Hoist the Blue Flag 3/7
Att komma ur en vintersvacka- Patrik Haglund
Sommaren är i allra högsta grad här och det innebär också en ”Postseason Depression” för många av oss. Det är långt kvar tills ligorna drar igång och för min del hjälpte inte Confederations Cup att lindra saknaden av Premier League särskilt mycket tyvärr. Silly Season pågår ju för fullt och sedan börjar försäsongsmatcherna spelas. Först då kan Premier League kännas nära.
Spelschemat släpptes ju för inte så längesen och man kan konstatera att Chelsea har några riktigt tuffa bortamatcher i inledningen. På senare år har Chelsea mer eller mindre fått ganska lätt motstånd i början av säsongen. Till exempel förra året var de fyra första matcherna mot lag som kom att slåss i bottenstriden. I och med dessa relativt lätta säsongsinledningar har Chelsea kunnat rivstarta och få ett rejält momentum de första månaderna. Sedan har detta momentum helt stannat upp i och omkring november. Vad kan det bero på egentligen?
Nu tittar jag rätt långt in på säsongen, men det här är ett återkommande problem som Mourinho och Chelsea borde ha tankarna på under försäsongen. Det finns såklart flera anledningar till detta problem. Den första och kanske enklaste orsaken är att spelschemat har många gånger blivit tuffare under oktober och november. 2012-13 mötte Chelsea Man United hemma i slutet av oktober och i november kom både Liverpool och Manchester City till Stamford Bridge. I november säsongen 2011-12 spelade Chelsea mot Liverpool och i december mot både Manchester City och Tottenham. Även säsongen 2010-11 blev matcherna tuffare tidigt på vintern då Tottenham, Arsenal och Everton mötte Chelsea i december. Några enstaka poängtapp mot topplag är väl dock inte så farligt. Det är när lag som Sunderland, West Ham och Wigan (inget illa menat) plockar poäng som svackorna blir riktigt djupa. Detta är alltså bara en del av problemet.
En större orsak till denna vintersvacka är bristen på variation i hur laget spelar rent taktiskt. Säsongen 2010-11 var nog detta problem som störst. Laget hade en stor brist på kreativitet och kom stundtals ingenstans i sitt spel. Sidledsrullandet blev otroligt frustrerande och när motståndarna spelade långt ner med backlinjen hade Chelsea inget svar. En saknad av en plan B gjorde då att Chelsea tappade mycket poäng. Den gångna säsongen fanns en brist på variation i framförallt november månad också, fast på ett annat sätt. Hazard, Oscar och Mata är tre ganska lika spelare och när motståndarna började lista ut hur dessa spelare agerade var det lättare att försvara. Hazard i synnerhet hade ju varit ostoppbar under inledningen men kom lite ur form under vintern.
Det sistnämnda kan man säga leder oss in på en annan orsak. Att Chelsea ställer upp med i stort sett samma lag under flera månader, så att spelarna blir slitna och trötta. Ett återkommande agerande ifrån tränarna. Di Matteo gjorde det bra, för han visste sin starkaste elva. Det var ungefär Cech, Ivanovic, Terry, Luiz, Cole, Mikel, Ramires, Oscar, Mata, Hazard och Torres. Men han använde nästan aldrig Moses, Sturridge, Azpilicueta och Romeu som hade kunnat avlasta ansvaret från de andra spelarna. Startspelarna blev då trötta och när till exempel Sturridge väl kom in var han inte lika redo för uppgiften eftersom han knappt spelade.
Psykologi spelar stor roll i sport och i synnerhet i fotboll. Det momentum som Chelsea oftast bygger upp under säsongsinledningen skapar enorma förväntningar hos supportrar och media. Samtidigt krävs det mycket för att övermodet hos både supporter och lag ska försvinna. 1-4 mot Atletico Madrid förra året var bland det sämsta jag sett Chelsea prestera, men inga varningsklockor ringde varken hos mig eller hos andra supportrar eftersom det knappt var mer än en vänskapsmatch. Efter det borde Chelsea gjort något åt defensiven.
Vi får hoppas att Mourinho och Chelsea kan hitta en mer jämnhet i ligaspelet nästa säsong. Under Mourinhos första tid i Chelsea fanns inte det här problemet, och därför kan man ju hoppas att Chelsea behåller ett momentum rakt igenom hela säsongen.
