog den om de självsäkra blåbröder som beställde biljetter till Amsterdam ihopp om att se Chelsea spela mot Ajax men som nu får åka sightseeingbus och leta barer som sänder EL istället.
Ser man det från en annan vinkel än deras kan man bara le åt hur oberäknelig fotbollen är. Händelsen i sig inspirerade mig till att påta ihop en liten sång med arbetsnamnet ” This is not our feast, it went to Bukarest” Jag lovar att framföra den helt utan taktsinne eller sångröst och förmodligen avvikande från originaltexten någon öldränkt kväll i framtiden.
***
Fredagen kom, Lördagen likaså. Jag sket i att kolla alternativfotboll och koncentrerade mig på rykten istället.
Felliani kommenterade ryktena att han är på väg till oss med att han visst skulle vara intresserad av att komma till SW6 men att han hoppas att Everton får ordenligt betalt för honom.
Han skulle vara svaret på den frågan vart musklerna på mittfältet tagit vägen och definitivt vara ett motiverat köp. Men, För PL´s skull hoppas en del av mig att han stannar i Everton och växer tillsammans med klubben.När det kommer till Baines som också ryktas vara på väg till oss så hoppas jag inte lika mycket.
***
Så kom Söndagen till slut. Jag hade Sparta Prag matchen till trots ett visst hopp om att det skulle gå vägen. Jag hade intalat mig själv att laget skulle prioritera denna match högre. Men det goda stim som jag simmat i början på veckan fick ett abrupt slut. Det blev en jävel-Söndag istället, Ett-Yngel-från-Helvetet-Söndag.
Det är skit, nej det är inte skit längre-Det är sämre än så då skit faktiskt varit mat innan det lämnas tillbaka till naturen.
När jag ser Chelsea nuförtiden känns det som om någon spärrat in mig i en järnlady och dragit åt varenda tumskruv och spik som finns samtidigt som mina ögonlock är uppdragna på bästa Clockwork orange manér så att jag inte kan missa en enda sekund av det förfall som utspelas varje gång vårt en gång så stolta män i blått spelar en match.
Det är outhärdligt. Det är standby järnlady varenda jäkla gång.
Roman kanske har en plan när han satte klubben på ”Self destruct” Och dränerade laget på moral och vilja genom att tillsätta den mest lämplige för detta ändamål och ser detta som vägen till medlemskap i ” Ministry of Sinister Deeds”?
Ja. Fan trot.
” We´re all live in a Robert Fleck world, Robert Fleck world, Robert Fleck world”
