Tondela - Vitória Setúbal
Inför Everton-Wolves
Slut på landskamper, tillbaka till verkligheten
Det har varit Zlatan hit och Zlatan dit, det har jonglerats med guldbollar, Sverige har spelat mot England och man har nästan glömt bort det här med engelsk ligafotboll. Därför tänkte jag uppdatera er vad som hänt hittills under säsongen 2011/12.
Det började med att Wolves var bäst i England. Vi vann de två första ligamatcherna, gjorde därefter 4-0 på något stackars förskrämt lag i Ligacupen och efter en poäng borta mot Aston Villa var vi faktiskt i ligaledning. Wolves toppade Premier League 24 augusti 2011. How about that!
Men sen blev vi det ”vanliga” Wolves igen. 0-2 och 0-3 i de två följande matcherna som dessutom var på hemmaplan. När vi förlorade 16 oktober mot ärkerivalen WBA hade vi plötsligt fem raka förluster. En krampaktig poäng hemma mot Swansea räddade anseendet lite, men sen var det dags för 2 x Manchester City och åtta insläppta mål.
När vi var som allra sämst och katterna inte ens ville pissa på oss, så vann vi mot Wigan med 3-1 och vips klättrade vi upp till 13:e plats i tabellen. Där är vi nu: Wolves är midtable, och alla är glada och lyckliga igen.
Nu väntar ett Everton som inte är alltför skräckinjagande. De är faktiskt sämre än oss om man tittar i tabellen. Wolves på 13:e plats och Everton på 17:e. Visserligen har de en match mindre spelad, men känslan man har är att Everton inte är några ”world beaters” denna säsong. Senaste nyheten i Everton är att en kille med fullständigt vansinnig mikrofonfrisyr har förlängt sitt kontrakt med fem år. Borde vi vara rädda?
En som gillar Everton är däremot vår manager Mick McCarthy. Han beundrar Everton för att de med sina engelske ägare kämpar på och gör hyfsade resultat. ”Jag är imponerad av managern David Moyes, han har varken någon shejk eller ryss som backar upp honom, men jag vet att både han och jag finner ett stort nöje i att klara oss med små medel. Vi kan båda vara stolta av vad vi åstadkommit”.
McCarthy känner alltså en viss samhörighet med Everton, men vill inget annat än krossa dem imorgon. Vi fick hem alla våra landslagsspelare utan skador denna vecka, och dessutom lyckades vårt irländska gäng (Doyle, Ward, Hunt) kvalificera sig för EM efter ett dubbelmöte mot Estland. Det borde ge dem bra självförtroende och ett gott humör.
Wolves är i det närmaste skadefritt, det är väl egentligen bara Kevin Foley som saknas med sin vristskada. Everton har däremot en del problem. Man sålde ju sin nyckelspelare Arteta innan säsongen, och dessutom har de sedan länge landslagsmannen Jagielka tveksam till spel på grund av en bruten tå - kanske kan en spruta få ut honom på planen mot Wolves.
ATT HOPPAS PÅ
Att landslagsuppehållet har gjort Wolves gott. Jag hoppas också att vi inte blir övermodiga efter 3-1 mot Wigan senast. Vi måste vara disciplinerade på bortplan och helst ställa upp 4-5-1.
ATT SE UPP FÖR
20-årige landslagsmannen Jack Rodwell är en fin spelartyp, han debuterade i landslaget mot Sverige senast. Ha lite koll på honom.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Eveton är ett bra lag som mött de flesta av topplagen redan, och som därför ligger orättvist lågt i tabellen. Det blir ingen lätt match, jag skulle vilja säga att Everton är favoriter och en poäng skulle jag vara mycket nöjd med. Jag har en obehaglig känsla av att vi förlorar med 0-2.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-5-1, fr.h.): Wayne Hennessey - Richard Stearman, Roger Johnson (c), Christophe Berra, Stephen Ward - Stephen Hunt, Karl Henry, Jamie O’Hara, Dave Edwards, Matt Jarvis - Kevin Doyle
