Hoist the Blue Flag 5/5
Utslagna fotbollsmördare - av Isaksson
Hoisten är inte riktigt död, men den lever inte riktigt heller. Detta är inget återuppväckande utan snarare ett litet livstecken. Ett ganska spretigt och inte direkt djuplodande sådant.
***
Gårdagen bjöd på en mållös tillställning på Stamford Bridge och det lilla hopp om ligaseger som fanns försvann definitivt. Vi var med länge, men föll på målsnöret och de som fällde oss var inte några toppkonkurrenter utan klart mer beskedligt motstånd. De fyra poängtappen på hemmaplan (WBA 2-2, West Ham 0-0, Sunderland 1-2, Norwich 0-0) känns synonyma med säsongen liksom det faktum att Chelsea lämnat arenor som St James' Park, Villa Park och Selhurst Park utan att ha spräckt nollan.
Att göra mål är dock svårt när man spelar med tio försvarare och endast fokuserar på att få tiden att gå. "Experterna" är tydliga där. Fotbollen segrade när Atletico tog sig vidare och detsamma gäller nu när Chelsea är borta från kampen om ligatiteln. Men hur skulle Chelsea ha agerat? På bortaplan mot Atletico, före Real och Barcelona i La Liga och med dödligt vassa omställningar? Med en reservbetonad startelva på bortaplan mot Liverpool, etta i Premier League med elva raka segrar och en hyperfarlig offensiv? Göra samma fel som andra och förlora? Äh, låt de som gnäller gnälla...
Men, det är lite märkligt.
Chelseas parkerade buss (som det så fint heter) i två matcher definierar hela säsongen. Chelsea är världens tråkigaste lag som alltid parkerar bussen. Finns en del som ska sluta titta på fotboll för att Chelsea och Mourinho förstör den. Patetiskt! I Premier League är det faktiskt bara City och Liverpool som gjort fler mål och inte var det någon buss Mourinho tog med till Etihad eller White Hart Lane? Inte heller syntes någon dubbeldäckare till när Liverpool, Arsenal, Tottenham, PSG eller Atletico kom till Stamford Bridge.
I min värld agerade Mourinho oerhört smart i de matcher där fokus riktades mot en stark defensiv och försök till snabba omställningar (kan läsas som parkerad buss och långbollar för den som vill det). En taktik som fick stopp på Atleticos press och omställningar. En taktik som fick stopp på Liverpools offensiv. En taktik som fungerade precis som på Camp Nou för två år sedan, med tio man. Den här gången satt dock straffen vår anfallare orsakade. Det var inte skrivet i stjärnorna denna gång...
***
Ligan?
Vi faller på att inte kunna avgöra de matcher där vi för spelet.
Champions League?
Tillfälligheter. Hade 1-0 stått sig till halvtidsvilan i returen mot Atletico hade kanske (förmodligen) bussen backat in på arenan och att den fungerar vet vi ju. Hade det minuten innan straffen blivit 2-1 hade troligtvis också bussen ställts upp och kanske hade det också kunnat innebära en resa till Lissabon. Nu var Atletico inte oförtjänta att vinna, inte alls, men marginalerna är små och om alla dessa om inte funnits...
***
Summa summarum.
Med två omgångar kvar av Premier League var vi fortfarande med i titelracet. En viss skillnad mot förra året då vi var trea, 16 poäng efter United. Eller 2012 då vi var sexa, 22 poäng efter City.
Champions League slutade i semifinal. En viss skillnad mot förra året då det tog slut redan i gruppspelet. Visst, vi vann Europa League, men det är ändå något annat med Champions League.
***
Silly season.
Snart börjar eländet igen. Med truppen vi har och de spelare som finns ute på lån så behövs det dock inte så väldigt mycket aktivitet på transfermarknaden. Visst finns det luckor i truppen, men vi nådde ändå CL-semi och var med i titelkampen i ligan nästan in i det sista. Så mycket jobb borde alltså inte behövas?
***
Det känns som att vi är tillbaka där uppe och går en ljus framtid till mötes.
CTID!
