Hur allt fallerade på en timme
Reece James allvarliga skada och förlusten av Eden Hazard blev för mycket.
Gårdagen skulle handla om landslagsfotboll. Trodde jag. Sverige tog emot Malta hemma på Friends Arena i EM-kvalets tredje omgång. Trots ett minst sagt uselt motstånd var jag ändå laddad att få se den nya svenska generationen fotbollsspelare bygga vidare på det man började jobba med tidigare under våren. Och visst blev man glad när Robin Quaison dundrade in 1—0 för Sverige efter dryga minuten spelad. Men samtidigt utspelade sig något som skulle bli en mardröm för oss Chelseasupportrar.
För parallellt med Sveriges match spelade Englands U20-landslag mot Chiles U23 i Maurice Revello Tournament där Chelseaspelaren och jättelöftet Reece James var med från start. I mitten av den första halvleken gick 19-åringen ner på marken efter att ha slagit foten i gräset i ett misslyckat dribblingsförsök. Det tar så illa att James vrider sig av smärtor och blir behandlad med syrgas från det medicinska teamet på plats. Åtta minuter senare blir han utburen på bår och fick åka raka vägen till sjukhuset för kontroller och röntgen. Det finns inga officiella rapporter ännu men det spekuleras i media om en ankelskada och en frånvaro på upp till tre månader.
Alexander Isak, som kopplats ihop med Chelsea, förväntas bli svensk fotbolls nästa stora stjärna. Supertalangen gör sin blott tredje A-landslagssamling, endast 19 år gammal och har redan hunnit sätta ett så stort avtryck på den svenska fotbollspubliken att hans namn skanderades på Friends Arena när han skulle bli inbytt en bit in av den andra halvleken. Det dröjde bara några minuter innan han skickade in 3—0 för Sverige vilket fick åskådarna, inklusive mig själv hemma i TV-soffan, att jubla. Glädjen blev dock kortvarig då man samtidigt nåddes av det officiella beskedet att Eden Hazard lämnar Chelsea för spel i Real Madrid.
Just det har varit så gott som klart de senaste veckorna och man hade varit förberedd på det länge. Oberoende av den vetskapen gick det inte att komma ifrån hur satans ont det gjorde när förlusten av Hazard blev formellt klart på papper. Ännu mer ont gjorde det när man fick se och tog del av alla photoshoppade bilder med Hazard iklädd i en tröja med Real Madrids klubbemblem på bröstet. För mig blev det nog när jag fick se Thibaut Courtois, den mest föraktade spelaren av Chelseasupportrar i modern tid(?), välkomna vår belgiska lilla magiker till ”världens bästa klubb” som ormen själv skrev på sociala medier. Då stängde jag ner twitter för kvällen, precis efter att jag blockerat Co*rtois på den just nämnda medieplattformen.
Trots det stundande transferförbudet och förlusten av Eden Hazard har jag ändå varit optimistisk inför den kommande säsongen. Jag har förväntasfullt blickat mot augusti för att se spelare som Hudson-Odoi, Loftus-Cheek och Reece James växa in ordentligt i sina roller i Chelsea och bli framtida fanbärare. Nu kommer trion att få spendera försäsongen på rehabiliteringscentret på Cobham och kommer, om inget mirakel sker, att missa en stora delar av säsongen.
Den uppfriskande blåa vind som infunnit sig blåste bort, och det under en kväll då allt skulle handla om svensk landslagsfotboll.
