Hoist the Blue Flag 5/3
Don´t fear the darkness - Postat av Lovén
Don´t fear the darkness
Så var det dags igen.
FC Mordor kommer åter till stan med sitt enturage av mörkermän, grässniffande svartalver , bollmagiker framavlade i la masias gengruva med hormondropp och vinnar-dna. De kommer med en Platini med sitt huvud så djupt uppkört i Mordorledningens röv att omvärldens ljus inte längre är naturligt (Även om han själv anser det vara det bästa stället att utse domare från).Det underlättar dessutom att ha huvudet placerat där när omvärlden gör sig påmind genom kritik och krav på rättvisa.
De kommer i tron att Chelsea bara ett gupp på vägen fram till finalen, att deras namn redan är graverad i Champions Leauge pokalen. Konspirationsteoretiker världen över säger sig veta att Real och FC Mordor är föutbestämda att spela denna final. Jag tror inte ett dugg på det. Jag tror bara att FC Mordors namn är det enda givna.
FC Mordor har länge seglat på vågen att de skulle vara någon slags guerillarörelse inom fotbollen, att genom historien varit den som stått ensam i kampen mot allt ont och korrupt som de aldrig varit en del av. Den sanna kärnan av sanningarnas sanning har funnits att beskåda i klubben som alltid varit mer än en klubb och som ser sig som sinnesbilden av det som är rent och sant. Att de vinner är det enda kvittot de behöver. De spelar som om de aldrig tagit emot 50 miljoner för att spela en uppvisningsmatch i en diktatur, eller att förra sponsorns tröjor var sydda av barnarbetare eller att den nuvarande är en annan krititserad regims instrument. De spelar med en enda konkurrent om ligaguldet, alla andra är statister som måste se på när de två maktfullkomliga gör upp om talanger, pengar och enkelriktad beundran.
Det går att hitta tusen anledningar att ogilla FC Mordor om man vill, en del är grundlösa, tagna ur sitt sammanhang. Direkta osanningar men alltsom oftast hittar man ett frö av sanning i den ström av anklagelser som de dagligen de utsätts för. Jag kommer inte undan, är inget undantag och kommer aldrig backa när det gäller mina åsikter om denna klubb. För mig är de arroganta, självgoda hycklare som är en del av spelet de säger sig stå över. Jag har andra mer konkreta skäl förutom de gånger som vi blivit orättvist behandlade men vi lämnar det åt sidan ett tag och fokuserar på fotbollen en stund.
Den första och viktigaste frågan är om vi kan vinna matchen mot mörkrets makter?
Givetvis inte är mitt svar.
Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra för att slå FC Mordor när de rullar in med sin cirkus av katalan-koma drabbade mediaschamaner. Däremot hoppas jag påföljande. Att vi förlorar för att vi var det sämre laget. Inte p.g.a. en domare som inte kan se en hands eller som inte tillåter att man rör "the preciuos" kropp. Eller ser straffar där det inte finns några straffar att se. Jag vill helt enkelt att Chelseaspelarnadrar för gardinerna, tejpar dörrspringorna och tänder ljuset när / om Alvés, Busquets och Sanchez kvalitetskontrollerar Stamfords Bridges gräsmatta. Att de tänker sig bort till en ljusare plats när handboll är tillåtet för de rödblå och tyst nynna ”Blue day” när de hänger sig att omringa domaren om den råkat gå emot Platinis direktiv: "Släpp inte in mörkret!!, öppna inte dörren till natten för att ta kampen utanför, där är ni blinda". Det är allt jag vill och hoppas på.
Lampard säger sig att alla spelare har en ouppklarade affärer med FC Mordor, att de inte glömt hur de blev rånade på Stamford Bridge. Det är en sån kommentar vi blå behöver att höra, att ingen tänker lägga sig på rygg och blotta strupen bara för att mörkret är dem övermäktiga för INGEN har glömt den där känslan vi alla hade den där dagen och bilden av en jublande Platini har etsat sig fast i minnet så klart att det lika bra kunnat hända förra veckan.
För vinner vi är fotbollen den största vinnaren. Då kan vet vi att motivation kan slå klass om den spelas under fanan av Chelsea underpresterande och rostiga maskin som en gång för alla vill räta ut frågetecknen om deras inneboende klass. En seger skulle vara det som visar alla att ingen är rädd för mörkret, att det kan besegras även mitt i natten. Jag har redan börjat hoppas att inget är avgjort när jag står på camp nou och är en del av det kollektiv som vunnit kampen om läktaren och som sjunger på ett sätt som det aldrig sjungits på Camp Mordor förut och berusad av lycka tar festen till Barcelonas gator.
Bring ´em on!!
KTBFFH!!!
