I Backspegeln - del 2
Welo har knåpat ihop några artiklar om Wolves i historien. Vi kan väl kalla det för en ”mini-artikelserie” som han döpt till ”I Backspegeln”. Det är tre tillbakablickar: ”För 100 år sedan”, För 50 år sedan” och ”För 25 år sedan”.
För 50 år sedan
Tittar man i backspegeln på det tidiga sjuttiotalet i England ser man att det var ganska eländigt. Ekonomin fungerade uselt, inflationen var hög, oljekrisen tvingade fram energiransonering, fastighetsmarknaden kraschade och de stora strejkerna avlöste varandra. Många civila dog när IRA bombade i London och andra stora städer. Landet utkämpade ett fiskekrig med Island men gick ändå med i EEC och fotbollen brottades med allt bråkigare och våldsammare ”hooligans”.
The Football Leagues ordförande uppmanade till och med regeringen att återinföra spöstraff (!) som ett medel att komma till rätta med den framväxande huliganismen. Kanske borde Parlamentet tagit hans ”bring back the birch” (ungefär ”fram med björkriset”) på allvar. Resten av sjuttiotalet blev ju ordentligt stökigt på och utanför de engelska fotbollsarenorna.
I fotbollsvärlden slogs också transferrekordet när Bob Latchford köptes från Birmingham till Everton för rekordsumman £350.000. Å, så föddes Kevin Phillips som så många gånger i vuxen ålder terroriserade olika Wolves-försvar och verkade kunna göra mål mot oss ”när han kände för det”.
Staden Wolverhampton lämnade Staffordshire och blev en av de ledande orterna i det nya countyt West Midlands som ”föddes” när den nya regionen med samma namn bildades 1974.
Wolves
1973/74 spelade Wolves sin sjunde säsong i rad i Första Divisionen (Premier League var ännu inte ens påtänkt) efter att ha blivit uppflyttade 1966/67. Efter en fin fjärdeplats 1971, finalspel i UEFA-cupen 1972 och semifinal i FA-cupen och en femteplats i ligan 1973 var förväntningarna stora på laget det här året.
Det skulle sluta med en besvikelse i seriespelet med en mittenplacering, tidiga respass ur FA-cupen och UEFA-cupen men å andra sidan med en härligt överraskande Ligacuptriumf på Wembley!
Manager
Bill McGarry startade sin managerbana redan som 33-åring som spelande tränare i Bournemouth 1961. Han hade rykte om sig att vara en ”hårding” av den gamla skolan. I Wolves hade han tagit över efter Ronnie Allen redan 1968 och skulle fortsätta ytterligare några år (till 1976) då han efterträddes av sin assisterande coach Sammy Chung. Flera av spelarna under McGarry har vittnat om, att de ogillade honom som person. De sågar hans icke-existerande ”man-management skills” men de respekterade ändå McGarry som tränare och han fick dem ju, att prestera bra och nå goda resultat.
Säsongen 1973/74
I juli 1973 såg jag Wolves live för första gången då de gästade min barndomsstad Trollhättan, under en av flera försäsonger som laget har tillbringat i Sverige.
En ovanlig sak inträffade det här året då Wolves säsong 1972/73 avslutades bara en vecka (!) innan säsongen 1973/74 startade. Under några år (1970-1974) spelades nämligen en match om tredje pris i FA-cupen! Lagen som förlorat semifinalerna (Wolves mot Leeds, Arsenal mot Sunderland) möttes lördagen den 18:e augusti, underligt nog inte på neutral plan, utan på Arsenals hemmaplan Highbury. Wolves spöade Londonlaget med 3-1 och redan nästa lördag vann Wolves även öppningsmatchen av den nya säsongens seriespel mot Norwich med samma siffror.
Ligaspelet gick dock som sagt inte riktigt som förväntat. Efter vinst även i andra matchen blev det fem raka förluster och 2-12 i mål. Laget hade svårt, att hitta en bättre och ihållande form och vid nyåret låg man på 17:e plats (av 22). Våren gick något bättre och vi slutade tolva, långt under de högt ställda förväntningarna. Leeds United vann ligan och Manchester United var ett av de tre lag som flyttades ner.
I FA-cupen blev det direkt respass efter omspel i omgång 3 mot blivande ligamästarna Leeds. Men i Ligacupen gick Wolves hela vägen och kunde som underdogs mot ett namnkunnigt Manchester City - mycket tack vare storspel i finalen av reservmålvakten Gary Pierce - ta hem pokalen på Wembley. Pierce hade kommit till Wolves på sommaren 1973 som backup till Phil Parkes som inte kunde spela finalen pga en skada. Wolves vann oväntat med 2-1 efter mål av Hibbitt och Richards. Den sistnämnde höll en mycket fin Ligacupform med avgörande mål mot Liverpool i kvartsfinalen, båda målen mot Norwich i semi (1-1 och sedan 1-0 i omspelet) och så då det vinnande målet i finalens 85:e minut.
Wolves spelade på nytt i UEFA-cupen som ett av fyra engelska lag i turneringen. I första omgången slog Wolves ut portugisiska Belenenses men sedan föll man mot östtyska Lokomotiv Leipzig på bortamålsregeln.
Stats och kuriosa
Detta var Tipsextra-generationens långhåriga och polisongprydda Wolves där startelvan såg mer eller mindre likadan ut match efter match i flera år. I laget fanns bla legendarer som klubbens meste spelare Derek Parkin (609 matcher), klubbens näst meste spelare Kenny Hibbitt (574 matcher), klubbens näst bäste målskytt ”King John” Richards (194 mål) mfl, alla ledda av kapten Mike Bailey.
Flest mål i alla tävlingsmatcher gjorde Richards (18) och den då 36-årige profilen Derek Dougan (17).
Segern i Ligacupfinalen på Wembley sågs av en publik på hela 97.886.
I första UEFA-cupmatchen hamnade den prydlige och snälle gentlemannen John Richards i slagsmål (!) med en portugis, blev utvisad och avstängd i tre matcher.
Fortfarande på den här tiden gav seger två poäng och – lagen fick bara ha en avbytare! Det innebar, att om målvakten skadades, fick en utespelare dra på sig (den alltid gröna) målvaktströjan och ställa sig mellan stolparna. Det dröjde till 1987 innan man fick addera en målvaktsreserv. När Premier League sedan introducerades 1992 utökade man till två utespelare plus en målvakt på bänken men bara två av dessa fick bytas in. När portarna väl hade öppnats ökade sedan antalet avbytare stadigt ända till dagens avbytarbänk som ju mer liknar båset i en ishockeymatch…
Skvallerhörnan: de tidigare nämnda Hibbitt och Richards blev med tiden mer än goda lagkamrater. På den tiden var det vanligt att spelarna var ute på stan och festade på lördagskvällen, efter matchen. De två träffade då ett par systrar och det slutade med två giftermål. Kenny och John är alltså svågrar!
Å, när vi ändå är inne på ”skvaller-temat” har Hibbitt ett syskonbarn som inom familjen kallas för ”Millie”. Hon heter Emilia Clarke, är skådespelerska och är mest känd för rollen som Daenerys Targaryen i ”Game of Thrones”. Clarke utsågs 2015 av ett herrmagasin i USA till ”Sexiest Woman Alive”! Lite skillnad mot Uncle Kenny som ju mest liknade en engelsk variant av Zeb Macahan…
Resultat 1973/74
Ligaplacering: 12:a First Division
(Tabellrad 42 13-15-14 49-49 41p)
FA CUP: Omg 3, förlust mot Leeds United 1-1 (h), 0-1 (b, omspel)
Ligacupen: Vinnare, vinst mot Manchester City 2-1
UEFA-cupen: Omg 2, förlust mot Lokomotiv Leipzig 0-3 (b), 4-1 (h)
Lagbild 1973:
https://c7.alamy.com/comp/KDDDYB/wolverhampton-wanderers-fc-team-1973-back-row-derek-
jefferson-dougan-KDDDYB.jpg
https://media.gettyimages.com/id/1235820928/photo/wolverhampton-wanderers-1973-74-
season.jpg?s=2048x2048&w=gi&k=20&c=nkH5ui7IVmhPrYvp0-NIJ6_Q5wx4MNzPUuOov8jHjUs=
