WBA - Bournemouth
Inför Chelsea-Wolves
Topp mot botten
När jag växte upp var Chelsea det coolaste som fanns i engelsk fotboll. De var definitivt inte bäst - de vann sällan något - men alla kändisar höll på dem, det fanns en aura av jetset och flärd kring laget. Det var den trendigaste klubben i London och det var därför inte vem som helst som fick hålla på dem.
Jag var inte tillräckligt cool för att bli Chelsea-supporter, det förstod jag tidigt. Jag var inte tillräckligt mode- och popintresserad. Jag hade ingen koll på Carnaby, Picadilly, Twiggy eller Oxford Street. Jag var helt lost och därför fick jag helt enkelt välja ett annat favoritlag.
Det blev Wolves för mig, en klubb som också var lite 70-tals cool, men mer arbetarklass. Mer gitarrock: Slade, Robert Plant, Led Zeppelin. Det passade mig bättre, just då i alla fall (innan Sheffield kom med sina synthbandsarméer och förvrängde mitt huvud 1980/81).
Nu har Chelsea en liten annan profil. De är inte coola längre, det är en koloss. Ett multinationellt företag, en industri i nöjesbranchen. De har en triljadär till ägare, som har köpt upp alla de bästa spelarna i världen och samlat dem på Stamford Bridge. De vinner ligan lite när de vill och de syns i TV med pokaler hela tiden.
Betyder detta att jag tycker sämre om Chelsea? Nja, de har fortfarande en viss charm. Jag känner igen de klassiska hejaramsorna från läktaren, de har inte förändrats. Jag måste säga att jag gillar Chelsea, jag gillar Roman Abramovitj, jag gillar folk som satsar och vågar. Nu kör vi - in med cashen, fuck everything, det får kosta vad det vill.
Men om Wolves och Chelsea befann sig på ungefär samma nivå när jag växte upp så är det en enorm skillnad nu. Jag vet inte ens om klubbarna sysslar med samma sport längre. På lördag ska Jody Craddock ta sig an Didier Drogba. George Elokobi ska försöka hinna med Nicolas Anelka, och vi får se Dave Edwards tacklas med Michael Essien. Jag vet inte ens om jag vill kolla på matchen. Vi kommer att få dyngstryk. Vill man verkligen se Wolves förnedras? Antagligen kommer jag att lämna puben och TVn i halvtid.
Wolves började säsongen bra, men har nu inte vunnit på fem matcher och när man ser på vårt kommande spelschema: Chelsea, Man Utd, Man City, Arsenal, så suckar man ikapp med det tidiga vintervädret som precis drabbat Stockholm. Vi kommer att ligga allra sist i tabellen väldigt, väldigt snart. Hoppas att ni är inställda på det, kära Wolvessupporters.
Matchen imorgon på bortaplan mot serieledarna Chelsea är egentligen inte så viktig. Alla har räknat med förlust, ingen blir besviken om vi förlorar och vi kommer mycket riktigt att förlora. Egentligen är det onödigt att matchen spelas.
Som om inte det var nog med allt elände saknar vi två av våra ordinarie innermittfältare: lagkapten Karl Henry är avstängd en match till, och lånet från Chelsea, Michael Mancienne, får givetvis inte spela mot sin egen klubb.
Wolves och Chelsea har mötts 99 gånger genom åren, så det här blir ett litet jubileum. Wolves har ett knappt övertag med 37 segrar mot Chelseas 36. Men de fyra senaste matcherna har slutat 0-2, 0-4, 2-5, 0-5 med Wolves siffror först. Vi har otroligt svårt mot det nya Chelsea. Vi har inte slagit Chelsea sedan 1983 och på Stamford Bridge har vi inte vunnit sedan 1979.
ATT HOPPAS PÅ
Inget ”dirty Wolves” och nya skriverier om att vi spelar en brutal grisfotboll. Vi ska INTE bjuda upp till dans, men jag vill inte se några utvisningar i tionde minuten igen, jag har fått nog av dem. Sen hoppas jag också på en bättre andra halvlek. Vi är en av ligans bästa lag i första halvlek, men i andra halvlek har vi sämst statistik av alla lag.
ATT SE UPP FÖR
Alla som har en blå tröja.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Vi förlorar med 0-3 efter en bra genomförd match.
TROLIGT WOLVES-LAG
Wolves (4-2-3-1, fr.h.): Marcus Hahnemann - Kevin Foley, Jody Craddock (c), Christophe Berra, Stephen Ward - Jelle Van Damme, David Jones - Matt Jarvis, David Edwards, Steven Fletcher - Kevin Doyle.
