Hoist the Blue Flag 3/1
Rapport från en station i Ingenmansland-Lovén
Det nya året är här och med den insikten att världen inte gick under förra året heller. De som förlorade mest på det var de som trodde att ett gäng Mayaindianer med god insikt om hur man delar in året i dagar och omvandla den kunskapen till en kalender men vilkas intelligens gällande hur man formade ett samhället begränsade sig till att möta varje konjuktur nedgång med människooffer.
För oss andra som fortfarande lever, andas och till viss del befinner oss i nuet får vakna med de halvhjärtade nyårslöften vi gav igår med vetskapen att 1 Januari är snarare början på ett nytt år än ett nytt liv med nya oanade horizonter.
För n ågonstans i denna värld sitter ju även vår ägare Roman och inte ens han kan undgå att det är ett nytt år, men tror ni att raketer och hans salongsberusade vänner med den fina kaviaren och den fina champagnen fick honom att känna sig extra mänsklig på nyårsaftonens kväll, så till den grad att han tog näsduken i kavajens bröstficka , plockade fram sin guldfyrgyllda penna och lungt dragit sig tillbaka för att skriva ner några löften om 2013.
-Jag ska kicka Rafa och den som jag anställer efter honom kommer att få tid även då resultaten uteblir.
-Jag har tillfullo förstått vad ordet ”Formsvacka” innebär Och vet nu att det är en del av spelet fotboll.
-Jag ska hålla i pengarna och inte spendera £50m på en toppspelare. Jag har förstått att det brukar gå åt skogen när klubben gör så och att det är en del av klubbens DNA att förstöra stora målskyttar.
-Jag ska noga överväga vad jag ska säga till klubbens fans och sedan ringa en trovärdig journalist och avslöja min agenda och visa vem jag egentligen är.
.
-Jag ska skriva ett brev till DiMatteo och be om ursäkt samt låna ut Buck och Gourlay som personliga assistenter som en första avbetalning att utföra allt som DiMatteo önskar.
-Jag har aldrig förstått vad Emenalu gör i min klubb trots att det var jag som anställde honom. Jag tror att jag sparkar honom.
Näääää…..Tror inte det va.?Vid denna tid om ett år har vi haft ytterligare en kanske två tränare, förmodligen betalat ett överpris för ännu en superstjärna som inte kommer att kunna matcha sina prestationer på plan med hans lönekuvert.
Så. Förvänta er vad som helst utom det nödvändiga steget framåt.
***
När jag hörde nyheten om att Ba var på väg till oss blev jag glad. För en överkomlig summa får vi en spelare som hamnar i målprotokollet med korta mellanrum, är skötsam och lojal tillskillnad från den underpresterande, själviske Mr Överarbeta-varenda-jävla-situation-för-att-jag-är-så-förbannat-bra Sturridge vars överpris får mitt hjärta att slå dubbelslag av lycka.
Än så länge ligger vi på plus i Januarifönstret.
Men livet har en tendens att öppna käften och pissa rakt ner i det när saker börjar bli lite för bra.
Queens Park Rangers. Laget som ingen egentligen tar på allvar slår oss på Stamford Bridge och en match som skulle förklaras vara hjärndöd om den hade varit en patient. Det är en smäll på käften, men spelarnas inställning idag var rena misshandeln på min lojalitet.
Det var det sämsta insats jag sett sen jag var på Riverside för några år sen och fick se Middlesborough spela som om de vore världsmästare.
Nu spelade inte QPR som världsmästare. De behövde bara höja sig till allsvensk klass för att vinna och medans spridda delar av Stamford Bridge skanderade ” We know what we are” Så fanns det nog ett par stycken i blå tröja på plan som inte känner svaret komma automatiskt
.
Jag hatar att förlora matcher som kräver karaktär men samtidigt vill jag inte att FSW ska känna sig som en räddare i nöden och bli alltför bekväm med att vinna. Han ska leva med vetskapen om att om att han ska försvinna om några månader och bli en parentes som alla interrimstränare är dömda att bli och när det gäller säsongförväntningarna har de aldrig varit lägre så jag antar att även jag ställt in förväntningarna efter förutsättningarna.
Och då blir summan av alla känslor jag har eller kommer att han så länge FSW är i klubben den att jag känner mig som en strandsatt resenär på en station i ingenmansland och att året som gick eller året som kom är nu levs helt utan hopp om att inget någonsin kommer att förändras i klubben och att denna station som håller mig kvar där jag är, är min plats i det hela så länge inget tåg anländer och tar mig härifrån.
