Inför Leeds - Derby
Derby är mitt i en serie av tuffa matcher och tar sig nu an antagonisterna Leeds i ett klassiskt möte på Elland Road under tisdagskvällen.
Forest, Sheffield W, Norwich och nu Leeds. Programmet såg väldigt tufft ut efter det senaste internationella speluppehållet, men Derby har sakta men säkert hittat formen och står med tre raka segrar inför mötet med Leeds. Kan det vara så att vi börjar se lite av det spel som Gary Rowett har försökt bygga sedan han kom till klubben i våras? Han satsade på ett antal defensiva värvningar och signalerade tydligt att det skulle byggas från grunden. Våra fyra senaste matcher har bara gett oss ett baklängesmål.
Blåmärkena på mina smalben är betydligt färre för nu vänder laget ofta upp spelet bakifrån med rakare passningar istället för det eviga spelet i sidled, där man i frustration försökt med lite hjälpsparkar framför tv:n. Tom Huddlestone har varit en härförare när det gäller detta och även om det också inneburit ett och annat farligt felpass, så har det gynnat oss väldigt mycket i längden. Nu kommer vi oftare fram med fart till den sista tredjedelen av planen. Här har kvaliteten dock varit blandad, men sakta tagit sig.
Vi spelar fortfarande inte fotboll ”the Derby way” och har inte heller det som någon målsättning (Mel Morris vill nog glömma de där orden) utan nu är det ”the Rowett way” som gäller och då handlar det om mer stabil och säker fotboll. Lite tråkigare kanske, men mer poänggivande på sikt förhoppningsvis.
Andra tecken på att vi kan vara på väg åt rätt håll är att vi faktiskt har haft ett visst flyt i flera situationer och att vi två matcher i rad har gjort mål i slutminuterna. Mot Nottingham gjorde vi mål efter 20 sekunder medan inledningen mot Wednesday gav oss en straff och utvisning på en motståndare. Norwich hade ett ribbskott som dundrade ner på mållinjen och Scott Carson kunde mycket väl ha blivit frilägesutvisad under den första halvleken i den matchen. Vi har heller inte haft några större skadeproblem utan börjar istället få tillbaka spelare som George Thorne och i kulisserna Jason Shackell, Max Lowe och Jamie Hanson.
Tur och otur jämnar ut sig i längden och som luttrad Derbysupporter hoppas man ju nu att det faktiskt kan vara ett par år där utjämningen pågår... Playoff-finalen mot QPR, där vi hade mer än ena benet i PL och därpå följande berg-och-dalbaneresultat med massor av skador, insläppta mål i slutminuter och missade straffar i parti och minut är bara en del av de motgångar vi nu gärna glömmer.
Segern mot Norwich var blott vår andra på bortaplan i år, så den var extra välkommen av flera anledningar. Förutom att vi visade att vi kan spela på bortaplan, så var den ju väldigt viktig för våra chanser att klättra mot Playoffplatserna. Vi passerade Norwich i och med segern, som till slut inte blev helt orättvis med tanke på hur matchbilden förändrades. Norwichs anfallsförsök bromsades efter den inledande halvtimmen upp gång på gång och deras 1-1-mål kom i ett skede där man trodde att Derby skulle kunna säkra ledningen matchen ut. Det som gladde allra mest var att det därefter var Derby som piggnade till och inte hemmalaget som man kunde tro skulle gå för ett segermål.
Chris Martin blev inbytt redan i paus istället för Vydra som haft en blek första halvlek och Martin bidrog i högsta grad till segern när han frispelade Bradley Johnson som sköt så att inhoppare nummer två, Sam Winall kunde peta in returen. Martin hade minuterna tidigare gjort sig fri på egen hand och serverat Nugent ett kanonläge, som dock snedträffades och blev till en passning till fristående Johnson, som styrde bollen i mål, men dock ur offsideposition.
Gary Rowett var mycket nöjd med sina två inhoppare och antydde att det skulle kunna bli förändringar just i anfallspositionerna till matchen mot Leeds.
Johnny Russell tog chansen när Bradley Johnson var avstängd i matchen mot Sheffield W, men ådrog sig en ljumskskada inför Norwichmatchen och kan troligen inte spela på tisdag heller. Lite synd eftersom vi skulle ha behov av en utvilad spelare som dessutom kan få lite fart i vårt annars lite tunga spel.
Richard Keogh var ”the man of the match” och kryddade nu sina defensiva kvaliteter med att flera gånger dra upp anfall på egen hand och ett par gånger även fullfölja och komma till avslut! Hans genomskärande passning till David Nugents 1-0 var ju magnifik. För mig representerar han det hjärta och den glöd och vilja som man som supporter önskar att en spelare i Derby ska ha.
Gary Rowetts uttalande inför Leedsmatchen tyder på att försvaret och mittfältet kommer förbli detsamma, medan han tyckte att det kanske kunde vara läge för lite friska ben i anfallet. Att peta Vydra och Nugent kan jag ändå tycka är ganska magstarkt. De är ju ändå våra pålitligaste målskyttar tillsammans med Johnson. Och för den delen så spelade faktiskt Chris Martin flera minuter än Vydra i lördags. Som läget varit nu så har vi verkligen utnyttjat att vi har en stark bänk, så kanske GR ändå fortsätter på den linjen med vetskapen om att han har ess i rockärmen som kan kastas in ett tidigt skede om så skulle behövas. Möjligen kan en lättare vadskada på Vydra väga över till Martins fördel.
Leeds har haft en märklig säsong så här långt. Man började riktigt bra och verkade äntligen ha fått lite ordning i klubben efter en hel del turbulens de sista åren. Sista tiden har det dock gått grus i maskineriet en del, men man ligger fortfarande på en stabil playoffplats. Svenske Pontus Jansson är närmast kultförklarad i klubben och skrev nyligen på ett femårskontrakt. Mötena med Derby brukar bli heta. Historiken borgar för detta och det kommer säkert bli en het duell även denna gång.
Förslag på laguppställning
Carson
Wisdom - Keogh - Davies - Forsyth
Ledley - Huddlestone
Lawrence - Vydra - Johnson
Nugent
Bänken: Mitchell, Pearce, Baird, Weimann, Thorne, Martin, Winall
