Hoist the Blue Flag 25/4
Is this what you wanted? -Lovén
” Is this what you wanted, to live in a house that is haunted by he ghost of you and me”
Konungen är på väg tillbaka. Heder ska återupprättas, laget ska omvandlas till ett lag som ska utmana om titlar och bli något att räkna med under ” The Special ones” Banér.
Han är svaret på alla frågor om våran framtid, hans blotta närvaro är en garanti för segrar och för harmonin.
Eller?
För när han kommer så kommer han befinna sig i samma salar där ekot av hans förra tid i tronen eka, gamla spöken som drar fram under Stamford Bridge och mässar hans namn.
Är det verkligen det han vill komma tillbaka till? Till det gamla bekanta som inte är så bekant längre trots att rummen är tapetserade av hyllningarna från 05? Dessa spöken kommer att påminna honom, varenda steg han tar, så att inget blir annorlunda denna gång.
I vissa sektioner kommer han även att få möta de spöken som drog en suck av lättnad när han gick, deras sånger är annorlunda, de minns hur turbulent den sista tiden var, hur allt kom att handla om honom och ingen andra. Och hur klubben led av det.
De kommer inte lämna honom ifred och han kommer att vara tvungen att leva med deras sång så att han inte gör om samma misstag.
Han kommer att behöva varenda trick han kan och lära sig några nya för att leva upp till myten om ” The Special One” Ska bli en återförening med ett lyckligt slut.
VI har en ledning som inte bryr sig om värdet av gamla legender och som inte ägnar en tanke på om de karvar leendet från vårt ansikte om det gagnar deras sak.
De är garantin för att denna återförening, om den äger rum inte kommer att sluta lyckligt. Deras minne och deras tålamod är lika hållbar som dygnfärsk mjölk och vars löften surnar vid första förlusten.
Så vad har vi för alternativ då?
Klopp med sin outtröttliga energi, entusiasm och glädje vilket säkert skulle bli en välbehövlig vitamininjektion på Cobham. Den kombination av fart, styrka och kreativ briljans som hans Dormund spelar och som just nu erövrar Europa gör så att varje älskare av fotboll gråta av lycka och dödförklara Tiki-takans död och förklara att dess välde som ledstjärna över( Oavsett vad Platini säger)
Jag skulle med glädje se honom träna Chelsea nästa säsong om det inte vore för fyra saker; Roman, Buck,Gourlay och Emenalu. De skulle förvandla hans innerliga kärlek till ett leende gåtfullare än Mona-Lisas och säkert inte lämna laget åt hans vision helt obevakat.
Pellegrini finns där som alternativ och jag kan förstå varför. Han har varit konsekvent sen han startade sin tränarkarriär.Han sätter laget framför stjärnorna och tvekar inte att peta dem som inte rättar sig i ledet.
Han förespråkar en disciplinerad offensiv där ingen går bort sig utan alla gör som de tränat på att göra. I det avseendet har an aldrig misslyckats med sina lag . De vet alla vad de ska göra och när de ska göra det. I River Plate,Villarreal,Real eller Malaga har hans vattenstämpel lyst igenom och han skulle inte göra bort sig i vår klubb heller.
Han är en lagbyggare av det slag som vi skulle behöva i Chelsea.,men jag kan inte se honom ta en konflikt med ledningen på ett bra sätt. Han vill bygga laget på sitt sätt, ha kontroll över värvningar och själv kunna ange vilka ambitioner laget bör ha.
Han skulle slänga varenda kostym från Cobham som inte kan hålla sin tunga i styr och som gjorde anspråk på att ha större inflytande på laget än han själv.
Jag skulle välkomna honom till Chelsea om jag trodde att det skulle sluta lyckligt men såhär spontant så känns det inte heller som ett lyckligt äktenskap.
Så vad ska vi ha då eftersom allt när det kommer till kritan kommer obevekligt att handla om vem som kan fylla det själsliga vaccum Roman har med titlar.
Det känns fel att spekulera och det känns inte rätt att hoppas. Det känns som nästa tränare inte är någon vi ska hoppas för mycket på eller fästa oss vid för så långt har det gått att vår öppna famn blivit till ett ansikte vi inte ska vänja oss vid.
Jag ser mig gärna överbevisad i allt jag skrivit. Jag önskar inget hellre än att ha fel och bli positivt överraskad av att nästa tränare också sitter kvar vid denna tidpunkt nästa år.
Så för er som tar den gudiade turen i Stamford Bridges undre. Lyssna på sångerna om d e stora män som varit där och gått i samma korridor som du. Känn magin som omger våra hjältar och njut. Men för guds skull glöm inte att lägga en slant i närmsta önskebrunn när ni kommit ut
