Hoist The Blue Flag
Visst såg jag det mesta från fotbolls-VM i sommar och lite allsvenska matcher har det ju också blivit, så helt svältfödd är man ju inte. Men ändå, det är något visst när den ”riktiga” fotbollen drar igång. Svensk fotboll är ju inte riktigt samma sak och VM gick ju mest ut på att se hur alla Chelseaspelare skötte sig. Jag måste säga att jag gillade det jag såg från Cristian Atsu, han kan nog göra mycket nytta i Everton den här säsongen. Hoppas bara att han inte får storhetsvansinne efter en säsong på Mersyside och anser att han ska ha en given startplats till nästa säsong. Det är tydligen lätt hänt... Tankarna innan premiären har annars vandrat kring hur de nya spelarna ska komma in i truppen, om långköraren Cech kontra Curtois och hur vi ska bli bättre än året som gått.
Ett av våra största problem i ligan förra säsongen var när de på pappret lite mindre lagen backade hem och gjorde det trångt, då hade vi sällan något bra svar utan körde fast gång på gång. Jag är nästan säker på att vi tog mer poäng mot den övre halvan än den undre av tabellen. Mourinho upprepade då flera gånger att laget inte var redo för att vinna titlar och refererade till sina spelare som allt i från okläckta ägg till små hästar. Nu har han fått krydda den trupp han lärt känna under ett år med fyra nya spelare plus en ny målvakt tillbaka från lån och han anser nu att truppen är komplett. José Mourinho är en pragmatiker ut i fingerspetsarna och han visar ingen sentimentalitet när det kommer till laget. Därför förvånade det mig inte att han valde att ställa Curtois i målet från start. Petr Cech har tveklöst varit en av ligans bästa målvakter de senaste tio åren och han har säkerligen flera år kvar som en av världens bästa målvakter, men med det sagt så är den tio år yngre Curtois redan på samma nivå och har således fler år att ge på toppnivå. Min gissning är att han får vara förstaval i år och om det visar sig att han håller lika bra nivå i Englad som han gjort i Spanien, så kommer han att behålla den platsen. Om det dock skulle visa sig att Premier League av någon anledning inte skulle passa belgaren lika bra så är världens just nu bästa reservmålvakt redo. Jag hoppas bara innerligt att Cech trivs bra i London och kan tänka sig stanna kvar även om det mest blir cupmatcher.
Att Mourinho låter kvalitet gå före känslor visar även värvningen av Fabregas, som inte var helt uppskattad av alla fans pga gamla uttalanden och hans förflutna som en Arsenalikon. José brydde sig dock inte om gamla synder, utan identifierade i stället en spelare som kunde tillföra något som vi saknade. Plikten framför känslor. Tre assist i premiären inklusive en drömlobb fram till Schurrles 1-2 blev resultatet. Och jag anar att många Chelseasupportrars känslor kring spanjoren kommer att mjukna om han fortsätter att spela så här. För säga vad man vill om Mikel och Ramires, de har definitivt sina kvalitéer, men vad gäller spelförståelse, blick och passningsfot, så har vi helt klart fått in en ny dimension nu.
Ytterligare ett nyförvärv som debuterade från start var Diego Costa. Han såg pigg och spelsugen ut och med ens infann sig känslan att det händer något så fort bollen kommer upp till forward. En känsla som, i alla fall jag, har saknat den senaste säsongen. Måtte han bara hålla sig hel under säsongen, då har vi äntligen en anfallare som kommer att sprida skräck bland ligans mittbackar igen.
Det går naturligtvis inte att göra alltför djupa analyser efter bara en match, men så som matchen utspelades blev det svårt att inte dra paraleller till förra säsongen. Burnley ställde en fråga direkt med ett tidigt mål och bilder från Sunderland och Stoke började genast göra sig påminda i mitt huvud. Men till skillnad från de fadäserna så svarade Chelsea snabbt och starkt med tre mål innan halvtid och matchen var i praktiken avgjord. Det må bara vara en match så här långt och det må vara mot en nykomling, men men många av de frågetecken jag såg under förra säsongen fick i alla fall ett positivt svar under premiären och mer än så kan man ju inte kräva så här långt.
