HTBF: Askan av en Legend
Svenska Akademiens Ordbok ger oftast en läsare som vill finna ordkunskap fler frågor än svar. Inom alla (vågar jag gissa) moderna språk är ord någonting som förändras och omformateras inom varje generation, och därmed blir tolkningar och misstolkningar av språk vanligt för varje person i varje given situation. Därför bildas även jargonger, vilket gör att man inom ett samhälle, ett sällskap, en grupp, en krets, eller en kultur kan prata med varandra utifrån liknande termer, och även om man inte alltid menar exakt samma sak med samma ord skapas där en förståelse för varandra som går djupare än den bristfälliga, språkliga kunskapen varje enskild individ besitter.
En supporterkrets är ett exempel på detta, och inte minst inom fotbollskulturen.
Här på SF har vi sporten, fotbollen, klubben och laget som för oss samman. Inom detta till synes extremt begränsade ramverk finner vi även varandra, i alla nyanser av det emotionella spektrumet. Man pratar ofta om framförallt glädje och sorg, men alla som är någorlunda investerade i en klubb under en säsong vet att det medför i stort sett varenda känsla en människa är kapabel att känna – eufori blandas med avund för att skapa en cocktail av ilska och snikenhet, sockrat med lite skadeglädje och depression, för att toppas av med ångest och en känsla av att vara oövervinnerlig. Det går helt enkelt inte att beskriva ett sant supporterskap.
Inom fotbollskulturen har vi skapat en mycket speciell jargong, och inom varje fotbollsforum används ord som egentligen är löjliga sett till deras historiska betydelse. Ett sådant ord i fotbollens värld är ordet ”legend”. Ordet ”legend” har nästintill blivit slentrianmässigt. För vad betyder det egentligen att vara en legend?
Nu kommer vi tillbaks till Svenska Akademiens Ordbok, och den är som sagt förvirrande. Definition nr. (1) handlar om att en ”legend är en berättelse om en helig persons liv.” Nr. (2) handlar om att en ”legend är en osannolik eller uppdiktad historia.” Vid nr. (3) har vi plötsligt kommit in i ironins sfär, då en legend även kan handla om negativa saker också, som till exempel ”legenden om Aston Villa 15/16”. Både nr. (4) och (5) har dessvärre enbart betydelse för historiestudenter, så de blir tråkiga att ta upp, men…
…Den 1:a mars, 2006, gick en sann legend bort. En människa som egentligen behöver flertalet artiklar bara för att beskriva hans liv. Peter Osgood var förkroppsligandet av ordet ”legend”, och trots att det är mer än 35 år sedan han spelade sin sista fotbollsmatch på professionell nivå är han förevigad i Chelseas kretsar (vi alla vet vad som finns med oss under the Shed End’s punkt). Han var både osannolik och helig. Denna legend lämnade oss för 10 år sen.
Vad jag försöker säga med denna text är att vi supportrar ska vara tacksamma när det dyker upp människor, personer, och individer som man kan använda i en mening som innehåller ett ord som ”legend”, både utifrån den ironiska meningen, men även när man talar om ett fåtal individer som är osannolikt speciella, och nästintill påhittade.
Denna artikel är främst menad för att hylla den moderna tidens legender:
- José Mourinho (världens bästa manager, som skapade det moderna Chelsea, vilket blev en storklubb)
- Frank Lampard (flest gjorda mål i Chelsea någonsin, och Englands bästa mittfältare någonsin)
- Didier Drogba (den mest avgörande mannen någonsin)
- John Terry (ord är överflödiga..)
Vi som lever nu har fått uppleva dessa spelare spela fotboll, och det är speciellt. Det finns extremt många fler personer jag vill nämna, men så som allting tillslut försvinner brinner även denna låga ut… Lampard var helt plötsligt borta. Drogba kom tillbaks, men minnet av München gjorde att han blev en dussinspelare. Mourinho fick aldrig chansen att bygga nytt, och Terry kanske inte får förnyat kontrakt, och den låga som har brunnit det senaste decenniet är på väg att släckas.
Just John Terry bör även nämnas en extra gång, då han verkligen förtjänar att omnämnas med ordet legend. Trots hatet från motståndarsupportrar håller han ryggen rak, trots alla smutskastelsekampanjer fortsätter han att visa kärlek inte bara till sin klubb, utan till sitt land. Han är definitivt både osannolik och helig för Chelsea, men även England och Premier League.
Med minnet av en aska begraven under en straffpunkt på Stamford Bridge hoppas jag att en pånyttfödelse även kan ske när denna eld brinner ut. Men ordet ”legend” känns långt borta i min mun när denna säsong eventuellt dör ut.