Hoist the Blue Flag 27/2
A Riverside nightmare-Lovén
Det var Feb liksom nu. Den nyfallna snön fick Riverside att lysa som silver. För mig var denna match avslutningen på en 2 veckors Groundhoppingturné i de lägre divisionerna. Efter slutsignalen skulle jag så snabbt jag kunde bege mig till Gateshead för hemfärd. Jag gillade inte upplägget då, det var tight med tid och lite utrymme för oförutsedda aktiviteter, men varje Groundhoppingturné måste avslutas med en Chelseamatch och det är en princip som är överordnad alla andra principer.
Riverside var också ett givet val då jag varit där några år tidigare och sett Geremi´s mål från halva plan. Även om han inte spelade för oss den gången så var det där som min kärlek till denne man började.
Kommer ni ihåg Rochembach? Inte många gör det men just denna dag 11Feb 2006 så spelade han sin livs match mot svinet Gallas som fanns i motsatt ände av Rochembach. 1-0 målet var en produkt av ett försvarsspel jag sett tidigare i veckan på arenor som St James Park i Exeter och som jag hoppades slippa se just denna dag.Vi som var där fick se en arg Gallas försöka ge Cudicini skulden trots att det var han som missade markeringen och som dessutom krönte sin insats med att plöja upp gräsmattan med en helt feltajmad glidtacklig efter han släppt sin markering. Även Ferreira förväntades vara på det ställe som Gallas skulle täckt upp.
Jag ska påminna er om att detta hände på den tiden som vi hade karma på vår sida och att Gallas uppförande inte gick obemärkt förbi. Ett tiotal minuter senare avbröt han matchen och vår andra stabile klippa Maniche fick hoppa in istället.
Matchen slutade 3-0 till Boro och Mourinho hade inga ursäkter. ” Jag vet att ni såg det, jag såg det. Ingen kunde undgå att se det!- Vi var usla och förtjänade inte det stöd vi fick från läktarna, det måste ha varit hemskt att behöva betala för att se detta”
Jag godtog ursäkten då. Förluster var sällsynta på den tiden och någon gång måste ju spelarna falla igenom. Bilden av den gnällande Gallas var den syn jag tog med mig från Riverside och det som jag störde mig mest på.
Nu ett halv decenium senare är det dags igen. Vi ska upp till Riverside och ha allt att förlora eftersom FA-cupen är just nu vår enda chans att vinna något denna säsong (För handen på hjärtat blåbröder.Hur många av er tror på att vi har något med ELtiteln att göra? )
Jag hade gärna varit på Riverside idag. Det är en skön arena i en skön del av England. Om det inte varit för att jag sitter på Arlanda och väntar på ett plan mot Pisa skulle jag gärna stampat sönder bortasektionen och skrikit mig hes.
Om vi förlorar så förändrar det nog inget. Rafa sitter kvar ( Även om Onkel Fester ruvar i skuggorna. Och hoppas på en andra chans)
Det är bara att bita ihop och hoppas på att Rafas återstående 80 dagar går snabbt.
