Hoist the Blue Flag 3/2

Hade planerat ett lite längre inlägg som skulle handla om lite av varje. Men vi får ta det en annan dag. Det är andra saker som måste avhandlas först och när jag skrivit klart ett första utkast insåg jag att det inte riktigt kände vettigt att börja prata om transfermarknad och kaptensbindlar efter detta. 

 

Det här är ett ganska deprimerande inlägg att skriva. Och läsa. Men jag ber er ha överseende med detta och ta er till slutet i alla fall. 

---
 

Det mesta som är värt att diskutera den här veckan hamnar nämligen i skuggan av den ofattabara tragedin i Port Said. Man vet att det är illa när bästa tänkbara scenario är att drygt 70 människor miste livet till följd av slarv och bristande säkerhet. I värsta fall planerades attacken i förväg och fotbollen utnyttjades för att genomföra ett massmord med politiska motiv. Vi vet inte. Men illa är det. Med det sagt: det är inte så mycket vi kan göra åt saken från trygga Sverige mer än att ta en tankeställare och sedan skänka en tanke till offren och deras anhöriga. Inte för att jag vet om det spelar någon roll, men ändå.

---
 

Eländet är inte slut där. Ledsen att dra ner er på det här sättet, men det måste göras ibland. 

---
 

Jeffery Ntuka. Har ni hört talas om honom? Nej, inte jag heller. Inte innan han hamnade på sportsidorna. Den Sydafrikanske backen tillhörde formellt Chelsea så sent som 2009. Han signades 2003 och spelade en del i reservlaget. Det blev inget för honom i Chelsea och han lånades ut i fem år till en belgisk klubb. Han var på gränsen att ta sig in i Sydafrikas landslag och spelade fem A-landskamper. 

 

Det är inget som sägs rakt ut. Men det antyds i artiklarna att han hade en tendens att hamna i trubbel. Att omge sig med fel sorts personer. Det verkar också som att han gjorde sitt bästa för att bryta den onda cirkel han gång på gång tycktes hamna i. 

 

Efter åren i Belgien gjorde han ett sista försök. Tränade några månader med Chelsea innan han flyttade hem till Sydafrika och spel i landets högsta serie. Men gamla vanor är svåra att bryta. För knappt två veckor sedan hamnade han i ett barslagsmål. Någon drog en kniv och den blott 26-årige Ntoka avled av sina skador. 

 

Han var en anonym reserv som ingen visste namnet på, men det spelar ingen roll. Vid två tillfällen kämpade han för att ta sig in i A-truppen. I fem år tillhörde han Chelsea. 

Han var en av de våra . 

---

Så när ni går ut och roar er i helgen, svinga en extra bägare för Al-Ahly och för Jeffery Ntuka.

Och istället för att hålla den blå fanan högt. låt den vaja på halv stång en stund.

För alla de drömmar som dödats.

För alla de gånger som livet och döden tränger igenom vår lilla bubbla och påminner oss om världen utanför.