Inför Bristol City-Wolves
Ligamatch mot ett lag som vi brukar vinna mot
Wolves ska möta Bristol City imorgon och i denna märkliga serie full av ”Crawleys” och ”Stevenages” är detta ett lag som vi i alla fall känner igen. De var ju med oss i The Championship förra säsongen och ramlade ner tillsammans med oss. De kom sist och vi kom näst sist. Bristol City kan vi.
Två nedflyttade lag som möts: betyder detta att det är ett toppmöte? Svårt att säga redan i omgång 3. Bristol har dock inte börjat så bra, bara en enda poäng på de två första ligamatcherna. Först 2-2 mot Bradford och sedan 4-5 mot Coventry. Mål gör de i alla fall. Sex mål redan, men ändå bara en fjuttig poäng. Starkt anfall, men dåligt försvar?
Wolves har däremot ett riktigt bra försvar. Noll insläppta hittills. 0-0 mot Preston och 4-0 mot Gillingham. Det känns bra. Ett starkt försvar är ett måste om man vill få enkla segrar. Om vi ofta håller nollan, så räcker det ju med att vi petar in en boll så har vi tre poäng.
Bristol City tycks alltid vara ett bottenlag när vi spelar mot dem. De känns typ alltid...sämst. Jag har en teori varför. De är lite för dåliga för the Championship, men lite för bra för League One, så de åker upp och ner mellan serierna. Och eftersom Wolves nästan alltid ligger i The Championship så ser vi Bristol City alltid som ett jumbolag när de är ”uppe och vänder”.
Wolves vann 4-0 senast och det var fest på Molineux. Fansens nye darling Leigh Griffiths gjorde två mål och han är redan ”Wanderers Number Nine” med hela publiken. Förre skyttekungen Sylvan Ebanks-Blake glömdes fort, nu är det Griffiths som gäller – vår skotske landslagsscenter.
Griffiths gör mål med sin vassa vänsterfot lite när han vill och det finns väl en hel del som talar för att han kommer att göra mål igen imorgon. Som nämnts tidigare så läcker Bristols försvar mycket. Däremot har Bristol en mycket hög moral. De låg under 0-3 mot Coventry i halvtid, men hämtade upp det till 3-3. Hur många lag gör det? Synd bara att de ändå fick stryk med 4-5.
Jag har sett Wolves vs Bristol City live en gång. Det var på vår första medlemsresa 1999. Som vanligt var Bristol City jumbolag i serien och vi vann med 3-0 efter två mål av norrmannen Håvard Flo. Deras manager var svensken Benny Lennartsson. Om jag inte minns fel så ramlade de ur serien även då. Som alltid!
Vi har lätt mot Bristol City. Förra säsongen tog vi ”dubbeln” mot dem i ligan: 2-1 och 4-1. Faktum är att vi har tio matcher i rad mot dem utan förlust: 7-3-0. Det måste vara ett av våra absoluta favoritlag.
Tre minnesvärda matcher för mig: 1) Medlemsresan (3-0) i mars 1999. 2) November 1998 då vi vann på bortaplan med 6-1, David Connolly gjorde fyra mål och vår maskot Wolfie spöade tre små maskotgrisar. 3) November 1994 då David Kelly gjorde hat-trick på bortaplan och vi vann 5-1.
ATT HOPPAS PÅ
Jag vill att hela stämningen runt Wolves håller i sig. Publiken har börjat strömma till. Alla bortamatcher är utsålda och det är fest när vi spelar. Just nu har fansen det otroligt kul. De reser till små hålor, tar över hela stan och Wolves vinner. Fortsätt så!
ATT SE UPP FÖR
Marlon Harewood har spelat ett par matcher för oss. Nu är den store anfallaren i Bristol och vill nog gärna visa att han fortfarande duger.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Historiens makt är stor, vi har lätt för Bristol och vinner igen. Denna gång ”bara” 1-0, mål av Griffiths.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h.): Carl Ikeme – Matt Doherty, Danny Batth, Richard Stearman, Sam Ricketts (c) – Zeli Ismail, David Davis, Lee Evans, Bakary Sako – Kevin Doyle, Leigh Griffiths.