Hoist the Blue Flag 8/8
Anelka, klubbkänsla & Silly Season - Postat av Andersson
Måndag kväll med en veckolång ledighet just påbörjad och här sitter jag och kollar på baseball. Det är på den nivån. Helt ok match, ännu ett i raden av möten mellan Red Sox och Yankees. Men det här är en Chelseablogg och det finns gränser, till och med för mig, för hur långt från ämnet jag kan tillåta mig att hamna.
Så vad kan man prata om en dag som denna, då nyhetsläget gått från torrt till snustorrt.
---
Anelkas evetuella arrogans
Det första jag såg när jag slog på datorn i morse var en kommentar på redaktionens interna forum, från president Karlström, angående att det verkade brutit ut någon sorts folkstorm på the Shed. Vårt eminenta forum alltså, inte läktaren på Stamford Bridge. Inte på samma nivå som de lite mer handgripliga folkstormarna kring Three Point Lane, men ändå.
En av våra skribenter hade i en artikel skrivit följande om Nicolas Anelka:
“Anelka har haft nyrika Paris Saint-Germains ögon på sig och med bara ett år kvar på sitt kontrakt så bör Chelsea vara angelägna över att göra sig av med den arrogante fransosen.“
That’s it.
Men det tog hus i helvete.
Missförstå mig inte nu. Vi gillar att det blir reaktioner på det vi skriver. Men det kanske blev lite väl stora reaktioner på en lite väl liten grej. Det är ju lätt hänt att nyanser i det talade språket faller bort i anonyma nätforum (även om de flesta som är aktiva på the Shed har varit med såpass länge att folk har koll på varandra i vilket fall). Det är lätt att småsaker blir uppblåsta när folk väljer en eller en annan sida och har en poäng att göra. Jag förstår.
Men kom ihåg: Vi på redaktionen är i bästa fall ett gäng glada amatörer. I värsta fall är vi bara amatörer.
Nå. Det är såklart fel att i en nyhetsartikel komma med personliga åsikter. Men samtidigt tror jag de flesta förstår att just det här är en personlig åsikt och inte fakta.
Att skriva på ett personligt sätt är inte detsamma som att skriva personliga åsikter, men det är svårare än man kan tro att hålla sig på rätt sida av den gränsen.
---
Och nu när ämnet kommit upp måste jag ju ha någon sorts åsikt om saken. Jag menar, hade jag fått betalt för det här bloggandet så hade jag fått betalt för att ha åsikter om allt oavsett grad av relevans.
Och vad tycker jag då? Tja, jag håller inte riktigt med nyhetsskribenten. Som jag ser det får Anelka ibland lite väl oförtjänt kritik. Jag ser inte att Anelka skulle vara mer arrogant än anfallskollegan Drogba. Och om man nu bestämmer sig för att studera kroppspråk så blir jag ofta mer irriterad på Drogbas agerande när han är på dåligt humör än vad jag blir på Anelka.
Till sist har en del forumanvändare avhandlat Anelkas agerande i samband med en bränd straff i någon match i Moskva som jag underligt nog inte har några som helst minnen av. Alltså... människor reagerar olika. Vissa jublar stort när de gör mål och bryter ihop när de missar. Vissa är mer tillbakadragna i sina reaktioner. Och den här matchen, om jag nu låtsas att den faktiskt spelades, var en sjukt viktig match inför ungefär hur många människor som helst på stadion och framför TV-apparterna. Det skulle inte vara helt otänkbart att en människas reaktioner under den pressen dövas en aning av stundens allvar.
---
Och apropå det: I ett tidigare inlägg här på Hoist så ställde skribent Rickan följande fråga:
"Vilka skrev föresten att vi måste ersätta och göra oss av med Drogba? Hur tänkte ni?"
Eftersom jag är en av dem som tänkt i dessa banor kände jag mig manad att svara. Vilket känns vettigt eftersom den frågan handlar om vad de kan bidra med på planen och inte deras kroppspråk. Så jag började skriva ett långt och omständigt svar innan jag insåg att jag redan avhandlat det här ämnet i ett tidigare inlägg.
---
Lite tankar kring silly season
Zhirkov lämnar till sist Chelsea och det var väl inte direkt någon högoddsare. När han värvades tror jag de flesta var överens om att det var lite av en chansning. Men åtminstone jag tyckte att det var en chans värd att ta. Men skador och konkurrens gjorde att ryssen aldrig fick någon riktig chans och han hade inte fått det kommande säsong heller.
Alla vinner på den här affären. Chelsea skapar utrymme i truppen. Zhirkov får sannolikt betydligt mer speltid. Och ryska ligan får tillbaka en bra spelare. Jag är ledsen att det inte fungerade, Zhirkov, men tack för att du försökte.
---
Min kollega och medbloggare Lovén skrev ett inlägg på redaktionens interna forum om ett rykte som sa att Mikel äntligen kanske var på väg från Chelsea till Juventus. Men säg den lycka som varar för evigt. Det visade sig att det inte fanns någon substans bakom ryktena.
Jag förstår fortfarande inte att Mikel och Ferreira finns kvar i truppen.
---
Arnesen lämnade som bekant arbetet med Chelseas akademi i våras och flyttade till Tyskland. Man kunde tro att han nöjt sig med att snatta lite kontorsmatriel när han flyttade. Inte Arnesen inte. Han plockade med sig halva (nåja) ungdomsakademin. Plötsligt känns det intressant att följa Hamburg i en Bundesliga som bara blir roligare och mer spännande för varje år.
---
Sedan har det ju som bekant värvats en del i veckorna. Fyra unga lovande talanger och ändå pratas det om den åldrande truppen. känns som att AVB satt igång en generationsväxling lite i smyg. Lägg till dessa spelare som Luiz, Ramires, Kalas och McEachran så ser det rätt lovande ut. Enda smolket i bägaren är FC Mordors återköpsklausul i Oriol Romeus kontrakt.
---
Någon sorts utläggning om klubbkänsla
Lukaku sa i samband med värvningen något i stil med att det var en dröm att komma till Chelsea. Vilket faller under kategorin “Ja vad fan ska han säga då?”.
Hur som helst: Detta uttalande tolkades av vissa fans som att han länge gillat och hållt på Chelsea och att det i sig gör honom till en lyckad värvning. Och vad vet jag, det kanske är så. Min poäng är att det inte spelar någon roll. Klubbkänska är inte oviktigt men det har också blivit lite överskattat.
Personligen struntar jag fullkomligt i vilket lag han tidigare hållit på och är av åsikten att det inte spelar någon som helst roll. Det är underligt att vissa fans räknar med att en ny spelare ska älska sitt nya lag, som han nyss skrivit kontrakt med, lika förbehållslöst som en mångårig supporter.
Vi pratar om professionella fotbollsspelare. Jag begär inte att de ska älska laget från början. Jag begär att de ska göra allt som krävs för att laget ska vinna och därmed göra skäl för sin lön. Om de sedan trivs i laget, är bekväma med lagets filosofi, gillar sina lagkamrater, respekterar sina tränare, och om de framförallt känner stöd från supportrarna... DÅ, inte förr, kommer klubbkänsla och lojalitet.
Den enda jag verkligen trott på när han inför en övergång sagt att han alltid hållt på sitt nya lag var när Fernando Torres gick till Liverpool. Det ryktades även om att han och några kompisar hade skaffat sig en varsin YNWA tatuering.
Och var hittar vi Torres idag?
---
Red Sox kvitterar i botten på nionde inningen och matchen ser ut att gå mot förlängning. Kan bli en lång natt. Och oj vad jag längtar till ligapremiären.
Ceterum autem censeo, FC Barcelona esse delendam!
John Andersson2011-08-08 23:51:00
