Höstkrönika: Det nya Arsenal
Ett bländande anfallsspel och det bästa försvaret i ligan. Men det allra viktigaste, en gemenskap och passion som på länge inte har skådats. Frågan vi ställer oss nu: Kommer det att hålla hela vägen?
Det var en sen avspark i den första omgången på Selhurst Park där Arsenal och Crystal Palace skulle inviga årets Premier League-upplaga. Det fanns en hel del likheter mellan inramningen i denna match och fjolårets inledning mot Brentford som vi alla vet hur det slutade. Men nu var det skillnad.
En revanschlusta och passion med ett spel som höll annan klass än vad fotbollsvärlden varit vana vid att se från Arsenal, fick både en och annan att höja på ögonbrynen. För matchen skulle inte sluta så som manuset egentligen var skrivet för den femte Augusti på Selhurst Park. Nu var det dags att visa, att ge en förvarning på vad som komma skall den här säsongen. Att Arsenal för en gång skull, skall tas på allvar igen.
2-0 skrevs slutresultatet och den perfekta premiären följdes upp med fyra raka vinster. En bra start, men medier poängterade att tappet snart skulle komma. För vilka hade Arsenal egentligen mött? Palace i premiären och Leicester i katastrofal form samt nykomlingarna Bournemouth och Fulham. Man kan trots allt bara möta det motstånd man har framför sig men matchen vi alla väntade på kom när Arsenal reste till Old Trafford. Arsenal var bra, Arsenal var dominanta och borde kanske ha vunnit, men det räcker inte alltid i fotboll och årets första förlust blev ett faktum. Skulle man resa sig efter detta? Från Arsenals sida fanns det inga som helst tvivel.
De nya titelutmanarna
Åtta raka matcher utan förlust staplades upp, däribland vinsterna mot Spurs och Liverpool som skeptiker på förhand menade återigen skulle bli de riktiga testen. Sen justerade skeptikerna om sina åsikter. Liverpool var ju i dålig form och dessutom fick Arsenal med sig en diskutabel straff. Mot Tottenham spelade många på det faktum att Arsenal spelade med en man mer i 30 minuter. Åtminstone jag började genast att dra paralleller till föregående säsong när Arsenal fick emot sig en tveksam straff och en utvisning mot Spurs. Den gången handlade det från medias håll snarare om hjärndött försvarsspel och att Tottenham gav ett styrkebesked, än att hemmalaget fick stor hjälp på traven.
Oavsett vad var det nu det började tisslas och tasslas om huruvida Arsenal skulle bli årets titel-konkurrenter för City som givetvis var och fortfarande är stora favoriter. En hel del spekulationer slutade i hypotetiska scenarion och togs nog aldrig riktigt på allvar - för Arsenal skulle ju börja tappa snart.
Likt tidigare fortsatte Arsenal att ånga på likt en maskin, men prestationerna började se lite knackiga ut. En knapp seger mot Leeds och poängtapp borta mot Southampton följdes upp med en bortaförlust mot PSV i Europa League. Arsenal behövde därmed studsa tillbaka mot Nottingham Forest i ligan. En match tillslut slutade i en oerhört viktig 5-0 seger där man spelade ut hela registret och man behöll därmed förstaplatsen inför Londonderbyt mot Chelsea på Stamford Bridge.
Höstens tyngsta värdemätare
Om inte Liverpool var det största testet hittills så va det just denna match mot Chelsea som på förhand skulle vara det. Ett Chelsea i svacka förvisso men ack så svårt bortaderby som verkligen skulle säga var Arsenal befinner sig någonstans. Arsenal har visat att man på hemmaplan kan slå vem som helst men att det är en annan historia på bortaplan. Historiskt sett är det också likt Arsenal att komma in i ett stekhett möte med bra form men ändå hitta en väg att förlora. Så länge jag kan minnas har mentaliteten ofta varit faktorn som svikit där man vikt ner sig gång, på gång, på gång. Men återigen skulle det nya Arsenal visa att den tiden är förbi.
Det ska sägas att Arsenal på förhand nästan ansågs vara favoriter och när matchen rullade igång förstod alla varför. Som vi sett hela säsongen dominerade Arsenal ett Chelsea som såg vilset och uddlösa ut. Trots att resultattavlan demonstrerade en jämn match som kunde gått åt vilket håll som helst, va det Arsenal som vann bekvämt och synnerligen övertygande.
Bästa starten på 15 år
Efter senaste omgångens resultat mot Wolves är Arsenal efter 14 omgångar ligaledare med fem poängs marginal och man är för första gången sedan 07/08 ligaledare inför jul. Xhaka tillsammans med Partey spelar sin bästa fotboll någonsin och gör både mål och assist. Saka och Martinelli får försvarare att darra på knäna och Jesus visar sig vara den spets-anfallare som Arteta suktat för. William Saliba och Gabriel är med i diskussionerna om ligans bästa mittbackspar och Ben-White knackar på dörren för en startplats i VM efter sin fantastiska höst.
Oavsett vad man tycker ska nu VM i Qatar spelas under en månad innan Premier League återigen drar igång på boxing day den 26 December. Mycket kan hända och frågan är ifall det “flow” som Arsenal befinner sig i kommer avta eller ifall man kan hoppa upp på hästen och ro den fina inledningen hela vägen in i hamn. Förmodligen har vi också ett oerhört intressant Januarifönster rikta blickarna mot där möjlighet finns att växla upp ytterligare. För det handlar inte längre om Champions League, det handlar om det första ligaguldet på 19 år. Någonting jag inte hade kunnat föreställa mig i mina allra vildaste drömmar när Arsenal klev ut på Selhurst Park den femte Augusti.
