Hoist the Blue Flag 6/8

Nyss hemkommen från jobbet så sitter jag i skrivande stund och kollar på en instabil stream som visar Chelseas träningsmatch mot Rangers. Det kommer att dyka upp en rapport från den matchen av någon som tittat med lite mer analytiska ögon. Jag sitter väl mest och slötittar. Jag brukar inte lägga allt för stor vikt vid vänskapsmatcher. Jag brukar i princip aldrig ens se på dem.
 

Där bränner Lamps en straff... nåväl.

 

...

 

Jag har inte sett en fotbollsmatch sedan sista Premier League omgången (nej, jag såg faktiskt inte CL-finalen, inga av landslagets kvalmatcher heller) och det är nog först nu som jag inser hur mycket jag har saknat det. Det här var ju en vänskapsmatch och det är väl sak samma hur det går. Jag kan titta ganska avslappnat. Av någon anledning längtar jag till ligapremiären då jag får titta på samma lag fast med hjärtklappning, ansträngd andning, handsvett och stirrig blick. 

 

Nu släpper Chelsea in en 16-åring från Sierra Leone! Har ingen aning om vad det är för en. Och vi får äntligen se ynglingen med truppens festligaste namn när Tomas Kalas får hoppa in och spela mittback bredvid J.T. Det är svårt att se, med streamens dålig upplösning, men visst är det McEachran där på mittfältet?

 

Så nej, jag är inte så social av mig när det kommer till Chelseamatcher. Har svårt att se matcher med andra, framförallt på sportpubar och dylikt. Jag gillar inte att ha folk omkring mig som stör. Och folk omkring mig gillar inte mig när jag blir helt okontaktbar. Ni kan ju fråga min stackars kompis som fick för sig att det skulle vara en bra idé att se Champions League finalen -08 tillsammans med mig. Det är dock  ingen idé att fråga mig om just det tillfället, vad mig anbelangar har en sådan match aldrig spelats. Har inget minne av den kvällen. Det är bara en del av någon UEFA konspiration. 

 

Och där blåste domaren av matchen.

 

...

 

Det var den där synnerligen intressanta artikeln om banden mellan Chelsea och Rangers som gjorde mig tillräckligt nyfiken för att leta på en stream och se andra halvlek trots att det bara var en träningsmatch. Att de där banden överhuvudtaget existerade var en nyhet för mig men de förklarar en radda av min kollega Lovéns kommentarer och länkar på Facebook i samband med matcherna mot Malmö. Själv tyckte jag mest att det var kul att MFF gick vidare, jag skyller det på de tre år jag bodde i staden, inte alltför långt från Malmö Stadion. 

 

Hur som helst. Att Rangers och Chelseas fans knyter band och blir kompisar är bara trevligt. Att Rangers fans blir avstängda för att sjunga sekteristiska anti-katolska sånger är mindre trevligt. Jag har svårt när det blir för mycket politik inblandat i fotboll. Men det är ju lätt för mig att säga som varken blivit förtryckt på grund av min religion eller fått någon familjemedlem bortsprängd i något meningslöst attentat. 

 

Det finns förstås alldeles för många exempel på hur fotboll blivit politik. Ok, visst, jag förstår den bakomliggande konflikten mellan Real Madrid och FC Mordor och hur den bottnar i inbördeskriget och den förkastliga Francoregimen. Jag förstår att den fyllde en funktion. Men samtidigt känns det som att de som idag spelar för Madrid, eller de flesta fans som idag stödjer dem, knappast kan klandras för de avskyvärda händelser som inträffade mellan 1936 och 1975. 

 

Eller ta rivaliteten mellan Millwall och West Ham. Senast de möttes var i FA-cupen 2009, och det gick ju som det gick. Den rivaliteten har anor från den viktorianska eran. Det är över 100 år av fotbollsvåld och de bråkar fortfarande! Get over it!

 

Nog om det nu.

 

---

 

Till sist: Det är sällan jag får tillfälle att dela med mig av musiktips på den här bloggen. Men nu kan jag inte riktigt låta bli. 

 

Via en gammal kompis hittade jag på Spotify en artist som gör musik under det smått fantastiska namnet Zola Jesus. Tveksamt om det har någon koppling till vår frälsare. Tror inte det har någon koppling till Jesus heller. Men det är ruggigt bra, åtminstone om man gillar Bat For Lashes, Tilly & the Wall och liknande band.