Hur långt kan det bära för Watford?
Fyra vinster av fyra möjliga. En rejäl kraftmätning och total vänding mot ett av ligans bästa lag. En formkurva sedan säsongens dag ett. Hur långt kan detta Watfordsammanbygge gå? Går vi mot att göra en ”Leicester”?
Svaret på den andra frågan vågar jag inte svara på. Att lyckas göra det Leicester gjorde när de vann ligan för bryga tre år sedan är en bedrift som förmodligen aldrig kommer upp repas. Inte med antalet andra urstarka lag som finns i Premier League.
Med ett Tottenham vars ungdomsgäng är kapabla till stordåd. Med Manchester United som har haft det tufft, men med spelarmatrialet tillgängligt kan det släppa när som helst. Med Jurgen Klopps Liverpool med vinden i ryggen och ser olsagbara ut. Med Chelsea som under Sarri har fått en ansiktslyft i form av en ny spelidé. Och med Manchester City under Guardiola som är… ja, City under Guardiola.
Den som vinner Premier League kommer behöva slå sig igenom betongmur efter betongmur av utmaningar och prövningar från andra lag. Så för Watford att stå som segrare i maj kommer krävas inget mindre än ett mirakel.
Varför har det då gått så bra hittills? Här är några anledningar.
- Ett rakare spel. När Javi Gracia kom in tog han avstånd från Marco Silvas 3-som-blir-5-backslinje. Istället gick han åter till 4-4-2 där man låter försvaret bli mer sammansvetsat. Något som har gynnat bland annat Craig Cathcart som har hittat en betydligare roll än vad han gjorde med tre där bak.
- Låt anfallare vara anfallare. Denna punkt har även att göra med återgåendet till fotbollens grundpelare: 4-4-2. Med två där framme har Andre Gray och Troy Deeney hittat rätt i laget. Ingen av dem fungerade som ensamma strikers. Men tillsammans kan de böka, stångas, bråka och ställa till det för vilket försvar som helst. Det är inte många andra klubbar i PL som har två tydligare anfallar i startelvan. Vill även minnas att jag för ett tag sen skrev att partnerskapet Gray/Deeney aldrig kommer fungera. Jag vill gärna ta tillbaka det nu.
- Kött på benen. Fjärde säsongen i Premier League och det ser äntligen ut som om alla kan det här nu. Med matcher under bältet syns det verkligen att tempot och det krävande spelet i ligan passar Watford.
- Avlasta Doucoure. Har inte Capoue burit laget så har det varit Doucoure. Abdoulaye Doucoure vann årets spelare förra säsongen och var en stor anledning till hur man säkrade kontraktet i fjol. I år ser han ut att få en del hjälp. När det äntligen lossnar fär Pereyra, och Hughes får hålla sig skadefri, då finns det mer kvalité på mitten än ”bara” Doucoure. Samt att Chalobah och Deulofeu snart kan vara tillbaka.
- Slump. Kasta lite tillfälligheter in i mixen och man har ett framgångsrecept. Året innan Leicester vann ligan slutade man på en 14:e plats med 41 poäng. 11 vinster, 8 oavgjorda och 19 förluster. Hur gick det för Watford förra året då? Bra gissat. 14:e placering med 41 poäng och 11-8-19. Kusligt.
