Hoist the Blue Flag 7/7
Malaparte in pieces
Det är årets första riktiga sommardagar.Solen låter tusentals solkatter dansa på ytan av en uppgående sol medans livsälskande vindar tar morgonpigga seglare dit dom i en takt som de säkert tycker är perfekt.
Jag sitter på bryggan vid Von Kocks vik och beskådar det hela. Kajaken är balanserad med packning som jag behöver på min dagstur. Jag är nybadad och lillan överlämnad till mina vänners omsorg. Jag vill inte ge mig av, det är inte riktigt tid för det. Världen som den visar sig denna underbara morgon i början på Juli är alldeles för bra för att stressa bort påsedvanligt manér. Jag låter allt sjunka in en stund innan jag sätter mig i kajaken och tar sydsyd-öst riktning.
11 timmar senare sitter jag på en liten ö med branta klippor och en skyddande vik. Vindskyddet är uppe .På gasolköket puttrar en gulasch.
Med mig i bagaget har jag lite samlade skrifter av Curzio Malaparte. Det har blivit något av en sommartradition att läsa honom under årets ljusa del. Jag gillar hans språk.Lättillgängligt och rakt ofta dubbelbottnat med en personlig schvung. Jag gillar hans sätt att hitta kornet som blir till stora berättelser. Tills helt nyligen var d et helt obekant för mig att han anses som en av sportjournalistikens grundare. Malaparte var fascist i början av karriären. Men en kritisk sådan. Detta ledde till många dispyter med Italienska dignitärer vars kulmen nåddes vid ett Tysk-Italienskt kulturmöte när han beskrev Hitler som en grälsjuk kvinna och på samma tillställning förolämpade Italo Balbo,( Sannorlikt den enda luftfartsminister tillika flygmarsalk som skjutits ned av det egna luftvärnet då han i en ambitiös morgonstund ville pröva dess vaksamhet vid den libyska kusten) . Moussolini kunde inte låta fängsla honom igen( han hade precis avslutat ett fängelsestraff ) Han var alldeles för populär. Straffet blev istället att han under 3 år inte fick skriva något politiskt och inte yttra sina åsikter offentligt. Italo Balbo som var mån att Malaparte inte skulle trivas såg till att han skulle bli La Stampas nya tillskott på sportredaktionen.
Så vad gör man om man inte får yttra sig om sin omvärld trots att hela hans litterära alibi kräver det? 1930 blir han skickad av en skadeglad Balbo till landsbygden för att följa Giro DÍtalia i dess fulla längd.
Alfredo Binda var cyklingens stjärna nr 1 1930 hade han vunnit Girot 4 gånger och var en firad megastar som ofta syntes på premiärer med sköna damer vid sin sida. Malaparte hade träffat honom innan vilket gjorde det lätt att intervjua honom. Men som alltid hittar han kornet som hans historier ofta vilar på. Alfredo Binda var nämligen inte skolad i Italien utan i Nice, Frankrike och det var det enda han behövde för att förlöjliga Italiens sportsamfund.
Nu satte inte det inledande repotaget tonen för resten av serien. Han blev snabbt tagen sporten och den fysiska prestation som den krävde av sina utövare. ” Spelets regler” är för mig en klssiker. Allt drama som man kan hitta varsomhelst i världen silar han genom sitt öga och koncentrerar till ett mästerverk där Mästaren Binda blir utmanad av Luigi Marcisio,Carlo Braccetta och Leo Grieba. De sista sex etapperna kommer helt och hållet handla om dessa fyra män och Malapartes karaktärsbeskrivningar saknar motstycke i modern sportjournalistik . I Malapartes värld stiger de ur sina personer och blir delaktiga i ett klassikt drama där ädel vilja tar dem framåt på en väg kanatd av utmaningar.
Alfredo Binda förlorar till slut mot den unge ( 21 ) Luigi Marchisio. Vilket Malaparte inte lägger någon större vikt vid. Han avslutar repotageserien med att intervjua en Toscansk bonde.
När boken är slut är batterierna till min pannlampa det med. Solen har börjat stiga i öster och sova är ett måste om jag ska orka den 11 timmars långa paddlingen tillbaka till Ornö.
------
Tillbaka i staden med allt vad det innebär tar jag en funderare på vad Malaparte s kulle ha tyckt om den moderna fotbollen.
Han reste runt i kriget europa utan att intressera sig för kriget i sig. Han var mer intresserad av att hitta människor i skuggan av de stora slagen och beskriva vad kriget gjort med dem och vad de blivit p g a av den.
Ofta gör han det med en skrivteknisk briljans som få kan kopiera. Han är som en radio som skannar sin omgivning på alla plan och får ut ett resultat av det.
Jagkan se honom sitta på VIP läktaren med UEFAs toppmän och mingla på festen efteråt och underhålla sin omgivning med s in kvicka tunga.
Jag kan också se hans krönika om Spanien. Hur han helt förkastar sättet de vann på genom att peka på att fotboll likt teater handlar om att ge publiken en historia. Inte genom att avveckla anfallsfotbollen och istället spela handboll med fötterna.
Fotbollen som sport skulle han hylla för laget och den kamratskap den ger och peka på dess solidariska sidor. Han skulle inte ha några problem att hylla de superstjärnos som existerar inom dess värld.
”När matchen är spelad, är den oavsett resultatet över och träningen till nästa match har redan börjat.” Skrev han när Inter mötte Perugia så jag drar den slutsatsen att han inte skulle hylla mästare mer än de som förlorare eftersom de spelade inom samma sport och de gav allt för den, vilket Malapartes hyllade mer än något annat-Viljan ,Ambitionen.Prestationen vad man gör mot sin kropp för att uppnå det man drömt om är ett av människans särdrag som fascinerade honom mest.
Det vore en dröm att väcka honom ur sin långa vila och förklara hur fotbollen fungerar och hur den engagerar folk i alla länder på denna jord.
Kanske skulle han ha svarat något i stil med.
”Ni är människor , inte sant.? Fortsätt med det!”
